Om hur man kan hjälpa varandra

Jag skiter i vad folk tycker, om jag kan hjälpa någon så gör jag det. Utan att sätta på min nån jefla gloria.

Minns ni när jag skrev ett tiggarinlägg om att varför ingen resebyråchef kunde sponsra mig med en semesterresa mot bra bloggning? Alltså, hold your horses, ingen har hört av sig, tyvärr, men jag fick då ett sms från en kompis någonstans i Sverige.

Jag kan inte direkt avslöja hennes yrke då jag inte vill att hon hamnar i kläm och jag har dessutom redigerat sms:et lite.

”Såg på din blogg att du fiskar efter lyxsemester och fribiljetter. Så då tänkte jag våga fiska lite hos dig. Tänkte höra om man kan få lite rabatt hos Teddykompaniet. Har nämligen en liten klient som har fångat mitt hjärta. H*n är bedårande men föräldrarna lämnade bort h***** på BB eftersom h*n föddes med xxxxxxxxxx. Vi letar just nu efter ett hem, men det är mycket svårt att få tag i en familj som vill ta emot ett barn med det här. Jag skulle vilja ge h****** en julklapp. Tror du man kan få köpa nåt till ett lägre pris?”

Jag har en annan kompis. Hon och hennes familj äger Teddykompaniet. Ni gamlingar här vet det. Och alla vet att dom har de bästa gosedjuren som finns att köpa här i Sverige. Så jag messar henne. För jag vet att även om hon är en hard core businesswoman, så har hon ett hjärta större än Europa. Teddykompaniet får tiggarbrev varje vecka, och har inga som helst möjligheter att ge bort kramdjur till höger och vänster. I stället gör de andra humanitära insatser för de som har behov. Det går alltså inte att mejla dit med en sorglig historia. Så jag utnyttjade vår vänskap.

Igår kom ett kuvert till jobbet.

Anna har skickat deras populäraste produkt; en Dinglis. Världens mjukaste gossefilt. Och ett par mjuka tofflor. Tack från hjärtat Anna. I love you.

Och det är det här jag menar. Om man har möjlighet att hjälpa någon, eller något så why not. Eftersom vi t ex har ett gäng videobutiker också, så skickar vi film till sjukhus där cancersjuka barn vårdas. För att vi kan. Och man behöver inte vara miljonär, äga företag eller annat för att kunna göra sånt. Man kan ringa på granntantens dörr och fråga om man ska hjälpa henne med veckohandlingen. Eller nåt.

Och ni som har Facebook, gör mig en tjänst och gå in på Teddykompaniets hemsida och tryck på Gilla-knappen uppe till höger. Det är dom f-n värda.

1

12 responses to “Om hur man kan hjälpa varandra

  1. Lisbeth skriver:

    Åh, vad fina saker Teddykompaniet har! (har hittat gillaknappen :-))

    Tack för en skitkul och inspirerande blogg! Du ger mig många skratt!
    Kram

  2. Jozzan skriver:

    Själv är jag ensamstående, jobbar 75% (barnskötare). Syr mycket till min ettåring, för att det är roligt. Sydde för ett par veckor sen en mössa med rosa bandet på och hade auktion, 500 kr skänktes oavkortat till bröstcancerfonden. Han som vann mössan ville även att mössan skulle skänkas till någon med bröstcancer så det orkade jag också. Tycker man ska försöka hjälpa på nåt vis, även om det inte är mycket så är det något iallafall. Om inte annat så kändes det bra för mig att kunna göra detta!

  3. ragdoll skriver:

    En av mina bästa vänner bor i Båstad och jag svär varje gång över att jag missar att gå till Teddykompaniet! Kommer aldrig ihåg det när jg är där, kommer på det på tåget hem! Men nästa gång SKA jag åka dit och kolla och då tänker jag köpa gosenallar att ge en annan kompis som väntar sitt fjärde (!) barn.

  4. helma skriver:

    Jamen du är ju bäst Mona! Så klart man ska hjälpa när man kan. Skit samma om det är mycket eller lite. Ibland tror jag att det lilla kan bli mer uppskattat än stora, fläskiga ”bidrag”. Och självklart ska man ”utnyttja” de kontakter man har. Mycket bra!!

  5. Lisa skriver:

    Har självklart varit in och gillat.
    Ska föresten göra ett inköp av ett ”gungfår” till studion och upptäcker att det är Teddykompaniet som tillverkar dessa. Blir lite extra glad då. 🙂

  6. Camilla skriver:

    Går in och gillar så klart!!!
    Säg till nästa gång 😉

  7. Susanne skriver:

    Har naturligtvis gått in o gillat. O Mona jag gillar dig skitmycket också. You make my days o skit i alla bittra människor som inte fattar din ironi o humor o framförallt ditt varma hjärta.

  8. Annicka skriver:

    Självklart går jag in och trycker på gilla knappen!

    Du har en grymt härlig blogg Mona 🙂

  9. Liz skriver:

    Jag älskar dinglisar!Sötaste babyprylarna i Sverige sen minst 5 år tillbaka (det är så länge jag har köpt dem systematiskt).Har det som standardinslag i alla babypresentpaket jag köper, både privat och i jobbet(förvånansvärt många babypaket i jobbet.. fastän jag jobbar i en helindustriell gubbig bransch). Det är nästan så jag känner för att tillverka en unge bara jag så jag rättfärdiga ett inköp av fler dinglisfiltar. Sen gillar ju man dem ännu mer när man vet att personen bakom företaget har ett lika stort hjärta som man hade hoppats.

    Jag vägrar bli medlem i facebook eftersom det är en sekt men jag trycker på min proverbiala gilla-knapp 🙂

  10. Anna L skriver:

    Ååååhhh, nu sitter jag här med blödande hjärta för det lilla livet som blivit lämnat på BB……. jag förstår att livet omständigheter gör att man kan lämna sitt barn men samtidigt så kan jag inte förstå det rent emotionellt…… Önskar att vi kunde ta hand om en sån liten men har fullt upp med min egen. Känns bra och veta att h*n åtminstone fått gosiga gosedjur! Är ny läsare hos dig och bara älskar dig!! Keep up the goooood wööööörk!!

  11. Vivianne skriver:

    Heja Mona!! Helt rätt, alla kan glädja någon, med eller utan pengar.
    Ett leende till någon kan glädja den personen hela dagen. För vem
    vet när den personen fick ett leende direkt till sig sist!
    Detta är helt gratis, eller hur?!
    Tack för en härlig blogg Mona!!
    Kram Vivianne

  12. shrin skriver:

    Kan man så ska man hjälpa varandra. En sak som är stadig hos mig är att jag ALLTID köper Situation Stockholm! Och jag lämnar ALLTID ”dricks”. Hjälper ofta folk och jag hoppas att det uppskattas. Får ibland en känsla av utnyttjande. Men va fan, är man snäll så är man!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *