När tiden rusar förbi och jag borde nog köra trampbil

Gårdagen försvann på 38 sekunder.

Först åkte jag till kontoret, reggade leverantörsfakturor..jesus vad boooooring. Sen var det skolavslutning för talibanen. Vi skulle dit, lyssna på lite kling och klang, sen dra till jobbet och låta talibanen vara kvar på fritids. Men, när hennes bästa kompis fick gå hem, så vägrade hon vara kvar.

Så det var bara att släpa med sig henne till jobbet. När jag går i förväg till bilen så ser jag att sopåkarna står och väntar vid min bil. Jag tyckte jag hade parkerat jättebra: kört upp på trottoaren om utifall att nån större bil än en personbil ville komma förbi. Uppebarligen var sopbilen för bred.Och eftersom jag inte var på nåt bråka-humör så stannade jag halvvägs på vägen och låtsades vänta. Eller ja, det gjorde jag ju på riktigt eftersom talibanen och maken var inne i skolan för att hämta hennes grejer.

Jag hör hur sopbilen tutar och jag låtsas som ingenting. Flera föräldrar kommer från skolan och ska vidare till sina jobb. Plötsligt ser jag hur chauffören hoppar ur bilen och börjar fråga folk till höger och vänster: ”är det din bil?”. Jag backar lite längre in i en villahäck och tittar lite förstrött på stövlarna.

Men han ser mig och ropar om det är min bil?

Nä” säger jag och går sakta tillbaka mot skolan. Då kom en förälder jag känner och jag berättar om vilken jefla loser jag är. Han garvar läppen av sig och vi börjar sakta gå mot bilen. Chauffören går förbi oss, mot skolan. Jag tänker ”lycka till att leta efter rätt förälder bland 320 barns föräldrar, hehe”. Jag undrar samtidigt varför han inte bara backade, för det var fullt möjligt. Ja, jag veeeet att jag gjorde fel, inga moralkakor här nu. Dessutom såg han skitfarligt ut. I alla fall på nära håll.  Och jag ville inte ha en galen polack i ansiktet två dagar före julafton.

När han har passerat på lagom avstånd säger jag hej svejs till den andre föräldern, hoppar snabbt som satan in i jeepen, backar 150 meter runt hörnet och gömmer mig bakom en annan SUV. Moget va. Sen läste jag lappen som han satt fast på rutan: ”Varför du parkera som en bonde va?!”

Då kommer maken och talibanen:

”Mamma, varför stog du i vägen?!”

”Vadå, hur vet du det?”

Maken svarar: ”Han frågade om det var jag, men jag sa att det var min fru.”

Amatör.

Åker till jobbet.

Jag har en 8-årig dotter som är galet förtjust i blingbling, rosa och allt annat som är tjejigt. Men hennes största intresse, what so ever, är Star Wars. Den tecknade varianten. Hon har dessutom lärt sig att youtuba och tittar på alla avsnitt som finns.

Hon är en sån sucker för serien att hon inte ens bryr sig om att det avsnitt hon just ser, är på spanska.

Sen släpar jag med henne till Bromma Blocks för att äta lunch. Är svårt sugen på skaldjurslasagne på Erssons….

…så jag frågar tjejen om jag kan få en barnportion, och det går bra. Men när jag kommer till kassan så säger nån annan att det minsann inte gick för sig. Blir skitsur och går över till Ingelsta Kalkon: där betalar man efter vikt. Alltså matens vikt. Asbra. Dessutom har dom hur god mat som helst.

Släpar tillbaka talibanen till kontoret och drar iväg till stan. Till en kollega i filmbranschen. För att köpa några av Star Wars-serien som vi själva inte har. Jag sitter i köer på Hornsgatan och ser nån konstig skylt som dykter upp var tvåhundrade meter.

Efter en stund trillar 5-öringen ned: skylten betyder Inga dubbdäck. Ujujuj. Jag som råkar ha fyra stycken. Blir skitstressad och svänger till slut bort från gatan. Väl framme hos branschkollegorna så parkerar jag bilen och kutar in. Står och snicksnackar 10-15 minuter och säger sen hejdå. Kommer ut och noterar att det står två män och en kvinna runt min bil. Vansinniga.

Jag, som faktiskt brukar ha järnkoll på var jag ställer bilen, har ställt mig mitt framför ett garage. Och nu var det inte snack om att ställa sig i en hörna och låtsas som om det regnade. Nä, det var bara att gå fram och be en miljon gånger om ursäkt. Fifan som jag skämdes. Bara att sitta och skriva om det nu gör att jag vill sjunka genom jorden. Sånt där är ju heligt tamejfan.

Tillbaka till kontoret för att hämta upp maken. Köpa sig lite mer julklappar till talibanen. Hon har bl a önskat sig en ”riktig klocka”, alltså en med stålarmband. Jag har en hovleverantör i Sumpan och vi drar dit. Maken har som sagt ingen som helst smak och medan försäljerskan och jag är rörande överens om en jättefin klocka, så tar maken fram en annan. Jag kräks och försäljerskan informerar honom om att ”ja, den är ju fin, och den köper Hilda 72 år.”  Så den gick fetbort. Det blev den jag valde.

På vägen därifrån släpar han in mig på Macoteket.

Och pillar längtansfullt på den här skärmen…á 22.000 kr.

Han försöker övertala mig om att det faktiskt är ett arbetsredskap och att hans arbete skulle underlätta betydligt om han fick köpa en sån. Jag sa bara ”hallen” (som är totalt massakrerad efter att maken ”bara skulla kolla lite” med kofoten för nåt år sen) och gick därifrån. Han lyckades dock få med sig två nya tangentbord.

Vi sticker till Bromma Blocks och konstaterar att det är fullt  av kunder i vår butik. Yes, yes, thank you kära shopping-Guden. Vi slår dagen till ära kassarekord.

Jag blir jätteglad när jag ser en bloggläsare, men hinner inte stanna och prata med henne (förlåt!) utan rusar upp till leksaksaffären och köper lego, Star Wars-lego. Så klart. Det där legot som talibanen själv skulle köpa för ihoptjänade pengar men pappa ba’: ”nämen klart du inte behöver använda dina pengar till det, pappa fixar”. Gaaahh. Hur man lär sina barn att arbeta ihop till det man vill ha liksom.

Vidare till Espresso House för att möta upp vår kompanjon för ett viktigt möte. På mötet får jag reda på av maken, att vi ska flytta en av våra butiker 30 meter. Detta två dagar efter att vi kommer hem från Norge-mässan nu i januari. Alltså, det här tar ju tamejfan aldrig slut. Jag är den ständige flyttgubben i det här företaget. Och maken som hade mage att knorra när jag brände 700 spänn på ett par knallrosa jobbarbyxor, jösses som jag har jobbat in dom för länge sen.

När vi ska gå hem och vi går förbi vår butik så har jag och maken fått en present av två av våra anställda där. Som de själva hade gjort. Jag blir otroligt rörd och tänker på vad många bra anställda vi har. Och så lite tid att bry sig om dom.  Det ska bli mitt nyårslöfte. Ta mig tid.

Tack Kajsa och Nettan, ni är guld värda!

Eh, förresten brudar: ska den vattnas?

4

16 responses to “När tiden rusar förbi och jag borde nog köra trampbil

  1. Mr Lee skriver:

    Ett gott skratt förlänger livet… Nu kommer jag att leva minst 10år till! 🙂

    Ha en riktigt bra dag och en riktigt God Jul!! (PS! Allt som går att motivera som arbetsredskap är OK att handla enligt min revisor (jag själv)DS!)

    1. MonasUniversum skriver:

      Du, god jul själv och pussa på hustrun. Din sista mening hörde jag inte.

      1. Mr Lee skriver:

        Tack! Det skall jag göra. Hade tänkt skriva att du skulle pussa på maken också, men det är kanske inte så lämpligt om han är döds-sjuk. Du får pussa på Talibanen i stället. 🙂

  2. Anneli skriver:

    Hittade din sjukt härliga blogg för ett par veckor sen och fastnade på stört. Har aldrig nånsin kommenterat en blogg, ingen som fångat mig mer än ett par inlägg. Nu har det hänt. Jag är bara så ”hemma” här och redan gravt beroende. Herrejeflar vad du inte får sluta blogga. Önskar dig en härlig jul.
    Btw, bygger man en garageport framför en potentiell parkeringslucka får man nog skylla sig själv en aning. ; )

    1. MonasUniversum skriver:

      Åh tack Anneli, och varmt välkommen! Jag håller med dig, men just här så var nog garaget byggt före vägen, hur konstigt det än låter! Helvitti som jag fortfarande skäms. Kanske mest för att jag vet att jag själv hade gått bärsärkargång.

      God jul och jag hoppas att du blir kvar här!

      1. Anneli skriver:

        Om jag blir kvar? Jajamensan, jag kom, jag läste, jag la till i favoriter. Mig blir du inte av med. Jag har äntligen hittat nålen i höstacken. Och jäklars vad jag är nöjd med det. : ))

  3. Annika skriver:

    Är också ny på sida.. Och säger bara..

    Fan va roligt det är att läsa om din vardag 🙂

    1. MonasUniversum skriver:

      Oj vad det är kul med alla nya läsare. Det går i perioder det där: plötsligt ramlar det in en hel säck nya…och jag blir lika varma i hjärtat varje gång jag ser att ni kommer tillbaka. Tack Annika, och välkommen!

  4. kajsakatt skriver:

    Jupp den ska vattnas men jag har ingen aning hur ofta :S
    Får fråga Nettan.

    1. Nettan skriver:

      Så fort jorden börjar kännas torr 🙂 Eller ca 2 ggr/vecka!

  5. bondmoran skriver:

    Du är helt sanslös…. TACK för det! För nu fick jag ett härligt morgonskratt 🙂

    Det här med parkering verkar inte vara din starka sida precis… 😉

    Kram på dig och god jul!!! Hoppas den blir lugnare än din vardag som verkar vara smått kaotisk!!

  6. Mimmi L+(Mrs+Lee) skriver:

    God Jul på er själva! Jag suger verkligen på att kommentera nu för tiden. *skäms lite*
    Hade du inte Talibanen med dig, då borde du ju fått handla barnportion?

    1. MonasUniversum skriver:

      Jo, men hon valde pannkakor. Så jag tog dom och gick till den andra restaurangen. Som sagt; god jul och allt det där…

      1. Mamma Mona skriver:

        Fick du inte nyss ett litet käckt intyg att visa upp?

      2. Mimmi L+(Mrs+Lee) skriver:

        Aha, då var det ju lite värre.

  7. shrin skriver:

    Är borta några fjuttiga dagar och har helt plötsligt 40.000 inlägg att catcha up!

    Men hur faen parkerar du människa?? Hahaha *skäms*
    Jag är nog inte rätt människa att uttrycka mig om det förresten… (är fd budchaufför, men det hör inte hit just nu)

    Men angående maten… Kör upp kortet i nyllet på dom!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *