Det här med att vara osams

Jag är gift med en man som lider har ett stort kontrollbehov. Vi pratar sjukt stort.

Och det kan han ju roa sig med. Själv är jag mer relaxed och har därför låtit honom ha kontroll över sånt han tycker är viktigt. I dont care liksom.

Men ibland krockar vi. Såändainihelvete. Och eftersom jag är envis så ger jag mig inte. Som det här inlägget om vad vi har jobbat med. Han har nämligen ingen som helst kontroll över min blogg, vilket han ibland tycker är mycket jobbigt.

Jag skrev inlägget klockan 6 på morgonen. Rakt av. Det var ett infall eftersom jag blev så jefla förbannad på det där puckot som höll på att tjafsa med mig, men som nu lyser med sin frånvaro. Långnäsa. Idiot.

Ialla fall. Jag skrev i vredesmod och postade inlägget, satte mig i bilen med 20-åringen, som jobbar med mig, och berättade. Och talade om att jag även skrivit till rektorn, för hon är en klok kvinna.

Bra gjort” sa dottern.

Maken ringde och mellan ”glöm inte att göra frukost till din dotter” och ”jag måste fixa det och det  på jobbet idag” så lade jag in: ”öh, by the way så har jag precis skrivit ett inlägg om vad vi har jobbat med” mitt i allt.

Trodde jag att det skulle passera smärtfritt så trodde jag fel kan jag säga. Det tog hus i helvete: Jag tänkte minsann inte på talibanen ”för halva jävla skolan läser ju din jävla blogg” och bla bla bla och ”jag har slitit som fan för att få bort den där stämpeln” bla bla. ”Nu förstör du ALLTING!” och ”HUR kunde du göra det utan att vi pratade om det innan?!”

Jag svarade att oavsett om vi hade haft femtioelva familjeråd så hade min ståndpunkt varit densamma: jag skäms inte ett skit, jag står för vad vi gjort och det här är det bästa sättet att få folk att hålla käften, plus att OM min blogg skulle bli megastor, eller om jag skulle skriva den där boken jag pratat om i hundra år, och därmed kanske stöta på en journalist som tror sig gräva fram värsta scoopet så tyvärr, det hela var liksom redan utagerat.

Men han gav sig inte. Han skrek som en galning och slängde på luren. I know, jag har lyckats få tag i ett väldigt moget exemplar. Sen pratade han inte med mig på 24 timmar. Som jag njöt. Han blir alltid så här när han inte har kontroll. Då får han panik.

Nu i eftermiddag började han prata så smått. Business-prat. Neutral. Och jag är rätt säker på att jag har er att tacka för det. Era kommentarer. För inte en enda av de långt över 200 kommentarerna från er har varit taskiga, tvärtom. Han kanske inser att det trots allt är lite skillnad på klimatet nu mot för 10 år sen.

Fast, det var ju egentligen inte det jag skulle säga. Jag tänkte på det här när man är osams. För min del så är det ett avbräck i vardagen. Jag vet att det låter hemskt. Men då får jag nämligen vara i fred. Ni som har koll vet ju att, trots att vi jobbar ihop, så är det inte ovanligt att han ringer mig 10-12-15 gånger om dagen.

Och när jag får vara ifred så jobbar jag som en babian. Varför vi jobbar ihop? För att vi måste.

Jag vet ju att ett par av er aldrig är osams (lucky you säger jag bara), men ni andra: hur funkar det för er? Är ni långsinta?  Har ni några roliga historier att berätta?

1

61 responses to “Det här med att vara osams

  1. anna carlsson skriver:

    Jag är som dig…. jag kan tycka det är skönt att rensa luften lite. Vi kan bråka nåt så in i helvete när det sätter igång… men vi är ganska omogna och säger lite hårda saker ibland utan att mena det… När vi tjafsat klart så är jag inte arg längre… medans mannen min kan sura i flera dagar. Men sedan vi får lilla son för 6 mån har hans långsinthet minskat 🙂

  2. Matilda skriver:

    Tja som singel så har jag inte så mycket att tillägga om ”brukar göra” vad luftrensning anbelangar…

    Däremot tycker jag att erotikbranschen inte är nåt att skämmas för. Jag är tjej, jag är singel. Jag har sett porrfilmer och jag har en rosa kompis… Sådetså! Klimatet ÄR väldigt annorlunda numera, och jag tycker mer att erfarenheten låter som ”en kul grej” än något pinigt 😀

  3. Helen skriver:

    Ha 🙂 Ok om du har mannen med störst kontrollbehov så har jag mannen med störst ego … På ett charmigt och bra sätt – men dunderirriterande ibland!! När det hettar till här hemma och vattnet rinner av gåsen kallar jag honom för ”Gud” – störst, bäst och vackrast helt enkelt 🙂
    Men liksom du vill jag inte vara utan dessa stunder! Inte för allt i världen, det kryddar vårt vardagsslit lite extra. Vi är inte långsinta heller så det tar inte så lång tid förrän vi kramas och pussas igen och jag flikar in ”Måste det vara så hårt att älska dig ?!?”

    Och ja – jag känner mig helt supernormal 😛

  4. Myggan skriver:

    I vår familj så borde 4 (två st minihuliganer och vi ”vuxna”) stycken tjurskallar. Så när vi (jag och surfinnen alltså) blir osams då är det fanemig världskrig. I normalfallet när jag bli osams med någon så är jag en person som är sansad och saklig men med honom så skriker och gapar jag, jag kastar saker runt mig och han slår näven igenom väggen… Sen sätter vi oss i var sitt rum, då brukar jag oftast fundera på hur jag på bästa sätt ska likvidera honom utan att åka dit (vem fan vill sitta i fängelse liksom?), nån timme senare brukar det vara nån som börjar prata om nått annant (det är oftast han) och så var det bråket över. Man kan väl säga att det är intensivt men kort.

    1. MonasUniversum skriver:

      ”då brukar jag oftast fundera på hur jag på bästa sätt ska likvidera honom utan att åka dit (vem fan vill sitta i fängelse liksom?),” HAHAHA, fy fan vad roligt. Snacka om hög igenkänningsfaktor!

      1. Myggan skriver:

        Dock har jag lagt upp en plan, jag ska nog ha ihjäl han när det blir dags att sitta på äldrehem. Tror chansen att jag får bytt böja och mat i magen är större på kåken 😛 (å han vill varken sitta på hem eller kåken, så då kan man ju ”hjälpa till”)

  5. Oj – jag och min man bråkar i perioder. Kan bara bli så irriterad på honom, varför kan han inte bara diska, plocka undan lite, städa till och laga mat…. sen i andra perioder så gör jag det bara och det går smärtfritt.

    Under bråken kommer ju allt fram som man stör sig på… ibland kan man bli riktigt, riktigt elak.

    1. Pauline skriver:

      Sådär gör jag och min sambo också! Fast det hela brukar alltid sluta med att vi skriker en massa saker vi inte menar och i slutändan blir båda sårade.

      1. Det gjorde vi i början när vi flyttat ihop, men vi båda insåg att det fungerar inte att göra så. Så vi slutade med det helt, nu är det mest ”gnäll-bråk”.

        Som någon annan skrev – jag rensar väldigt ofta bland vänner. Varför ha människor runt omkring sig, i sitt ”privata” liv, som man egentligen enbart skiter i? Det tar massa onödig energi och kraft.

        Jag kan nog till viss del vara långsint.

  6. linda skriver:

    Jag orkade inte läsa alla 200+ kommentarer i det inlägget så sorry om någon redan har frågat, men ärligt talat -bryr folk sig verkligen? Om företaget nu var seriöst och allt gick schysst till ser jag inte varför det skulle spela någon roll.. det var väl knappast som att ni kidnappade unga tjejer från [valfritt fattigt land] och tvingade dem att spela in filmer som ni sedan sålde till ockerpriser. Ni köpte in filmer och sålde dem (om jag förstod det rätt), what’s the big deal?

    Ibland hänger jag på familjeliv.se och har sett deras kommentarer om porr. Jag trodde inte att folk var så utanför anonyma internetforum =P

    Jag håller helt med dig om vad du skrev tidigare, om någon låter sina fördomar gå ut över Talibanen är det bara bra att ni får veta vilken idiot den personen är. Jag kan inte se att ni skulle ha något att skämmas för överhuvudtaget, även om jag personligen inte skulle vilja jobba i den branschen. Alla är olika och that’s life liksom 🙂

  7. gudinnan skriver:

    Hmmm kan ju berätta om hur elak jag blir när jag blir riktigt arg.

    För så där 10-12 år sen va jag ihop med en kille som hade dumheten att va otrogen mot mig…jag vart heligt förbannad för att han hade mage att tro att jag skulle finna mig i att bli bedragen.
    Jag åkte hem till han gick in med min nyckel (som han gett mig 1 vecka innan) la en rå lövbiff under badkaret hade vetemjöl i kalsonglådan och hällde sillspa i skorna. Sen satte jag mig och raderade slutet på några filmer han spelat in på video samt ett å annat avsnitt av dom serierna han kolla på sen så packade jag ihop alla mina saker tog hans nyckel till extra låset låste dörren från utsidan kasta in min nyckel samt nyckeln till extra låset genom brevlådan åkte hem och packa ihop han saker gick till posten skickade paketet på postförskott sen talade jag aldrig mera med honom.

    1. Jess skriver:

      Hahahaha!! Lövbiff och sillspad!! Hahaha

    2. Mr Lee skriver:

      Underbart! Sådant som annars tror bara händer på film!

    3. mamski skriver:

      wow – har inte fantasi till sånt – ska spara idén under braåha 🙂

  8. Sus skriver:

    Vi blir osams i bilen… Men nästan aldrig annars.

    Men vem kan bli osams med mig liksom?

    Jag är ju en ängel.

    1. MonasUniversum skriver:

      Haha, det är sant!

    2. Ja, bilen ja…. Snark.

      Min man har inte körkort… men han ska ÄNDÅ alltid VARENDA JÄVLA GÅNG kommentera hur JAG kör bil.

      ”Det är faktiskt bara 100 här….” ”Nu blev det 90, så du vet…”

      Vi tjaffsar alltid när vi ska ut och resa… Jag blir så irriterad på hans kommentarer.

  9. Frua skriver:

    Min äkta hälft är en gnutta äldre än mig, närmare 21 år, så han brukar ta det lite piano när jag blir förbannad, antar att visheten kommer med åldern. Han vet att jag kommer vara skitpist ett tag för att så småningom inse att det inte var så mycket att bli arg över. Det är i de lägena jag är glad över att han inte är lika heltlevrad som jag för då hade vi förmodligen slagit ihjäl varandra. Det enda han var skeptisk till var när jag tag arbetet som homepartyföresäljare för himmelriket.(erotik!) Han har ju blivit uppfostrad med hur extremt ”fult” det är med sexleksaker och ”sånna saker”. Men han fick vackert vänja sig:) Jag hade himla roligt åt detta:)

  10. Katarina skriver:

    Är det helt seriöst nån som bryr sig?
    Är porrfilm en sån jäkla katastrof?
    Jag fattar inte hysterin.
    Vi bråkar ibland som de flesta andra men jag vill aldrig lägga mig och vara osams. Så är det riktigt illa kryper jag till korset och ber om ursäkt… Fast det sitter långt inne. Vi är ju trots allt tillsammans för att vi älskar varandra men nog fasen ryker man ihop ändå och sen är det utagerat.

  11. Chatrine skriver:

    Jag och min man är ju ett av de där jobbiga paren som faktiskt aldrig bråkar, ops. Det betyder ju inte att vi alltid har samma åsikt, oooooh nej!
    Vi har däremot tagit oss igenom det värsta som kan hända, dvs begravt en dotter. Efter en sån grej finns det väldigt få saker som kan få oss att tappa behärskningen så pass att vi skriker åt varandra.
    När vi har olika åsikt pratar vi om det, kan vi hitta en lösning vi bägge är nöjda med är det bra. Annars pratar vi en omgång till och då brukar det ofta lösa sig genom att valet är viktigare för den ena. Vårt mål är alltid att hitta en lösning på snabbast, mjukaste sätt vi kan.

    All passion som blir över då vi aldrig skriker… använder vi till roligare saker, hehe

    1. helma skriver:

      Oj så jobbigt. Att begrava sitt barn borde ingen förälder behöva uppleva. Förstår (tror jag i alla fall) att det ger ett helt annat perspektiv på tillvaron. Orka bråka, liksom.:-(

      1. MonasUniversum skriver:

        Jag känner detsamma som du Helma. Jag kan inte tänka mig en större sorg så då kommer vardagens tjafs i en annan dager. Herregud så kort livet är för att man ska hålla på att tjafsa.

  12. Sandra skriver:

    Vi bråkar aldrig. Däremot kan vi småsura lite, i några minuter. Mycket tack vare sambons löfte till sig själv att inte bråka med folk i sin närhet, och min konflikträddhet. Vi reder ut saker när spänningen har lagt sig, vilket går rätt snabbt om man inte petar i det just då. När det är en lugnare situation presenterar den ena parten sin sida av saken om det är något värt att diskutera, den andre kan då välja att gå vidare med att presentera sin sida och/eller en förklaring, eller en ursäkt. Vissa diskussioner leder ingen vart, så då har de blivit ständigt återkommande tillfällen att skratta åt hur löjligt envisa vi är. Det låter sjukt sterilt och byråkratiskt det här. men det är så vi gör.

    Vi har fått hitta ett eget sätt att lösa potentiella gräl på i och med att jag kommer från en familj där jag kan minnas ETT gräl mina föräldrar emellan under min uppväxt och TUSEN muttrade svordomar och ihopsnörpta munnar, och sambon kommer från en familj där det verkar anses vara ett svaghetstecken att inte hugga tillbaka om det börjar bli lite spänt.

    Det är lite som om vi vore två utomjordingar som läst en teoretisk bok om mänsklig konflikthantering och som följer det föreslagna schemat till punkt och pricka. Haha. Men vi är stora nördar båda två, men lite för många akademiska poäng och för få examina var.

    Å andra sidan vet jag inte hur det skulle funka om vi jobbade ihop!

  13. Petra skriver:

    Jag och min förra sambo grälade som tusan, det kunde ta hus i helvete titt som tätt och det slutade med att vi fick köpa nytt porslin eftersom vi knappt hade en hel tallrik kvar. På ett sätt var det rätt skönt att vi grälade som vi gjorde, samtidigt tärde det rätt bra på oss. Vi var bra på att gräla men inte på att kiss and make up så att säga.

  14. Ullis skriver:

    Jag jobbar ju å lever med min sambo/ far till mina barn å vi driver eget. Å jävlar vad vi kan bråka. I början led jag å tyckte det var jobbigt å kunde gå i dagar å älta. Men idag ser jag det som en ”luftrensare”. Herre gud vi ses jämt å måste ta hänsyn till varandra hela tiden, då måste man få skrika ut lite frustration för att sen kunna släppa. Det som aldrig får glömmas bort är att få ett avslut på bråket bara, ibland sägef vi bara – äh vi skiter i det å ibland behöver ci be omursäkt.
    Men en rolig historia apropå bråk kommer från mina svärföräldrar som båda har hett temprament är att dom har haft som ” luftrensare” att kasta porslin. För några år sen byggde svärfar en segelbåt som dom långseglar med. Han är oerhört pedant med inredningen då han lackat å slipat allt själv säkert 100 gånger 🙂 så på deras seglats över atlanten bryter ett sjuhelvetes bråk ut, å ni kan ju tänka er själva på en 40 fots båt, mitt på atlanten så kommer man inte riktigt undan varann, så dom tog till kasta-porslin-terapin. Men eftersom svärfar är så rädd om inredningen var det bara till att ta med sig tallrikarna upp i sittbrunnen, å där stod dom på varsin sida å katastade tallrikar i sjön. Bara synen av varann gkorde att dom kumde segla vidare å vara sams nästan hela vägen iaf 🙂

  15. jennie skriver:

    Jag kan inte låta bli… men är det verkligen bara han som har kontrollbehov? Inte så att det finns någon annan som brukar få utslag om det ligger en socka på golvet? 😛

    1. MonasUniversum skriver:

      Nu ska vi inte vara så jävla observanta här va!

  16. Mr Lee skriver:

    Tycker maken skall vara glad över att du inte gett hans ögonsten-2 (bilen, antar att du är -1 ;)) till bättre behövande (mig:)).

    Jag och fru Lee blir faktiskt inte så osams att det ryker porslin, men vi kan bli sura på varandra. Då köper jag lite choklad på Ejejs och allt blir bra igen. 🙂

    1. MonasUniversum skriver:

      Du, det behövs mer än choklad för att jag ska lugna ned mig!

  17. ChampagneÅsa skriver:

    Vi är ett av de där paren som inte bråkar och som dessutom jobbar ihop. Jag och mitt ex bråkade rätt mycket så jag är så förvånad att JAG kan vara så lugn och sansad?! Fast å andra sidan är jag och maken sjukt överens om det mesta.

    1. MonasUniversum skriver:

      Ehh, nu är det ju så att du har en VÄLDIGT snäll man. Har jag lyckats klura ut det lilla vi har setts….=)

      1. ChampagneÅsa skriver:

        jo…. jo…. sant…

        men jag kan vara snäll jag med – ibland 🙂

        1. MonasUniversum skriver:

          Hahaha, jag vet!

  18. Helene skriver:

    Vi har varit sura på varann med tystnad som följd någon dag tidigare men sen min bröstcancer går det inte, tiden är för kort och jag vill ha trevligt och vara glad, har lärt mig att hantera irritation utan att bråka och maken med. Har man varit så nära att inte finnas kvar så tänker man annorlunda….

    Vi somnar aldrig som ovänner står det ovanför våra sängar………

  19. theres skriver:

    I vårt hus är det jag som har hett temprament men de hinner gå över innan jag svurit klart, men för försöka få lite respekt med mig spelar jag långsur!! (funkar piss då detta genomskådats för länge sen men ja kör på ändå). Blir gubben sur (händer väl ca 1 ggr/år max) då e han långsint, ja uppemot ett dygn o fjäska där är ingen ide…

  20. Annika skriver:

    Jag hade inte fixat att gå runt och vara osamt i mer än en kvart ungefär..! Får akut magknip om någon är arg på mig. Skitjobbigt, men ett faktum som leder till att jag hela tiden reder upp och rensar ut i alla mina relationer (familje- vänner- osv). Vilket är bra, jag gillar harmoniska relationer, men jag skulle önska att jag hade lite mer av din skit-samma-attityd i de fall man vet att man inte gjort något fel!

  21. Anna skriver:

    Det finns väl värre ”mörka hemligheter” om man nu ska vara sån. Tror inte nån ser annorlunda på er, som du sa, det blir vad man gör det till.

  22. Dubbelörnen skriver:

    Okey!!! Jag vet!!

    Jag skrev kommentaren under helt fel inlägg. Men jag ligger fortfarande kvar i samma ödmjuka ställning… D v s bugar för den storefavvis bloggqueenen!!

    Du är bäst o du vet att du är min superfavvis 😉

    Pusssss

    1. MonasUniversum skriver:

      Tack kära du….och var tog du vägen i måndags?

      1. Dubbelörnen skriver:

        Avskyr storstan!!
        Trots att jag var ute i god tid o trodde jag skulle slippa köerna, så satt jag fast i i dessa j*fla köer! Och var så irriterad att jag missade höger vid Bromma plan o fick köra mot Vällingby o sedan via Solvalla mot Bromma. Hann precis till sonen landade.

        På hemvägen missade jag påfarten till Essingeleden. o fick ta en sväng via Lindhagensplan.

        yadayadayada… jag vet lantis i stan *gapskratt*

        1. MonasUniversum skriver:

          Ameh, jag som väntade på dig jättelänge!

          1. Dubbelörnen skriver:

            Nästa gång vännen o då ska jag minsann åka 4tim tidigare! 😀

  23. shrin skriver:

    Man måste ladda ur ibland. Vi bråkar inte så ofta men känner att det är ett nödvändigt ont för oss båda.Vi lever ju med varandras brister (hans brister) då känns det lättare och bättre efteråt. Ingen av oss är särskilt långsint men han kommer alltid krypandes. Kanske för att jag faan alltid har rätt oxå! 😉
    Jag tycker ändå du gjorde rätt som bloggade om ditt förra branschval om det fick dig att bli starkare mot mupparna där ute. Det var ju ett jobb! En inkomst, tak över huvudet och mat på bordet!

  24. Fröken Finemang skriver:

    och som vi kan bråka.

    det slutar ALLTID med att Han, kommer och liksom ska bli sams.
    o pussas.
    och fy för det när man är svinsur.
    o så ser han ut som en hundvalp o vem kan va långsint då?

    men jo, ibland blir jag ”sams” långt innan jag egentligen är mogen för det.

    ibland är vi bara sura på varann, för att det kan va skönt o va lite sur. … 😀

  25. SMÅLANDS SANNA skriver:

    Jag älskar att få bli förbannad o skrika o kasta saker…tycker det piggar upp, att ibland få titta på sitt liv o undra om det är värt det…..kan oxå tillägga att efter erfarenheter som ibland gör att det känns som bagateller att bråka om vissa saker, ex min man förlorade sin syster o hennes man o deras 2 barn i tsunamin, vi förlorade våran dotter 31/7 nu i år…det sätter saker på sin spets…men visst fan tänder jag till…..o tycker det känns härlig,att få bli heligt förbannad i bland!!!

  26. Biggan skriver:

    Trodde verkligen att vi kommit längre 2011 än att förfasa sig över ett jobb. Tycker verkligen inte att det spelar någon roll. Har nyligen hittat din blogg och slukar den. Vilket härligt tempo du har i språket. Så himla målande. Kommer följa dig i fortsättningen. Kram från en som t.o.m tittat på porrfilm :-O

  27. Soffan skriver:

    Åh så skönt att läsa dessa kommentarer! Jag trodde vi var de enda som ibland bråkade så att det skallrar. Jag är ”lite” hetsig och kan bli högljudd (skrika) när jag blir arg. Dock har jag lugnat ner mig ju äldre jag blivit. Mina barn är lika hetsiga och skriker och gapar så ibland är jag orolig att soc ska komma. Maken och jag har levt med varandra i många år och har inga planer på att skiljas. När jag var ung kom maken hem med rosor som förlåt efter ett bråk, dessa slog jag sönder och kastade ut från balkongen. Kan säga att jag var typ 20 när det hände.

  28. taxichaffisen skriver:

    Osams? Javisst, men det gäller att se humorn i det också.

    Snål-Tarzan är en bra människa, men vet inte hur man hjälper till t.ex. Hans sätt att hjälpa till går ut på att ta över det jag gör utan att fråga om vad han kan hjälpa till med/vad som kompletterar det jag just nu gör.

    Du kan ge dig på att det går några proppar när han börjar röra i kastrullerna på spisen istället för att fråga vad som jag helst vill ha hjälp med. Trots att juryn där hemma är enig om att jag är en mycket bättre kock blir han lika sårad varje gång hans alster blir underkända eller jag försöker tipsa honom hur han ska rädda ”mästerverket”.

    Vi lever ihop sedan 20 år och kommer aldrig byta ut varandra. Om vi inte kunde släppa ut ångan ibland skulle det explodera.

  29. Marina skriver:

    När jag blir ända-in-i-märgen-irriterad går jag ut på Hemnet och kollar ut vart jag har råd att flytta och planerar mitt nya liv i ensamhet. Känns så bra att veta att det finns en utväg. Den dagen jag börjar gå på visningar också är det nog dags för parterapi. 🙂

    1. MonasUniversum skriver:

      Du, vi är nog ett gäng som surfar kontinuerligt på Hemnet!

  30. Åsa skriver:

    En gång skrev du om när ni var ”ovänner” och du åkte till en affär. När du stod vid kassan och skulle betala kom din man in, ni tittar på varandra fast ni är ju inte sams så ni låtsas att ni inte känner varandra… Haha.. det var DÅ jag fastnade för dig, Mona. Jag trodde att det bara var jag och min man som sysslade med sådant. Så galet arg man blir ibland 😉

    1. MonasUniversum skriver:

      Åh jävlar vilket minne du har! Det där hade jag glömt. Men det är ingen ovanlig företeelse!

  31. annamia skriver:

    Flyttar ifrån mannen minst en gång i veckan, dock bara i tanken. Men jävlar vad skönt det är o tänka igenom vilka saker jag skall ha med mig o hur jag skall ha det som ensamstående till kidsen. Jag blir förbannad o vill argumentera, så grymt tråkigt att mannen insett att han aldrig kommer att vinna några debatter mot mig. Va arg o sur är en sak, inser att jag nästan njuter av att argumentera.

    Kanske borde dra igång en debatt-cirkel – nån som är sugen 😉

  32. Kim skriver:

    Fast någonstans tycker jag att du borde ha förståelse för din mans oro. Han är ju bara orolig för att talibanen ska behöva lida för något ni gjorde för flera år sedan som faktiskt inte har någon som helst betydelse. Även om det är så att det säger mer om idioterna som snackar skit än om er så är det fortfarande vidrigt vad ungar kan säga och göra mot varandra. Jag tycker inte att du gjorde fel som berättade, det var väldigt sakligt och tydligt. Men det skulle ju knappast vara någon större grej om det nu kom fram senare som ett scoop ifall du skulle förklara det på samma sätt då som du gör nu. Hur som helst, jag tycker att du är väldigt hård med tanke på att hans rädsla är att talibanen kommer att må dåligt. Det verkar ju vara en rätt fin och omtänksam pappa…

    1. MonasUniversum skriver:

      Jag har föreståelse. Tro mig. Men glöm inte att vi har en 20-åring i hushållet och har gått den här vändan en gång förut. Allt handlar som vanligt om kunskap. Så är det med allt i den här genren. Vet man inte så är det lätt att fördöma. Tack för din synpunkt dock!

  33. Ennah skriver:

    Hej Mona,

    Jag är en nykomling, har bara läst dig ett par månader. Men som jag känner mig i dig! När jag och min man är osams då går ingen säkert. Det finns ingen som jag kan hata så mycket som när vi är osams, men det finns ingen som jag älskar så mycket som han. Jag har kort stubin och han är långsint- hohohooo, du kan tänka dig den kombinationen. Jag surfar in på Hemnet, Bovision, letar efter 2:a hands lägenheter, Planerar mitt liv som singel, hur jag ska ha ungarna varannan vecka mm. När jag är riktigt förbannad laddar jag ner blanketten om äktenskapsskillnad från Skatteverket och lägger den på hans kudde (då är jag riktigt elak). Men som alltid går det ett par dagar och sen är han mitt livs kärlek igen. Jag vet att det inte låter särskilt bra men jag jobbar på att när jag blir stor så ska jag bli lugn, pedagogisk och en fantastisk bra människa!
    Massor med kramar till dig- förändra dig aldrig för Massan!

    1. MonasUniversum skriver:

      Du beskriver det exakt så som jag känner det!

  34. Kristiina skriver:

    Par som aldrig bråkar med varandra skiljer sig förr eller senare. Jag är helt övertygad om det. Jag tycker att det är så skönt med din blogg just för att du står för det att ni bråkar. Jag är så trött på det svenska med att man låtsas som att man aldrig bråkar. Samtidigt gillar jag inte heller det finska sättet där kvinnor pratar illa om sina män. Det händer säkert här också men inte på samma sätt. Nu menar jag inte dig för det gör du inte, inte på det sättet.

    Vi, som ni, bråkar om inredning. Om vi hade sådana där bråk om pengar, barnuppfostran eller liknande så hade vi skilt oss för länge sedan.

  35. Maken, tagga ner lite. skriver:

    Maken, vet du en sak.
    ALLA har ett förflutet och skelett i garderoben. Saker som man inte vill ska komma fram i offentlighetens ljus.
    Men vad ni har jobbat med innan spelar liksom ingen roll,,, idag!
    Det var då, ni tjänade pengar för att leva, precis som nu. Det är ju försäljning av saker, precis som ni säljer blanka och smidade saker idag.
    OM,,,, om det hade varit så att ni var aktörerna, själva kuksugarna, på dom blanka discarna då hade jag fattat att du hade reagerat. Men,,, så är det ju inte. Kaninöronen lyste med sin frånvaro, liksom.
    Talibanen är en klok ung dam, när den dagen kommer att du känner att hon ”måste få veta” så kommer hon att förstå. Men, det beror ju på under vilka omständigheter du vill berätta det. Familjesamling runt köksbordet, allvarlig stämning kan ju få vilken hjärna som helst att skena och tro att man försöker gömma något fult med att en smula överdrivet berätta ”mamma och pappa sålde erotik”.

    Precis som nu. Kolla Monas kommentarer.
    Ni sålde erotik, so what???

    Det är verkligen ingen som höjer på ögonbrynen för det.
    Så tagga ner.

    Åk till LV och köp nåt fint till Mona i julklapp, det är hon värd (som orkar leva med dig (skooooja bara!)).

    1. Maken, tagga+ner+lite. skriver:

      OBS! Viktigt, jag skojade inte om att du ska åka till LV och köpa något fint, det var det där andra,,, om att orka, liksom.

  36. Eva S skriver:

    Jag har en kort stubin ! Grälar så inni vassen skäller som en bandhund ! Men kom inte en timme senare o dra allt igen !Har glömt allt . Perfekt för mig !Sämre för den drabbade typ maken !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *