När man varit hemma och vänt

Det går undan nu. Landade hemma i Sverige … i 24 timmar men nu sitter jag i luften igen. På väg med hela familjen till Sicilien. Maken fyller 50 den 1/8 och vill inte fira hemma. Han har alltid velat till Sicilien så då fick det bli så. Nisse är också med. 25-åringen ville vara hemma och passar på att, tillsammans med sin sambo, bo i vårt hus. Mycket roligare än att bo i lägenhet när det är 25 grader varmt!

 

Sitter som sagt just precis nu i ett plan någonstans över Europa och jag hoppas vid Gud att han kommer vara okej hela resan. Han är i kabinen med oss och jag ringde veterinären innan vi for för att höra om han behövde lugnande. Har hört att det ska vara bra men de avrådde när de ”förhört” mig lite om hans personlighet.

 

Däremot kan jag tala om att det finns barn som behöver en valium eller två. HERREGUD som jag avskyr föräldrar som inte håller koll på sina skrikande barn. Det här med att ta med lite leksaker, eller helt enkelt säga åt barnet att det ska vara tyst, well, det är inte alla som tänker så. Jag har alltid flugit med barn men never ever att jag tillåter att de sitter och sparkar på framförvarande ryggsäte eller okynnesskriker för att de är uttråkade. Att barn skriker ser jag sällan som deras fel, utan snarare vuxna som inte fattar att det sitter 400 andra betalande passagerare … som uppskattar en tyst kabin.

IMG_5306

Tack GODE GUD för mina Bose-hörlurar!

0

19 responses to “När man varit hemma och vänt

  1. Henna skriver:

    Jösses vad du flyger och far! Ha så skoj 😊
    Instämmer fullständigt i detta med skrikande och sparkande barn på flyg, med föräldrar som inte verkar bry sig. Sist blev vår yngsta (som inte fyllt tvåsiffrigt än) skitirriterad på en unge bakom sig som sparkade hela tiden och sa ifrån! Den minen på mamman… 😂👏🏻

  2. Sophie skriver:

    Jösses, du reser som en rockstjärna … du, jag hoppas du får ett glas skumpa eller två under tiden … din sambo får vänta tills ni är framme, eller faktiskt til den 1:a, han är ju inte 50 bast ännu. 😉
    Ha det fantastiskt, Sicilien är också en önskan att få resa till någon dag. 😊😍

    1. Sophie skriver:

      Rockstjärna om vi nu stänger ut barnskrik …. 😄

  3. Johanna skriver:

    Och så finns det ju såna som oss som har barn som börjar gråta när vi lyfter och sen gråter hela flygturen trots flaska när vi lyfte. Han tyckte helt enkelt det var läskigt att flyga. Och INGET vi gjorde hjälpte. Jag lät honom inte bara gråta men ibland kan man inte göra något åt det. Bästa gång vi flög var det inga problem alls. Helt ärligt tror jag att majoriteten av föräldrar försöker få tyst på sina barn när de gråter men det är inte alltid så lätt 😟 Vi vet att ni andra också vill ha lugn och ro men vi gör det alltså inte för att jävlas. Nu talat jag dock om små barn 0-3 år!

    1. monasuni skriver:

      Fast, nu pratar jag om de som verkligen skiter i att deras barn skriker. Det är skillnad på gråt och gråt!

  4. Sarah skriver:

    Men Mona !det är inte så lätt o tygla barnen ibland ! Vi resor jättemkt ! I bland är det lungt o bland inte ! Inte alltid så lätt o stänga av barnen ! Ha nu en underbar resa , älskar din blogg har följt dig i många år ! Snart dags för maken o gästblogga? Han skriver väl hyfsat !! Ha ha ) Hur går det med din bok ? Längtar o få läsa den ! Har sagt det förut , men pod Mona klockrent för dig ! Ha det gott nu på sem kram från Götet

  5. Karin skriver:

    Håller med om barn. Kom just hem från en resa med barn som nästan skrek non stop i båda riktningarna och med föräldrar som sitter helt passiva. Avled, lek eller gör vad som helst. Allt är bättre än bara att sitta och säga schyss. När vi flög inrikes i USA för något år sedan fick vi öronproppar av mamman framför. Som han skrek. Bortskämd och trots och gallskrek när han inte fick som han ville. Alla småbarn med familj avgränsade fräs oss andra tack. Annars glad över att ni är tillsammans i familjen.

    1. Ellen skriver:

      Fast jag som har ett barn som inte lever rövare och som är lika ljudkänslig som sin mamma ska tvingas sitta där?! Det verkar vara något man måste tugga i sig när man reser/vistas i offentliga miljöer med barn. Att buntas ihop med högljudda föräldrar och barn.

  6. Annika Nordlander skriver:

    Skönt att höra att du som är mamma själv,vilket jag inte är, men som också tycker det är en mardröm att flyga när det finns barn med ouppfostrade föräldrar med! Där är tåget bäst, åket alltid i tyst kupé, kostar inget extra men är ljuvligt.Sen är det alltid ändå ngt ”nutheads” som inte visste att det var det men det brukar gå rätt snabbt att tysta från övr i kupén som vet vad dom bokat.SJ själv borde vara tydligare där att info typ 1000ggr! Tyvär finns inga barnfria/tysta säten på flygen,som jag längtar!!!
    Älskar din blogg & din ärlighet 👍👍👍

  7. Anna skriver:

    Aaaaargh jag ha tar ouppfostrafe førældrar!! Jag skulle aldrig låta mi nå 2- eller 8-åring uppføra sig som dom ægde værlden. Ær vi uter å reser eller æter eller vad som så ska det banne mig tas hænsyn till att det ær andra dær som inte vill høra dom skrika og ropa.

    Vi satt på en restaurang dær var det ett par førældrar som fullstendigt sket i att deras tonåringar skrek och tjoade, såntdær gallskrik som bara två tonårstjejer får till nær dom ska gøra till sig før tonårskillar. Førældrarna drack sitt vin och ignorerade det. Jævla ohyfs.

    Annat ær det ju såklart med små barn, vars førældrar faktiskt engager sig och forsøker få dom tysta. Inte alltid lika lættsam, tyværr 😄

  8. Camilla skriver:

    När jag flög mellan Chile-Spanien var jag nära att ha ihjäl ett gäng ungar och deras föräldrar. 4 barn i åldrarna typ 3-7 år levde rövare. De sprang i gången, knuffade flygvärdinnorna och okynnesväckte folk som sov och som de skrek, OMG. När de började peta på mig bara för att när jag öppnade ögonen vråla ”hola!!!” och springa iväg fick jag verkligen hålla mig för att inte örfila dem. 5 av resans 9 timmar ägnades åt det härjandet, har aldrig varit så glad som när jag landade.
    Jag förstår om barn kan bli uttråkade på en långflygning, men att låta dem härja fritt kommer jag aldrig att förstå…

  9. Mona skriver:

    Håller fullkomligt med om barn på flyg….!!! Så jobbigt …har rest mkt med egna barn. Det är verkar som om föräldrarna inte bryr sig att ungen sparkar på stolsryggen. etc..När jag åker tåg så tar jag alltid tyst kupe’ , där får inte mindre barn sitta. Ha det bäst 😊 Ciao😀

  10. Småländskan skriver:

    Har rest en del med barn, som aldrig nånsin varken sparkat eller skrikit. Säger som en av mina väninnor, som arbetar som ”dagisfröken”: ”det är inte barnen som behöver fostras, det är föräldrarna…”
    Hoppas ni får en underbar semester/50-årsdag och en lugnare hemresa.

    1. monasuni skriver:

      Exakt min åsikt…och Säpo-fruns….som jobbat med barn i 30 år!

  11. Babsan skriver:

    Barn som skriker på flyg är så irriterande. Jag väljer min semester för att njuta. Inga barnvänliga hotell med Bamseklubbar. Den tiden är förbi. Vill ha lugn och ro. Grattis till maken.
    Allt har sin tid.

  12. mammatilltre skriver:

    Ursch vad jobbigt!! Har tre barn och ibland är.det fasen inte lätt när de trotsar.. men skulle aldrig tillåta att de sparkar på sätet framför eller skrek utan att jag sa till. Jag uppskattar när andra vuxna säger till mina barn för då är som att de vaknar till och lyssnar hihi. Jag skulle absolut säga till om någon sparkade på.mitt säte ! Ha en bra resa

  13. Kattis skriver:

    Min son är lite över 2 och satan i gatan så jag och maken jobbar med honom i planet. Vi leker,sjunger, köper speciella leksaker oss mm.. Han har rest 7 gånger och vet att man inte får sparka eller skrika i planet. I värsta fall får man ju muta med russin/frukt/whatever.

    Maken är nästan panikslagen över tanken på att sonen kanske stör medtrafikanter!

    Sen är självklart ledsna, trötta,rädda,sjuka osv… Barn en helt annan femma! (Precis som du skriver Mona).

  14. Christina skriver:

    Enkelt. Föräldrar ska låta bli att utsätta sina barn för sånt dom inte är redo för. Är inte just ditt barn tillräckligt mogen för att ut och resa, gå på en finare restaurang, låt bli. Ungar mognar olika och har olika personligheter. Slapphänta föräldrar klarar jag mig utan. En gråtande bebis på ett flyg överlever jag, men en illskrikande uttråkad unge klarar jag mig utan.

    1. Charlotte skriver:

      Håller med…men de måste ju miljötränas också😂😂😂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *