Lena Philipsson och otrohet, vad tycker ni?

I två dagar har jag tänkt mycket på Lena Philipsson och vad hon går igenom. Jag tycker att det är förjävligt att media gör en sån cirkus av en personlig tragedi som det trots allt är. Och att hon i ren panik väljer att skriva något på sin Facebook, som hon senare tar bort, är hennes val och sker garanterat i ren affekt och chock. Vilka är VI att döma hennes handlanden?

Lena råkar vara den artist jag tycker allra bäst om av de vi har i Sverige. Jag har alltid beundrat henne för hennes integritet och sjukt roliga humor och ser alltid hennes shower. Möjligen höjde jag på ögonbrynen vid valet av sin man, men vi alla har ju olika tycke och smak.

Sen tänker jag på det här med rykten. Det har ju sedan länge florerat rykten om Pers alkoholmissbruk och otrohet. Första gången jag hörde talas om just otroheten, för mer än ett år sen, så minns jag att jag tänkte: ”fifan, TÄNK om det inte är sant. Det är ju förjävligt att sånt här sprids då.”

Idag tänker jag: ”tänk om någon kunde ha berättade det här för henne redan då, då hade hon inte behövt investera ytterligare ett år i någon som svikit henne så jävligt.” För trots allt så har dessa starka rykten eskalerat det senaste halvåret. Ingen rök utan eld liksom.

Men så går jag till mig själv: om jag visste att en vän blev bedragen, skulle jag säga något då?

Jag var med om en sån historia för flera år sedan. En kvinna nästlade sig in mitt liv, såg till att jag tyckte otroligt mycket om henne och efter mycket lång tid så fick jag reda på att hon var älskarinna sedan låååång tid,  till en av mina äldsta vänners sambo. Det var det värsta jag varit med om: jag tyckte ju så himla mycket om den här älskarinnan, samtidigt så tyckte jag minst lika mycket om min gamla barndomsvän. Det hela var fullkomligt absurt då de kommer från två olika världar och inte ”borde känna varandra.”

Älskarinnan var mycket väl medveten om att jag var nära vän med den andra kvinnan. Genom ett speciellt forum så sökte hon min vänskap och jag gick rakt i fällan. 20-åringen och hennes dotter blev dessutom bästa kompisar.

Jag sa till mannen, som jag känt sedan jag var tonåring, hundra gånger att han skulle göra ett val och erkänna. Det hela slutade i en katastrof och min gamla vän valde så klart bort mig…ett tag.

Sen sa jag upp bekantskapen med älskarinnan. För vid den tiden hade vi till och med anställt henne och det visade sig att hon satte på allt som rörde sig…vid sidan av sin relation med den här mannen. Hon blev en ”kaninkokerska”  men till slut vaknade jag till sans och såg igenom vår vänskap. Synd, för hon var i grund och botten bra och var till stort stöd vid min skilsmässa, men hennes svek blev mig övermäktigt.

Om maken skulle vara otrogen så vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra. Om det var med en och samma under en längre tid så skulle han få dra direkt. Varför wäjsta min tid liksom. Om det vore med flera olika, well, jag vet inte om man tänker annorlunda då. Möjligen, med ett gäng besök hos en familjeterapeut så skulle vi kanske hitta tillbaka till varandra. Who knows. Det beror ju lite på grundförutsättningarna.

Hur som helst så är det ju ett val han gör och som jag inte kan göra något åt. Vill han riskera familjen så får han ta konsekvenserna av det också. Enkelt. Men en sak är solklar: man kan aldrig göra något åt en annan människas beslut. Fast, om jag ska vara helt ärligt: om han var otrogen en enda gång så vill jag faktiskt inte veta. Är han så jävla dum så får han sitta med det samvetet själv. Ska det behöva förstöra 16 års förhållande? Eller? Nä, jag är rätt säker på att jag inte vill veta. Och hoppas därmed att han i så fall skötte det snyggt, för hur kul är det när ”alla” vet?

I vilket fall som helst så hoppas jag att Lena tar sig ur den här mardrömmen och att alla hyenor kan lämna henne i fred.

Hur skulle du göra om någon du känner blev utsatt för otrohet? Har det hänt? Eller har du själv blivit utsatt?

Känner på mig att det här kommer bli midsommarhelgens topic här inne.

6

93 responses to “Lena Philipsson och otrohet, vad tycker ni?

  1. Ella skriver:

    Vill du inte veta om han har svikit dig? Om han var svikit hela din familj? Jag har varit utsatt för otrohet 3 gånger. 3 jääääävla gånger!!!! Så det är väl nåt kraftigt fel på mig eftersom det hänt mig så många gånger. Detta har dock lärt mig att jag A-L-D-R-I-G skulle göra det mot någon annan! Jag vet hur förbannat ont det gör, och det skulle jag aldrig utsätta någon annan för. Never ever. Däremot har jag varit i nästan samma sits som du. En av mina allra bästa vänner blev älskarinna till en kille, så lärde jag känna hans tjej och gillade henne göööööörmycket. Det va helt vidrigt att vara i samma rum som dem när man vet om det. Jag tyckte så förbannat synd om henne. Även om otroheterna jag varit med om har krossat mig, så ångrar jag aldrig att jag fått veta. Jag skulle inte vilja gå runt i en illusion där jag tror att han älskar mig och är lika investerad i förhållandet som jag är. Nej tack!

    1. MonasUniversum skriver:

      Jamen det är ju det jag försöker få fram lite: det är så jääävla lätt att sitta och tro att man vet vad man vill, att man vet hur man kommer reagera och agera, men jag tror inte att man kan sia om det förrän man blir utsatt. Men, jag känner ändå att om han skulle vara det en gång och får dåligt samvete och vill lätta på trycket, ja, då vetefan om jag verkligem vill veta det. Men då vill det ju till att det var en engångsgrej!

      1. Ella skriver:

        Nää det har du helt rätt i, man vet inte förrän man sitter i skiten. Jag har en vän som jag bråkar med jätteofta om detta. För hon tror att hon skulle förlåta sin man gööörlätt om hon fick veta, och jag försöker få henne att inse att det är så extremt annorlunda när man väl fått beskedet. Jag sa alltid att jag aldrig skulle förlåta, någonsin, men första gången jag råkade ut för det så försökte vi lappa ihop relationen. Det gick inte, tilliten va borta. Jag tänkte på det hela tiden. Sen är man ju rädd för att han lättare ska göra det en gång till om man förlåter, för han kom ju undan med det första gången liksom. Jag tycker man är värd nåt bättre om man råkat ut för det, än en idiot som bara tänkt på sig själv. I en relation måste man ju faktiskt även tänka på den andra personen. Jag brukar tänka (ang suspekt beteende) ”skulle jag vilja att min kille gjorde så här mot mig”, blir mitt egna svar nej, så är det liksom ingen idé. Men alla är vi olika! 🙂

  2. Petra skriver:

    Jag hade en relation, en halvseriös sådan, för ett par år sedan. På en fest träffade jag henne med sambo, något hon inte berättat. Sambon jobbade dessutom på samma kontor som jag. Var ingen större hemlighet i gänget att vi hade ihop det men hennes sambo var helt ovetandes. Jag skämdes som en hund och bröt relationen. Efter många om och men berättade jag faktiskt för hennes sambo. Det var inget lätt beslut och jag grunnar än idag på om jag gjorde rätt.

  3. gudinnan skriver:

    Om jag skulle vilja veta om sambon ätit på annan restaurang…tja…behöver ju inte fundera så långt.
    Sambon har ätit på annan restaurang en gång i början innan vi var seriösa eller ska jag va helt teknisk så två gånger.
    Sambon å jag va ju ett par för 25 år sen i en vecka eller så då hitta jag en annan å leka gömma salamin med…han gömde sin i min då bästa kompis…på samma fest ja ja va ju bara vi säger öhh 16år sen vart vi ihop nåra år senare å då va han otrogen på en semester resa till grekland om jag minns rätt och han berätta allt när han kom hem…jag dumpa han direkt. Och fortsatte gömma salamin med nån annan.
    Så 20 år senare trilla vi på varandra igen. Och det va turbo i början totalt kaos. Den han gått och skaffat barn med va totalt blind galen…i början va bara jag å sambon väldigt nära vänner…eller ja ja kk kallas det väl…
    Så höll vi på ett par månader…innan vi insåg att vi faktiskt denna gång var det fore keep. Att vi var lixom vuxna nog att erkänna det va en jävla omväg.

    Men har gjort fullständigt klart för sambon en gång han skulle köra samma grej som för 20 år sen innan barn å allt så snipp sapp ingen snorre mera.

    1. gudinnan skriver:

      Ha ha
      Sambon påminde mig om vad jag gjorde mot en annan kille jag hade som fått sambon att akta sig noga…
      Har för mig att jag nån gång förut berättat om puckot som va otrogen mot mig vart lite arg åkte hem till han när han va på jobbet gömde köttfärs under badkaret å nåt i sovrummet vad kommer jag inte ihåg nu…samt hällde sillspa i han skor sen låste jag dörren med extra låset (som han bara hade en nyckel till och den hängde innanför dörren på en krok) å kasta in nycklarna i brevlådan.
      Åkte hem packa hans grejor i en kartong åkte till posten och skicka det på postförskott.
      Så sambon säger att han inte vill ha en gamal fick under sängen å sillspa i skorna så han håller sig till det finaste å bästa han kan få en Gudinna 🙂

      1. MonasUniversum skriver:

        Herregud, snacka om att du måste ha varit förbannad!

        …och det är din tur nu! (WF alltså, för er som inte vet..)

  4. Veronica skriver:

    Ja du, kan bara snacka av egen erfarenhet och det är att JAG skulle vilja veta. För fy faan rent ut sagt för o va den sista som får veta, NOT NAJS!!! Jag blev väldigt nära vän med en tjej som var kollega till en av mina älsdta o närmaste vänner. Vi hade samma humor, lika galna och, ja..vi fann varandra helt enkelt… Men det jag inte visste om var att hon efter ett tag även ”fann” min pojkvän oxå (tillika bror till min vän). De inledde ett förhållande bakom min rygg (jävligt nog så..) MEN…Det värsta var att min skgamla ”barndomsvän” visste om hela köret men mörkade allt när jag började misstänka begravda hundar. Jag vet inte vad som var värst, pojkvännens svek, nyfunna ”vännens” svek eller min barndomsvän… En jäkla cirkus med jättejobbiga känslor! Än idag (fast det är mer än 10 år sen) kan det hugga till i hjärtat. Har lyckats lappa ihop det hjälpligt med barndomsvännen men ny-vännen morsar jag bara på… Tycker som du Mona, lider med Lena att hennes personliga tragedi skall hängas ut till allmän beskådan på landets alla tidningslöp mm.
    Ha en fin midsommar tillsammans med man, taliban o din vackra 20-åring =O)!
    DU E BÄST!!

  5. Ninnie skriver:

    X-et o jag hade för länge sedan goda vänner där mannen hade väldigt svårt att hålla benet i mitten inne i kalsongerna. Hans fru var en av mina allra bästa vänner så det var inte så speciellt kul att ha den vetskapen. En dag dyker karlsloken upp hos oss med en av sina ”damer” i släptåg och tycker att vi ska bjuda på fika. Nog sjutton blev han bjuden på något och inte var det fika kan jag tala om. Respass ut genom vår ytterdörr och en rejäl utskällning var vad han fick! Jag har nog aldrig blivit så förbannad i hela mitt liv! Så otroligt oförskämt och respektlöst mot både sin fru och oss att dyka upp med den ”damen” och ta för givet att vi tycker det är trevligt och OK.
    Jag sa aldrig något till min vän men hon kom ändå på honom straxt därefter och var stark nog att ge honom respass på stående fot. Enligt min åsikt gjorde hon ingen som helst förlust.
    Knorren på historien är att karl´n ganska snart blev helt tokkär i en tjej som han gifte om sig med och hon var konstant otrogen under de tre år deras äktenskap varade. (Skriver det sista med ett stooort leende)

  6. C skriver:

    Ang ditt tidigare inlägg om vinnarna, så har jag oxå sett dom tidigare? Måste ha försvunnit i cyberspace 🙂 Jag håller med, stackars Lena. Vet själv hur det känns och att dessutom få läsa om det överallt måste vara fruktansvärt!!! Jävla karl……
    Hoppas alla får en trevlig midsommar 🙂

  7. Tant T skriver:

    Barnens far är 16 år äldre än mig o vi hade ett väldigt svalt sexualliv för han iddes inte.
    Dock kom han inte hem en kväll efter en bowlingturnering utan hamnade hemma hos ”bowlinghoran” istället. (Jag har valt att kalla henne det då hon låg sig igenom bowlingklubben även innan sin egen skilsmässa)
    Jag ifrågasatte men ”inget hade hänt”. Beteendet hos de två inblandade var dock inte som sig borde o de andra klubbmedlemmarna betedde sig också skumt.
    Detta fortgick i ett halvår tills jag fick en konstig telefonräkning o helt sonika gick igenom karln plånbok när han stod i duschen o hittade ett patetiskt ”kärleksbrev” från bowlinghoran.
    Han blev skitförbannad på mig som misstrodde honom trots att jag stod med det skriftliga beviset i handen o det tog hus i helvete.
    Sakta kröp det fram att HELA bowlingklubben visste o hjälpte till att dölja det hela också.

    Behöver jag säga att jag inte satt min fot där sedan dess? Ser jag någon ur klubben så låtsas jag som om de inte finns även om de tilltalar mig, en kvinna undantaget vars make bowlinghoran provcyklat förut…

  8. Mr Lee skriver:

    Finns nog rätt många som gärna skulle ställa upp och hjälpa stackars Lena hämnas om det sker med samma mynt, både tjejer och killar. 🙂

  9. Jess skriver:

    Oh….denna kommer jag nog att få höra mkt om…..

    -Men nej, jag skulle inte vilja veta. Sex/Tillfällig Lust/Kåthet och Kärlek är två helt olika saker.

    Och min man kommer i allafall hem till mig varje kväll och vi har det bra. Tror aldrig han varit otrogen,men man kan ju aldrig veta, eller hur??
    Kram Jess

    http://annorlundaunderbara.wordpress.com
    Att vaxa mustachen

  10. Lena skriver:

    Vad räknas som otrohet..? Om min kille pratar förtroligt å innerligt med en annan kvinna, öppnar sitt innersta.. utan nånsom helst fysisk kontakt.. Om han sätter på nån i fyllan, som han träffat en gång, blev lite k.å.t… Nummer ett skulle för mej vara dödsstöten, skulle göra SÅ mycke ont! Ligget.. vill ja inte höra nåt om!

      1. Jess skriver:

        Jag instämmer , min åsikt oxå:-) Vissa saker svider värre än andra.
        /jess

    1. Mats skriver:

      Indeed !

    2. Chihuahuakvinnan skriver:

      Det behöver inte vara nattsvart för att din kille har en nära kvinnlig vän.
      Jag har en manlig vän som står mig nära och vi pratar om allt.

      Han är min själsfrände mentalt men vi skulle inte funka ihop i en relation för vi är för lika. Han har dessutom en fantastisk fru som han fortfarande efter över 20 år är dökär i och aldrig skulle vara otrogen mot. Hon är fantastisk nog att veta att vi är nära vänner och inte känna sig hotad av det så hon har även blivit en god vän till mig. För mig finns det heller inte en chans att jag (om det vart aktuellt) skulle tillåta några romantiska känslor att få komma fram för honom då det glädjer mig nåt oerhört att se hur underbart fina de är tillsammans och hur bra de är för varandra. 🙂
      Att jag skulle göra nåt som sårar eller skadar deras relation finns inte på världskartan, tvärtom så gör jag vad jag kan för att stötta och hjälpa om jag kan. Om han inte haft mig att prata med kanske det vart nån manlig vän och för mig är det i detta fallet inte någon skillnad på att han har en kvinnlig eller manlig nära vän.

      Så bara för att nära vänskap finns mellan könen behöver det inte alls betyda att man vill leka ”gömma salami” tillsammans eller konkurrera med det förhållande personen har.

    3. Maritza skriver:

      Amen!

    4. Kamilla skriver:

      Det som Lena skriver håller jag helt med om! Det är inte själva den sexuella handlingen som är otrohet, utan otrohet är djupare än så! Otrohet är när man ljuger, bedrar och för sin partner bakom ljuset. Jag menar, helt ärligt, tänk att gå o tro att man är allt för sin partner, och så visar det sig att man har helt fel,, fyyy fan !

      1. Elisabeth skriver:

        Otrohet, jag tror inte att man kan förstå fören man sitter i sitsen själv. Efter 16 år tillsammans hittade min man en annan, på semestern. Han dolde det i en vecka, jag anade men ville inte tro det. Det som tog mig hårdast var nog att den kvinnan han träffat, under denna vecka umgicks med mig och min familj. Som en vän. Ont gjorde det när jag kom på dem. Camping för mig var att knyta nya bekantskaper, men inte på detta vis. Falskheten dom utsatte mig för var det som gjorde ondast. Detta var två år sedan, i ett år trodde jag att jag fortfarande kunde tänka mig att ta honom tillbaka, men nu efter två år säger jag ALDRIG I LIVET. Känner mig fortfarande sviken. Han tog i från mig allt jag hade. Nu har jag äntligen fått tillbaka gnistan och känner att jag kan gå vidare, men vet inte om jag kommer att lita på någon igen på lång tid. Men för det måste man inte misstänka alla. Sveket han gjorde mot mig, det kan jag leva med. Valet han har gjort nu. Sveket mot barnen.. Det kommer han att få leva med.

  11. Anette skriver:

    Lite pest eller kolera fråga kan jag tycka, men satan vad synd jag tycker om folk som råkar ut för detta och dessutom måste tvätta byken offentligt. Kan inte vara lätt att vara sk kändis med Aftonbladet och Expressen i hasorna, och deras bristande respekt och moral. Har för övrigt inte köpt skiten sen de slutade vara kvällstidningar och gick över till skvallerpress. Och där har vi nästa grej, köper själv aldrig skvallertidningar, men läser dem gärna hos morsan, frissan, läkaren m.m. Och blir lika brydd varje gång, för jag har inte tid med mitt eget och varför ska jag då lägga mig i andras, (ana gärna lite dubbelmoral här). Och om det skulle hända här så åker fanskapet ut om han berättar, och berättar han inte och det kommer fram på annan väg, ja då kommer han säga som de gamla latinska munkarna, döden är vandringsmannnens vila.

    Trevlig midsommar på er alla!

  12. ChampagneÅsa skriver:

    Inte en chans att jag skulle stanna. Eller förlåta.

    Vore det jag skulle jag åka ut med huvudet först redan innan kläderna åkte av -en kyss och mitt förtroende vore förbrukat hos maken.

  13. Tiddelipom skriver:

    Jag har aldrig varit otrogen själv, men har råkat ut för att de två män som jag delat mitt liv med (under olika tidsperioder – inte samtidigt!!) har varit otrogna mot mig.

    Den första var i sena tonåren och det fick jag reda på och vi tog oss igenom det, sen är jag inte helt säker på om han var mig trogen efter det, men det tog i alla fall slut.

    Den andre var jag gift med, vi har ett barn tillsammans och under vårt sista år tillsammans så gick han (fick jag reda på i efterhand) och funderade över vårt förhållande och det hela avslutades med att han var otrogen och efter ett tag helt sonika deklarerade för mig att han ville skiljas och i nästa andetag att han varit otrogen. Mig veterligen var det ett one night stand, men det var jävligt mycket att få höra med några sekunders mellanrum… Vi är nu skilda och jag funderar såklart på hur jag hade reagerat om han hade kommit hem och berättat att han varit otrogen, men att han inte hade tankarna på att skiljas… Tänker man olika när man har barn tillsammans – försöker man ta sig igenom det och lappa ihop det man har om det fortfarande är ett bra förhållande. KAN ett bra förhållande resultera i otrohet, eller är otrohet ett resultat av ett förhållande som är sämre?

    Ja, många funderingar kring det finns det såklart och jag inser ju att inget är svart eller vitt, men FIIIIFAAAN vad jag hatar det.

  14. Mikaela skriver:

    Jag har varit i ett förhållande där jag redan från början misstänkte otrohet, först över nätet med camen på så att säga och sedan i verkligheten. Det varade från och till i tre år innan det tog slut på riktigt, och det tog inte ens slut pga av att jag visste om hans otrohet utan för att känslorna svalnade från min sida när jag gått med denna vetskap så länge.

    Jag var så himla kär i denna kille, han var verkligen den där jag vill skaffa hus och barn ihop med, så jag valde att bortse från hans konstanta snedsteg.

    Aldrig mer. Tre år rakt åt skogen, kunde ju varit tre lyckliga år istället.

  15. Soso skriver:

    Min kille gjorde ett snesteg förra sommaren. Fast med en kille och inte en annan tjej. Han är bi och har framförallt i en period under tonåren trott att han varit homosexuell, även om han aldrig varit ihop med en kille (men flera tjejer). Han berättade, med jättedåligt samvete, på en gång (eller så fort han fick tag på mig, jag var bortrest). Det här var jobbigt, men jag förstod mycket av omständigheterna, typ att vi var på väg att flytta ihop, det började bli mer allvar mellan oss och han kände lite ”nu eller aldrig!”. Vi snackade mycket och nu är det bara bra. Fast jag skulle nog vilja ha ett ett-år-efter-snack nu när jag tänker efter.

    Killen han var otrogen med har han haft sex med förut också, innan och precis i början av vårt förhållande (innan vi blev exklusiva, så att säga), och är en gammal kompis till honom. De träffas fortfarande ibland, och jag med. Kändes lite skumt och konstigt i början, men efter att jag och den andra killen ensamma gjorde sällskap hem från gemensamma vänner kändes det bättre.

    Men ja, jag har ingen aning om hur jag skulle reagera om det var en tjej han varit otrogen med. Dumt nog. Det borde ju inte spela någon roll. Men det har väl att göra med att en kille kan erbjuda något jag inte har, så vi är inte inne på samma territorium, kanske.

  16. Lisbeth skriver:

    Jag har läst rubrikerna men valt att inte läsa så mycket mer. Känner mig lite smutsig att jag gluttar in i hennes privatliv Jag tycker precis som dig att det där är en kvinna med skinn på näsan så jag inser att hon skrivit pga någon slag blackout. Att sen kunna uttala sig om hur jag skulle reagera det kan jag inte. Jag tror att det är först när man utsätts för otrohet som man verkligen kan förstå hur det känns. Svek överhuvudtaget mellan människor är tummen enda ner i avgrunden

  17. Mats skriver:

    Ja. Been there done that så att säga. Att bli uthängd mitt i eländet är ju bara hemskt. Lider med Lena enormt. Men som någon skrev längre upp att hämnas, lågvattenmärke enligt min mening. Lappa ihop sig själv tar all kraft. Intresse för andra… Nah. Tror inte det.

  18. Cecilia skriver:

    Hej Mona,
    Jag älskar din blogg, men har aldrig skrivit någon kommentar.

    Jag har också tänk på Lena i två dagar nu. Läs gärna mitt inlägg på min blogg:
    http://livetsgladjeamnen.blogg.se/2012/june/sympati.html#comment

    Trevlig Midsommar!
    Kram

  19. Anna/PJAK skriver:

    Tror inte det finns några enkla svar. Inte ens när man är mitt i skiten. Allt har ett pris man får bara ta det som kostar en minst. Och allt är mycket lättare från sidan eller flera år efteråt när man har facit.

  20. Sandra skriver:

    Är det bara jag som behöver växa till mig i mitt tänkande eller är det fel på mig? Det var inte så längesedan jag tog upp denna diskussionen med Mona och fick då samma svar. Vill man veta? Mona vill inte. I mitt fall skulle jag ABSOLUT vilja veta. Jag hade annars levt i en lögn. Alla måste kunna stå för sina handlingar även om man
    Väljer att gömma korv utanför husknuten… När jag tänker på otrohet eller får känslan att jag kanske blir bedragen mår jag så psykiskt dåligt att jag kräks. Tanken på att förlora någon man litar på och älskar ger min muntorrhet. För mig är det förknippat med att man inte duger, att någon annan är bättre, snyggare,smalare, rikare el vad f*n som helst. Den dåliga självkänslan gör sig tillkänna rejält. Jag är ” bara” 28 år, hoppas jag mognat tills jag fyller 38a ;-(

    1. MonasUniversum skriver:

      Fast Sandra: betänk att du lever i ett förhållande sen 15-20 år tillbaka, eller 10 också för den delen, och sen är du otrogen en enda gång. Call it a mistake. Vid ett ytterst dåligt tillfälle så är du otrogen. Du ångrar dig som fan. Du vet med dig att berättar du hemma så drar maken innan du hinner säga meningen klart. ÄR det verkligen värt att sabba det om det nu v e r k l i g e n var ett misstag? Är det i så fall inte bättre att man tar tag i sig själv och de problem man uppenbarligen har, och på så sätt försöker få sitt förhållande att fungera igen? Asså, jag bara spånar här, men jag tänker att ska ett enda misstag få förstöra allt?

      Äh, jag vetefan. Den dagen man sitter i situationen så kanske jag hämtar kökskniven och skär av honom pungkulorna och bränner upp alla hans kläder ute på gräsmattan. Vad vet jag…

      1. Johanna skriver:

        Jag känner precis som dig Sandra! Jag är visserligen bara 27, men har varit i ett förhållande de senaste 7 åren. Jag börjar verkligen må fysiskt dåligt om jag tänker på det. Men sen har jag så svårt för bortförklaringarna. ”Hoppsan hejsan snoppen ramlade bara in” eller vadå? Man har ju miljoner tillfällen att ångra sig innan det går så långt? Och folk som skyller på fylla, om de inte kan garantera att de aldrig kommer dricka en droppe igen, hur ska jag någonsin kunna lita på personen igen?
        Men sen var jag även som singel inte särskilt vidlyftig, och jag visste vad jag gjorde även om jag var full. Tycker bara det är så jobbigt att ens tänka sig. Men det är kanske den dåliga självkänslan som gör sig påmind även här… Eller så är det tvärtom, jag tycker jag förtjänar någon som kan hålla gylfen stängd. Krävs ingen kärnfysiker för det vad jag vet:) Fattar inte att det ska vara så jävla svårt för somliga!
        Tycker för den delen inte heller att det är okej att kolla menyn ute och sen gå hem till mig, men kanske är det för att jag verkligen tycker att vi har ett fantastiskt sexliv, och att han då samtidigt skulle tänka på någon annan alternativt blivit sugen efter att ha flirtat med någon annan känns som ett enormt svek bara det…

  21. Ma1in skriver:

    Heh, vi läser nog olika tidningar eftersom detta är första stället jag läser om det på.. 🙂
    Tycker synd om alla som behöver uppleva någon sådan kris.

  22. Ctina skriver:

    Men det är inte så enkelt, vi är människor som handlar ibland rationellt och ibland vansinnigt irrationellt. Jag har varit utsatt för otrohet, jag har varit otrogen det hycklar jag inte med. Det gör ont, både att vara och bli utsatt för. Men jag skulle inte vara den jag är idag om jag inte fått dessa erfarenheter, och förhållandet jag lever i sedan 22 år tillbaka skulle inte heller vara det som det är idag om vi inte levt genom det vi levt genom. Däremot säger jag inte att otrohet är rätt.. bara att det inte är så enkelt som många vill låta påskina.

  23. M skriver:

    Jag väljer att vara lite anonym nu. Mona har väl sett mailadressen förut men det skiter jag i.

    Jag har varit otrogen. Och det är inte det värsta. Jag var det när jag var gravid. Jag tackar min lyckliga stjärna över att jag fick missfall för i mitt fall så ropade hela mitt inre väsen om att jag inte ville vara i den situationen jag var i. Jag hade sex med den här personen en gång till efter missfallet och en vecka efter det så bröt jag ihop hemma.
    Det var så mycket som var fel i mitt samboförhållande och vi valde att gå skilda vägar. Det här med otroheten har jag hållit för mig själv. Mitt ex vet alltså inte om något och så ska det förbli. Varför ska jag orsaka honom mer smärta än nödvändigt?
    Jag tror inte att jag hade sagt något även om vi hade lappat ihop förhållandet. Samtidigt som jag är helt övertygad om att jag aldrig hade varit otrogen om vi hade haft det bra.

    Då fattade jag inte anledningen till att jag var otrogen men det gör jag idag.
    Jag skulle kunna skriva massor om hur jag tänkte men väljer att inte göra det nu. Men om någon undrar över något så är det bara att fråga och så ska jag svara.

    1. MonasUniversum skriver:

      ”varför ska jag orsaka honom mer smärta än nödvändigt?” Exakt. Och man är ju som sagt inte otrogen utan orsak. Men, är du tillsammans med någon annan nu?

      1. M skriver:

        Nej nu för tiden är jag lyckligt singel. På riktigt. Jag är så nöjd med att bara behöva bry mig om mig själv.
        Personen jag var otrogen med träffar jag däremot med jämna mellanrum så det fanns/finns ju mer än bara sex där men det är ingenting varken han eller jag har lust att utveckla.
        Livet är bra för första gången på herrans massa år 🙂

  24. Carro skriver:

    Hej!!
    Vad lätt det är att råda när man inte varit m om det som diskuteras. Hade ni frågat mig innan min man otrogen om jag skulle förlåta skulle jag ha sagt tvärnej. Aldrig i mitt liv. När man sedan varit ett liv m mannen man en ggn stod framför prästen m o sa JA. Ett hus, två barn, hund o katt senare. Då är valet inte lika lätt.
    Jag slogs för mitt äktenskap m kanske mest för mitt liv som var som jag ville ha det o det enda jag visste om. Nu snart tre år senare, skild, utan stora huset o barnen vara varannan v, ja då blev det annorlunda än CAD jag trodde att det skulle bli m frågan är om det t o m blev bättre.. Jag saknar oss ibland o livet jag levde m sällan min exman. Min exman som kunde få ett rum att stanna när han klev genom dörren var inte ärlig. Han ljuger än idag om relationen han hade då när han blev påkommen o fortfarande har..
    Idag har vi fortf en relation m bara av det djuriska slaget, rent sexuellt. Jag vet att han kan tänka sig att börja om m för mig är det över..
    Jag tror säkert att man kan rädda det, om man båda vill o kämpar m det krävs både mod o styrka. Hos oss fanns det inte..

    Som singel har jag dessutom träffat på så många otrogna män att jag starkt tvivlar på att jag ngnsin kommer våga släppa in ngn igen.. Tyvärr.. Men det är en annan historia 🙂

    1. MonasUniversum skriver:

      Kom vi inte överens om att du skulle börja blogga om det där?

  25. Sus skriver:

    En otrohet höll på att bli min död. Att bli lämnad och ratad är hemskt.
    Otrohet är förjävla egoistiskt.

    Gör slut innan.

    Och Holkneckt är en jävla pajas. Sök hjälp för fan innan du sårar fler.

    1. MonasUniversum skriver:

      Amen to that girlfriend.

      Men du. Hade du inte blivit bedragen så skulle du inte ha suttit där du är idag. Gud.ske.lov…liksom.

  26. Martin skriver:

    alltså.. detta med otrohet. Är inte det väldigt svårt ärligt talat?

    VAD är otrohet? för vissa är det en kyss,för vissa är det ”den var inne”, för en del så är det tankar på en annan person, så vart går gränsen? det finns ingen! jag är en ”vanlig” man, idag gift med två underbara döttrar. jag har sett båda sidorna av otrohet, dvs jag har bedragit och blivit bedragen. jag har inga som helst problem att lägga korten på bordet och erkänna varför jag var otrogen mot min dåvarande, Det fanns inget sexliv. PUNKT! under två års tid gjorde jag allt jag kunde för att försöka komma fram till vad som var problemet, tusen frågor, inga svar. det var inget, eller så visste hon inte osv. till slut blev det något slags ”skit i det då, då har jag sex någon annanstans” jag la två år på att försöka prata med henne, fråga henne, stöta henne, INGEN respons från henne. föreslog till och med att vi skulle gå vidare utan varandra men det ville hon inte. två år då vi hade sex eller för den delen närhet till varandra 8gånger…. obs INGA småbarn! jag träffade en gammal kollega på en mässa, vi bodde på samma hotell, efter en bit mat o vin så hamnade vi i hennes säng och hade underbart bra sex, efter det så hade jag sån ångest så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, åkte hem och bestämde mej för att ge allt en sista chans. responsen var exakt den samma ” vet inte” ”inget är fel” osv. då sket jag i det, träffade min gamla kollega ett par gånger till, en dag sa min dåvarande att ”vi har glidit ifrån varandra”.. i min utstrålning blev jag ledsen, men ärligt så kände jag ” YES, bye bye!” jag hade verkligen till 100% lagt ner hela min själ och energi på att försöka lösa vårt ”problem” men responsen från henne var ” I dont give a shit”. Har idag noll kontakt med henne, vet dock från gamla gemensamma vänner att hon har en skilsmässa och två seperationer till i väskan, där mannen har lämnat henne.

    Jag har också blivit bedragen, pga av ett missförstånd att person jag pratade med inte visste att jag var den jag var, så fick jag reda på att ”hon den där mörkhåriga i röda skor där borta har visst ihop det med den o den, har inte hon sambo”.. jag blev helt kall. fan den ända med svart hår och röda skor på den här festen är ju min kvinna. dagen efter så sa jag som det var ” Jag har hört ett rykte/ fått reda på att det finns en person som heter X i ditt liv” är det något du vill säga? vi gick igen om en lång resa, men hittade varandra igen. efter en tid så separerade vi för det kändes inte rätt, vi är idag väldigt goda vänner och har valt att inte grotta i gammalt skit.

    Men åter igen, vad lägger vi i ordet ”OTROHET” ? det är är laddat ord! jag kan med handen på hjärtat säga att jag har NOLL problem med att min kvinna pussas med sina killkompisar som har funnit i henne liv 20år längre än mej, men med en random kille? ja, det skulle jag inte tycka är okej. Det är stunden,läget och personen som avgör.

    Ibland är en felaktiv,djup,intim tanke värre än en puss på munnen i flykten värre. att känna en attraktion till någon är på något sätt djupare än en puss.

    vi ska ha respekt för ordet ”otrohet” för det är ett väldigt laddat ord!

    ordet otrohet är historiskt att man inte ska ha en annan gud i sina TANKAR…

    Personligen är min åsikt att vetskapen om att min kvinna skulle vara kär,attraherad i en annan man värre än en oskyldig puss på munnen.

    Avslutningsvis. Är det så att ni tycker jag är helt av banan och cyklar på läktarn, tyck det då, jag bryr mej inte!

    1. MonasUniversum skriver:

      Mycket insiktsfullt skrivet. Verkligen.

      1. Martin skriver:

        Tack Mona, Men det är ju så det är!

    2. Veronica skriver:

      Du har helt rätt!!

  27. Therése L skriver:

    Håller med om att det är tragiskt att det står i media om Lenas situation, men tycker nog att de skriver om det ganska respektfullt och beklagande. De gottar sig inte i det, utan rapporterar det tragiska i att hon blivit bedragen, att hon är sviken och hon möts av förståelse när hon bestämde sig för att ställa in sommarkrysset. Hoppas att se fortsätter skriva om det med samma respekt.

    1. MonasUniversum skriver:

      Mmm, håller med till en viss gräns. Men vill vi verkligen veta att de inte har äktenskapsförord och att hon minsanna kan få alla miljoner..typ sånt?

  28. Tina skriver:

    Jag har funderat mycket på detta, och jag håller med dig Mona. ETT misstag man ångrar djupt – skulle inte vilja veta och skulle aldrig berätta.
    Hade jag varit den bedragna, hade jag förmodligen aldrig kunnat släppa det helt. Jag känner mig själv så väl att jag vet att jag förmodligen inte kunnat låta bli att ta upp det vid väl valda tillfällen… Och till vilken nytta? ÄR det ett misstag är det väl bäst att bara EN i förhållandet mår dåligt av det…
    Om jag hade varit den som varit otrogen… Ja för det första tror jag inte att man är det helt av misstag… Men alla förhållande har sina svackor, och tillfället gör tjuven så att säga. ÄR det då ett misstag man ångrar djupt och vet att det kommer aldrig att hända igen, till vilken nytta ska jag då berätta? Händer det dessutom i en svacka, så är det ju i så fall dödsstöten…
    Såklart kommer saken i ett annat läge om det finns risk att det kommer fram från annan källa – då är det såklart bättre att berätta själv.

    Jag tror dessutom att det är en mognadsak, hur man tycker, självklart också tidigare erfarenheter… Jag är snart fyrtiotre, och är övertygade om att jag hade gett ett helt annat svar när jag var 25!
    Sen var gäller offentliga personer har jag mer än en gång tänkt hur hemskt det måste vara att få sina personliga tragedier vädrade offentligt! Det räckte att vara skilsmässobarn i en liten by, med allt vad skitprat som gick då, för att förstå hur hemskt det måste vara att se det på alla löpsedlar!

  29. Erika skriver:

    Jag hade en diskussion med några vänner för massor med år sedan och att om man skulle berätta för en vän om man visste att hon/hennes partner var otrogen. Detta är en skitsvår fråga, då så sa jag att man måste absolut berätta. Min kompis man, som var äldre och skild, sa att han tyckte att man inte skulle göra det. Man vet inte vilket ormbo man öppnar.
    Det är skitsvårt för tänkt va hemskt att förutom sveket från ens partner när det hela väl uppdagas att inse att alla runt omkring redan visste.

  30. Vera skriver:

    Jag har varit utsatt för otrohet efter 6 år tillsammans och den smärtan jag fick uppleva gör mig alldeles matt. Innan det hände sa jag alltid att jag var en sån som aldrig skulle förlåta men vi är tillsammans idag och efter fem år så är allt förlåtet men tyvärr inte glömt även om konturerna börjar bli lite suddiga.
    Även om jag litar på honom idag så sticker det alltid lite i hjärtat när han är ute.

  31. Maddie skriver:

    Tycker personligen att otrohet är så fult och så dumt! Men förstår ju också att det kan hända vem som helst egentligen, ett snedsteg. Vet inte hur jag skulle reagera om jag fick veta att min man varit otrogen, vet att det skulle smärta ofantligt mycket mer om jag fick veta att han varit det än längre tid och dessutom hade känslor för den andra, än om det var ett snedsteg en natt. Men oavsett skulle det göra grymt ont och jag vet inte om jag skulle kunna ta mig förbi en sådan smärta och fortsätta min relation med min man. Hoppas att jag aldrig behöver uppleva något sådant!! Men jag är för övrigt i en sådan situation att en av mina bästa vänner har sedan två år tillbaka en relation med en upptagen man (han är sambo och har en liten dotter) och från första början har jag varit klar med att jag ogillar starkt det hon håller på med! Men samtidigt har jag genom detta fått en syn på en sån sak genom ögonen på ”älskarinnan”. Hon älskar verkligen honom och vill leva med honom, och han säger att han vill ha henne. Men ändå bryter han inte upp med sin sambo. Jag tror aldrig han kommer göra det tyvärr och min vän väntar förgäves. Samtidigt som jag är ledsen för hennes skull så känner jag en ilska över vad de två gör mot hans sambo, som ju inget vet. Jag känner inte henne, vet inte ens vem det är. Men även om jag gjorde det vete tusan om jag hade vågat säga något. Skjut budbäraren liksom… Innan detta så såg jag på otrohet i svart och vitt, det gör jag inte längre. Har bryskt vaknat upp och insett att det finns en hel del runt det och att det inte är svart eller vitt. Fick veta för ett tag sedan att ytterligare en nära vän till mig hade varit ”den andra kvinnan” i fyra år (!) av och till. Men det är som väl slut nu efter att hon träffat sin stora kärlek, som var singel, puh. Själv skulle jag aldrig kunna vara otrogen, inte om jag kan styra min vilja iaf. Även om jag kan dagdrömma lite om andra, vem tusan gör inte det då och då? Fly verkligheten lite liksom. Men att gå från ord till handling är något helt annat.

  32. Karina skriver:

    Fan…stackars Lena…hade ingen aning om detta 🙂 När jag träffa Martin kunde jag blivit den älskarinnan. Men jag sa till honom: Antingen går du hem till A och säger du vill skiljas. För jag tänker inte vara den andra kvinnan och såra henne ( känner A och idag är vi bästa vänner bara så att alla vet ) Han gick hem och sa till henne att han ville lämna henne. Tog hus i helvete…. Men är vi nästa vänner allihop 🙂 Kram på er alla

  33. Karina skriver:

    Hur fan kan man vara otrogen mot Lena!!!!
    Är han mer än korkad ??(

  34. Elin S skriver:

    Jag har också blivit bedragen, vi var båda 18 och jag var TOKKÄR i honom, vi var tillsammans i nästan två år. Sen bara pang-bom-krasch gjorde han slut och jag frågade gång på gång om han träffat någon annan. Men nej, det hade han inte. Det tog mig runt ett år innan jag kände att jag stod på fötterna igen och kunde gå vidare, då kom bomben: han hade varit otrogen. Dessutom med en kvinna på 33 år (mot hans 18). Jag ville inte veta! Hela världen kastades återigen omkull och jag hade inte behövt veta. Och om det var nödvändigt, varför fick jag inte veta direkt?

    Med min nuvarande sambo resonerar jag som dig Mona, är det ett engångs misstag så vill jag inte veta. Men om det finns känslor inblandade vill jag veta direkt. För att kunna ta både ilska och sorg samtidigt och gå vidare med mitt liv.

  35. Cilla skriver:

    Finns det nagra relationer idag som inte har en slang av otrohet…?? bara undrar…kram Cilla

    1. MonasUniversum skriver:

      Bra fråga.Tror de är ytterst få.

  36. susanne skriver:

    Mitt ex bedrog mig med e 15 år yngre tjej. Anledningen till att det uppdagades var att hans telefonräknig stod på mig o jag blev fundersam på varför det var så många sms skickade till ett specifikt nr. Han erkände men sa att det aldrig varit något fysisikt men tillfällena han messade (fick specad räkning) tex 5 minuter innan han klev in på julfirande med familjen sa mig något helt annat. Han sa att hon inte betydde något att det kunde varit vem som helst. Han älskade mig inte längre men visste inte hur han skulle ta sig ur förhållandet (idiot). Till saken hör att jag har en dotter som haft dåligt kontakt med sin riktiga pappa o vuxit upp med exet sen hon var 5 år o sett honom som pappa. När vi träffades gjorde han klart för mig att han inte ville ha några egna barn trots att jag ville ha fler. Min dotter var 16 när vi separerade o under en tid bodde hon med mitt ex. För ca 2 år sen ringer min dotter mig helt förtvivlad. Då har hon stått på krogen o fått reda på att hennes styvpappa skaffat barn med denna tjej. Han har inte haft kurage nog att berätta för min dotter eller för mig. Vi bor i en liten stad o hur han kunnat hålla det hemligt är för mig obegripligt. Det är nog fan det största sveket inte otroheten i sig. Jag närmar mig 50 så jag kan inte skaffa fler barn. O min dotter som han sett som sin egen är numera bara en parentes i hans liv.

    1. MonasUniversum skriver:

      Fy fan, vilket jävla ärkesvin. Karma säger jag bara.

  37. paula skriver:

    orkar inte läsa igenom alla kommentarer ..men min åsikt är väl WTF .
    det låter som världens undergång, vet inte om det är mig det är fel på , men att bara på 3dagar gå ut så öppet om sitt liv? Det är för mig helt absurt, fuck, red ut detta och dementera allt som tidningarna skriver. Tänk er att hon förlåter honom,,, att de väljer att jobba på det, att de väljer ett liv ihop, hur kommer Lena se ut då?

    Vänd på detta, om Lena hade varit den som inte fått den hon behövt eller whatever och satt på någon,några osv, då hade vi minsann suttit och applåderat, och sagt U GO GIRL … eller hur?
    Varför är det en sån jäkla skillnad på hon och honom?

    jag ser inte otrohet som världens, förhållandets undergång. Jag vet att man kan ta sig förbi detta, jag vet att man kan få tillbaka tilliten, jag vet att man kan bygga vidare och bli starkare …
    kanske df jag anser att det är ett sånt fucking dramatiskt utlåtande av Lena
    ”han har BRUTIT mot äktenskapslöftena”

    bara där, varför i helvete gifta sig så fort? vad har de bråttom till??

    nej , tagga ner lena och ta ett steg i taget… thats it

    1. MonasUniversum skriver:

      Fast, om hon, i den chock hon befinner sig i, väljer att skriva på sin öppna FB och samtidigt vara en person som håller benhårt på trohet, så är det ju inte så konstigt. Hon har ju alltid varit extremt mån om sitt privatliv, varför jag tror att hon måste ha varit fullkomligt chockad och extremt jävla förbannad när hon skrev det. Det togs ju bort kort efteråt men då var det för sent.

      Å andra sidan, vem är jag att spekulera i något som jag absolut inte har att göra med. Önskar bara att hon har nära och kära som hjälper henne ur det här. Att jag känner för henne beror enbart på att jag tycker hon är Sveriges bästa artist och jag har tyckt mycket om henne i många år.

      Det är snaskigt av media att gå ut med vem som helst’s tragik. Ehh, bra svenska där..

      1. paula skriver:

        trots allt ,så är svensk media väldigt mild mot engelsk tex… men jag står nog fast i att man ska nog andas fem sekunder extra innan man gör något. I stundens hetta, ilska blir INGET vettigt gjort …

        tycker dock vi kärringar är jävligt duktiga på dubbelmoral..

  38. Vad ska jag heta idag skriver:

    Ladies,
    Orkade inte läsa alla kommentarer som vanligt. Flåt.
    Ville bara säga en sak…
    Jag är übersingel sen alltid. Nästan.
    Om ni visste vad era män/sambosar/pojkvänner raggar på mig. Om ni visste att det i princip endast jävligt upptagna karlslokar som vill träffas.
    Nej för fan, jag säger inte nej! Och känner mig inte det minsta skyldig heller.
    Om dom har så fruktansvärt tråkiga förhållanden så är det inte mitt problem, det är Ditt problem. Du som är kvinnan där hemma.
    Kanske dags att lägga lite mer fokus på Honom istället för att kuddarna i soffan matchar med badrumsmattan och att skorna står i parad i hallen. Typ.
    Tills dess att ni kvinnor lär er att tänka om så tänker jag med glädje dejta din snubbe om han vill, och är snygg! 😉
    Näeh, fast jag skulle aldrig röra en väns snubbe. Typ Maken i Mona-hushållet, det skulle vara att såra en vän. Jag är möjligtvis blond, men inte dum. En vän ska man vara rädd om.

    Så håll i snubbarna där ute! Dom k*****r runt som fan!!

  39. Anitha skriver:

    Också jag har levt tillsammans med någon som varit otrogen, och som gjorde det på ett så fult sätt att jag än i dag, drygt 8 år senare, har svårt att formulera det hela. Det skjedde helt enkelt på ett sådant sätt att det skulle börja brinna i huvudet på er allihop om jag berättade, låt oss stanna vid det bara.
    Det jag däremot känner att jag vill påpeka här, efter att ha läst kommentarerna ovan, är att det föreligger två sidor vad gäller ”hur skulle jag göra?”-frågan. Det ena är otroheten i sig – skulle jag gå/stanna om det var bara en engångsgrej, skulle jag gå/stanna om det var något som hände ofta osv. Det scenariot förutsätter dock att de enda som känner till det hela är de involverade parterna. Och tro mig, en otrohet är väldigt mycket lättare att förlåta när det inte är något ”alla” utom den drabbade känner till. För vad händer med en människas självkänsla om man upptäcker att ”alla” andra känt till det, men INGEN sagt något till dig? Fundera på det, vet jag. För den faktorn är enormt stor, ”vilka/hur många visste?”-faktorn. Den väger enormt tungt.

    Jag försökte lappa ihop relationen igen, men det höll inte i längden så jag har nu varit i huvudsak singel i flera år. Jag har försökt dejta och ha pojkvänner, men nä. Efter tre veckor börjar jag ofelbarligen backa ur, och blotta tanken på att dela liv, boende och säng med någon någonsin igen gör mig fortfarande kräkfärdig. Inte saknar jag det heller, det vore synd att säga. Nej, karriären först, sen kan jag väl ta mig en 25-årig älskare nu och då, om andan faller på. Men att leva tillsammans med någon igen…över mitt lik, säger jag bara.

    1. MonasUniversum skriver:

      Då har man blivit bra jävla bränd om man känner som du. Usch. Fast du har helt rätt i det här med om andra vet. Det är ju en skam, och det är ju förjävligt att det är den drabbade som ska behöva känna den skammen. Och självkänslan ska vi inte ens prata om. Har du läst min kompis Christina Stiellis bok: ”Jag älskar dig inte”? Fifan, där kan du snacka om nån som får fram de exakta känslorna!

      1. Anitha skriver:

        You have no idea…Ryser fortfarande vid tanken på att leva tillsammans med någon.

        Tack för lästipset! Barnledig och jobbar hela helgen (skriver klart en bok, lustigt nog. Dock om språk, inte relationer :-)), och lite läsning mellan varven är inte så dumt. Så får vi väl hoppas att igenkänningsfaktorn inte är så stor att det börjar brinna i mitt eget huvud istället 😉

        1. MonasUniversum skriver:

          Nä, men du kommer gråta ihjäl dig.

  40. C. skriver:

    Jag har varit den som har blivit bedragen av min älskade,
    Jag har varit den som har bedragit sin älskade.
    Jag har varit den som är älskarinnan åt den gifta mannen.
    Jag har stått i alla läger och sett otroheten ur alla dess perspektiv. Vad som kan uppbringas i efterkrafterna av en otrohet, mental så väl som fysiskt otrohet.

    Med åren så har hela min uppfattning beträffande otrohet suddas ut rejält i kanterna och skiftat från tydligt svart/vitt till gråaktigt. Jag är nu inte längre lika säker på ordet trohet och dess innebörd och betydelse. Trohet och så även otrohet är ord som hela tiden böjs och formas efter den generella normen men även (och kanske främst) efter individen. Det vill säga att det exakt statiska begreppet beträffande trohet versus otrohet egentligen inte finns. Men visst – mu är jag mer inne i de filosofiska begreppen istället på det mer handfasta – känslomässiga – om HUR man känner sig när orden trohet versus otrohet kommer upp.

    Idag, efter mina år ute i ”Livet” så känner jag att ett snedsprång är ingenting jag skulle tala om för min partner och ingenting jag vill att min partner talar om för mig. Vinsten i att berätta är inte tillräckligt stor för att uppväga förlusten. Fyllekåthet eller kåthet i stundens hetta som kan komma mer en gång under en relation känns som om att det är så svårt att värja sig emot så varför lägga ner tid på att försöka rensa upp i den ”smutsen”. Ett sådant ligg (eller hångel) behöver inte vara ett likhetstecken på att den relation man är i är dålig eller haltande. Utan ibland är man bara kåt och tillfället blir en givet att ha sex med någon man är OTROLIGT attraherad till fysiskt. Inget mer. Punkt.

    Börjar vi däremot tala om det förtroliga och det intima som man inte når enbart via sex, utan genom ett delande av sina tankar. När man helt plötsligt smeker den andres kind som ett tecken på sin ömhet för den andre. När man helt plötsligt finner sig själv vara mer rädd att förlora sin älskare eller älskarinna istället för sin partner – ja då råder det ingen tvekan, då vill jag veta så att jag kan få välja om jag vill strida för det jag är på väg att förlora eller om jag vill lägga ned mina vapen och gå vidare i livet. Därför skulle jag också välja att berätta för min partner så att han skulle kunna få välja. För i detta avseende så är det att verkligen hindra någon från att kunna göra ett medvetet och aktivt val att lämna en situation som kan seriöst skada en på det mentala planet.

    Det kanske blev lite väl mycket ostrukturerat det jag skrev. Jag vet inte – men kontentan är i alla fall att;
    – Snedsprång = skit i att berätta. Skadar bara mer än vad det gör nytta.
    – Inleda relation på sidan av = berätta. För här måste man som partner få den absoluta rätten till att välja om man vill strida eller lämna.

  41. J skriver:

    Varför ska de bedragna känna skam, det är ju bedragarna och de som inte gjorde något åt eländet utan bara såg på som ska känna skam!

    1. MonasUniversum skriver:

      Jag håller med dig helt och hållet men av någon anledning så känner den som är utsatt skam…varför har jag aldrig förstått. Men det går väl hand i hand med självkänslan..

      1. Anitha skriver:

        Det beror på att det finns två spontana reaktioner på det: Antingen blir man fly förbannad och kastar fanstyget (pardon my french) på huvudet ut genom dörren direkt, eller också frågar man ”Varför?”. Och det är de som frågar varför som ofelbarligen drabbas av skamkänslorna. För 9 av 10 får samma svar på den frågan: Du dög inte. Den som varit otrogen är alltid medveten om att de gjort fel och att det är de som står med bevisbördan, den som måste motivera sina handlingar. Och i ren självbevarelsedrift så vill de flesta besvara den frågan med att du inte räckt till för att tillgodose deras behov. Du har helt enkelt brustit i den grundläggande principen för tvåsamhet – att vara tillräckligt för varandra så att ingen annan behövs. Därför skam. För att du medvetet klivit in i tvåsamheten och åtagit dig att vara allt någon annan någonsin ska begära, och du klarade inte av det. Du misslyckades.

  42. Annette skriver:

    Jag vet att jag är emot otrohet. Men jag tror inte att man riktigt vet hur man hanterar en ev otrohet om den händer en själva. Man kan sitta o säga nu att han åker ut m huvudet först men om blir det så? Det kan finnas så mycket bakom: stark kärlek, barn, långt förhållande ….. ja, jag e bara osäker på att man e helt hundra på har man agerar, även om man vet vad man tycker om det.
    Sen kan alla göra misstag, även en själv …. som man verkligen ångrar och ska man då inte ha möjlighet att bli förlåten? …. man kan ju vända på situationen oxå och tänka så?!
    JAG är emot otrohet men vem vet hur man agerar? Kramar

  43. Sab skriver:

    Det är svårt… Livet, relationer, barn, kärlek och sex.

    Vad är otrohet undrar många? Är inte svaret så enkelt som att är subjektivt och föränderligt?

    Jag har aldrig varit otrogen, heller aldrig blivit bedragen. Inte ‘vad jag vet’, utan jag VET att jag aldrig har det. De gånger ett förhållande börjat gunga lite, i min värld finns det alltid ett sådant tillfälle, så har jag börjat rota, tjata, fråga, snoka och varit allmänt ‘pain in the ass’ så att förhållandet har skenat i den riktningen det oundvikligen var på väg: mot slutet.

    Jag hävdar ganska bestämt att om man vill veta hur ens parter och förhållande mår, om man väljer att ha tentaklerna ute och inte dra för skygglapparna och övertyga sig själv att allt är bra så kan man- i de flesta fall- märka av om partnern är ute och cyklar innan man hamnar i en Lena Ph situation. OM dessutom rykten florerar sen en tid tillbaka så bör det inte vara omöjligt att överhöra saker. Hur mkt ens omgivning än jobbar för att mörka sanningen! Den omgivningen bör fö raderas ur hela ens liv så snart sanningen uppdagas- fy fan!

    Om jag då, mot mina teorier, var ovetandes så skulle jag självklart vilja veta! Lite plåstereffekten, dra av ett snabbt som f***, av ska det ändå och lika bra att göra pinan kort så man har med tid för läkning, förlåtelse, uppbyggnad av sitt liv…ja vad man nu väljer. Där har jag ingen åsikt annat än att jag håller med många före mig om att den själsliga otroheten nog skulle såra djupare än en kyss eller ett snedstegsligg.

    Min man och jag firade vår 1-årsdag som dejtande par med sonen i magen. Blandade känslor, lycka över graviditet men lite oro inför att vi inte fått leka av oss… Då tog vi i hand och sa att fr.o.m. nu så är det raka puckar som gäller. Inte hålla på att tröttna på varandra under småbarnsåren, inte tro att det blir lättare på andra sidan gräset och framförallt PRATA. Om ngn av oss är missnöjd, med sexet, med samvaron, med vad f** som helst så fick vin inte smyga med känslorna. Ut med dem så man har en chans att räta upp fartyget innan det seglat ut på andra farleder…

    Det går bra. Mkt bra. Vi har inte världens sexigaste liv men vi har en lugn och harmonisk familj, vi börjar få mer till tid till ‘oss’ och vi tror på ett liv tillsammans! Det finns inga garantier, bara att vara vaksam hela tiden, i förebyggande syfte helt enkelt.

  44. Anna skriver:

    En gång otrogen, alltid otrogen!! Det är min devis. Har man varit otrogen en gång så tror jag risken att man är det igen är större än om man aldrig varit det. Min fd och pappan till min store son var otrogen, jag snokade reda på brudens nummer och ringde och frågade henne vad fan de sysslade med! Då hade han ljugit för henne och sagt att jag lämnat honom, snyft och buhu ungefär. Jag sa som det var, att vi bodde ihop och hade en son på 4 månader men nu kunde hon fan behålla honom för jag accepterar inte ett sånt beteende. När han kom hem stod mina väskor packade och jag och sonen drog!! Det var inte första gången han varit otrogen mot mig fick jag höra sen, han satte väl på det mesta med två ben känns det som… sen var jag singel i 7 år. Därefter träffade jag en underbar kille vars tjej varit otrogen mot honom från och till i flera år, han tog det som sagt i några år. Det skulle aldrig hända igen osv osv men det gjorde det så klart. Och då drog han. 6 veckor efter detta träffades vi och blev ett par. Nu 4 år senare har vi en son ihop och har det hur bra som helst!! Skulle jag upptäcka att han är/har varit otrogen så drar jag igen. Förlåter ALDRIG ett sånt beteende. Eftersom han varit utsatt för otrohet själv så tror jag inte han skulle vara otrogen mot mig heller men jag säger bara OM . . .

    Det är vad jag har lärt mig i livet iaf!

  45. Cecilia skriver:

    Ja, vad ÄR otrohet? Gör inte mot någon annan, sdet som du själv inte vill bli utsatt för!

    Trevlig midsommar,
    Kram

  46. Stella skriver:

    Det är inte helt enkelt alla gånger. I en svacka i vårt långa äktenskap fick jag känslor för en annan man, känslorna var besvarade visade det sig. Han var också gift, för vår del var det en period med trånande på avstånd och telefonsamtal. Men sen rann det ut i sanden och i dag när jag möter den mannen fattar jag överhuvudtaget inte att jag ens tänkte tanken. Maken vet inget, det som förorsakade svackan (hans alkoholmissbruk) har han tagit tag i och vi har varit gifta i jättemånga år. Hm, vad vill jag säga med det här då, jo att man under långa förhållanden kan komma att råka ut för (?) känslostormar och att man behöver vara beredd på att hantera dem på ett smart sätt. Jag tror inte jag vill veta om min man drabbades av nåt liknande och skulle inte kräva skilsmässa om han kom och berättade det heller.

  47. MAMMA MU skriver:

    Kompis Agata hade precis gjort slut med sin kille Qvintus och sa till kompis Berit att snälla prata inte ens med honom. För min skull.

    Kompis Berit som är sexmissbrukare börjar prata om att hon träffat en ny kille Qvintus, men det är absolut inte Agatas Qvintus.
    Jag fattar misstankar och hon erkänner.
    Jag säger till henne att hon måste berätta för Agata för annars kommer Agata att hata mig när hon fattar att jag vetat om det. Berättar inte hon för Agataså gör jag det.

    Berit blir vansinnig och säger att det är inte min ensak.
    Jag berättar för Agata för om B gör så mot A vad gör hon då inte mot mig?! Och jag vill inte svika A.

    B och Q nekar och säger att jag ljugit ihop allt. A väljer att tro på B och Q och alla tre bryter alla band med mig.
    B försöker även få våra andra gemensamma kompisar på sin sida och påstår att jag ljugit. De vet dock vad B går för och tror på mig.

    Nu två år senare hör A av sig via FB och ber om ursäkt. Hon har brutit med A då hon svikit henne igen och hon då förstått att jag talat sanning.

    Jag är stolt över mig själv och kan leva med mig själv. Undrar om B känner likadant….

  48. LS skriver:

    Har bara läst en del av kommentarerna än så länge och det är många intressanta historier och rakt igenom lyser det att det är jättesvårt att veta i förväg hur man reagerar. Jag hade en relation där jag tror (är ganska säker) att jag blev bedragen, kanske bara en gång, men det satt stenhårt. Jag kunde inte släppa det och efter några år gick vi skiljda vägar. Jag har själv varit ”den andra”´, men brydde mig inte just då. Kanske skäms lite för det nu, men jag var singel och blev uppvaktad som om jag var den enda… och tog för mig. Dock var det aldrig kärlek, det var bra sex. Jag får återkomma. Måste fira lite midsommar nu och läsa mer, sen kommer jag tillbaka igen…

  49. LiSe skriver:

    höll ju på att glömma… ha en underbar midsommar Mona, J, J o J 🙂 kram på er!

  50. nike skriver:

    Jag har blivit bedragen på ett sätt som jag inte önskar någon. Jag träffade en man och blev blixtförälskad. Efter tre år gifte vi oss och tre månader efter bröllopet hittar jag en mobil gömd i en låda. Där hittar jag bilder och sex-sms med minst 10 olika tjejer varav några av tjejerna var under 18. ( Både jag och min dåvarande man är kring 40 år). Jag kände mig så förbaskat dum, tre månader innan hade vi inför vänner och släkt bedyrat vår kärlek och gift oss. På bröllopet fanns några av hans vänner som visste vad han höll på med.

    Jag kastade ut honom men efter ett par veckor då han bönat och bett, gråtit,och berättat att han nog behövde hjälp så gick jag med på att gå i parterapi och försöka gå vidare. Jag förstår att detta låter urbota dumt i efterhand men han var verkligen min stora kärlek.

    Vi gick regelbundet i terapi och försökte arbeta på vårt förhållande. För ett år sedan blev han sjuk, han åket akut in på sjukhus, han förlorade otroligt mycket i vikt, hans psykiska hälsa blev allt sämre och han hade självmordstankar. Jag såg honom tyna bort och jag vågade inte lämna honom själv med rädsla för att han skulle göra något dumt. Varje natt var full med ångest , jag gjorde mitt bästa för att stötta honom. Jag var otroligt trött och min förståelse för hur det är vara anhörig till någon som är sjuk ökade rejält.

    Eftersom han inte blev bättre försökte jag få tag på hans läkare. Jag var övertygad om att han hade cancer som läkarna inte hittat. Jag tog en av hans medicinburkar, googlade på läkaren för att få kontaktuppgifter och finner att han är överläkare på Venhälsan för HIV positiva. Jag konfronterade min man och han erkände att han fått veta två veckor innan att han hade HIV och att han inte vågat säga något. Han bryter ihop och berättar att han blivit drogad och våldtagen av två män några år tidigare. Någonting säger mig att detta inte stämmer men jag vågar inte konfrontera innan jag kan bevisa något annat med rädsla för att han skall ta sitt liv. Jag vet också att jag bett honom göra ett hivtest då jag ertappade honom med att vara otrogen två år tidigare.

    För att inte göra detta inlägg för långt så får jag på omvägar veta att att han betalat en annan man att gå göra ett hivtest i hans namn, han har regelbundet haft sexuella kontakter även med män genom olika gaysiter,Han har fått information om att han haft sex med någon som bär HIV viruset men han har inte testat sig själv utan skickat någon annan och åket hem efter jobbet och regelbundet haft sex med mig.

    Jag tror det är svårt att förklara den kränkning som jag känner. Jag kan inte förstå att man vill utsätta en människa för detta. Jag testade mig omedelbart och fick vänta en vecka på mitt första resultat (det måste gå sex månader efter det att man haft sex för ett säkert resultat). Jag förstod inte bördan jag burit på förrän läkaren gav mig beskedet att det första testet visade att jag inte bar på viruset.

    Jag bad honom flytta omedelbart. Jag har inte haft någon kontakt med honom. Vad har jag lärt mig av detta? Jo, jag kan välja hur jag vill hantera detta. Jag har valt att ta hand om mig själv. Jag har valt sätta mig mig själv i nya situationer som jag tidigare inte vågat för jag vet att det kommer inte kännas värre än i höstas så jag bjuder på om jag misslyckas eller gör bort mig. Jag gör medvetna val och försöker hitta kärnan till varför jag vill göra vissa saker.

    Jag hoppas att jag någon gång hittar en man som ser mitt värde men viktigast just nu är att jag och mina söner mår bra.

    Mona, jag gillar verkligen din blogg och jag läser Maggans blogg regelbundet. Jag gillar att ni är kvinnor som stärker varandra och bjuder på er själva.Ni är riktiga människor.
    Hoppas ni får en bra midsommar!

    1. MonasUniversum skriver:

      Nike, det är s ä l l a n jag gapar med öppen mun men det här var nog det jävligaste jag någonsin har hört! Men, jag måste säga att jag blir varm i hjärtat när jag ser hur du hanterar det. ”Jag har valt” är nyckelorden här. Du, får jag lägga ut det här som ett inlägg?

      1. SkruttAnn skriver:

        Men FY så fruktansvärt! Och att behöva vänta på testresultatet måste varit en mardröm. Men vilken ”tur” att du slapp både sjukdomen och kräket.

    2. gudinnan skriver:

      Men jösses vilket ärkesvin!
      Men applåderar högt åt dig att du ser att det är HAN det är fel på inte du och att du går vidare i livet med rak rygg och mer styrkt än innan!

  51. Florence N skriver:

    otro,tro,förtrolig,otroligt..svårt. Jag tror man inte ska döma folk, man vet inte 25% av den sk ”sanningen”. Men visst, rent generellt kan man nog påstå att den som är otrogen för å knulla runt är en större skit/hon/han/hen än den som träffar sitt livs kärlek och studsar vidare in i ett bra förhållande-fast det kanske i början utifrån-såg ut som en otrohet.

    Generellt ser det väl också ut som att hen/han är MER ädel om man gör slut INNAN man har sex med den andre…

    Själv har jag gjort ovanstående och är lyckligt gift och det sågs i början INTE med blida ögon av omgivningen. Idag ser det ut som så att mitt ex som JAG fetdumpade är inne på sin 5:e kvinna efter mig=) och jag är lyckligt gift med mitt livs kärlek sedan 17 år.

    1. SkruttAnn skriver:

      Vad är det med karlar som inte kan va själva? De måste ha någon vid sin sida, vet inte om det handlar om uppmärksamhet, bekräftelse eller vad. Mitt ex är inne på jag-vet-inte-vilken-i-ordningen, har bråttom som attan med allt o har både hunnit gifta sig, skilja sig o gifta sig igen på 2½ år. Desperat? Revanch?

      Själv är jag hellre ensam än i dåligt sällskap!

  52. Therese skriver:

    Självklart vill jag veta om min make är otrogen! Jag vill själv ha möjlighet att bestämma hur jag vill leva MITT liv och om jag inte får veta sanningen fattar jag mina beslut utifrån en tillvaro uppbyggd av lögner. Har levt med en man i 11 år som gått bakom ryggen på mig i många år. När jag jobbat har han suttit framför datorn och porrsurfat, sexchattat, surfat runt på datingsajter och inlett förhållanden över internet med gamla ex. Vid ett tillfälle hittade jag 20 GB (!!!!!!!!!!) porr på våran dator. Helt vansinnigt sjukt! Han har behandlat mig som skit och intalat mig att om jag någonsin lämnar honom så kommer jag att bli ensam eftersom ingen annan kommer att vilja ha mig. När någon manipulerat dig med detta i 11 års tid så börjar man tillsist tro på det själv. Nu har jag vaknat upp och skilsmässan gick igenom i maj. Han blev hotfull och fick besöksförbud, för vilket han tackade mig genom att totalt länsa hela vårat hus. Alla ägodelar är borta, t.om duschkabinen och frysboxen. Mina kläder ligger nerslängda i flyttkartonger. Nu kanske jag har råkat ut för universums största ärkesvin, men oavsett så är otrohet det största sveket som finns. Mycket för att sveket kommer från den som sår en närmast, från den man älskar och från den man litar på. Känslostormen med ilska, sorg, skam, rädsla, förakt och avsmak som följer en otrohet går inte att beskriva med ord. Jag vill bara kräkas när jag får höra om någon som blivit bedragen. Nej, bort med kräken! Alla förtjänar att bli älskade och att vara omgivna av människor som vill en väl. De är lätt att förlora förtroendet för hela mänskligheten när man blivit riktig bränd, men det finns guldkorn där ute! Det gäller bara att hitta dem!

    1. SkruttAnn skriver:

      Vet hur det är att bli manipulerad, att hitta att den man lever ihop med o litar på snuskar sig på nätet. Men hellre ensam än i dåligt sällskap!

      1. Therese skriver:

        Hellre ensam. Utan tvekan! Känner med dig..

  53. Semlan skriver:

    Kan det vara så att Lena Ph valt att säga som det är för att hon är smart i all sorg? Hon kanske vill att drummelns gloria ska falla på sned när vi får veta hans klantiga hantering av förtroende. Hon kanske har valt att göra detta offentligt eftersom märket bedragaren äger säljs till många kvinnor. Kvinnor kanske håller ihop och väljer andra märken framöver, i alla fall i Sverige. Det skulle väl vara girl power om något?

    1. MonasUniversum skriver:

      Sant. Skulle kunna vara så.

  54. ninaerica skriver:

    Min bästa kompis var för många år sedan tillsammans med en kille som var ett riktigt svin. Jag hörde rykten om att hans bil stod hos den tjejen, han åkte hem till henne osv, men jag såg aldrig något själv.Så jag berättade aldrig något till henne eftersom jag inte hade några ”bevis”. Det tog slut mellan dem efter alltför många år och efteråt sade hon att en del sagt till henne att han var otrogen, men när hon frågade honom sade han att det inte var sant. Och hon hade valt att leva med honom, så då måste hon ju lita på honom när han förnekade det. Tyvärr höll ju inte den logiken.
    Jag har det bra i mitt förhållande och jag skulle definitivt inte vilja veta. Vi har det bra ihop och det känns att jag är den enda. Om det inte är så, varför skulle jag vilja veta det? Jag är lycklig, och det vill jag fortsätta vara. Om jag skulle få veta något, då kommer jag att må dåligt, vara tvungen att fundera en massa och fatta jobbiga beslut, och varför skulle jag vilja det när jag kan fortsätta vara lycklig? Om förhållandet hade varit dåligt, inget sex, inget prat, aldrig göra saker ihop, spänd stämning osv, då är det ju något som är fel och då vill man ju veta. Men inte när man är lycklig.

  55. Camilla skriver:

    En gång i tiden svarade jag att jag skulle stanna. Jag stannde kvar men till vilken nytta då. Jag tänkte ”10 år tillsammans är väl värt något att kämpa för” och visst är det väl det. Men det funkade inte. Inte för mig. Jag har alltid litat på den andra hälft jag varit tillsammans med och har aldrig funnit någon menning med att varken vara misstänksam eller svarsjuk. Men när min förra sambo var otrogen så föll all tro på respekt och kärlek till varandra. Jag vart kvar men de 2 år som jag kämpade på att rädda förhållandet var det värsta i mitt liv. Och det var jag inte värd.

    Idag lever jag med en ny man och ska jag svara på frågan idag så är svaret nej, jag skulle inte stanna kvar. Det finns de som säger att de håller kvar ”för barnens skull”. Det där köper jag inte riktigt. Om man inte älskar sina barns förälder så syns det i ens handling. Och barn är inte dumma (!!!), de se och märker att något inte stämmer. Och ett förhållande som saknar ömhet och kärlek är inget jag vill visa för mina barn. Jag vill visa mina barn hur det ska vara i ett förhållande. Visa dem att man är värd ömhet, respekt och kärlek och att man inte ska nöja sig med mindre.

    Nu hoppas jag innerligt att jag aldrig hamnar i samma situation igen utan att jag kan få leva mitt härliga familjeliv med stor portion av kärlek till både min man och våra barn 🙂

    1. Mia skriver:

      Absolut! Instämmer i din analys till 100%!!!!
      Har upplevt något liknande och det är så förödande att bli bedragen så tänker ALDRIG stanna om det skulle hända igen. Jag stannade i 4 år efteråt och blev sjuk på kuppen. Riktigt sjuk!!!

      I princip så håller jag med i resonemanget att ett långt förhållande med barn och en lång historia tillsammans är värd att kämpa för. MEN det måste man vara två som gör. Det är helt förödande att den ena sviker och är otrogen. Redan där har det blivit omöjligt.
      Två som tar ansvar och värnar om sin relation är vad som krävs. I alla fall om ALLA i slutänden ska må bra tillsammans.
      Skulle ALDRIG ALDRIG ALDRIG lägga ner ett uns av vilja och energi på att kämpa med att reparera nät som den andra så lättvindig trampat sönder och slängt bort.
      / Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *