Om när ens barn ska ut och flyga..och fastnar

Jag har väl sagt att 20-åringen är på väg till Vietnam va? Mellanlandar i Ryssland.

Får ett sms:

Landat nu, för sent och på fel flygplats, de har stängt den andra men ingen vet varför. Vet inte än hur det blir med vårt plan och om vi hinner med det.”

Så bra. Jag som är en ärke-doer känner att det börjar klia i hårrötterna av vanmakt.

”Hur tänker dom lösa det för er? Ska jag ringa nånstans? Jävla sängrökare!”

”De vet inte än, de ringer runt själva. Hör av mig så fort jag vet nåt.”

”När lyfter ert plan?”

”20.50, klockan är 18.30 här nu.”

”Okej, ni kommer mest troligt att missa den flighten.”

Det visar sig att SAS-kaptenen fått order om att landa på en annan flygplats då den ursprungliga är stängd. I nästan två timmar blir de sittande inne i planet  och inte ens kabinpersonalen vet varför de var tvungna att landa på annan flygplats. Dottern håller dessutom på att frysa ihjäl då hon gav mig sin jacka på Arlanda.

Till slut kommer en transferbuss och hämtar dom. Väl inne i flygplatsen så får de information på extremt dålig engelska. Nåt om visum. Nåt om att ingen har visum. Tydligen är det så att eftersom de bara skulle mellanlanda så behövdes inget visum. Nu blir de strandsatta och måste mest troligt flyga tillbaka till Sverige eftersom de som sagt inte har visum för att stanna.

Jag ringer Kilroy Travel, som de har bokat resan med, men nån ärthjärna där meddelar att eftersom bokningen skett via internet så kan hon inte svara på några frågor från Stockolm, utan det är kontoret i Danmark som har hand om det ”men det är ingen idé ändå för det är flygbolaget som är ansvariga”.

Jag ringer tillbaka till dottern och hon undrar hur otrevlig jag varit.

Inte ett dugg, jag var bara tydlig. En jävla skillnad. Vilket flygbolag åker ni vidare med?”

”Aeroflot”

”Skojar du med, finns dom kvar? Det är fan det sista flygbolaget jag ever skulle åka med!”

”Ja, men vi hörde att det är ingen fara med planen som går utanför landet, det är inrikes som är farliga.”

”Så bra hörru du.”

Jag lägger på och ringer hennes far som är på tjänsteresa i Köpenhamn. Vill helst att han flyger över och drar idioterna bakom disken i örat, men det går ju naturligtvis inte.

Så nu sitter jag här och vet inte om jag ska åka över och styra upp. Noterar även att bokstaven F och Ö har slutat att fungera på datorn, såvida jag inte bankar ned dom hårt.

Så jefla lägligt med nytt datorinköp.

Den här veckan kan dra åt h-e.

…to be continued.

 

1

0 responses to “Om när ens barn ska ut och flyga..och fastnar

  1. Helene i Sumpan skriver:

    Lugn och fin – det löser sig. En resa utan små problem är väl inget att berätta om för barnbarnen sen heller? Skämt åsido, det mesta brukar faktiskt reda ut sig. Jag har tillbringat några timmar i ett hus av bara marmor, men utan något innehåll, i Azerbadjzan, kom hem från det också! Dotra har nog tillräckligt med ärvt skinn på näsan för att reda ut den här resan, eller? 🙂

    1. MonasUniversum skriver:

      Hehe, hon sa, ordagrant: ”Jag lutar mig tillbaka en stund eftersom jag inte behöver hetsa upp mig då du gör det så bra åt mig!” Hon har i normala fall temprament, men nu suckar hon bara.

      1. Helene i+Sumpan skriver:

        Du ser! Släpp nu lös flickan och dej själv. Ni kommer att fixa att inte ha kontakt varje dag, jag lovar! 🙂

  2. Anna skriver:

    Verkar som om du inte behöver vara utan henne i 4 veckor 😉 Kanske inte ens fyra dagar…..

  3. Anna Kropp skriver:

    Jag fattar frustrationen! Skulle också tycka att det var otroligt läskigt. Men. Hon är sin mammas dotter. Hon är 20. Det kommer gå utmärkt! Dock kan man ju bli galen på byråkrati! Självklart har de inget visum för de skulle inte stanna!! Inte så konstigt. Gör ett undantag för bövelen!

  4. Sofie skriver:

    Har du ätit knäckebröd vid datorn? Jahg hade oxå ett par tangenter som inte funkade som de skulle, tills jag insåg att det satt nåt under tangenten…….. lirkare, pillade lite och skakade tangentbordet uppochner…..ut ramlade ett par småsmulor och nu funkar knapparna finfint 🙂

    Hoppas det löser sig för dottern, förstår din frustration över att sitta här hemma och inget kan göra.

    1. MonasUniversum skriver:

      Nä, tyvärr så har jag inte det…

      1. Sofie skriver:

        🙁 ja då kanske det e läge för ny dator

  5. Liz skriver:

    Jag förstår att du är orolig, men har lite lugnande besked:

    Aeroflot har numera bättre statistik än t.ex. KLM (och British assways, givetvis) och nyare maskinpark (å andra sidan finns det fossil yngre än BAs skitflygplan), särskilt på internationella flyg. (Har även flugit aeroflot inrikes under kommunisteran och det var ju knappast värre än fly me’s svenska inrikesplan)
    Ryssvisum är lite tricky, det medger jag, men ingenting är omöjligt(även om det inte går att köpa turistvisum på flygplatsen som i t.ex. mellanöstern tror jag ändå att man ska bita sig fast och trycka på att det är arrangörens fel, kan väl knappast vara första gången ett utländskt plan blir omdirigerat). Jag processar visumpapper varje vecka åt kontakter på jobbet, det är bara maila om du behöver något förklarat eller översatt.

    1. MonasUniversum skriver:

      Thank you dear. Nu sitter dom på planet tillbaka till Sverige. Och har därmed missat Vietnam-planet och planet som skulle ta dem vidare inrikes där. De landar vid 22-tiden ikväll och skulle få hotellövernattning på Arlanda.

      Kan säga att det är tur att det inte är jag för då hade kaptenen fått köra mig ända fram till hotellet i Vietnamn lemmetellyou!

  6. Småländskan skriver:

    Sluta nu!! De där 20-åringarna är vuxna, mer vuxna är deras föräldrar. De klarar sig! De behöver inte ”hjälp” av oss föräldrar.
    Ta det lugnt Mona, hon klarar sig, det är det jag menar. Det är ett jätteäventyr hon är ute på, ett sånt hon kommer att minnas alltid. Låt henne vara, det löser sig.
    Kramar om…

  7. tantt skriver:

    Flög med Aeroplot 1989 då vi skulle till Iran första gången o då blev det också strul så vi fastnade där i Moskva i två dagar. Vi blev inlåsta på ett snuskigt sunkigt hotell för visumlösa o jag levde på te o vaniljglass de två dagarna då det var det enda jag vågade äta. Andra dagen drog de dock ut oss i en gammal buss o tog oss på sightseeing i denna kliniskt rena stad med lökkupoler i guld överallt. På planet fick vi rysk kaviar o minns att min lillasyster var livrädd för en skarv i heltäckningsmattan vid vingen där vi satt. Vi kom dock både fram o tillbaka så lugn o fin nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *