My lovely friday

Tror faktiskt att fredagar är min bästa dag i veckan. Stod i Bromma Blocks-gallerian, som i och för sig är folktomt, men när jag blev avlöst så kom den här bönan och gjorde mig sällskap ett tag.

Nästa vecka ska vi prata i radio och det ska bli kalaskul.

Skyndade mig hem eftersom vi var bortbjudna på middag här i finhooden. En av mina goda, eller mindre goda egenskaper är att jag alltid är ute i tid. Jag är sjukt anal med att passa tider. Sjukt.

Så, om man lever ihop med någon som …ehh…är raka motsatsen, så kan ni ju föreställa er hur osams vi har varit, och blir, genom åren. Jag tycker det är fruktansvärt nonchalant att inte passa en tid, medan maken tycker att  ”herregud, slappna av Mona”. 

Vi skulle vara där 17.30-18.00. Så därför säger jag 17.30 till maken. Elva gånger under dagen.

17.00 ringer jag honom på kontoret, som ligger 10 min hemifrån. ”Jag håller just på att packa ihop”. 

Bra tänker jag och lägger på luren. 17.20 ringer han…om en jobbsak och jag hör lång väg att han sitter vid sitt skrivbord.

Men vafan! Har du inte åkt än?!” säger jag och går igång på alla cylindrar.

”Tarelugnt, jag kommer!”

”Alltså, jag skiter i dig, jag åker härifrån vid halvsex!”

”Men jag är ju PÅ VÄG!”

Jamenellerhur!” Klick.

17.45 kommer han.

Ska vi ta moppen?” =….som står långt in i garaget… leta hjälmar…komma för sent.

Moppen kommer ut, hjälmar på och vi är redo. Tills maken noterar att han inte kan köra ut från garageuppfarten eftersom jeepen står i vägen. Jag av med hjälmen, kutar in i huset, hämta bilnyckejäveln, flytta bilen, make kör ut, jag sätter mig bakpå.

..och bara för att jag var på så dåligt humör så greppade jag ett stadigt tag om makens förvisso små bilringar, men i det som fanns. Det är nämligen det värsta han vet. Mohahahaha.

17.59 parkerar vi.

Just det ja. Kommer ni ihåg min fina moppe? Som jag köpte för ett par år sen eftersom jag kom på att jag skulle ta den till jobbet istället för bilen. Problemet var att jag glömde att berätta för maken att jag aldrig kört moppe i hela mitt liv och man kan säga att jag inte haft tid att öva så mycket.

Hur som. Kvällen tillbringas i goda vänners lag och ackompanjeras med det jag tycker allra bäst om.

Champagne och mjölk är det godaste som finns. Men helst inte tillsammans.

I den här familjen har man kommit aningen längre med sådden än vad maken har:

Ni kommer väl ihåg trädgårdsmässan och makens inköp av tomatfrön och en massa andra frön? OCH nån form av portabel frölåda? Kan säga att det fortfarande inte hänt nåt på den fronten men han såg aningens avundsjuk ut när han tittade ned här.

Maken har ju som bekant varit på inköpsresa i Indien och vi har ännu inte gått igenom alla inköp och idéer men när han får syn på den här lilla raringen så blir han plötsligt lite lätt stressad.

Det är en koltrast (ähum, hade ingen aning om det då mina fågelkunskaper är begränsade till typ duva och möjligen papegoja) i trä. Jättefin.

Då berättar maken att han trodde han kommit på en ny grej att sälja: han har mailat bilder till en fabrik i Indien där han var, på Sveriges vanligaste fåglar, som de ska producera. Jag blir aningens trött då han som vanligt inte kollar läget på stan innan han kommer på ”en ny idé”. Hur som helst så kommer hans fåglar att vara i plåt, så vi får väl se.

Vi drar hem bara för att upptäcka den här utanför huset:

Jag blir lite lätt nervös eftersom jag vid ett svagt tillfälle sagt nåt här i bloggen om att jag kanske skulle ta och hyra en husvagnsbil och campa lite. Ni som känner mig vet ju att den typen av semester inte riktigt är min cup of tea. Svårt med all inclusive och så..

Jag fattar ingenting och är livrädd för att det är nån bloggläsare som fixat det. Tills jag kommer in i huset.

20-åringen har fest och jag har totalt glömt bort att hennes f.d kille, som hon var ihop med när hon var 15, är här med en polare. De kommer från Gotland och har tagit sig till storstan. Han kommer från en stor bondgård där och jag minns att han blev av med oskulden på fler än ett sätt hos oss: han hade aldrig i hela sitt liv öppnat ett mjölkpaket och även om han misslyckades så levde vi länge på det skrattet. Å andra sidan: om man har 150 kor så who the fuck behöver dricka mjölk från ett mölkpaket…

Han och kompisen hade med sig blommor till husfrun:

Inte ont anande att jag inte direkt har svart bälte i att få såna här raringar att överleva mer än 36 timmar. På sin höjd.

Maken och min plan var att smyga in och säga godnatt men det blev tokprotester. ”Klart ni int ska lägga er”, på bred gotländska. Vi hade hur kul som helst och jag fick vara 20 år en stund. Ett par timmar senare vaggades maken och jag till sömns av ett dunka dunka dunka som fick tapetklistret att lossna.

Och det är först när man vaknar 06.20 som man blir påmind om att man är 40+ och inget annat.

Man kan säga att det kliar lite lätt i fingrarna att gå ut och banka på husbilsdörren. För ingen av husets övernattande ungdomar gick och lade sig före 04.00.

Man kanske skulle ta och poppa lite dansbandsmusik.

 

 

4

7 responses to “My lovely friday

  1. Elisabeth skriver:

    Jag hatar också att komma försent, vill helst va 10 minuter innan och lever som du med en man som ”ta´t lugnt” vi kommer i tid. Vilket vi gör och man får höra ”vad var det jag sa” , nu får vi sitta här och vänta en evighet. Jag blir superstressad när jag är sen. Ps. Jag hade bankat på husbilen…..

  2. paula skriver:

    en liten fråga, när du bloggade hos bloggfamiljen, varför skrev du aldrig om maggan då? Eller har jag missat att du gjorde det kanske?

    1. MonasUniversum skriver:

      Nejdå, det har du inte missat. Jag lärde känna Tomas, som sköter min hemsida, och ett tag innan den var klar för lansering så presenterade han mig för Maggan….så jag kände inte henne förrän nån månad innan jag slutade där. Och du vet ju hur det är, det tar ett tag innan man lär känna varandra och det därmed är okej att blogga om det. Eftersom vi båda gillade varandra på stört så blev vi också väldigt snabbt nära vänner.=)

  3. Kristina skriver:

    ”dunka dunka dunka”???
    Var det musik eller????

  4. Lisbeth skriver:

    Väl unt att du fick en lovely day. Jag ska visa sambon att din man minsann kan komma iväg på fest fram till dörren på 14 minuter. För min tar det minst en timme även om vi ska till grannen. Som tröst till dig om blomman så kan jag tala om att jag fick en lika dan för några månader sen och den lever än. Inget annat har jag lyckats med. Min alldeles egna teori är att krukan som är i trä aldrig riktigt torkar och då lever blommorna. Dutta på då och då så ska du se.

  5. Cissi skriver:

    Detta gör vi om! Kram

  6. bluttanblä skriver:

    Oj. Synd. Har själv en träfågel (en steglits).
    Svenssons möbler har dem.
    Kanske skulle man köpa plåt … håller de att ha ute? I så fall möjligtvis….och beroende på pris förstås.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *