Fifan, d e n mardrömmen

Jag åker helst inte kommunalt såsom tunnelbana och sånt. Inte för att jag inte kan fast, det kan jag inte heller eftersom jag jämt åker vilse. Har trots allt vuxit upp med tunnelbana, pendeltåg och buss men ju latare äldre jag blivit desto mer tycker jag att folk hostar, stressar, trängs …  för att inte tala om att de ska prata i mobilen så att alla hör. Nätack, här åker vi bil.

 

Inatt hade jag värsta mardrömmen. Står på Hötorgets tunnelbanestation och väntar på tåget. I handen håller jag min iPad och jag läser en bok på den. Det är Christinas senaste bok (som hon ännu inte skrivit) och jag är så inne i den att jag tappar tid och rum. Tunnelbanan kommer och jag kliver på. Har inte tid att sätta mig eftersom jag ska av nästa station, T-Centralen. En färd på 38 sekunder. Typ. Sjunker in i boken igen och försvinner.

 

Plötsligt känner jag hur tåget stannar och jag kliver av. En konstig lukt slår emot mig och jag tittar upp. Visserligen är det måååånga år sedan jag åkte tunnelbana (bortsett från 2-3 gånger de senaste 10 åren) och invandringen har varit enorm de senaste månaderna men jag såg inte en enda människa som såg ens någorlunda nordisk ut.

 

Då ser jag en skylt. ”New Delhi Station”.

 

Jag. Fattar. Ingenting.

 

Tittar på klockan. Den är strax efter 23.

 

Jag. Fattar. Ingenting.

 

Den var ju 15.15 alldeles nyss. Jag står stilla på perrongen och ser att det blir färre och färre med människor. Lamporna släcks och jag förstår att stationen håller på att stänga.

 

Jag har varit i Indien. Jag känner väl igen lukten. Men mig veterligen finns ingen tunnelbana där. Däremot har jag åkt tåg från Hongkong till Kina. Jag och maken. Kom fram vid 22-tiden samtidigt som stationen släcktes ned och stängdes. Kan säga att både jag och maken höll på att skita i brallorna då eftersom vi hamnade i en gränd utanför tågcentralen där en del suspekta människor rörde sig.

 

Exakt samma känsla har jag nu när jag står på perrongen mitt i New Dehli. Problemet är att jag är ensam. Går ut genom tunnelbaneentrén för att se om jag kan hitta någon som kan tala om när tåget tillbaka till T-Centralen ska gå. Ingen vill prata med mig. De stirrar bara och går vidare. De få kvinnor som rör sig på gatan försvinner in bland gränderna. Nu är det bara män, hundar och vilda apor kvar. Förvisso ingen konstig syn i Indien men jag börjar bli bajsnödig. Kommer inte åt internet så jag kan inte kolla saldot på mitt bankkort men vet att shoppingen dagen innan nog hade dränerat kortet rätt hårt. Alltså kan jag glömma taxi. Står på gatan och känner mig villrådig. Då glider en bil förbi. En knallgul bil med texten ”Black Taxi”. Den stannar och föraren vevar ned rutan. Jag tar ett steg tillbaka och kliver i JÄTTEHÖG med människobajs. I Indien bajsar man när man känner för det. Ofta på gatorna. Seen it with my own eyes. Stanken är o u t h ä r d l i g men just då är jag livrädd för svart-taxi-chaffisen så jag hinner inte tänka på bajset. Då hör jag chaufförens röst. En kvinna. ”Hello madame, do you need a ride?”

 

Jag talar om att jag inte har pengar men hon ser dyrklockan och säger att det går jättebra att betala med den. Jag tvekar. Älskar min klocka. Föreslår min iPad istället men hon svarar att varenda gatubarn i Indien har egna iPads och att hon vill hellre ha klockan. Eller så kan hon köra därifrån. Jag skakar på huvudet och hon drar.

 

Nu är klockan midnatt och jag börjar gå längs vägen. Det är becksvart och jag hör bara en massa läten från apor som kutar omkring. Det är 35 grader varmt och jag svettas som fan i mina moonboots. Hör en traktor bakom mig. Vänder mig om och ser traktorn. Med ett släp. På släpet sitter ett gäng män med påkar. Det blir plötsligt väldigt varmt längs mina lår. Jag kissar och kissar. Det tar aldrig slut. Hjärtat åker upp i halsgropen och jag försöker springa men dom där jävla stövlarna är för klumpiga. Hjärtat är på väg ut genom munnen och hela kroppen skakar. Går-springer så fort jag kan och traktorn närmar sig. Männen skanderar något på indiska. Minnesbilder från medias rapporteringar om alla våldtäkter svishar förbi i skallen. PANG säger det och jag ligger raklång på marken. Jag har snavat och nu är traktorn framme. Männen hoppar av och springer fram.

 

Då vaknar jag.

 

Fifanihelvetesjäääävlar vilken hjärtklappning jag hade.

 

JAG SKA ALDRIG MER ÅKA TUNNELBANA!

0

19 responses to “Fifan, d e n mardrömmen

  1. maria- jumbon med ett liv skriver:

    Trodde det skulle sluta med att du vaknar och Nisse har gjort ner sig i din säng. Därav stanken och dina blöta ben 🙂
    Trevlig helg.

  2. Frk_M skriver:

    Usch allt detta från att åka tunnelbana?
    Jag som tar tunnelbanan så mycket som möjligt till jobbmöten då det sparar enorm tid om man jobbar i stan.

  3. Nina skriver:

    Ha ha ha, du kanske lämnade kroppen under natten och var på ”andra sidan”. Det påminner lite om Keplers senaste bok ”Playground”. Helt sjuka miljöer!!

  4. Lena skriver:

    Vaknade med hjärtklappning här också … Drömde att mannen i huset köpte barnstolar och andra bebistillbehör ? Nu stänger jag fiffi för gott #ingaflerbarnhärinte

  5. Marina skriver:

    En tolkning av den drömmen hade varit intressant! ?

    1. monasuni skriver:

      Exakt!

  6. Laila skriver:

    Eeehh, låter som damen har en inre stress. Kanske varit lite mycket för dig på senaste tiden. Kroppens sätt att tala om att det kanske dax att ta det lite lungt…..
    Precis så där konstiga drömmar hade jag en period i mitt liv då jag hade kaos i mitt liv.

  7. Den är nog inte så svårtolkad skulle jag tro. 😉 Det har blivit för mycket den senaste tiden, när stressen blir för stor kan du inte längre lita varken på huvudet eller kroppen. Du känner att du tappar kontrollen och det skrämmer dig, så du håller fast vid småsaker i livet som du förknippar med trygghet och ordning och reda. Känns det relevant?
    Charlotta

    1. Mona skriver:

      Hehe, stämmer nog rätt bra…

      1. Eb skriver:

        Om vi nu ska va såna så är en dröms betydelse något som drömmaren själv får associera, avtyda och tolka. Annars blir det ju typ horoskop, som passar på alla.

  8. Marie skriver:

    För övrigt så har Delhi en tunnelbana. Har inte åkt den, men väl varit med och konstruerat delar av den. *stolt*

    1. Mona skriver:

      Åh, har dom det? Hade ingen aning och jösses vad du SKA känna dig stolt!

  9. Mireille skriver:

    Mona, vi brukar säga att bajs i drömmen innebär innebär pengar. Så köp dig en lott idag och vinner du inget så kommer det på något annat oväntat sätt ?

  10. Nettan skriver:

    Fy jävlars vilken vidrig mardröm.
    Du är väldigt duktig på att utrycka dig i ord, så det var också en spännande ( och otäck) läsning.
    By the way….hur går det med boken du håller på med? Jag vet att du har haft ett kämpigt år, men jag är lite nyfiken på om du kommer släppa den boken nångång framöver?

    1. Mona skriver:

      Det går inte så bra. Stannade på kapitel 20. Måste få en del saker ur världen först men med lite tur kan jag sätta mig i höst/vinter…

      Tack för komplimangen Nettan!=)

  11. Tara skriver:

    Hemsk dröm, men snälla Mona, du ”måste” skriva en bok. Inte nödvändigtvis om dig själv, även om jag vill läsa den, utan en ”vanlig” bok. Du skriver ju med sån inlevelse!!

  12. Eva skriver:

    Fy vad hemskt! Den skräcken!
    Säkert att du inte kissade på dig på riktigt;-))

    1. Mona skriver:

      Haha, jag kan lova att jag skulle erkänna och jag är förvånad över att jag INTE gjorde det … så rädd som jag var!

  13. Hovdamen skriver:

    Usch….sådan där drömmar vill man verkligen inte ha men vilken tur ändå att bara var en dröm…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *