Färden till nästa ställe

För ett par dagar sen bytte vi destination. Vi tackade personalen och fyllde sjukhusets ambulans med alla glasögon, åkte hem till kursgården vi bott på och packade ihop resten av våra prylar. 

 Vi skulle till ett ställe uppe i bergen som heter Estéli och packade bussen full med alla glasögon.   

 Vår gamla chaufför hade svårt för att säga hejdå till Georgette, som han blivit kär i. 

 Framför oss hade vi en tur på drygt 3 timmar. Nu åker jag ju sällan buss hemma i Sverige men om jag gör det kommer jag aldrig någonsin klaga efter den här trippen. Vi färdades i en buss vars bäst före-datum passerade ungefär när jag föddes.  

   Stenhårda plastsäten. Not so good för en plattröv, lemmetellya…  

 Klaga kan man göra på skitsaker där hemma i stället. Vi bet ihop och var glada hela vägen. John somnade som vanligt en kvart efter avfärd. 

 Det finns mycket att titta på när man passerar alla småbyar. En snubbe som spelar spel mitt på trottoaren t ex.

 En tjorre;  

  En siesta-stängd kiosk. 

Efter ungefär halva tiden blev vi stoppade av nån sorts civil-nisse så vår chaufför fick kliva ut. Han var borta ett bra tag och fick skriva under något papper. 
 Jag är övertygad om att han fick böter för att bussen egentligen borde vara avställd. 

Färden fortsatte och jag tackar Gud för ljudböcker. Testar en ny tjänst som heter Bookbeat. 

  

 Lättare att glömma det sjukt obekväma sätet. Flera av de andra tog sig en siesta istället. 

  

 Rätt var det var hamnade vi i köer. Efter ett tag kände vi en extremt stark röklukt. Några bilar hade krockat och den ena hade hamnat ute på ett fält och börjat brinna. Det är torrperiod här just nu varför marken tagit eld.  

 Hade vi varit hemma i Sverige hade de stängt av vägen i flera timmar men sånt gör man inte här. Vi körde rakt igenom röken och det var fan det jävligaste jag varit med om. Plötsligt kunde vi inte andas och det stack något fruktansvärt i ögonen, trots att vi stängde alla fönster och andades genom tyg. Efter ett par minuter var vi förbi det värsta och kunde andas normalt igen. 
Så här bor de flesta här.

  Och en väry vanlig affär.  Sista vilan bor man schysst i alla fall! Framme på Hotel Nicaragua några timmar senare.  Vårt ”allrum” är utomhus, hur nice som helst i värmen.  Det här landet är bland annat känt för din produktion av gungstolar. De finns överallt!   Näten fungerar aldrig på rummen vi bor i så därför ser det ut så här varje kväll! Och så har vi en egen anka!    Lyx med tv på rummet!  Och ä n t l i g e n en varm dusch!      Här uppe i bergen är det mycket svalare på dagarna, bara runt 30 grader på dagarna. Vid frukosten, som ovan, är det 21 grader 06.45 på morgonen. 

Älska.
 
 

0

7 responses to “Färden till nästa ställe

  1. Ulrika skriver:

    Tack för härliga resestorys du delar med dig av!
    Kram från Lollipop:orna 🙂

  2. Ulrika skriver:

    Jag är ingen elektriker men jag ryser ändå när jag ser eluttaget i duschen…..

    1. Eva skriver:

      Hade samma tanke direkt jag såg det! Hua!

  3. Hanni P skriver:

    Fast det där eluttaget bredvid varmvattnet såg ju inte så safe ut…

  4. Nina skriver:

    Fint med ett eluttag precis vid duschen!!!! :o)

  5. Eva N skriver:

    Det är så kul att vi läsare får ta del av eran fantastiska och viktiga resa!!

  6. Carina skriver:

    Härligt att vi får vara med er på denna resa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *