Krondåren man är gift med

Jag och 20-åringen åker för att handla och lämnar maken hemma med talibanen och hennes 8-åriga kusin.

När nästan tre timmar har gått så ringer jag maken för att påminna honom att göra lunch till tjejerna. För det är så vi jobbar i den här familjen: om inte jag ringer så får ingen mat. Det vore ju synd att tänka själv liksom.

Öh, jag är på jobbet, åkte för 2,5 timmar sen!”

”Men vafaaan, har du lämnat dom ensamma?!”

”…ehh…jag trodde du var hemma.”

Jag ställer mig på gaspedalen och skyndar oss på hem men tjejerna hade ens märkt att de varit ensamma.

Helvitti så trött jag blir på honom ibland.

1

15 responses to “Krondåren man är gift med

  1. SkruttAnn skriver:

    Kommunicerar ni inte med varandra eller är han som de flesta karlar, d.v.s. lyssnar med nåt helt annat än det som sitter på varsin sida om skallen?

    1. MonasUniversum skriver:

      Just precis. Han ser ut som om han lyssnar….ser ut…

  2. Camilla skriver:

    Amen vadihelvete, det där är faktiskt inte okej!! Skärp dig make!

    1. MonasUniversum skriver:

      Det sa jag också. Lyckligtvis så hade dom suttit på talibanens rum hela tiden.

      Problemet med honom är att han är så satan disträ. Härom dagen hittade jag frukostbrödet i kylskåpet..

      1. Veronica skriver:

        Skönt o höra att man inte är den enda som lever med en disträ karlslok! För några morgnar sen kom jag ner efter maken och upptäckte kylskåpsdörren på vid gavel men köket helt folktomt… Gissa vad?? Han hade kommit på att han blivit s-nödig mitt i frukostbestyren och tydligen hade inte hjärnverksamheten räckt till att komma på tanken att stänga dörren INNAN man går på toa… Det har även hänt att dagispersonalen ringt mig på jobbet och undrat ifall nån av oss ska hämta barnet? Gissa femtielva ggr vems tur det varit o hämta då?? Jösses säger jag bara!!

  3. läser varje dag skriver:

    Hej Mona gud vilken härlig familj ni har, skulle vilja vara med er, ni måste ha det jätteroligt fullt ös hela tiden skönt att du bjuder på dig själv
    älskar din blogg

  4. SkruttAnn skriver:

    Ibland är det skönt att va singel 😉

  5. Malde skriver:

    Han lyssnar efter principen ”in genom det ena örat, ut genom det andra, inget däremellan som det kan fastna i”.

  6. Maja skriver:

    Moahaha!
    För 26 år sen gjorde jag en köttgryta klar i en stor glaserad gjutjärnsgryta, potatisen var sköljd och lagd i vatten i en liten kastrull -åxå placerad på spisen-(Jag jobbade delade turer; 7-12 ååss 16-21) var ”ledig” mellan 12-16, då vår lille son hämtades på dagis-hem 1,5 mil, lade sonen till mitt på dan vilan-förberedde middan – ja du vet!

    På diskbänken bredvid hade jag lagt en påse morötter och en lapp- där stod som följer;

    ”Hej älskling! Jag har förberett middan!

    skiva ner morötterna i grytan och låt dem koka med lika länge som potatisen kokar”

    Då jag kom hem upptäckte jag att den blåglaserade stora köttgrytan stod kvar på spisen med loclket på. Jag lyfte på locket å voila-som Jesus å fiskarna!
    Den såg heeelt orörd ut vilket den visade sig vara åxå (8-X)-3=>–;

    Jag frågade med stigande desperation i rösten vad sjutton han inte hade ätit OCH bjudit sin son på maten för?!? som jag stått å lagat..

    Han svarade;

    -”Men det stod ju på lappen att jag skulle skiva ner morötterna i grytan å det gjorde jag juh!”

    Grejen var bara att han skivat ner dem i potatiskastrullen..mjahaaa?oooooooooaaaaaaaaarghfnghuh vad arg jag var.

    Jag;

    -”NÄÄR har jag gjort BARA potatis å morötter till middag!?!”

    han;

    -”ja jag tyckte det var lite konstigt men vi åt det med lite smör”

    Ridåååå. (och ja, vi är skilda=)

    En arbetskompis karl (de är åxå skilda nu) hade lagt sin son då hon var ute med brudarna, han skrek som en stucken då hon kom hem, men hon tänkte att hon inte skulle ge vika å låta mammaknappen bli intryckt big time- att HAN fortf skulle få ta hand om sonen, men till slut var hon tvungen att bryta in..
    Varför barnet skrek?

    Tjaaaa…KAN ha berott på att den ömme fadern dragit på barnet en overallpyjamas med skorna kvar på fötterna…

    En annan arbetskompis med datumstämpel nästan ur kyrkboken berättade om sina historiska vingslag av barnvakteri från sin make.

    Barnet sov då hon kom hem, men hon ville så klart gå in å snusa lite åssådär..då hon närmade sig sängen kände hon liksom inte ”igen” konturerna…hon lyfte på täcket och där låg sonen med en blöja så tjock att den räckt till den sista skvätten före skolstarten typ=)

    Det var på den tiden man gjorde blöjan själv med cellstoff (hur stavas det?) och den ömme fadern tog allt han hittat och gjorde blöja av så ungens arsle stod rakt upp där han låg på mage, ja du förstår synen..hahahaha!

    Egentligen skulle alla sånna här historier samlas i en bok!

    Så kunde männen som vedergällning skriva en om oss och de grejer vi är loosers på.

  7. ChampagneÅsa skriver:

    Äsch. För en gångs skull ska jag försvara maken. När vår var 8 sa han upp sin fritidsplats(!!!) och började åka buss hem. Var hemma flera timmar ensam varje dag. Fixade mellis om han var hungrig etc.

  8. Sharp skriver:

    Ibland tror jag att vi är gifta med samma man…det är min ständiga oro numera när jag är tvungen att jobba och maken här hemma och är ”pappaledig”. Risken är stor nämligen att barnen svälter ihjäl…Maken är nämligen totalt ointresserad av mat och skulle aldrig komma på tanken att äta något om man inte ställer den färdiglagad framför näsan på honom. Och han tänker inte på att andra människor blir hungriga även om inte han blir det. Makens ide om att ta hand om barn och ge dem mat innebär att sätta ungarna på rad framför TV:n och ge dem varsnin banan. ”Pappaledig” betyder nämligen ”ledig från allt och all tid till dataspel” i hans värld.

  9. Ninnie skriver:

    Är helt övertygad om att du meddelat Maken att du o tjugoåringen skulle åka o handla o fått ett ”Hmmm” till svar. Vilket vilket i så fall får mig att förstå att Maken är som mitt X var…. Får man ett svar har han inte hört ett ljud, svarar han inte har han både hört o fattat vad man sagt.
    Måste medge att det tog några år innan jag förstod att det var på det viset 🙁
    Nu är jag singel och tänker med förtjusning fortsätta med det 🙂

  10. A-K skriver:

    Min fattar inte heller att han måste fixa mat till barnen om jag inte påminner han, trodde jag var ensam om det problemet 😉

  11. Anette skriver:

    Jag tänker inte försvara maken. När man går hemmifrån säger man hej då och ger sin man/hustru en puss. Han åker till jobbet utan att ens säga hej då och tror att du är hemma….Tur att Talibanen är en duktig tjej och hon hade säkert ringt till DIG om hon märkt att ingen var hemma. Snygg i håret är du iallafall.

  12. PR-atkvarnen skriver:

    Haha, tack för garvet. Detsamma hände mig för några år sen när vår dotter var runt 4 (9 idag). Jag gick upp tidigt för att ta min vanliga morgon-powerwalk. När jag var tio minuter hemifrån mötte jag en ganska förvånad sambo som var på väg till jobbet. ”Va, jag trodde du var hemma och låg och sov!?”. Frågade honom vilken planet han var på när jag kvällen innan berättade att jag skulle upp och iväg. Ibland undrar man ju… Och ja, vi är fortfarande ett par, vi gifter oss i slutet av augusti.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *