Med hopp om livet, var är ni?

Sweet Lord så ont jag har i armhålorna. Och vet ni hur ofta man använder armarna, fast man inte tror det?!

Allt väger två ton. Maken erbjöd mig att låna hans iPad, men den är för tung. Telefonen är lagom. Med en hand.

Det är ju märkligt hur man fungerar i vissa lägen. Gårdagen är ett enda vakum, men ändå noterar jag att jag har bloggat. Snacka om att man är radiostyrd.

Det började med att jag lät maken ta kort på mina armar när vi kom dit.

”Jag vill inte att du lägger upp den där på bloggen?” sa maken. ”Närå”, sa jag, och tänkte att jag beskär den så att han håller sig lugn.

Sen kom ju doktor Olenius. Jag kan varmt rekommendera Proforma Clinic. Jag tror i och för sig att i stort sett alla kliniker är bra, men när det kommer till det personliga så är Michael Olenius en klass för sig. Han är en som säger vad han tycker. För många år sen så ville jag att han skulle göra en bukplastik på mig, alltså ta bort magen och höfterna. Vet ni vad han sa?

”Nä, det gör jag inte. Du får gå hem och banta ner dig 10-15 kg först, sen ska jag göra dig snygg som fan!”

Precis så sa han. I stället för att göra som andra och cascha in. Så därför ska ni gå till honom om ni vill ha nåt fixat. Just den här operationen kostar 40.000 pickadoller men jag slår ut det på 25 år, för det är så länge som jag har längtat efter smala armar. Det blir 1600 kr/år och 133 spänn i månaden.

I morse frågade jag honom om min dubbelhaka. Att jag vill fixa den i vinter. Han tittade på den. Jag frågade vad det kostar.

67 000 kr” sa han.

”Vafan, är det sååå dyrt?!”

”Ja, för då måste man göra ett ansiktslyft men vet du, du behöver inget ansiktslyft så det här kan vi snacka om en annan gång. När du blir äldre.”

Jaha. Det var det det. Inget att snacka om alltså. Och jag tror att jag ska kyssa hans fötter lite.

Tillbaka till operationen. Jag kom in i opsalen och narkosläkaren satte en kanyl i handen på mig och gav mig lugnande. Hon diskuterade med sköterskan om dom skulle sätta den i foten eftersom doktorn skulle mecka med armarna.

Jag fick panik. ”Nä, det kan du inte, jag har inte filat fötterna!” Jag hörde bara hur hon skrattade, sen var jag puts väck. Efteråt fattade jag ingenting, dom brukar ju säga till, och räkna ned.

Sköterskorna berättade efteråt att jag slog upp ögonen och krävde att få gå på toaletten. Inget minne av det alls. Vaknar några timmar senare och kan dö för lite lakritsbåtar.

Tittar på fötterna och undrar vad jag styrde med igår när jag rakade benen och målade naglarna. Vem fan väljer turkost nagellack på tårna?!

No wonder att hon inte fick sätta nån kanyl i dom där!

Klockan var plötsligt 18. Operationen hade tagit nästan tre timmar. ”Det var lite mycket att pilla med.”

Jag var skithungrig och fick världens godaste macka men kunde inte släppa tanken på lakritsbåtar.  Messade hem och 30 minuter senare kom hela familjen.

Yummii, yummi.

Och så här snygg är jag:

Känns som om jag är stelopererad. Familjen gick och idag har jag knappt något minne av att de var där.

Fick in världens godaste middag på en snygg bricka från Svenskt Tenn, me like:

Åt två tuggor, sen somnade jag eftersom jag ätit lakritsbåtar (ni vet, jag somnar ju av socker..). Vaknar ett par timmar senare då nattsköterskan kommer in och presenterar sig. Hon tänder ett ljus och lämnar lite mini-ballerinakakor.

Very cosy.

Somnar till slut. Vaknar vid midnatt, trycker i mig värktabletter. Somnar om. Vaknar vid 04.30 av en jääävla grävmaskin. Trodde det var förbjudet med sånt vid den tidpunkten. Ligger och retar upp mig så jefligt att armarna är det enda som hindrar mig från att gå ned och be honom fara åt pipsvängen.

I stället glor jag på mina tår igen. Herregud. Måste be 20-åringen att ta bort färgen när jag kommer hem.

Blå tår och rosa tracksuit. Är jag 15 eller?

Klockan 6 ger jag upp och ringer efter frukost.

Det känns som om jag är på hotell. Bortsett från att armarna värker satan. Doktorn kommer och säger att jag inte får lyfta något på flera veckor. Hör du det maken? Inte.lyfta.något.

Maken brukar alltid vara snäll mot mig när jag har operarat mig, eller är sjuk. I alla fall under några dagar, sen glömmer han bort det och jag får påminna.

Doktorn säger att jag måste hålla armarna högt. Ehh, fattar inte riktigt hur det ska gå till. Ska jag gå ut på byn här med armarna rakt upp i luften då eller? Om grannkärringarna inte hade nåt att snacka om förr, så lär dom ju ha det då!

Eftersom det är en och en annan kändis som brukar operera sig på det här stället och eftersom man ska vara ute ur rummen klockan 9, så fick maken vänta utanför. Sen åkte jag hem. Tryckte i mig några lakritsbåtar och föll i koma i tre timmar.

Nu är jag vaken. Och har svintråkigt.

Och ont i armhålorna. Men jag tror att jag är jättefin.

Och jag har linne på mig.

Just det ja, jag skulle ställa en fråga till doktorn från en kompis och här är svaret älskling:

”Nä, du har inga giftiga implantat.” Talk to you later baby.

 

 

0

0 responses to “Med hopp om livet, var är ni?

  1. Ninnibeth skriver:

    Den där färgen är min favoritfärg på nagellack… Fast till mitt försvar så äger jag inga babyrosa byxor… 😉

    Man ska investera i sig själv! Det finns ingen chans i världen att jag skulle ha’ råd att fixa mig, men har full förståelse för så’na som gör det; så länge som man inte går till överdrift & ser ut som Kajsa Anka…

  2. Annette L skriver:

    Ok, kanske ska stryka armarna från listan, dah …
    Det här med att inte lyfta armarna – visst inbegriper det även plockandet hemmavid? Tror att du behöver åka hemifrån ett tag då.

  3. FrökenGunilla skriver:

    alltså… det är ju ganska praktiskt att knapra lakritsbåtar istället för sömntabletter. Kunde du inte käkat några i morse när du blev väckt?
    Försök att hålla dig lugn nu i mer än en dag eller så (inte bara maken som har kort minne här tror jag), och tänk på alla schnigga ärmlösa toppar du kan ha i sommar!
    (om du inte måste täcka armarna pga av solen och ärren o allt det där…) :p

  4. Miaou skriver:

    Tror också att du är jättefin. Har man längtat efter något länge gör man rätt i att slå till. Nu blir du dessutom påtvingad litet vila. Bra!

  5. Katarina skriver:

    hahhaha, sitter själv här med blå tånaglar och tycker det är skiit snyggt, inget jag tänker ta bort, däremot är jag sugen som faan på att ta bort fladdermusvingarna, jag kommer att följa dig med förstoringsglas..Och jag är så nyfiken på resultatet…jag vill också gå i linne…:/ måste helt klart vara värt sitt pris…fick du veta vikten på dina borttagna fladdermöss…hahhahaha.jag vet,…bisarra JAG…men du är så underbart cool så jag tänkte att det har du säker koll på..hahahhaa…kram..;)

  6. Anna skriver:

    Hoppas att resultatet blir som du önskat 🙂 och att värken släpper snart.

  7. Hejja! Vad härligt att du nu gjort det och att du mår bra! Jag har en vän som också funderar på en liknande op. Ska hänvisa in till dig här så hon kan läsa om det. Ska berätta att man får ont i armhålorna. 🙂

    Hoppas du är piggelin inom kort!!!

    Kram

  8. Ska bli kul att se resultatet sen 🙂 Krya!
    Använd sugrör så slipper du lyfta glasen.

  9. LInda skriver:

    Så härligt att allt är ”över”.
    ”Bara” läketiden kvar. Vi kanske ska ut och gå tillsammans, du med armarna i luften och jag med ett öga stängt och solglasögon på, oavsett väderleken. Har precis kommit hem från min 2:a laseroperation /ögonen….
    Krya på dig
    http://annorlundaunderbara.wordpress.com
    Svindyrt Serum….

  10. Lotta skriver:

    Vad skönt att allt gått bra. Jag skulle blivit ap galen om jag vaknade av en grävmaskin, borde helt enkelt vara FÖRBJUDET att börja så tidigt. Tänk dom som bor i närheten som får vakna till det tiiiidigt varje vardags morgon :(. Ja du, jag är nog mest orolig för hur det ska gå med din vila…. Du får tänka på att det kan bli komplikationer om du inte gör som doktorn säger, så du inte får fula ärr. Hoppas gubben din är snäll mot dig nu!

    Krya på dig!

  11. Helena m. 4 skriver:

    Var vi är?
    Men herregud kvinna, vi är ju här,
    – kommenterar så det brinner i tangenbordet, och väntar med spänning på rapporter om både ditten och datten… främst tror jag många av oss väntar på makens första misstag…
    typ…
    😉
    Du får nog lära dig att ha tråkigt nu ett tag, om du inte har massa bekanta som kan komma förbi och underhålla dig, all tid i världen för att surfa lär du ju ha i alla fall.

    Ät och vila – sov ikapp allt du inte hunnit under vintern/våren nu.
    Du vet att du kommer få jobba som en gnu snart igen 🙂
    PS.
    (jag tror mig kunna gissa vem ”tuttimplantathypokondrikern” är, men jag kan ju ha fel)

  12. Åker imorrn skriver:

    Fniss, fniss.
    Det är så kul att man kan läsa och förstå, mellan raderna.
    Tror mig väldigt bestämt veta vilken ”älskling” som inte har farliga tuttsingar. 🙂

  13. Målvaktsmamman skriver:

    Du kommer bli ubertjusig med hög armföring…you get them girl, fönstertittarfruarna:)
    Krya på dig Mona!

  14. Sandra skriver:

    Du kommer slå grannarna med häpnad 🙂 Gissa vem som blir snyggast i sommar.. Sorry för jag inte kommenterat tidigare men pga datorjäveln så har jag inte kunnat skriva något… Men nu har jag ny så nu kanske jag kan bli bättre på kommentera. 🙂

    Lycka till på resan med de nya fladderfria armarna!

  15. Anette skriver:

    Ajabaja, inte får man väl ha nagellack när man ska sövas!!
    Krya på dig och hoppas värken försvinner snart.

  16. Mats skriver:

    Hahaha ! Eller man ska väl inte skratta åt att ha ont men det var inte det. Såg framför mig hur du springer omkring med armarna över huvet och kom att tänka på nåt tecknat som gått på TV. Där är det en hög monster varav en har händerna över huvudet och håller i sina ögon. Ojojoj… Jag finns iaf härute. Läser och så. Kommenterar ibland. Krya på dig nu och skaffa ett sånt dära elektriskt hundhalsband till maken så du kan påkalla uppmärksamheten med lätthet när det är nåt som ska lyftas.

  17. Sofia skriver:

    AJ, det där måste göra ont. Men det blir alldeles säkert bra, när det är läkt och så där.
    Och vilka kostnader!!! Jag tror att jag istället rullar in tuttarna i BHn och viker ihop magen och stoppar ner i byxorna och låtsas som att det regnar. När jag viftar på armarna så undrar ungarna varför det blåser, men jag använder linne ändå 🙂

    Men, skulle det ramla ner ett par miljoner på mitt bankkonto så kanske jag ringer farbror doktorn.
    Dvs om jag kan komma över min sjukhus- och narkosfobi.

    Krya på sig!

  18. mammy skriver:

    Nu ska du ta det lugnt och tänka på dig själv. Tänk att hela kroppen jobbar på att läka dessa sår ett tag framöver. Det går åt en jävla massa energi till det. VILA!!!!

    Du för att vara en sån där väldigt fin klinik så måste jag säga att de har as gamla sängar där!!! Dom har vi skrotat för längesedan på sjukan. 🙂 Men de hade kanske Tempur madrasser eller Hästens i dom? 😉

  19. Tant T skriver:

    Är här, flera gånger dagligen, dålig på att kommentera dock.

    Skönt att op/narkos gick bra men nu ska det läka fint också vilket det bara gör om du sköter dig o ger fanken i att lyfta.

    Har fått OK att jag kvalificerar mig för en bukplastik men den är tills vidare lagd på is då jag behöver hitta fungerande smärtlindring först men framför allt leverera det lilla frö som gror i min gbp-opade mage 🙂

  20. Lisbeth skriver:

    Välkommen tillbaks till den verkliga världen. Jag är glad för din skull att du har fått nya armar.
    Eftersom jag läste med kisande ögonen så att jag inte skulle se om det var blod såg jag bara dina blåa naglar. Gud så rädd jag blev. Jag var säker på att du fått akut syrebrist därav blånade. Sen när jag öppnade ögonen helt så såg jag att det inte var så farligt bara nästan
    Krya på dig

  21. Malin J skriver:

    Vad skönt att op gick bra. Nu ska du ”bara” läka ihop. Tror att det kommer ge dig problem. Du får se till att hela din familj håller ögonen på dig så att du inte ger dig på att plocka & städa. Vid det här laget känner jag dig, du kommer att ha svinsvårt att hålla fingrarna i styr. Ha som mantra ”Ska jag få snygga ärr så måste jag vara lat och inget göra”. Blir det ändå för svårt att låta bli så stick hemifrån ett par timmar.

  22. Monica i Nacka skriver:

    då kanske du har tid med en fika en dag , du er vel i nacka titt som tätt?

    pok

  23. Jenny skriver:

    Vad skönt att allt gick bra 🙂

    Du ska vara glad över att du bara ville gå på toaletten när du hade fått narkosen, när jag fick narkos sist, så fick jag höra att jag hade börjat slåss :/
    Så ditt var lindrigt 🙂

    Hoppas det läker som det ska nu, och att du får vila ordentligt!

  24. Lotta skriver:

    Du blir säkert skit fin på armarna när allt lagt sig. Jag kan dock tänka mig att din påtvingade vila kommer att driva dig till vansinne. Dig först, din familj sen 😉 Ta det lugnt för du vill inte ha blödningar och onödig ”bulor” i dina fina slanka armar.

  25. Annika skriver:

    Tror jag måste konsultera din doktore – mitt problem är att jag har en massa vackra blommor tatuerade på ena armen så jag undrar just om det går att mönsterpassa här?
    Är supersugen på en sån här operation för jag inser att trots idog träning så kommer det fortfarande fläbba loss när jag vinkar. Men först ska jag gå ner lite i vikt så man ser hur armarna ser ut då.

  26. Agneta skriver:

    Kram på dig Mona, det går över. Du kommer att kunna lyfta både armar och annat.
    Själv har jag opererats mer än 10 ggr, har tappat räkningen. 10 proteser har jag i alla fall eller implantat som sambon säger. De har bytt ut leder som blivit trasiga så jag slipper värk.
    Lyfta armarna över brösthöjd kommer jag aldrig att kunna mer pga min sjukdom, rematoid artrit, och livet är ändå underbart.
    Din blogg är underbar, ger många skratt. Du är som du är och det är underbart. Visst är det härligt med duktiga läkare som kan fixa till saker.
    Ta det lungt och vila så allt läker bra, kör med familjen.

  27. Inna skriver:

    men vad faan Mona. Jag har precis samma nagellack på tånaglarna. Den enda färg jag äger. Det är en färg för 65:or. Punkt!
    Jag kör dock med svarta mysbyxor 🙂

    Skönt att op gick bra. Du kommer att bli skitsnygg i ärmlöst!

  28. Birgit skriver:

    Hej!
    Jag har de senaste 20 åren haft blått nagellack på tånaglarna. Vi är lika gamla du och jag. Tycker det är trevligt att inte vara som alla andra. Lycka till med armarna nu när du tappat vingarna.

  29. Vespa Vulgaris skriver:

    Sluta noja över nagellacket. Jag tycker det är fräckt. Rosa mysbrallor borde dock förbjudas 😛

  30. Helma skriver:

    Jag har verkligen ALDRIG nagellack själv men tycker det är snyggt på andra. Din färg på tånaglarna är jättesnygg tycker jag. Ta på ett par strumpor (eller tofflorna) så slipper du se dem!
    Nu ska jag gå och duscha (DET kanske dröjer innan du kan göra, eller?), och sen ska jag ta på mig mina gråa mysbrallor. Håller med Vespa Vulgaris: rosa mysbrallor borde förbjudas!;-)

  31. annamia skriver:

    du….den där bilden på din ryggtavla/armar….det ser liksom bara ut som du har grymt smal kropp. går inte att se direkt att det är överarmarna som är oproportioneliga – skumt.
    nu blir det att byta västkusten mot sthlm i helgen, shopping o vin med tjejer – måste nog dra med dem till Syster Lycklig.
    hoppas på fin läkning o snabb

  32. Jenny skriver:

    Men vad ska du nu vifta med när du vinner på Bingo? En kollega kallar gäddhänget för bingovings för att man räcker upp armen och typ viftar för fullt.. 🙂

  33. Annette skriver:

    Skönt att det gått bra! Jag tror att du inte tänkte alls när du köpte blått nagellack ….. ser ut som att man förfruset om tårna 🙂 …… hoppas du har lite mindre ont idag! Kramar

  34. Solrosen_83 skriver:

    Ligger aningen efter med läsningen här i bloggen…

    Vad är det egentligen för fel på den färgen? Turkost är ju hurr tjusigt som helst 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *