När man vill tvinga varenda svensk att läsa

Jag vet att det kan tyckas vara tjatigt med cancer hit och cancer dit men please, läs hela det här inlägget!

 

Alla känner vi någon med cancer. Någon som överlevt och kanske någon som inte överlevt. Enorma pengar läggs på forskning och människor är hyfsat bra på att skänka pengar. ALLA känner till Cancerfonden men det är tamejfan nästan inga som känner till CancerRehabfonden.  De har för övrigt i n g e t med varandra att göra. Tyvärr.

 

CRF är en ideell organisation som alltså b a r a lever på pengar folk och företag donerar. img_0622Organisationen drivs av en handfull eldsjälar med Eva i spetsen. Mirka och jag var och hälsade på henne härom dagen.

 

Och vad gör då CRF? Jo, när man har haft cancer (eller har) kan man ansöka om att få komma på rehabilitering. De har tillgång till ett antal jättefina gårdar runt om i Sverige där man kan få spendera en vecka med andra cancerpatienter och där man kan få terapi av legitimerade psykologer/terapeuter. Gratis. De har även resor för hela familjen där CRF står för större delen av kostnaderna.

 

Första gången jag träffade Eva så sa hon något som har fastnat: ”I Sverige har vi bra sjukvård. När man bryter ett ben får man det lagat och när det är lagat får man sjukgymnastik. När man får cancer får man det, i bästa fall, lagat men man får ingen som helst eftervård. Eller ja, det finns, men i mycket, mycket liten omfattning.” Varenda människa som har cancer är i behov av psykisk eftervård i någon form.

 

Det finns en särskild grupp människor som visat sig ha ett stort behov av CRF: män med prostatacancer. Män pratar inte. Män pratar i synnerhet inte med andra män. CRF har ett program för just män som haft prostatacancer och det har visat sig vara e x t r e m t populärt. Män som efter rehabveckan varit genuint glada i själen över att få ha umgåtts med ”likasinnande” och pratat.

 

Det här kostar pengar. Mycket pengar. De har inte tillräckligt med tanke på det behov som finns. De få företag som känner till CRF hjälper gärna; de får gratis tv-reklam, gratis utrymme på reklambanners på stan, gratis kontorsmöbler … ja, allt de gör får de gratis. En av deras största sponsorer är Interflora och de ska v e r k l i g e n ha en guldstjärna i himlen!

 

MEN, CRF behöver pengar. Massor av pengar. Jag och Mirka försöker sprida deras budskap med att ha en banner på vår blogg. Den ligger alltid här till höger. En banner man kan trycka på för att få mer info. En banner man inte ska bli irriterad över för den behöver verkligen synas.

 

Jag skulle önska att alla de människor som inte har någon anhörig men kanske lite pengar, kunde testamentera dom till CRF. Eller om man har shitloads med pengar och inte riktigt vet vad man ska göra av med dom. Eller om man är en företagsledare med ett gäng anställda. Tänk ett stort företag. Det finns garanterat minst en anställd som råkat ut för cancer. OJ vad det skulle gagna den drabbade OCH företaget om personen i fråga fick rehabilitering och därmed kunde komma tillbaka till jobbet snabbare. Win win.

 

Jag skulle önska att varenda en av alla stora bloggare kunde sprida CRFs existens men dessvärre är det så att många vill ha pengar för det, inte alla, men många.

 

Just nu har CRF en kampanj där de tar upp barnens situation när en förälder får cancer. img_0620annonser_cancerrehabfonden_300x400

Jag blev fan grinfärdig när jag läste alla citat. Som är autentiska.

 

Härom dagen fick jag ett mail som berörde mig djupt.

 

Godmorgon!

Läste precis ditt blogginlägg och såg att du ska till cancerrehabfonden. Jag bara måste tacka dig för att du har skrivit om dem tidigare. Tack vare det så ska min dotter få vara på en veckas vistelse i Solna för gyncancerdrabbade.

När hon, 32 år ung, i våras blev diagnostiserad med cervixcancer så kunde jag, tack vare dig och bloggen, tipsa henne om fonden.

Hon är opererad men har fått behålla livmodern på grund av hennes unga ålder och att hon inte har några barn. Och hon har inte behövt någon strålning eller cellgiftsbehandling.

Men en livskris det har hon och jag tror och hoppas att den hör veckan kommer att vara guld värd för henne.

Hälsa personalen, krama och tacka dom för deras arbete och att dom finns från en tacksam mamma!

Och tack till dig Mona för att du skriver om rehabfonden.

Kram 💖

Det här är ett reklaminlägg och om jag ska vara ordentlig så ska det stå ”Reklam” inledningsvis i inlägget men vet ni, det skiter jag högaktningsfullt i. Jag kommer fortsätta att göra reklam för CRF och annat som jag brinner för och som handlar om ideellt samarbete. Som exempelvis Optiker Utan Gränser. För, skriver jag REKLAM i inledningen så är det många som hoppar över just det inlägget.

Kan ni, SNÄLLA, sprida CRFs existens? Berätta för alla ni känner, prata om det med jobbarkompisar. Snacka med chefen. Känner ni människor inom tv: please be dom bjuda in Eva och prata om det här. Eller någon programledare på en radiostation. Och nä, de har ingenting att göra med Cancerfonden. Cancerfonden vill inte ha något samröre med dom då de ”forskar”. De drar för övrigt in 17 miljarder om året. Annars hade man ju kunna tyckt att de skulle kunna ha info om CRF på deras hemsida, men nej, det går inte.

Jag är övertygad om att, om människor visste om CRFs existens så skulle hur många som helst skänka och testamentera pengar till dom. Övertygad.

0

22 responses to “När man vill tvinga varenda svensk att läsa

  1. Linda skriver:

    Swishar en liten peng…..

  2. annika skriver:

    Den visste jag inte om förrän jag läste om den hos dig när du skrev om den senast. Jag har några som jag ska rek. att söka i fonden
    Men är det i direkt anslutning till avslutad behandling man måste söka eller går det några år efter åt, upplever att det är då det blir tungt. Å Cancerfonden kan inte ens ha en länk dit? Färdigivet till dom då – blir cancerehabfonden istället. Ja, jag måste välja – kan inte ge till bägge för jag har några andra projekt som jag stöttar utifrån vad jag har råd med.

    1. Mona skriver:

      Tack. Nä, CF hävdar att de är en forskningsorganisation. Personligen kan jag tycka att det är win win för alla: h u r svårt kan det vara att på deras sida hänvisa till CRF?!

      Vet inte om det finns nån ”preskriptionstid” för att söka i fonden…

  3. Ulrika skriver:

    Hur gör man för att stötta dessa underbara människor?

  4. Margareta skriver:

    Är det mirakelbyxan du har👍

    1. Mona skriver:

      What, vad är det? Tror inte det, bara en vanlig men skön byxa.

  5. Malin skriver:

    I våras fick jag ett besked – att jag skulle göra om ett cellprov och ta små bitar av livmodertappen då det visat sig att jag har ett hpv-virus som kan ge livmoderhalscancer. Jag gjorde testet och väntade en månad där jag fick besked om att jag skulle göra en slyngkonisering, där man tar bort en bit för att skickas på analys.
    Mitt hjärta och min hjärna höll på att gå i bitar, vad händer, vad gör man? Ringde kliniken och fick prata med en barnmorska och hon förstod inte alls min oro inför operationen, att jag ville prata med en läkare var inte tänkbart – jag minns hennes ord ”vi har inte tid att prata med alla innan operationen” – men jag BEHÖVER det försökte jag förklara. Fick efter några veckor prata med en läkare som förklarade lite vad som skulle göras. Hon jag var hos som gjorde ingreppet var duktig och hon förklarade hur allt skulle gå till – jag har fått svar att det behöva ingen mer åtgärd förrän om 6 månader då ett nytt cellprov med hpv-test ska göras.
    Jag slutar inte oroa mig förens det testet kommer visa att jag inte längre bär på viruset. Men vem bryr sig om hur jag mår innan det här verkligen är över? Har funderat på vem jag ska testamentera till – crf är en möjlighet.

    1. Mona skriver:

      Please do för jösses vad dom hjälper … säger de som fått förmånen att ta del deras program.

    2. Henna skriver:

      ❤️

  6. Henna skriver:

    Så himla bra. Skänker också en slant 😊 Hoppas att alla som söker och betalar medlemsavgiften får något bra ut av det ❤️

  7. Camilla skriver:

    Önskar att jag vetat om detta när min pappa fick prostatacancer första gången för typ 6-7 år sen, den tog ju hans manlighet ifrån honom.
    I november fick vi veta att cancern var tillbaka men nu hade dn spritt sig till skelettet (tydligen inte helt ovanligt) och det fanns tyvärr inget att göra.
    Åkte hem till Sverige för att vara med honom och hjälpa mamma och fy vad illa berörd jag blev på sjukhuset varje gång, fick låsa in mig på toa och fulgråta många gånger. Tänk att läkare kan vara så okänsliga!!
    Det första han får höra av läkaren är ”engång cancer, alltid cancer”, sen när vi frågat om det finns något de kan göra eller iaf försöka med då pappa var pigg och faktiskt kunde gå så fick vi svaret ”Alltså, det finns ju saker man kan prova men det är lönlöst då han kanske får mer ont eller så hjälper det inte” och när vi sa att cellgifterna ju faktiskt dödar honom bit för bit då han kom ut svagare varje gång ”Ja, men det är en risk man får ta”. Fram till den dagen var min pappa pigg och stark, efter den dagen hade han inte ett uns hopp kvar och typ lade sig ner för att dö.
    Jag är så ledsen och förbannad.

    1. Mona skriver:

      😡 Fy så jävla förbannad jag blir när jag läser. Det är ju f-n förjävligt!

    2. Ellinor skriver:

      Min pappa fick inte heller det bästa bemötandet när han fick sitt cancerbesked. Det var typ :du har prostatacancer som spridit sig till skelettet så den går inte att bota, hej då vi ses nästa gång.
      Nu när fått mitt cancerbesked så har jag fått ett väldigt bra bemötande (hittills ) och dom tycker väldigt gärna att man ska prata med en kurator. Men ingen info om CRF. Synd att det inte informeras mer om det inom sjukvården. Både för dom som är i behov av det och det är ju lättare för folk som vill skänka att få vetskap om att dom finns. Att Cancerfonden inte vill informera om dom är ju helt sinnessjukt dåligt. Folk behöver ju den rehabiliteringen lika mycket som forskningen. . Om inte mer

      1. Mona skriver:

        WORD!

        …men jag beklagar att din pappa fick det bemötandet han fick.

  8. Camilla skriver:

    Jag önskar att jag vetat om detta när min pappa fick cancer -87 ( kanske fanns inte ens denna organisation då). Det var jobbigt att inte vara en del av detta mer än på orostadiet, jag var 17 år då han fick cancer. Han levde dock 20+ år ändå och min sista födelsedag med honom var den bästa någonsin. Han dog 18 dagar senare. Jag är så tacksam att han fick åtminstone 1 dag som han kände sig så pigg han kunde. Han är saknad varje dag

    1. Mona skriver:

      Usch, blir superledsen när jag hör.

  9. Camilla skriver:

    Kommer att ge en del av det jag ger till Cancerfonden till Cancer Rehab Fonden varje år från och med nu. Båda är viktiga.

    1. Mona skriver:

      Tack, och sprid gärna!

  10. Agda skriver:

    Min lillasyster dog i maj pga. spridd cancer. Vi trodde alla att hon skulle få leva lite längre och jag hade tipsat henne om CRF
    för att jag hade läst om det här hos dig. Nu fick inte min kära syster nytta av det men härligt för alla dom som får det.
    Hälsningar Skåne.

    1. Mona skriver:

      Usch, så otroligt tråkigt att höra. Har inte varit nära cancer. Eller alltså, har inga blodsband till någon, eller någon som betytt mycket för mig, så jag har svårt att föreställa mig din enorma sorg du måste känna.

  11. Birgitta skriver:

    Så viktigt det här med eftervård, Kanonbra att du skriver om det. Jag hade heller ingen aning om att det fanns. Förstås inte cancer fondens attityd. De kanske skulle behöva forska lite om efterverkningar av cancer och se hur det påverkar hur man lever och mår

  12. Esther skriver:

    Vad bra att du uppmärksammar CRF! Jag har varit månadsgivare hos dem ett tag och tycker att de gör ett jätteviktigt arbete. Bra att fler får veta att de finns så att de kan samla ihop mer pengar och på så sätt hjälpa ännu fler människor tillbaka till livet<3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *