Det här med att vara närmare döden än födseln

Sitter som vanligt i soffan med datorn i knät och jobbar. Plötsligt hör jag nån gammal låt i en tv-reklam, som låter bekant. Jag tittar upp och börjar tralla med. Som en tönt.

Jamen ni vet, när man hör en riktigt gammal låt från förr.Jag tittar upp och ser att det är några unga raringar som dansar till låten. I nästa sekvens ser man en tjej ligga på en säng och försöka dra på sig ett par jeans. Och en textruta ploppar upp: ”Drog du på dig för trånga Gul & Blå-jeans?” Jag ler som fan, för exakt så där gjorde jag: låg på en säng och körde en gaffel igenom hålet i dragkedjepluppen, för att kunna draaaa upp blixtlåset på Gul & Blå/Puss & Kram-jeansen. Man fick kämpa som f-n.

Nästa sekvens är ett par som sitter på en moppe och textrutan säger: ”Fick du din första kyss på en Puch Dakota?” I den sista scenen visar nån som sitter och läser och i textrutan står det: ”Läste du Bildjournalen istället för tyskaläxan?” Jag tänker inte så noga på just två sista scenerna eftersom jag fortarande är kvar i sängen med jeans-minnena.

…med ett fånigt flin i fejset.

Sen; BAM…så kommer den sista textrutan upp: DÅ ÄR DET DAGS ATT TÄNKA PÅ HUR DU SKA TA UT PENSIONEN!”

Men vad i helvete! Om det inte varit för att det kostar för mycket med en ny tv så hade jag lätt kunnat slänga fjärrkontrollen rakt i rutan.

Vadå pension. SÅ jefla gammal är jag inte.

Dessutom kände jag inte alls igen det där med Bildjournalen. Och inte har jag nåt minne av några Puch Dakota-moppar heller för den delen. Och den där Kinks-låten som dom dansade till i början, den var nog mer poppis när min mamma var ung. Det stod nåt om ”Har du shakat loss till the Kinks?”  DET har jag aldrig gjort. Alltså, varför jag trallade med i den över huvud taget vete sjutton.

Jag släppte det hela, men medan jag höll på med annat så låg det och gnagde där i bakhuvudet. Jefla skitreklam. Jag är inte alls gammal.

Till slut hade jag eldat upp mig så hårt att jag bestämde mig för att se reklamsnutten igen, så jag googlade. Och hittade den på youtube.

Och fick nästan en orgasm när jag såg vad den hette:

SEB reklamfilm: Född på 50-talet? 

HA! Jag visste väl det.

Jag är född på 60-talet.

…så det enda som stämde var jeansen. Den som har gjort den där reklamfilmen är förmodligen 28 år och har noll koll på att det var på SJUTTIOTALET som vi låg och kämpade med våra jeans. Alltså vi som var födda på 60-talet.

Så det så.

7

22 responses to “Det här med att vara närmare döden än födseln

  1. tantt skriver:

    Barnen frågade mig för något år sedan ”Mamma var världen svartvit när du var liten?” o då är jag född 74…svarade något i stil med ”Japp o det enda vi hade att leka med var kottar o en tam dinosaurie o var vi hungriga fick vi gå ut o klubba ner middagen o släpa hem den till grottan”

    Jag började fö tänka på pensionen för rätt många år sedan (spara lite) men blir lika deprimerad varje gång det oranga kuvertet dyker upp o det står att det är flera hundra månader kvar till pensionen 🙁

    Ok att vi inte är så gamla varken du eller jag men framförhållning är nog bra o man kan ju välja att kalla det ”planering” istället för tantvarning 😉

    (Fast jag har kallats tant i tio år redan)

    1. MonasUniversum skriver:

      Du, jag öppnar inte ens dom där jävla kuverten. Maken får ta hand om all sån planering. Jag har fullt upp med min åldersnoja.

  2. Camilla skriver:

    Precis! sabla snorungar som tror att de vet nåt!

  3. Camilla skriver:

    Är född 67, för några år sedan frågade min son-på allvar- mamma, fanns det el när du var liten?

  4. MONA skriver:

    HA HA, jag och maken såg precis samma reklamfilm och tyckte att den var skitbra.
    Fast nog har de koll. Min mamma låg också på sängen och kämpade med blixtlåsen, oklart dock om det var jeans från gul o Blå. Hon är född -45

    Själv är jag ju jätteung, tidigt 70-tal. Gul & Blå fanns och låten känner jag igen, men Bildjournalen har jag aldrig hört talas om tack och lov, jag kan alltså andas ut ett tag till då.

    Fast sonen höll på att hamna på barnhem för några veckor sedan.
    Vi pratade om den gamla ”ryssfemman/superfemman” som ska komma hit och spela hockey, och maken berättade att han minns någon match med dem som han såg på TV när han var yngre.
    Sonen vräker chockat ur sig – FANNS det TV när du var liten?
    Skitunge…

    1. MonasUniversum skriver:

      Gör honom arvlös. För i helvete!

      1. MONA skriver:

        Nja, han planerar att bli NHL-proffs så vi räknar kallt med att våra pensioner är säkrade. Med andra ord gäller det att hålla sig på god fot med honom. Fast veckopengen vill man ju gärna dra in ibland…

  5. Ulrika skriver:

    Åh Mona, du är underbar. Jag ÄLSKAR ditt sätt att skriva, du är roligast ever. Jag såg också reklamen och nickade igenkännande åt en del saker i den, och reagerade också när de började prata pension – jag är född 1970 (men tycker det känns som igår jag slutade 9:an, suck vad tiden går fort – stoppa den jag hinner inte med)! Nåt fel är det på dem som gjort reklamen! Ha en skön helg!

    1. Ulrika skriver:

      Glömde en sak!!!! Mina barn är OERHÖRT förvånade över att jag är född på NITTONHUNDRATALET!!!! Deras roligaste skämt är att jag är 2011 år – jämngammal med Jesus, de skrattar så de ramlar omkull när de säger det och berättar det gärna vitt och brett. Det där med julklappar är under övervägande just nu… Hrrmm!

  6. Eva-Lotta skriver:

    Håller med…den där reklamen kan fara åt helvete…;)

  7. Anna Ling skriver:

    Mina barn undrade om jag har träffat en riktigt dinosaurie…jag sa att jag inte är så gammal. Då sa Oskar (6 år) – Vi kan fråga Tant Inga (min mormor, 83 år) för HON har SÄKERT träffat måååånga dinosaurier.

    En annan gång diskuterade vi ålder, den gången vilken av dagis/förskolefröknarna som var äldst. Oskar igen -Det är X, för hon har störst mage. (Som att det skulle ha nåt med ålder att göra??)

    Jag är född -82.

  8. Helén skriver:

    Och vi som är födda på 50-talet med samma upplevelser finns inte, bara så ni vet ungdomar som Mona

    1. MonasUniversum skriver:

      Hahahaha, tack för upplysningen hörrru!

  9. Anna Kropp skriver:

    Född i början av 70 talet och har hånglat med någon som hade Puch Dakota moppe. Jag tror att de inte gjorde så himla bra research innan den reklamen gjordes 🙂

  10. mammy skriver:

    Hahaha!! Kan bara tala om att allt i den reklamfilmen har jag varit med om….allt från jeans, moppe och Bildjornalen (det var min bibiel) Fanns ju stora eftefantbilder i den som jag tapetserade mitt tonårdrum med. Herre jisses!! Och jag har börjat tänkt på pensionen. Är ju bara några futtiga är kvar. Jävlar vad jag längtar. Ändå ser jag inte ut som en panschis!! (tycker jag iaf ska tilläggas). Jag är mer en hårdrockande nitbärare, dödskalle sjalar och tatuerad. Men jag älskar bling bling. Blandar hej vilt!!! :))) Ålder är bara en siffra och den siffran stämmer inte med mig! Kram alla goa bloggare. Önskar er en trevlig andra advent. Själv ska jag jobba!!

  11. Myggan skriver:

    Min morfar sa alltid: ”man är inte äldre än man känner sig”.
    Vid en ålder av 70 så var han med och busade med den andra vuxna och hade snöbollskrig med oss barn. Så inte behöver du åldersnojja. Du kan ju inte vara en dag över 25 🙂

  12. Maria G skriver:

    Ha ha ha, jag upplevde precis samma sak, fastnade i jeanssekvensen, och fick en chock när budskapet kom! Men visst har man väl åkt Puch Dakota nån gång…
    Maria G, fördd -67

  13. raggoparden skriver:

    Ehh..40-talisterna hade också tajta jeans, min mamma SYDDE på sej sina. Men inte fan var det Gul&Blå. Märket bildades -66 och var som störst runt -72-73, så ni här som föddes i mitten-slutet av -60 och hade Gul och blå-jeans hade antingen bäbisbyxor eller bodde på landet (dom kom nog till Järvsjö ungefär -79 😉
    Puch Dakotan var min lillebrors dröm, han ville ha en guldfärgad, och de tillverkades -72-75, minns affishen han hade på rummet.. Så även där är reklamnissarna helt ute och cyklar, för att använda ett 70-talsuttryck.
    Det är bara bildjournalen de prickat in, 28-åringarna. Min morsa med de insydda jeansen läste den på 50-talet!
    Så än kan vi 60-talister andas ut. Om tio år kan de ta upp Gul&Blå.jeansen igen. Tidigast!

  14. Mimi skriver:

    Och minns du hur stora provrummen var? Det var riktiga ”rum”, eftersom man var tvungen att lägga sig på golvet för att få på sig byxorna. Those were the days…

  15. SoP skriver:

    Shit- jag har läst bildournalen- haft elefantbilder i svartvitt på Björn Skifs när han var sångare i Slamcreapers . Men jeansen slogs jag inte med förrän 1974 ( när jag gick ut nian) Wrangler-

  16. Evy skriver:

    Hmmm…Bildis o Kinks o Dakota…jajamän…Kinks är ju ett av dom absoluta höjdarbanden från den tiden…åsså var det ju detdär om man skulle hålla på Tages eller Hepstars (Tages för min del) på hemmafronten…det där med guloblå-jeans var aldrig min grej…har bara 7,5 år kvar..känns lagom… som sagt ålder är bara en siffra… dotterns kollegor blev lite smått chockade när hon i våras berättade att ”min morsa har åkt till New York för att gå på Rammstein-konsert”…Rock on o lev livet…håller med den som skrev om avstånd…har mkt bättre kontakt med dottern idag än när vi bodde under samma tak…drar snart på tur till Dubai o Istanbul med henne…:-)

  17. Evy skriver:

    ..ja apropå det där med hur barnen ser på ens ålder…tror sonen (idag nästan 2 m lång o studerandes å annan ort) frågade ”Mamma, fanns det bord o stolar?” när jag berättade att min pappa byggde vår första TV, o att färgTV kom på typ 70-talet o video typ 80.talet o att vi inte hade mobiler…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *