Ibland kanske det är synd om de små liven….väldigt lite kanske

Läs vad Helen skriver ( Tack Helen!). Man kanske ska gå hem till maken och komma överens om 4 grejer. Eller ja, i hans fall får man vara glad om man får igenom EN sak.

Hur har ni andra det? Är ni lika gnälliga/tjatiga som jag och Helen? Jag tror jag vinner ligan. Faktiskt.

 ”Men du – jag måste snacka med dig om en uppenbarelse jag fick i helgen. Är nämligen samma kaliber som du=”Gnällig fru”. Och i helgen fick jag krupp då Mr Man inte öppnade fönstret i sovrummet och vädrade för han var sist upp. Jag vet, vi har alla våra egenheter … Men det bröt ut ett mindre världskrig som resulterade i att elefantminnet togs fram av mig och efter mycket om pratade vi om att maken är uppenbart ledsen för att han inte har samma ”seende” som jag. Han ser alltså inte att boken ligger på golvet istället för i hyllan, hans skor snubblar jag över, j-a bollpump har flyttat upp på en galge vid hatthyllan etc etc – och sedan sa han helt klart ”Jag vill inte titta mig över axeln konstant och fråga mig ”vad är det nu jag inte gjort?” Jag vill vara lugn i vårt hem. Så kan du vara så snäll och fokusera på en handfull saker så ska jag göra vad jag kan för att ändra dem?”.

Och jag tyckte synd om karl. Faktiskt, helt ärligt. Så vi bankade bäver och sedan pratade vi fram fyra saker som vi ska fokusera på. Och jag har då lovat att inte gnälla över några andra saker eller hitta på nya under maj månad :D

Så, nu har jag Dr Phil:lat färdigt och ska tipsa om bil!

Tack Mona för att du blivit min dagliga drog – flera gånger om dagen dessutom !!”

0

11 responses to “Ibland kanske det är synd om de små liven….väldigt lite kanske

  1. Anneth skriver:

    Vi hade lite samma problem här hemma, med att det är jag som sköter allt plockande och småstädande (vilket som bekant blir grymt irriterande i längden). Jag kan bli galen på argument som ”jag ser inte saker på samma sätt som du” eller ”jag är inte uppväxt med att damma, så jag tänker inte automatiskt på om saker behöver dammas eller ej”. Man undrar liksom lite hur de fungerar på jobbet om de inte förmår lära in nya rutiner där?

    I alla fall. Vi löste det genom att skapa ett städschema. Även om karlar tydligen kan vara lite dumma i huvudet när det gäller sånt här så tror jag att de flesta faktiskt vill samarbeta. Inte många vill framstå som en latröv och ingen vill ha en gnatig/ledsen/icke sexsugen fru, right?

    Så vi satte oss ner och spånade. Vad för sysslor behöver ”scannas av” varje dag? Vad behöver göras varje vecka? Varje kvartal? Så fick vi ihop två listor, en med ”varje dag”-grejer och en med de övriga. De skrevs ut, laminerades och sitter nu på insidan av städskåpet. Vi turas nu om med städveckor där man gör vad som står på listorna och bockar av när man är klar. Tror du inte att karl’n banne mig har blivit bättre på att ”se” när saker ska göras? *lycka*

  2. ann skriver:

    Herligt indlæg 😀 sidder og tænker på at der er visse ting man bare ikke gider skændes om såsom ”slå toabrættet ned efter dig” – ”luk låget på tandpastatuben” … den slags. Har en mand ikke lært det når han når de 40, så kan man lige så godt opgive og lade det være ved det. Jeg er enig med Helens mand. Man skal være lugn i sit hjem – så trives alle bedst 😀

  3. Lisbeth skriver:

    Fick en tankeställare när jag läste Helens ord. Vad är det som gör att man gnäller/tjatar? Ok en skitig kopp eller träningskläder fulla golvet kan ju tyckas höra till hygien. Nej jag undrar de där andra som det inte finns några regler för utan man bara tycker olika om.Vem sitter egentligen inne med svaret. Är det så säkert att det är du? Kan det var så att en del gnäll/tjat är en spegel över en trött/uttråkad/ person som till slut bara ser det negativa. Mmmm tänker på mitt förra äktenskap och får nog rannsaka mig en del

    1. MonasUniversum skriver:

      Jag fick samma tanke. Men problemet hemma hos oss är att saker han inte tycker är så viktiga är skitviktiga för mig. Han är mer: ”tjänar man inga pengar/sparar man inga pengar på saken, så skit i det. Inte så viktigt.”
      Med andra ord: gör inte JAG som han säger på jobbet, så blir det ett jävla liv. För det ”är viktigare än städning.”

      1. Lisbeth skriver:

        Ok då är jag 100% med. Har levt efter de reglerna och förstår att du är skogstokig. Kan tyvärr inte ge något råd eftersom jag misslyckades att få till det

  4. Pernilla skriver:

    Helen for president!!
    Jag tycker verkligen att man ska rannsaka sig själv, det gjorde jag. Aldrig mer att jag suckar stönar eller stånkar när jag tar fram dammsugaren, eller att jag blir på dåligt humör för att det är JAG som alltid byter sängkläder eller att det är bara jag som ser när det är dags att torka köksluckorna.. För jag har accepterat att han ser det inte. Det är inte för att han är lat eller inte har tid.
    Han kan inte se att det är dax att städa ” vi som har det så rent och fint”. Så min rannsakan har gett mig två alternativ att utgå ifrån: antigen städa själv för att jag vill ha det på ett speciellt sätt eller säga åt honom vad han ska göra för att hjälpa mig få det på ett speciellt sätt. Men att säga det utan att gnälla och bita ihop käkarna samtidigt. Det har hjälpt mig att inte stressa upp mig för allt som jag tycker borde göras, för det kanske ligger i min natur att jag tycker att mitt rede ska vara i toppskick.. hans kanske ligger i att ” vi ska ha det bra i familjen” vilket faktiskt innebär att han gärna ger mig ett handtag för att hjälpa mig att också må bra.
    Sen en ganska viktig grej… har man bett om hjälp får man snällt acceptera att låta denne göra det på sitt sätt. Bänken kanske inte blir torkad som du skulle ha gjort det.
    Lev med det!

  5. Sandra skriver:

    Monas underbara blogg känns lite som tidningen Amelia. Ni är många medelålders( ja skjut mig, jag är bara 27) som kommer med bra familjetips. Ni har ju hängt med ett tag i det spelet… Ni är äldre och klokare. Så nu undrar jag, har ni några kloka råd?! Min sambo är en mästare på att manipulera mig. Jag har en åsikt, oftast en arg sådan eftersom jag är arg på det mesta hela tiden. Vad han lyckas med då är att få mig och tro att oj, jo men det var nog mitt fel. Ex; jo det var mitt fel att mjölken tog slut fast han själv drack upp den. Förstår ni irronin? Han trycker ner mig i skorna o tillslut är det jag som är ding! Så bara upp med dom goda råden, lämna eller kämpa? Eller äh, jag vet ju vad jag bör göra. Men jag är inte så stark rent känslomässigt! Fan!

    1. MonasUniversum skriver:

      Mmm, du har svaret själv: lämna honom. Seriöst. Du kommer inte ha en chans att ta dig ur det där om några år! Och Sandra, OM du verkligen vill lämna honom så klarar du det. Jag vill veta hur det går.

      Och kan ni andra kärringar komma med lika goda råd tack!

      1. Sandra skriver:

        Du ska få veta hur det går…

    2. Helen skriver:

      Jag vet inte hur nytt ditt förhållande är men med säkerhet är det så att du mår inte bra av det här i längden. Det finns väl två vägar att gå – där bägge bygger på att du stärker dig själv i tron på dig själv! Och det går, tro mig 🙂 Så väg ett, du lär dig känn igen läget när du har rätt. Tänk att du säger ”Jag fryser” och får till svar ”Det är ju inte kallt!”. Ok, men JAG fryser i MIN kropp – och det är minst lika rätt som att du inte fryser i din! Hänger du med? Dra inte ner dig i känslan av att det är han som har rätt. DU har rätt i din värld! Och det måste man acceptera, vi är olika. Och älskar och respekterar man varandra så är det absolut inte meningen att någon i ett förhållande ska känna sig mindre värd än den andre.

      Steg två säger du själv. Tänk tanken – det är inte förbjudet 😉 Och arbeta sedan från den.

      Om du behöver en knuff så läs ”Självkänsla nu!” av Mia Törnblom. Den är en kliché men ack så effektiv om man inte känner sig stark.

      Stor styrke kram från mig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *