När man inte ska pyssla med sånt man inte kan

Igår fick jag för mig att jag skulle föra över mobilens alla foton till min dator. Jag har aldrig gjort det förr men tänkte att det kan ju f*n inte vara några högre studieskulder som krävs för det.

Så jag pluggar in kabeln och det ploppar upp en massa rutor. Nåt om att ladda ner. Nåt om att konfigurera. Jag svara ja, yes och amen på allt.

I morse när jag sätter på telefonen så har ALLT ändrats. Utseende, ringsignaler and you name it. Jag känner mig inte särskilt upprörd utan tänker att det är väl bara att fixa till.

Tills jag noterar att samtliga av mina telefonnummer som är nyare än 2-3 år är GONE!

Så kan alla ni som jag har lärt känna de senaste två åren, vara så vänliga att skicka mig ett mess med ert namn, så jag kan lägga in er igen.

Sen ska jag ringa till Apple och fråga när dom tänker behaga att släppa nya iPhonen, som jag väntat på ett halvår nu. Och nä, jag vill inte ha den som finns. Jag ska ha den nya.

Och när jag har fått den så ska jag köra över min jä*la SonyEricsson Aino-skit-skit-skit-telefon.

Så där ja. Alltid skönt att få skrika sig lite. Nu ska jag pudra näsan och göra mig bjutifull. Ska på tonåringens första studentskiva.

Man kanske skulle sätta på sig klackarna och dansa sig lite på borden. Efter den här dagen så skulle jag kunna bli pruttfull på ett glas champagne.

Eller nä. Inte det nä. Kom just på att jag för första gången skall träffa tonåringens svärföräldrar. Som kommer från fashionabla Värmdö. Eller om det var Nacka. What ever, jag är inte så bra på den sidan om stan. Ja, deras dotter råkar gå i samma klass.

Helskotta, då måste man ju uppföra sig. Inga för trånga behå:ar här inte. Knytblus it is.

1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *