När man spenderar en heldag på akuten

Jag råkade bryta ett revben i förra veckan. Ont som fan men har överlevt så länge jag tagit det lugnt och gett fasen i att böja mig ned, hosta, andas djupt … eller fisa.

 

Natten till igår vaknar jag med en smärta som är fullständigt överjeflig. Hur jag än låg så var värken fruktansvärd. Så illa att jag grinade som en 4-åring. Maken vaknar och försöker trösta. Smärtan tilltar på morgonen och jag börjar misstänka att det inte alls är fråga om något trasigt revben. Har nämligen ont i ena bröstet och det trycker på något så vansinnigt ända bak i ryggen. Inser att läget är ohållbart och åker in akut till St Göran efter frukosten.

 

Får glida före alla i väntrummet och in i akutdelen.IMG_4583 (1)

Säger bara: ATT de står ut. Hela akuten håller på att byggas om, det borras och hamras non stop. Folk ligger i korridorer och det är allmänt kaos. Men, personalen ler och är supertrevlig.

 

Ganska omgående får jag ett rum där jag och mina Ullareds-strumpor väntade in EKG-maskinen. IMG_4585Jag tillbringar 6 timmar där. Först EKG, allt var bra. Sen ultraljud och då blev det jobbig stämning ett tag. Läkaren höll på i gott och väl en halvtimme. Pratade glatt de första 25 minutrarna, men sedan blev han tyst. Och jag blev svettig som fan. Efter ytterligare 5 minuter säger han till kollegan: ”vi tar in henne på lungröntgen”. 

 

Hej Cancer, tänker jag direkt. Kan inte påstå att jag var överdrivet kaxig just då. Helt rödgråten och svullen efter att ha grinat halva natten. IMG_4588

De tar prover och jag får vänta ytterligare en timme innan jag kan röntgas. Har sinnessjukt svårt att ligga på höger sida, så svårt att jag på riktigt håller på att svimma. Personalen gör allt de kan för att det ska gå fort och till slut är de klara.

 

Tillbaka till rummet där min mamma och 24-åringen väntar. De hade med sig smörgåsar eftersom jag höll på att dö hungerdöden. Trodde att det skulle finnas någon mack-automat, eller nåt, men icke. Det enda jag var jefligt noga med att få med hemifrån var mitt knark.IMG_4590Någon timme senare kommer läkaren in. Ingen cancer. Däremot ett jefligt ledset revben. ”Du kommer ha rätt mycket smärta de närmaste dagarna, sedan avtar den lite. Dock kommer det ta några veckor innan du är okej igen. Hem och ta det lugnt i en vecka.”

 

Herregud så lättad jag blev.

 

Järnet till jobbet för att hämta Nisse. IMG_4592

Har fortfarande grymt ont men hej och hå så lycklig.

 

Lite jobbigt bara att jag måste vara hemma och ta det lugnt i en vecka.

 

JÄTTEJOBBIGT

 

Not.

0

33 responses to “När man spenderar en heldag på akuten

  1. Kristin skriver:

    Skönt att höra att du är ok Mona, var rädd om dig och ta det lugnt nu!

  2. Lena skriver:

    Nu återstår det ju bara att se om du klarar av att ta det lugnt? 😉

  3. Anna skriver:

    Medveten om att om du hade gått till en doctor redan förra veckan, fått samma råd och följt det antagligen hade sluppit detta?? Ibland ska man lyssna på kroppen.
    Lycka till med att ta det lugnt!! (Sen kanske vi inte ska nämna att jag inte tror på att du klara av det…..)

  4. Lisali skriver:

    Skönt att höra! Revbensfrakturer är ett helvete :-(. Tyvärr gör det ju mer ont efter ett tag innan det vänder, antar att det var det du upplevde nu. Krya!

    1. Mona skriver:

      Men alltså, det är ju det jag inte förstår: varför gör det ondare efter ett tag? Det var samma sak när jag opererade bort mandlarna. Satan i gatan så ont det gjorde några dagar e f t e r operationen..

  5. Angelica skriver:

    Skönt att det inte var värre. Se nu till att lyssna på doktorn och ta det lugnt. Min dotter volontärarbetade som Röda Kors-värdinna på St Görans akutmottagning när hon pluggade till sjuksköterska och då vet jag att det fanns ett kylskåp där hon kunde hämta mackor och Festis gratis till dom patienter som behövde och fick äta/dricka. Men det kanske har dragits in på sånt? Eller så finns det inte tillräckligt med folk som vill arbeta gratis på akuten?

  6. Vivi skriver:

    Skönt att det inte var något allvarligt även om brutna revben inte är att leka med. Sköt nu om dig och ta det lugnt så att du inte faktiskt får något allvarligare. Din familj behöver dig (ja även vi men vi klarar oss nog ändå).

  7. Molly skriver:

    Hej, jag bröt revbenet för några år sedan och upptäckte att min ridväst funkade utmärkt som stabilisator och stöd. Kunde tillåmed sova med den – åbäkigheten var att föredra före ontet.

    1. Mona skriver:

      Synd bara att man inte har en ridväst i garderoben!=))

  8. Nelly skriver:

    Meh, det borde väl finnas snygga ridvästar på LV?

    1. Mona skriver:

      Well, då skulle jag gå i konkurs!

      1. Nelly skriver:

        Du behöver ju inte ha dina egna monogram denna gång.

        Har du förresten visat hur väskan såg ut som du beställde med dina monogram, nyfiken (en mkt god egenskap)!

        1. Mona skriver:

          Haha, nä, det är sant! Vet inte om väskan har synts i bloggen, kanske, men har inte gjort något direkt inlägg om det. Däremot köpte jag en annan sak samtidigt, som jag gjorde monogrammet på!

  9. Usch så jobbigt, skönt att det trots allt inte var värre, men ta hand om dig ordentligt nu. Kanske du skulle lägga till vitamin D och K2 samt magnesium så att du stärker upp skelettet lite? Jag vet att du redan tar en del tillskott men ofta är RDI alldeles för lågt satt och just dessa är jätteviktiga för att undvika att bli benskör.
    Charlotta

  10. Ninnibeth skriver:

    Hur i hela friden kan man ”råka” bryta ett revben?!
    Jag har drattat omkull i ett plan pga blodsockerfall på väg till Miami & fått frakturer på två revben, och jag har rasat i skidbacken och fått frakturer på ett annat, men jag har aldrig ”råkat” bryta ett revben… 🙂

    1. Mona skriver:

      Haha, jag var hos Synoptik och skulle packa glasögon i banankartonger. Lyfte en kartong, svingade upp den i luften och den råkade vara lite tyngre än jag var beredd på, varför jag var tvungen att ta emot den med kroppen … ja, du fattar. Pang, sa det och jag kände att det gjorde lite ont men trodde inte det var så farligt…

      1. Ninnibeth skriver:

        Revbensfraktur medelst banankartongssving?! *ASG* Den journalen vill jag läsa!!!
        Be läkaren om recept på Siduro – den är en antiinflammatorisk gel som man smörjer med som funkar bättre än Citodon eller vad som helst annars – verkar på plats s a s, och man blir inte lullig i skallen av den… 🙂

        1. Mona skriver:

          Haha, jag vet, det lät lite jobbigt när jag skulle förklara! Ska be om det receptet, tack!

  11. emma skriver:

    Ta det lite lugnt nu!
    En fråga; om man som privatperson skulle vilja bidra med lite saker till barnen på din resa. Vart ska man skicka?
    Kram

    1. Mona skriver:

      Åh, vad glad jag blir: skicka till mig på jobbet:

      Hemslöjdsprodukter AB
      Ekbacksvägen 32
      168 69 Bromma

      =)

  12. Asa skriver:

    Ta Det Lugnt Nu Människa! Är ocksa egenföretagare och vet hur lätt det är (host!), men det du upplevde inatt behöver ju inte upprepas! Fakt är att det där ridvästradet inte var helt fel, annars kanske du hittar en sadan däringa gördel…..Bara du har nagot stöd sa känns det kanske lite bättre. Krya pa dig! Sa kann du ju inte aka till Nicaragua!

  13. Asa skriver:

    Kan! Dj-a tyska rättstavningskorrektur!

  14. I mitt huvud skriver:

    Vill du låna min ridväst? Men den luktar nog häst…

    1. Mona skriver:

      Då kommer maken flytta, han är superallergisk!

  15. SkruttAnn skriver:

    Brukar finnas ridvästar på ÖB. Citygross kanske har? Annars är Hööks inte superdyra. Kan kanske vara värt pengarna mot att kunna röra sig lite bättre.

  16. Ragdoll skriver:

    Se nu till att ta det lugnt nu då och vila, vila, vila och vila! Krya på dig! ??

  17. Bibbi skriver:

    Där skrämde du upp mig under läsningen. Skönt att det ”bara” var revbenet och jag hoppas du fick bra smärtstillande som du kan ta på natten så du får sova i alla fall. Sånt där är inte kul.

    1. Mona skriver:

      Ska villigt erkänna att jag blev jääääävligt rädd. Hade liksom bara varit det som fattades … också..

      1. Bibbi skriver:

        Jag tycker att det räcker med jävligheter för din del nu. Jag vet inte vad som hänt/händer i övrigt men jag känner djupt att det är nog.

  18. Marie skriver:

    Det viktiga nu Mona är att aldrig glömma rädslan över att det kunde vara cancer och lättnaden du kände när det inte var det. Så många som får hemska besked varje dag. Det är förvånansvärt vad snabbt man glömmer att man blev lättad vid positivt besked. Det är NU man ska leva livet! Livet är alldeles för kort och kan ändras vilken minut som helst. Kram (lite försiktig dock, så det inte gör ont ;-))

  19. Susanne skriver:

    Krya på dig Mona!

  20. Tant T skriver:

    Var glad att det bara var ett revben. För några veckor sedan var en fd arbetskamrat född 62 förkyld. Han ringde jobbet på söndagen o sa att det var tungt att andas o dom sa åt honom att kontakta vården. In på sjukhus där de gjorde EKG o sådant utan att hitta något o därför beställdes en tid för lungröntgen på tisdagen. Han åkte dit o tvärdog i undersökningsrummet 🙁

    1. Mona skriver:

      Nämen VAFAN, helvete vad sorgligt. Stackars familj!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *