Hokus pokus för andra men fantastisk för mig

Sedan drygt ett år tillbaka går jag kontinuerligt till ett medium, Christina Rosenberg. Hon är en kompis till Wilmer Kaffebar-Malin så det var så jag kom i kontakt med henne. Malin tyckte, med all skit jag hade i bagaget, att det var läge att träffa Christina. Jag har alltid varit ”pro medium” och sånt hokus pokus men inte träffat någon som varit 100% bra. 85 kanske, men inte mer än så.

Första gången vi träffades och tog i hand ryggade hon tillbaka och pekade på sin arm. Hårstråna stod rakt upp. Det var 25 grader varmt ute där vi stod. Jag blev skiträdd och tänkte att, ”fan, är jag en s å dålig människa så hon får rysningar?!” Men, det var inte alls det som hände. Mer exakt kan jag inte gå in på men det har att göra med den enorma ryggsäck jag gått och burit på sedan ett par tre år tillbaka. Ni som läst här länge vet exakt vad jag pratar om.

Nåväl. Christina börjar prata. Säger saker som INGEN vet. Säger saker som jag bara TÄNKT. Konstiga saker. Hon säger bl a att jag ska göra något inom kort som har med ord att göra. (Jag tänker först; ”öhh, svårt att driva en blogg utan ord liksom …”) Hon pratar länge om det och säger att hon ser en ”knapp, och när jag trycker på den så är det liksom ”sändning” och du tycker att det är jättekul”. Hon babblar på om det här och drar en jäkla massa detaljer som jag inte orkar gå in på här. Vad hon, och INGEN annan visste då, var att jag just varit på en audition några dagar före. Det roliga i det hela är att jag inte heller visste exakt vad det rörde sig om. (En vecka senare får jag jobbet som programledare för en serie i 11 delar på Youtube i Ellos regi.)

När jag åkte från Christina så visste jag bergsäkert att jag skulle få jobbet men jag vågade inte berätta det för någon. Hon drog en massa andra precisa saker. Detaljerat. Inget lallande som man i efterhand kunde tvinga sig på en betydelse utan det var mer ”du kommer gå in i ett hus som ser ut så här med en text på dörren där det står så här”. Typ så. Hon berättar att varje människa har en ”guide” som vakar över en. Tror man inte på sånt här så är det lätt att tro att hon dragit en hashholk. Tills hon öppnar munnen och berättar e x a k t a saker som är fullständigt omöjligt för henne att veta.

Wilmer-Malin var med första gången och hon har ju känt mig i över 20 år och var inte särskilt förvånad över Christinas pricksäkerhet. Mitt problem efter första besöket var att jag direkt kände att vi lätt kunde bli kompisar men jag ville inte. Av egoistiska skäl: ”fan, då kommer jag ju inte kunna fortsätta att gå hos dig!”

Men se, Christina sa att det inte var några problem. Sedan dess har jag träffat henne både som kompis och som klient. I våras föreslog hon att jag skulle prova på något hon kallar för semimeditation. Meditera är inte min grej alls, alldeles för mycket flum flum, men hon sa att det här var annorlunda. Något som hon själv utvecklat. Jag gick genast in på hennes hemsida och läste på lite.

Den här metoden är främst användbar för människor som går igenom svår sorg eller trauman och för dem som upplever sig ha fastnat, känner sig stagnerade, deprimerade eller lever i ett oförstånd och inte vet hur det kommer sig att de mår som de mår. Det här ger Dig en intressant och givande resa i Ditt inre. Vi bär alla svar inom oss och vem är bättre berättare än just Du själv?

Jag fastnade särskilt för den sista meningen. Vadå, skulle jag s j ä l v har svar på mina problem?

Jag läste vidare: ”Semimeditation kan jag enklast beskriva som en blandning av meditation, hypnos och regression. Ett sätt där Du under avslappnade former följer en anvisning i form av en berättelse som jag inleder och som Du fortsätter. Jag erbjuder, enkelt uttryckt, ”spelplanen”  och Du använder ytan och möjligheterna. Du tar Dig dit Du behöver vara och styr själv.”

Hade det inte varit för att jag gått så många gånger som klient och därmed litade hundra procent på henne, hade jag aldrig sagt ja. Hon förklarade att vi skulle ses vid två tillfällen och att det skulle ta ett par timmar vardera gång.

Det här gjorde jag sent i våras och det var SJUKT omtumlande. Det tråkiga med det hela är att det är svinsvårt att förklara. Man måste bara göra det. I mitt fall råkade det bli tre träffar dessutom. Jefligt jobbigt case!

När vi satte igång så säger hon att jag skulle komma att använda mycket av min fantasi under dessa meditationstimmar. Jag garvar rått och upplyser henne om att jag besitter absolut noll fantasi. N o l l. Hon tittar på mig: ”oroa dig inte, du h a r fantasi, lita på mig”.

Man får sitta i en fåtölj och sen ber hon en att föreställa sig saker.  ”Jag vill att du föreställer dig att du är på en äng och att det finns en grind där, kan du se den?” Sen ger hon mig nyckelord men jag får beskriva saker och ting. Saker som att hon ber mig titta åt vänster och beskriva vad jag ser. Eller ”väljer du höger eller vänster?” Eller ”vad är det för färg du ser där?” Eller ”släpp allt och gå ut genom dörren, vad ser du?” Eller ”Nu kommer det ett tåg. Kliv på. Var exakt sätter du dig?”

Under hela sessionen skriver Christina ned ALLT jag säger och alla sina frågor för hand i ett kollegieblock. När jag åker hem ber hon mig att läsa igenom och fundera kring det som står skrivet. Efter en någon vecka ses vi igen och kör vi en ny vända där hon ber mig att stå på samma äng och titta efter grinden. Jag ler och tänker för mig själv att hon är ute och hojar. Ska vi dra samma grej igen? Glöm att det blir annorlunda denna gång. Och fantasin är dessutom slut. Christina tittar på mig och flinar. ”Lita på mig, det k o m m e r bli annorlunda!” Och det blev det. Hon ställde andra frågor och mina svar blev således inte alls desamma som första gången.

Tredje gången vi ses går Christina igenom rubbet. Och analyserar. I mycket korta drag och utan väldigt många detaljer: Jag har gått på en äng, vidare ut i skogen, snott en cykel, satt mig på ett tåg, inte kunnat se hur lokföraren såg ut eftersom hans mössa dolde ansiktet, tagit över tåget, kört jättefort, klivit av, hittat en kamel, ridit den igenom ett villasamhälle, ”parkerat” den på en parkeringsplats, köpt en biljett och satt fast biljetten i sadeln, suttit på ett café, lämnat över min dator och mobil till någon på caféet för att gå vidare. Jag har bott i ett rött hus och beskrivit inredningen i varje rum … som var väldigt speciell,  klättrat upp genom skorstenen och sett en bil komma körandes långt därborta mot huset på snirkliga vägar, föraren var maken och jag hade bakat bullar som vi åt på farstukvisten. Åkt till havet, simmat ut fast det var svinkallt och jag HATAR hav, älskar bara pooler, dykt långt ned under vattnet, till botten, sett blåa krabbor. Just det, färger handlade det väldigt mycket om. Då och då frågade Christina ”vad är det för färg på det/den?” Färger och djur har särskilda betydelser. Allt det där gick hon igenom. Alla symboler.

Då ramlar polletten ner. ALLT jag har sagt är svar på saker och ting jag behöver ta tag i. Svar på varför vissa saker är som det är. Självklara svar på en del annat. Det står liksom svart på vitt. Allt blev plötsligt solklart. Så logiskt.

Det här låter skitflummigt och jag var så inihelvitti skeptisk i början men hej och hå så såld jag blev när jag insåg att jag  h a r  svaren på ALLT. Christina menar att visst, traditionell terapi i all ära ”men de som går år ut och år in i terapi förstår jag inte alls, det här är ett mycket bättre sätt!” Jag minns inte hennes exakta ord där men det var huvudessensen.

Nu har jag flera sidor handskrivna papper med allt vi pratade om och när jag läser igenom det då och då så ser jag verktygen jag behöver för att lösa saker och ting. Allt blir plötsligt jefligt logiskt och jag kan verkligen se min problematik. Har gått i ”riktig” terapi flera gånger i mitt liv. Bra terapi men det här var snäppet bättre. Lätt. Och jag tänker göra om det om något år.

Varför delar jag med mig av det här då? Jo, för att det är ett annorlunda sätt att tackla sina problem. Ett annat sätt att hitta lösningar än de vanliga via traditionell terapi. Och mycket billigare. Vid ett tillfälle i mitt liv gick jag hos en psykolog en gång i veckan under två år. Bortsett från 4 veckors semesteruppehåll på somrarna. Betalade shitloads eftersom det var hos en ”känd” psykolog. Det var bra men det här var m y c k e t bättre.

Det här är inget som helst samarbete. Jag har velat skriva om det hela sommaren och hösten men inte vetat hur jag skulle formulera mig. Dela med mig. Eftersom det verkligen är en bra och annorlunda ”terapi” ville jag berätta för hela världen. Jag är så otroligt tacksam över att ha träffat Christina eftersom hon löst upp många knutar och för att hon vet hur hon ska lugna ner mig när jag ringer henne och är hysterisk över något. Det finns en hel del saker som pågår i mitt liv och som jag inte kan berätta om och hon har varit ovärderlig i många situationer.

… och så har hon en hund och hundmänniskor kan man alltid lita på, hehe!

1

26 responses to “Hokus pokus för andra men fantastisk för mig

  1. Åsa Norberg skriver:

    Hon är HELT fantastisk :):)
    Både på det hon håller på med och som människa!!!
    Jag var på en helgkurs och den var jättebra.
    Jag är glad för din skull att du hittat henne och jag är glad att jag läser din blogg och hittade Christina. Kram Åsa

  2. Anne skriver:

    Jag känner att det kan vara något för mig!

  3. Anne M skriver:

    Jag hittade Christina tack vare dig. Bokade en telefonkonsultation och är fortfarande helt tagen. Hon är helt outstanding (och jäkligt trevlig) ⭐️

  4. Smultronblomman skriver:

    Vilken härlig känsla att hittat rätt! Jag skulle gärna vilja ha ett eller flera möten med Christina. Det skulle vara spännande!

  5. Carina skriver:

    Wiw mona vad coolt
    Jag själv tror på änglar och har guider med mig även ängelkort på engelska och svenska jättekul o spännande även sett min bror som dog för ca 12 årsedan och min mamma som dog för 32 år sedan
    Lita på din guider det kommer bli mycket kul för dig kram o kärlek Carina

  6. Catarina skriver:

    Åh vad jag känner att jag skulle vilja träffa henne. (Och även dig så klart! 😉). Så mycket som jag skulle behöva ha svar på och hjälp med… Sån tung ryggsäck att jag har svårt att hålla den uppe..

  7. M:et skriver:

    Jag vågar inte gå eftersom jag är rädd för självuppfyllande profetior. Om hon säger något negativt som sedan slår in kommer jag resten av livet att undra om det hade gjort det om jag inte gått till henne, om det slog in för att hon sade det och jag därefter omedvetet styrde mina handlingar och val åt det hållet. Skulle bli galen på kuppen. Tänk om hon t.ex. säger att jag kommer att bli av med mitt jobb, som jag älskar. Tänk om jag bryts ned av oro över det, inte kan fungera normalt längre och i förlängningen blir av med mitt jobb. Typ så. Hu.

    1. Anne M skriver:

      Hon säger inget negativt 🙏🏻

  8. Malin skriver:

    Jag behöver gå i terapi. Har precis börjat gå till en kurator på vc. Direkt när hon ringde så kände jag ”henne tycker jag inte om” – men det finns ingen annan…

    Finns det någon som Christina kan rekommendera i Jönköpings län?

    1. Mona skriver:

      Hon har ingen sån koll tror jag men du, har du ingen riktig terapeut på din VC? Det har dom flesta. Du kan gå 5-10 gånger för en spottstyver (lite olika antal gånger beroende på landsting).

      1. Malin skriver:

        Nej – det finns bara hon… jag frågade….

    2. ElisabethT skriver:

      Ge henne en chans, det tar tid att bygga upp en arbetsallians.

  9. Teres skriver:

    Oj så ledsen jag blev av denna kommentaren från dig Mona. ”Riktig terapeut”. Gör om och gör rätt! Kuratorer har en gedigen grundutbildning och därtill he väldigt många kuratorer även utbildning i psykoterapi. Att sedan inte personkemin stämmer är något helt annat.
    Härligt att du hittat rätt med ditt medium f.ö. Är själv kurator (men det förstod du nog efter första raden : ) ) och jobbar uteslutande med kriser, sorger och förluster och är fast övertygad om att hjälp inte kan komma enbart i traditionell skolform utan att det man själv känner stämmer och kan finna tillit i oftast fungerar bäst, oavsett om det är traditionell psykoterapi eller något annat. Vänlig hälsning Teres P.s hoppas du he överseende att jag inte vill uppge min emailadress. Sa

    1. Mona skriver:

      Då backar jag och gör om och gör rätt, förlåt. Jag tror dessvärre att den allmänna uppfattningen är att en kurator inte har samma/likvärdig utbildning som ex en KBT-terapeut. Man lär sig något nytt varje dag, tack!

      1. Mona skriver:

        Fick härom dagen lära mig något helt nytt om diakoner. Hade ingen aning om att de är kyrkans ”kuratorer”..

        1. ElisabethT skriver:

          visst är det härligt att man kan lära sig nya saker varje dag. Diakoner gör ett fantastiskt jobb i kyrkans tjänst.
          När det gäller terapi så tar det tid att bygga upp en arbetsallians, det kan ta ett par gånger innan det som riktigt tynger en kommer upp till ytan. En skicklig ”terapeut” – människa låter det ta tid.
          Terapeuter eller vem det nu är man möter blir inte bättre än det man ger dem. Det är ett tufft jobb att gå i terapi, det tar på krafterna och det är jobbigt många gånger men är man ärlig och ser till vem man själv är – kan det ge så många aha-upplevelser och kunskap. Självinsikt krävs. Och mod att se sig själv som den man är.

      2. Teres skriver:

        Hej igen och tack för reflektionen. En kurator är socionom i grunden som sedan kan ha en rad olika vidareutbildningar, varav en kan vara psykoterapi. Tror det är bredden bland kuratorer som ibland kan förvirra. När det gäller KBT terapeut så kan det vara en sjuksköterska, läkare, psykolog eller socionom i grunden som sedan läst en utbildning i psykoterapi. S.k steg1 utbildning. Är det däremot en legitimerad psykoterapeut så har denne även läst steg2 utbildning, men kan fortfarande ha de olika grundutbildnigarna. Psykologer blir i sin grundutbildning automatiskt steg1 utbildade i psykoterapi, det blir inte socionomer. Det kam vara snårigt att förstå sig på så läs på och fråga. Är det terapi du är ute efter så bör du går till en legitimerad psykoterapeut, det är min mening, men läs på och ta hjälp för det finns många olika sorters terapi och inriktningar. Jobbar inte själv på vårdcentral men vet att det finns otroligt mycket kompetenta kuratorer där, så man kan alltid få hjälp och vägledning till terapi Om det är det dom behövs men som inte kan erbjudas på VC exempelvis.Sen till Malin: som Elisabeth skriver så tar det tid att bygga eb arbetssallians så ge det en två tre gånger om du kan! Annars fråga efter remiss för psykoterapi så kan du kanske få välja bland behandlare med vårdavtal(priset blir då samma som till ett besök hos kurator på vårdcentralen) då fungerar det bla i region Skåne så värt att kolla upp! Kram o lycka till!

  10. Anni66 skriver:

    Jag fattar inte varför inte nåt har stämt Christina sa till mig. Det var ganska längesen vi pratade. Men håller med om att hon var supertrevlig.

    1. Mona skriver:

      Oj, då skulle jag kontakta henne om jag vore du. På riktigt. För det vill hon veta!

      1. Anne M skriver:

        Jag hoppas att du inte menar att det hon sa om framtiden inte stämmer?

        1. Mona skriver:

          A l l t har stämt hittills…=)

  11. Tess skriver:

    Vad spännande det låter. Vill också testa! Synd att hon inte är verksam i Göteborg. Hon råkar inte känna till någon annan?

    1. Anne M skriver:

      Du kan ”träffa” henne i ett telefonsamtal. Funkar hur bra som helst

  12. Annette skriver:

    Yeay! Älskar ”sånt här” 😊 Tänk, att det även i ”terapivärlden” finns någon för alla. Det gäller bara att träffa rätt… 😁 Tids nog kommer jag nog också gå till C. Är intresserad av alternativ där man inte behöver grotta så mycket i det gamla men ändå kärnfullt få hjälp att läka och gå framåt.

  13. fjulrika skriver:

    Hur fungerar en telefonkonsultation? Hur får man tag i henne? Min dotter och jag skulle behöva lite hjälp 💖

    1. Mona skriver:

      Gå in på hennes hemsida så har du alla uppgifter. Hon gör ofta konsultationer via telefon!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *