Om dagen som aldrig tog slut

Jag vet inte hur många gånger varje månad jag önskar att jag vore normal. Att jag hade ett n o r m a l t jobb. Att arbetstakten var normal. Att jag hade ett gäng arbetskamrater  Att få fika två gånger om dagen, ha en timmes lunch och sitta och snacka skit med de andra. Allt det önskar jag mig en miljard gånger per månad.

Idag har jag haft en normal dag. Så här kul var den.

HerreGUD som jag inte står ut. Alltså, ge mig jobbarkompisar och raster tillsammans med dom, men resten. Sweet Lord, resten. Normalt arbetstempo funkar inte alls för mig. Jag blir galen och klättrar på väggarna. Jag tror bestämt att jag måste ha någon av dessa bokstavskombinationer för det är helt omöljigt att ta det lugnt.

Om inte annat så blir det ju en sugblogg. Och det vill vi väl inte!

35

11 responses to “Om dagen som aldrig tog slut

  1. taxichaffisen skriver:

    Mmm….

    Jag har ett ”normalt” jobben, men tyärr är arbetstempot liknande ditt, om än inte lika illa. 😉
    Jag har jättetrevliga kollegor, men en av dem har jag hunnit sitta ner och äta lunch med en (1) gång under november. De andra kanske det har blivit 4 – 5 luncher tillsammans med.

    Guud, vad jag längtar efter möjligheten att ta en ”sitt-fika” som vi kallar det. Då lämnar vi skrivborden och sätter oss borta i soffan i 10 minuter. Det gör vi sällan. Det vanligaste tillfället är tisdag morgon kl 8 då städaren dammsuger golvet på våra platser. Annars blir det mest att vi gör sällskap fram och tillbaka till kaffeapparaten.

    Just nu har chefen skickat iväg mig på konferens i en annan stad. Här sitter jag och lyssnar och lär och kommer med frågor. Men, mest av allt är jag stressad över vad jag inte får gjort på kontoret nu när jag är här!

    Det är sjukt! Någon behöver dra i handbromsen.

    1. MonasUniversum skriver:

      Du, jag känner igen det där. Men när man är mitt i det så tänker man ju inte. Vid några tillfällen så har jag haft vänner, eller andra, som varit med när jag har jobbat och alla säger samma sak: att jag har ett sjukt högt tempo. Själv tycker jag inte alls det. Jag tycker det är normalt.

      Och det är ju helt jävla sjukt!

  2. Du borde kanske fixa ett restaurangarbete! Stå i åtta timmar, gå i åtta timmar, springa i åtta timmar, le i åtminstone fem timmar och äta under tio minuter med avbrott för nya gäster och när maten är uppäten har den kallnat. Lönen? 105 spänn i timmen!

    1. MonasUniversum skriver:

      Fifan, det är ju bättre lön än jag har idag! Men du, det faller på det där med att le. Orka liksom!

  3. Annelie skriver:

    Jag har nog det perfekta jobbet. I perioder får man vara glad om man ens hinner kissa på arbetstid medan det sedan kommer lugnare tider när man hinner sitta ner och prata med kollegor på fika och lunch. Dessutom vet man aldrig riktigt när perioderna kommer, det märker man bara….

    1. MonasUniversum skriver:

      Kan vi byta?!

  4. Miss B skriver:

    Jag fattar inte hur du orkar! Flänger fram och tilbaka, tusen saker att ha i huvudet och telefonen konstant ringandes. Jag blir trött bara av att läsa. Men det är tur att vi är olika. Jag har oftast ett högt tempo, men det beror på att jag sätter ribban högt och den kan jag sänka när helst jag känner att jag kört på lite för hårt. Fikar och lunchar gör jag varje dag. Det är viktiga grejer om man ska orka jobba fram till pensionen. 🙂

    Till något helt annat. Jag har just läst ut en bok; Vi har ju hemligheter i den här familjen av Therése Eriksson. Rekomenderas varmt! Den handlar om Theréses uppväxt med en manodepressiv och alkoholiserad mamma. Therése har inte bara skrivit en bok, hon driver också en förening som heter Maskrosbarn och jag slirade in på hemsidan http://www.maskrosbarn.org. Du har säkert hört talas om henne. I alla fall finns en önskelista på hemsidan med en himla massa prylar som föreningen behöver och jag tänkte att du kunde tipsa om den, du som når ut till lite people i Stockholm, för det gör du väl? (Har du undersökt geografin bland dina läsare? Du har ju kollat ålder och jobbstatus) Jag är från norrland och det blir liiiiite långt att sladda förbi med mina överflödiga prylar. Jag tycker att det Therése gör är helt fantastiskt och ska skänka lite stålars då jag inte kan bidra med prylar.

    Ha nu en lagom lugn helg Mona!

    1. MonasUniversum skriver:

      Tack för tänkvärd kommentar kära Miss B. Jag har hört talas om hennes fantastiska arbete och såg en lång intervju med henne på tv4 för några månader sen. Ska gå in där lite senare och kolla runt.

  5. Jag hatar att sitta ner och prata med mina kollegor – speciellt under luncherna. Då vill jag äta i fred! Jag brukar, om jag kan ta lunch mycket senare. Då slipper jag vara social och låtsas som att jag älskar världen…

  6. gudinnan skriver:

    Kan ordna så du får prya med mig ett par veckor! Uj uj uj vad du skulle längta hem då 🙂

  7. Sus skriver:

    Om jag har en lugn dag på jobbet så får jag ingenting gjort. Det ska gå i ett. Då funkar jag bäst. Är man fostrad i restaurangbranschen så är man..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *