När man ska jobba med maken

Det är ju f-n ett under att vi, efter 15-16 år, fortarande är gifta. Det måste vara en grundkärlek som heter duga för fifan som jag vill slå ihjäl honom mellan varven.

Vi åker ut till vårt stora lager för att tömma det och flytta det till vårt numer utökade kontor i Bromma. Han är redan där med lastbilen och när jag kommer så envisas han med att jag måste vände bilen och backa in. Varför vet jag inte eftersom jag inte skulle lasta något i jeepen jag körde.

Men eftersom jag är en god hustru, eller dum i huvudet, så gjorde jag det i alla fall. Jag har varit i den här byggnaden många, många gånger. Så man kan säga att jag backar på rutin. Det är bara det att jag inte varit där på två-tre månader och tiden har tydligen inte stått stilla för plötsligt var det en vägg i vägen. En nybyggd historia som jag aldrig sett förut.

Så då backar vi in i den.

Ujuj.

Om jag har backvarnare? Så klart att jag har, jag är ju kärring…men det gick kanske lite fort och väggjefeln har som sagt aldrig funnits där förut.

Jag backar vidare framt till maken, som inte sett eller hört något, och talar om vad som hänt.

AMENVAIHELVETEHÅLLERUPÅME?!”

”Lugna ned dig för fan, det är väl inte hela världen, en lampa. Vad är problemet? Jag åker förbi Bilia på måndag och fixar det!”

”Jamen hur KUNDE du, ser du dig inte för?”

”Du, vad hände med ”det är bara materiella grejer…inte så vikitigt” va va va?”

”Jahaaaaa, så materiella saker är inte så viktigt, jamen vad bra, då är det slutshoppat då också?”

Sa han, och tyckte han var skitkul. Pucko. Han fattar ju ingenting. Handväskor har väl liiite större funktion och är aningens mer nödvändiga. Eller?

Han coolade ner sig och vi kunde börja arbeta. Maken är bra på mycket, men nån orginizer är han i n t e . Så jag fick peka med hela handen. Problemet med den där mannen är att han är så van att bestämma över allt och alla, så van att ha 100% kontroll över allt, så han blir stressad när jag kommer in och sätter ned foten och styr om. Samtidigt så är han väl medveten om att jag är way duktigare på det än vad han är. Men tror ni han ger sig?

Nejdå, det ska tjafsas in absurdum innan jag får som jag vill.

Så jag kämpade på. Och sorterade kartonger. Jag är gift med en hamster som får svåra utslag så fort man ska kasta något. Varför slänga gamla körjournaler från 1989-1994 när man kan flytta runt dom till olika lager liksom?

Jag ska gå igenom det där.”

”Amenvafan, det har du sagt i 10 år nu medan det är JAG som flyttar runt skiten till olika ställen!”

Men jag orkade inte tjafsa vidare. En vacker dag så ska jag fota vår källare hemma, så får ni se. Alla dör när dom ser den.

Sen var det dags att fylla bilen. Vi hade hyrt en med en sån där så kallad baklyft; en ”läpp” som åker ned och som man kan rulla in grejer direkt i lastbilen. Den har en fjärrkontroll med tre knappar: en som lyfter rakt upp, en som viker ned och en som viker upp. Ja, ni fattar. Jag tycker den är lite läskig eftersom jag inte fattar hur den funkar riktigt och eftersom maken har så sablans bråttom jämt, så var det inte tu tal om att man skulle  öva sig lite först.

Vid ett tillfälle så kommer han med en svintung pall, som det heter, alltså inte buren ni ser ovan, och för att få fart så halvspringer han och trycker upp den på ”läppen”, samtidigt säger han: ”upp, upp, TRYCK UPP för FAN!” För att det inte ska välta över honom. Jag trycker som en dåre på fjärkontrollen men nada händer. Han får tokspel och är tvungen att dra tillbaka pallen på golvet igen. Sliter fjärrkontrollen ur min hand och trycker. Inget händer. För det visar sig att om man inte använder den på ett tag så måste man trycka på nån aktiveringsknapp inne i förarhytten. OCH HUR F-N SKULLE JAG KUNNA VETA DET?

Så där håller vi på. Always.

Sen tar vi en gourmetlunch på Max. Skillnaden mellan en som gjort en Gastric bypass och en som inte gjort det:

Mätta och belåtna så kommer vi till kontoret för första avlastningsvändan. Jag har i stort sett inte varit på mitt rum på 7 veckor och får svår ångest när jag tittar in. Den röran liksom. Råkar tittat på en stol och upptäcker ett gäng nya pärmar.

Jag frågar maken varför han har köpt nya pärmar när jag sagt 150 gånger att vi har minst hundra tomma pärmar nedpackade i lådor inne i vårt så kallade ekonomilager. 20 meter från hans skrivbord. Men nä, han lyssnar aldrig utan det är lättare att ta hissen ned till Svanströms och köpa ett gäng nya. Blir man nåt trött eller.

Några timmar senare drog vi till Bromma Blocks. Gallerian stänger 18.00 på lördagar och tanken var att vi skulle börja packa ned redan vid 16 eftersom det har varit rätt dött med folk där den här veckan.

Jomenhej. Det var knökfullt. Kan kanske ha något med vårt erbjudande om Allt för 50% att göra. Vi hade sjukt kassarekord och maken blev genast på gott humör.

2,5 timmar senare så var det tomt.

Centrumledningen vill att vi kommer tillbaka, och det ska vi. Men glöm att det är jag som jobbar där då.

Klockan 22.00 sov jag sött kan jag meddela.

Och alla ni bloggläsare som har varit där: TACK! Att få träffa er har varit det absolut roligaste under dessa 7 veckor.

Sen vill jag ge en eloge till alla er som står i butik dagarna i ända. Jeezusjeflachrist, hur o r k a r ni?!

0

19 responses to “När man ska jobba med maken

  1. Anna skriver:

    Hahaha. Ja du. Det är underhållande. För oss i alla fall.

  2. Victoria skriver:

    har du ingen bild på maken?? så tråkigt att läsa om någon man inte vet hur den ser ut..

    1. MonasUniversum skriver:

      Han tokvägrar.
      Mes

      1. helma skriver:

        Men visst finns han med, lite suddigt, från när du skajpade med honom på Indienresan? Har för mig det.

        1. MonasUniversum skriver:

          Japp, och han blev skogstokig!

          1. Victoria skriver:

            länk??annars får du maila mig bild. i smyg. jag lovar hålla tyst och inte hoppa på honom på stan 🙂

          2. Victoria skriver:

            ”han vägrar” förresten?? trodde inte nåt sånt stoppade dig 😉

          3. helma skriver:

            Här kan du kolla Viktoria. Hoppas länken funkar (är inte så duktig på sånt där).;-)
            http://www.bloggfamiljen.se/monasuniversum/?p=3545

  3. Cissi skriver:

    Har läst ikapp dom tre veckor jag missade under min Thailandsresa…Shit vad jag önskar att din blogg fanns som en app till mobilen! 🙂

    1. MonasUniversum skriver:

      Tre veckor i Thailand. Skaruhaspö!

      Tänk om nån vänlig själ kunde fixa en sån app dåra!

  4. Pia skriver:

    Du e fan bäst 🙂

  5. Lisbeth skriver:

    Nu vet jag varför jag sålde skoaffären. Kunde lika gärna bott i en campingstuga. Vart är hemmet?. Säger bara du ( ni gör det bra). Ungefär som med fotomodeller. Den glamour som många tror finns runt företagandet existerar inte

    1. MonasUniversum skriver:

      Amen to that girlfriend. Det är synd att så få förstår. Det enda som uppväger det, eftersom pengarna ännu inte börjat rulla in, är friheten. För det är trots allt en frihet.

      Men ibland är jag färdig att ge upp den med.

  6. Eva-Lotta skriver:

    Mona ….jag är också gift med en hamster…släng skiten när han inte är hemma…jag har slängt LÄTT 30 svarta sopsäckar,min man har inte märkt nånting…två sopsäckar i veckan…oj va bra jag mår nu:))))

  7. Diane skriver:

    Ja, det är skönt att veta att man inte är ensam att ha en hamster. Min samlar på böcker…har böcker överallt i huset. Är snyggt om man kan ha dem snyggt och prydligt i bokhyllor, men nu börjar det bli i högar i skåp och lite varstans. Skulle kunna öppna ett antikvariat kanske! 😉 mjaaa…
    Du skriver iallafall otroligt underhållande!

  8. Margareta skriver:

    Vi håller på att flytta och nu kommer makens hamsterfasoner verkligen fram i ljuset. Herre Gud så mycket kvarlevor från 70-80- 90 -00-talen som dyker upp ur makens gömmor! Vissa saker skulle inbringa rätt mycket pengar idag (sällsynta LPskivor, urgamla serietidningar m.m.), men vem tusan är intresserad av kundregister från tiden före Hedenhös, lika gamla körjournaler och bensinkvitton, representationsnotor och allt möjligt sånt! Tro inte att det slängdes nu när chansen fanns och vi dessutom ska flytta till mindre bostadsyta… nädå, här utbröt nästan tredje världskriget och till slut fick jag ge mig – nu flyttas skiten ännu en gång!!! Vågar inte ens tänka på hur många kubikmeter dessa kartonger tar av flyttlasset.

  9. Chatrine skriver:

    Jag och maken kör ju firma ihop och nu närmar sig Formex snabbt som fasen. Vår ena firma jobbar med konsthantverk och design. Då är det självklart att även om vi inte ställer ut på mässan kommer vi marknadsföra oss där med visitkort och nätverkande. Idag är ju en snygg hemsida viktigt så ett gäng produkter ska tillverkas och fotas till hemsidan. När jag efter 30 min krångel slänger näven rakt i glaset var stämningen på topp i verkstan kan jag lova. Maken fnös och jag gnällde. Då la jag ner verktygen, höjde musiken och bjöd upp till dans. Efter dansen var leendet tillbaka, lite efterdansenhångel höll på att leda till ‘styrelsemöte’.

    Testa detsamma och se vad som händer 🙂

  10. shrin skriver:

    1989? Är han på riktigt?
    Hahahaha!!

  11. Cissi skriver:

    Mona, du är min idol i alla lägen. Jag hade fan suttit på hispan redan efter allt det där 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *