När det värker i hjärtat

Jag fick en kommentar inatt apropå mitt inlägg om min exmake. Eller ja, mer ett rop på hjälp. Nu är det oerhört viktigt att ni läsare håller en god ton när ni svarar. Om ni svarar. För ni kommer reagera med ilska när ni läser. Det här är ingen lek och jag kan verkligen förstå henne. Dock är det INTE vår uppgift att komma med pekpinnar om hennes val, eller brist på val. Jag vet exakt vad många av er tänker och vill säga, men gör inte det. Hon har ett ansvar och jag är övertygad om att hon kommer ta det. Hjälp henne med g o d a råd i stället. Jag har över 700 kommentarer i det inlägget och hinner inte just nu leta upp de länkar och telefonnummer till ställen hon skulle kunna kontakta, som det kom tips om. Kan ni som skrev dessa kommentarer please göra det igen.

 

För övrigt blir jag fruktansvärt jefla förbannad över bemötandet på deras/hennes rop på hjälp. Det visar två saker: behovet är enormt och det finns ytterst få psykologer/terapeuter som kan det här.

 

Och som sagt; ta det varligt med era svar. Ingen jefla häxjakt. Jag har mailat henne och talat om vad jag anser att hon måste göra. Och göra n u.

 

Linda M.

Jag kom på min sambo (pappan till min 1åriga dotter) med att skriva grovt sexuella saker med (bara den där kvällen då jag såg det – alltså kan det vara betydligt fler) 13st unga tjejer, yngre än 18, säkert 16. kanske yngre än det med. Han bad dom skicka bilder på sina kroppar, sina könsorgan, han äcklade sig så in i norden att jag inte kan beskriva bättre än såhär.

Jag har känt på mig att det är något med honom, jag har trott att han varit deprimerad, över sin barndom, blev slagen och halvt om halvt dränkt av sin far och hela släkten hjälpte till att dölja för allmänheten och ingen hjälpte barnet, honom alltså. Nu är han snart 30år. Jag skickade honom i terapi när jag blev gravid men det har liksom inte hjälpt, dom har bara behandlat honom som deprimerad och skrivit ut piller efter piller utan att knappt ens träffa honom.

Han påstår att han aldrig tänkt tanken på att det är olagligt att göra som han gjort, utge sig för att vara 17år (dessutom tjej) för att få andra ännu yngre att skicka privata bilder.. Han påstår att han inte förstått att det är att vara otrogen. Och jag påstår att han inte bara är otrogen, att han är pedofil om han tänder så på så pass yngre flickor. Jag är själv 28, och mig har han inte velat ha sex med på 1,5år.

Han har sexchattat med de där småtjejerna om kvällarna, när vår dotter legat (ofta vaken) i sin spjälsäng bredvid. Och jag själv som hela tiden poängterat att ”egentid är viktigt” och suttit uppe lite längre om kvällarna för att just, få ha lite egentid. Känner mig som världens största idiot. Han har aldrig haft vår sovrumsdörr stängd. Och jag har hört dom båda. Han brukar somna och snarka ljudligt väldigt fort efter han lagt sig.. inte som en annan som alltid ligger och vrider sig.

Jag vet inte riktigt vad det är jag vill få ut av att skriva det här.
Jag skickade honom till sin psykolog och krävde att få vara med på mötet efter jag kommit på honom. Han blev bara skickad vidare till annan psykmottagning i större stad, där hade dom inte heller tid för honom och skrev ut honom. Idag var vi på ett annat sjukhus och jag försökte fråga personalen om dom såg samma paraleller som jag gör, för jag blev påsatt av min styvpappa som barn. Jag ser stora och starka röda trådar mellan det han gör och vad min styvpappa gjorde med mig. Jag blir rädd och är rädd och vill skrika och springa bort med vårt barn. Hur stor chans är det att det finns ett samband mellan en snart 30åring som tittar på 16åriga tjejer på nätet och låtsas själv vara flicka – och en man som skulle kunna tänka sig sätta på sitt eget barn. Eller hennes vänner i framtiden. Jag vet inte vad jag frågar!!!…………jag vet inte vad jag undrar!!!!……………………. förstår du?

0

21 responses to “När det värker i hjärtat

  1. Angel skriver:

    För det första, jag beklagar att du hamnat i denna situationen och förstår din oro.
    Det är skillnad på en pedofil och en hebefil. En pedofil tänder på prepubertala barn, en hebefil tänder på barn i puberteten.
    Om han söker kontakt med barn i puberteten så är det mindre risk att han gett sig på ditt barn.
    Mitt råd är att du anmäler honom. Dels för att barnen han kontaktat ska få rättvisa, dels för att han när han är dömd kommer ha lättare att få hjälp att bryta sitt beteende med terapi och medicinsk hjälp. Du kommer också med en dom mot honom ha lättare för att argumentera för att han enbart skall ha övervakat umgänge med ditt barn när barnet är större.
    Du kommer att ha en mycket svår tid framför dig så se till att du har en samtalskontakt.
    Det är enormt starkt av dig att öppna upp om detta och be om hjälp. Det var det första och svåraste steget.
    Jag önskar jag kunde hjälpa dig mer konkret med olika ställen att kontakta, förutom polisen. Dock vet jag att Monas läsare kommer att ge dig mängder med tips.
    En del kommer att fara ut mot dig, försök ignorera dem. Lycka till.

    1. J skriver:

      Blir ledsen och förbannad! Pedofili är avskyvärt och har funnits i alla tider. Tack och lov uppmärksammar vi det mera nuförtiden. Nu får ni inte missförstå mitt inlägg men min uppfattning är att man pratar sällan om hebefili. Knappt så folk i min omgivning vet vad det är. Jag ser och har det nära i min omgivning! Angel; du skrev en bra förklaring på skillnaden, kan det här graderas? Är pedofili värre eftersom det är mindre barn som inte kan säga ifrån eller berätta? Är grooming=hebefili eftersom det oftast är pubertala barn som drabbas? Ber om ursäkt om jag svamlar men det sätter igång så mycket tankar och känslor.

      1. Angel skriver:

        Grooming kan vara riktat både mot prepubertala och pubertala barn.

  2. Helena skriver:

    kommer skriva rakt till människan som skrivit kommentaren.

    Åh, värme och kärlek till dig. Vilken chock! Förstår att allt är rörigt och jobbigt för dig nu.

    Min första tanke är att du måste bestämma dig för vad du vill. Vill du fortsätta vara tillsammans med den här människan?
    Jag förstår att det är jobbigt att ni har ett gemensamt barn och jag vill inte leka hobbypsykolog, men risken finns självklar att han kommer dras till er dotter eftersom hon är mer tillgänglig än andra. Eller så är det absolut inte så, för att en tänder sexuellt på barn behöver en inte alls tända på sitt barn, men det lär bli jobbigt både för dig och honom när hon tar in andra vänner som kan ses som mer ”okej” att stöta på.

    Pedofiler, eller sådana som tänder på äldre barn och inte förstår att det är fel går i princip inte att behandla. Jag skulle också oroa mig personligen för att han intr förstår att han är otrogen och inte dras till dig längre. För mig personligen räcker det för att sätta stop för relationen.

    Men jag förstår att du kan känna ansvar. Jag personligen hade åkt till psykakuten och försökt få råd. Jag hade nog också, om jag inte känt att psyk tar det på allvar anmält till polisen. Tyvärr visar statestik att straff inte hjälper, men samtidigt kan han inte få hålla på såhär konsekvenslöst. Jag hade också för mitt barns säkerhet sett till att få ensam vårdnad om barnet. Även om han inte är intresserad av ert barn så hade det för mig känts för osäkert.

    Du behöver också massor med stöd. Och är hans familj inte att lita på för att prata med, vänd dig till din egen. Vänd dig till vänner du litar på och vänd dig till en egen samtalskontakt.

    Allt detta är skriver som privatperson, i min yrkesroll som präst kan jag säga att du kan få stöd av präst för samtalshjälp. Vi är inte utbildade psykologer och kan inte hantera fall som din sambo, men vi kan stötta dig och lyssna helt under tystnadsplikt på vad du behöver prata om och få ur dig om det är så att annat stöd inte går att finna fortare.

  3. Helena skriver:

    Här är en länk som är en artikel där en utbildad psykolog pratar lite om hur det kan röra sig i huvudet på en person som begår sådana här handligar, oerhört läsvärt och låter som att det kan stämma på sambon.
    http://borjesvensson.se/category/skambrott/

    Hittade också den här stödföreningen, främst för utsatta barn eller anhöriga för utsatta barn men de kan nog ge stöd eller råd ändå.
    http://atsub.se/busta-ungdomsjour/anhorig-till-nagon-utsatt/

  4. Kathrin skriver:

    Det gör ont att läsa! Hoppas att Linda får hjälp att hantera detta.

  5. Tara skriver:

    Jag har inga kloka råd att skicka till dig, ”Linda M”, mer än att du ska tänka på dig själv o din dotter i första hand 💕

    *kramar om*

  6. ullis skriver:

    Åh förstår ditt dilemma och säkert mannen som du älskar. Men kom i håg en sak. Du hjälper honom inte att bara curla för honom. Du måste anmäla det även om det gör ont. Fy fasen va svårt!! Men jag lever själv med en man som är dömd för ofredande av minderårig. Domen var det bästa som hänt hhonom säger han nu några år efteråt. Han hamnade då på botten och blev liksom tvungen att bygga upp sig själv igen. Han blev tvungen att ta hjälp, förstå vissa saker om sig. Så du har inget val än att anmäla honom och hoppas att genom det så kommer han till insikt. Och det innan något värre händer.
    Lycka till!! Du fixar det.

  7. Anne skriver:

    Du måste lämna honom, polisanmäla honom för pedofili och sedan se till att få ensam vårdnad om ert barn. Ska han få umgängesrätt ska det vara bevakade sådana.
    Lättare sagt än gjort detta, men för ditt och andras barn Måste du göra allt detta.

  8. Vera skriver:

    Jag tänker inte bara att han skulle kunna tänka sig göra något dumt mot ert barn i framtiden. Jag tänker att han redan ägnar sig åt brottslig verksamhet då det som han försöker förmå de här små flickorna att göra, är grooming.
    Det finns en del uppmärksammade brottsmål kring detta nu, det som kallas internetvåldtäkter och just grooming.
    Om du inte tycker/känner att han får hjälp inom vården, polisanmäl honom.
    Det kan vara en väg till vård. Även om den kanske inte känns solklar men ändå.

    Du är grymt stark som skriver om detta och själv också åker runt med honom och söker vård.
    Hoppas att ni blir omhändertagna snart på bästa sätt så att någon verkligen SER honom och vad han håller på med!
    Kram!

  9. Anna skriver:

    Alla kommuner har en skyldighet att ta upp en sk orosanmälan till socialtjänsten. Man kan ringa dit och tala om att mannen/maken/sambon ägnar sig åt sk grooming- dvs uppvaktar minderåriga barn på nätet och försöker att få dem utföra sexuella tjänster/posera/skicka bilder. I den anmälan kan påtala att man själv har barn och att oron för att detta skulle drabba det egna barnet finns. Man har rätt att vara anonym som anmälare, men myndigheterna har en skyldighet att kolla upp personen det gäller.

  10. Lotta skriver:

    All styrka till dig Linda! Du kommer defenetivt inte få några pekpinnar av mig. Ja du, mitt råd är väl också som någon mer har skrivit att ta kontakt med polisen och berätta allt vad du vet. Dom kan i sin tur kanske vägleda dig eller tipsa om hur du ev skulle kunna få fram mer information och fakta kring vidden av vad din sambo gör. Typ kolla igenom hans telefon/dator mm. Leta reda på hans alias ect. Jag lider med vad ni båda har gått igenom som barn, men som vuxna individer har vi ett val, varje dag!

    Jag hoppas verkligen du får hjälp i detta❤️

  11. annika skriver:

    Åh, det gör ont ända in i hjärtat, men några råd/tips har jag inte…Annat än att det verkar som flera sagt – en anmälan!
    Jag kan nog inte föreställa mig vilket helvete du går igenom, däremot så hoppas jag du har någon nära vän som kan krama om dig lugnt, stilla och länge!

  12. Maria skriver:

    Så svår situation du hamnat i. För din dotters skull måste du gå, du måste vara starkare är starkast. Du måste anmäla till polisen och du måste kämpa för din dotters säkerhet.
    Lycka till i denna hemskt svåra tid.

  13. Malin skriver:

    Kära Linda,
    När jag var 13 år träffade jag en kille på nätet. Han var 14 år äldre än mig. Han ljög aldrig om sin ålder. Vi träffades. Vi hade sex. Han blev min pojkvän. Vi flyttade ihop och efter 11 år tillsammans gifte vi oss.
    När vi flyttade ihop så började jag se att han sexchattade med andra tjejer på nätet. Tjejer under 15 år! Han kollade porr. Han läste sexnoveller. Jag försökte få honom att sluta. Jag försökte hindra honom. Jag blev en expert så att försöka kontrollera honom. Att kolla igenom datorn. Varje gång upptäckte jag att han gjort nått av ovan. Vi hade aldrig sex. Men ändå, trots detta fortsatte jag leva med honom. Jag gifte mig med honom. Nu så här i efterhand tänker jag – hur dum är jag? Varför lät jag mig bli utnyttjad så?
    2013 valde jag att skilja mig. Det är det bästa jag gjort!! Vi hade som tur var inga gemensamma barn. Nu i efterhand har jag tänkt att jag faktiskt blev sexuellt utnyttjad och jag valde ändå att leva med denna man i 13 år!
    Din man kommer alltid hitta nya lögner till sitt beteende. Han kommer alltid ljuga för dig.
    Som någon skrev, anmäl honom. Allt för att skydda ert gemensamma barn. Jag råder dig att lämna honom. Hur jobbigt det än må vara. Du är värd så mycket mer än så!

  14. Ellen skriver:

    Intressanta kommentarer. Min erfarenhet som endast grundar sig på egen erfarenhet är att hebefiler inte är det samma som pedofiler. Som tidigt utvecklad fick jag fäkta bort var och varannan man i min omgivning. Jag tror att dessa män har svårt att förstå att en kvinnlig kropp med ett barns (oskyldiga) hjärna inte är lovligt byte. Jag svettades en hel del i tidiga tonåren för att jag gick runt i dubbla bylsiga tröjor för att slippa uppmärksamheten. Denna uppmärksamhet och de sexuella närmande var delvis från samma personer ( inklusive min styvfar) som absolut inte hade sett på mig på ett sexuellt sätt innan. Så, nej! Din sambo är troligen inte pedofil. Jag tror att var och varannan man dock reagerar instinktivt på en könsmogen tjej. Skillnaden är att vissa förstår att de inte ska agera på sin lust och att dessa fysiskt sett unga kvinnor trots allt är stora barn som behöver lämnas ifred. Andra har dålig impulskontroll och agerar på sin lust.
    så… Din sambo behöver nog all psykologhjälp han kan få men dra inga likhetstecken mellan det han sysslar med och att han skulle ge sig på din 1-åring….

  15. ninaerica skriver:

    Jag har ingen erfarenhet av sånt här överhuvudtaget. Men att dömma av det du skriver så verkar du vara stark, och fast besluten att göra något åt detta. Anmäl honom, och fortsätt vända dig till psykiatrin och liknande så länge du bara orkar. Jag hoppas att du träffar på en person som verkligen lyssnar och tar dig på allvar, för det är först då ni kan få hjälp, och även få bort honom från de unga flickor han kontaktat. Ta hjälp av din familj och dina vänner så att du orkar detta. Ingen tjänar något på att du bryts ner.
    Du verkar vara en otroligt stark människa, som har orkat åka runt med honom efter vad du upptäckte. Men glöm inte att man inte alltid måste vara stark, ta hand om dig själv också och känn efter hur du mår.

  16. Biggan skriver:

    Mitt råd till dig är att hitta någon att prata med själv. Någon som är kunnig. Atsub har en jourtelefon där du kan vara anonym. De kan ge råd och slussa dig vidare. Det är öppet dagtid. Kvällar och helger kan man tala in ett meddelande så ringer de upp. De kan allt om sexuella övergrepp och vart du ska vända dig med det du känner. Telefonnummer 08-644 21 12. Glöm inte att du är värdefull och att det viktigaste är att du och ditt barn mår väl.

  17. Mira skriver:

    Kunde ha varit min historia, så mycket likheter.
    Men jag såg inte signalerna, mer än just smågrejer men inte nog till att jag hade nog på fötterna för anmälan.
    Han kunde tex titta väldigt på unga tjejer när det var sommar, unga tjejer i vår närhet var han väldigt fysisk med, låtsasbråkade, kramade, små grejer hela tiden.
    Tiden gick o jag blundande, vi skildes, han träffade en ny kvinna. Fick barn med henne, när så sen dottern deras var fyra uppdagades det att han gjort sexuella närmanden mot dottern. Hela världen slogs i spillror, vad hade han gjort mot henne? Hade han nånsin rört mina barn? Jag och barnen blev kallade till polisförhör, socialutredning, ja en riktig cirkus. Det var så mycket då att dottern som då var 10 började fundera på självmord 😢

    Idag mer än 5 år senare så har allt lugnat sig o barnen bor heltid hos mig. Fått dem till trygga individer men det har varit mycket gråt o tårar!

    Mitt råd är, anmäl! Skydda! Ta hjälp!
    Sänder massor med styrkekramar

    1. Sofia skriver:

      Jag är nybliven mamma och slås ibland av hur mammor och pappor verkar kunna göra allt, precis allt, för sina barn. Att läsa dina rader gav mig lite mod till
      mammarollen. Jag beklagar det du gick igenom, men vilken fantastisk mamma dina barn verkar ha!

  18. anna skriver:

    Herregud vilken sits du sitter i. Hjärtat går sönder. Har definitivt ingen erfarenhet av detta men vill skicka styrka och mod till dig för du kommer säkerligen att behöva båda i överflöd. Hoppas att ni får hjälp. Båda två. Strykekramar till dig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *