När det vänder sig i magen

Ända sedan jag publicerade mitt inlägg i maj om att jag har varit gift med en pedofil så får jag mail flera gånger i månaden från tjejer som blivit utsatta själva, från mammor till utsatta, någon som varit gift med en pedofil eller från andra närstående till utsatta. Jag blir lika kräkfärdig varje gång. Vad ska vi göra för att få bukt med det här? 1 av 5 i varje skolklass har eller är utsatt på något sätt. En siffra jag har svårt att hantera.


Hej igen, Mona!


Jag vet inte om du kommer att läsa detta. Jag skrev till dig den 15 maj i år. Då hade jag förstås ingen aning om vad som skulle dyka upp över ytan i början av juli. Fast jag hade mina onda aningar. Det hade jag ända sedan helgen den 1-3 mars 2013. Den enda helgen som jag var bortrest och lämnat båda mina barn ensamma med sin pappa/bonuspappa. Jag var på en ”mammaträff” med mammor till barn med autism och adhd. Vi kände varann över nätet i en privat liten grupp.


Min yngsta son V var då 6 år och min äldsta son D (född dotter och som har en annan pappa) var 12 år (alltså transsexuell, Monas notering). En kväll i juli berättade D vad som hade hänt honom den där helgen i mars. Hans bonuspappa, som han hade känt sedan han var 5 år gammal, hade våldtagit honom. Han hade slagit honom och tagit honom i baken. Han minns inte mer säger han. Han vill inte heller prata om det. När han berättade om slagen och sina armar så mindes jag plötsligt. När jag kom hem på söndagen hade sonen stora konstiga blåmärken över båda armarna. Jag mindes att jag svepte försiktigt över hans armar (sonen som är autistisk gillade inte beröring om det inte var på hans villkor så mycket då) och tyckte det var konstigt. Jag frågade flera gånger vad som hade hänt. Jag minns även att han sade att han hade ont i rumpan och knappt kunde sitta på toan. Det var inte så konstigt då han ofta var väldigt lös i magen med diareer pga laktos intolerans.


I maj samma år blev vi utslängda av min fd sambo. Lång tråkig historia. Vi fick 4 veckor senare en ny lägenhet och D började i en specialklass i sexan. I samma veva blev han plötsligt en helt annan person. Han blev vegetarian, ville ej ha manliga läkare alls, blev argare mot mig, fick bulimi, klädde sig i väldigt utmanande kläder samt blev väldigt ofta sjuk och värre i sin ångest. Började också ”se” saker dvs fick psykoser. I juli, efter han hade berättat, så står vi närmare varandra än någonsin innan. Han berättade att det var därför han började skära sig själv i mars i år när allt bubblat upp till ytan. Därför han hade börjat röka cigaretter mm.


Han var hemmasittare i ett år med och mådde fruktansvärt dåligt. Jag trodde allt berodde på mig. För vad skulle jag annars tro? Inte hade jag i min livligaste fantasi kunnat tro detta! Fast mina aningar låg under ytan och bubblade hela tiden. Jag hade tom under de tre åren ganska ofta tagit upp det det där med att säga ”Nej” mm. Han svarade alltid att ingen någonsin hade rört honom på det viset. Att han skulle säga nej. Herregud! Hur skulle han kunnat det? Han blev så chockad. Han försökte knuffa undan honom men hur skall en liten ”tjej” som han då ändå var, kunnat försvara sig mot en man på 177 cm och 135 kg?


Det bästa är att vi numera har min sambo och hans fem barn i våra liv. D har ”adopterat” honom som sin pappa! Det är otroligt stort! Vi alla är väldigt tajta och tycker mycket om varandra. Det är nu som det jobbigaste kommer. Min yngsta son bor kvar på hemorten med sin pappa (D ville flytta till min sambos hemort och börja i en vanlig skola. Vi bodde ett år själva i en trea och sambon i sin trea) och kommer hit varannan helg. Hans pappa lämnar och hämtar då ingen av oss har körkort. Alla barnen utom V, min yngsta son, vet om våldtäkten. Det går ju inte att dölja tyvärr.


Vi polisanmälde men det lades ned i brist på bevis. Varje gång V kommer går min sambo och D ut och går. Ingen av dem kan vara kvar av olika skäl. D kan INTE ha honom i sin närhet, inte ens på avstånd!!! Min sambo har svårt att hålla inne sin ilska över vad min fd har gjort hans bonusdotter. Så varje gång V kommer, tassar vi ALLA på tårna i högspänn. Hur länge skall vi orka leva så här??? Det där svinet har förstört vår familj för evigt! Vi kan INTE leva normalt längre! Båda mina söner delade rum innan. Nu står inte D ut med det längre. Han KAN bara inte stå ut med att V sover i samma rum. Han pallar inte det. Alla som känner oss, dvs sambons nära vän, sambons mamma och min bror och syster, vet liksom skola, soc och bup. Fast ingen kan hjälpa oss med att slippa behöva ha min fd som kör V hit. Det är den värsta tortyren man kan uppleva.


Stackars min D som får möta sin våldtäktsman 4 ggr/mån. Även om han undviker honom så blir han smärtsamt påmind om det varje månad. Även vi andra. Blev en lång kommentar om detta. Hoppas du har överseende med det. Jag känner mig så fruktansvärt ensam i det här! Ingen vågar prata om det. Alla vill bara lägga locket på och låtsas som om inget har hänt. Fast det HAR det ju! Jag vill inte prata med en psykolog för det hjälper inte mig. Har tyvärr dålig erfarenhet av att de byter jobb efter tre samtal eller bara är dåliga dessvärre /Kram L

Saker som får mig att spy på riktigt

avbild-2016-09-23-kl-08-22-34

Jag kan för MITT LIV inte begripa mig på de här människorna. Jag har alltid trott att det varit en sjukdom, men icke. Pedofili är en läggning. Det har min dotter lärt mig.

 

Det finns dessutom olika sorters pedofiler. De som vet att de gör fel, de som tror att de inte gör fel och de som vet att de har läggningen men avstår att utforska den … för att de vet att det är åt helvete.

 

H u r ska vi då göra för att utrota dessa vidriga människor? Jag menar givetvis deras beteende. Ni fattar. Finns bara ett sätt … tror jag: information & utbildning i andra änden. Man måste börja redan med att ändra i Läroplanen. Varje lärare s k a l l genomgå grundläggande utbildning i hur man ser/hör/hanterar dessa frågor. Redan i förskoleklass skall man prata med barn om sånt här, givetvis på ett pedagogiskt sätt. Barn skall, från dag 1, veta vad gränserna går för deras kroppar. Det skall pratas om detta v a r j e jävla vecka. Skolkuratorer/sköterskor skall ej få arbeta på en förskola/skola om man inte har genomgått en utbildning. Den skall kontinuerligt uppdateras/underhållas. Det ska även gälla för alla pedagoger/lärare.

 

Jag är mycket väl medveten om hur lojala små barn är om det är en förälder som är utövaren.I 90% av alla fall är det en närstående. Är det en pappa så är lojaliteten 100% men det måste finnas ett sätt att komma igenom det. Jag tror därför på information. Om att prata, prata, prata .. i skolan. När 1 av 5 i varje klass på något sätt är drabbat, då är det fanimej dags att regeringen går in och gör något åt det här. Ju fler barn som berättar, ju större chans att förhindra pedofilers utövande.

 

Nästa steg är att få psykologer/terapeuter att börja jobba med det här. Det är få, mycket få, som är utbildade. De psykologer min dotter har gått hos kan mindre i ämnet än vad hon kan och det är ju helt jefla åt helvete. HON får sitta där och förklara saker och ting. Då är något rubbat.

 

Jag kan inte så mycket om det här. Jag mår fortfarande för illa för att kunna tänka klart och informera mig bättre. Jag är bara en mamma som har en dotter som varit utsatt. Jag har fortfarande inte kommit över att jag varit gift med en pedofil i 12 år utan att ens ha anat något. Inte förrän hon mår bättre kommer jag kunna börja andas normalt.

 

Under tiden härjar pedofiler fritt över hela världen. Och vi gör inte ett jefla skit.

När inte alla dagar är roliga och man bara vill skrika

Jag håller ett högt tempo nu. Jobbar som en gnu. Svarar på mail, skickar mail, packar ordrar, badar i beställningar av bajssprejer och leker budbil. img_8878Det här med fina naglar och stå på ett lager är inte bästa kombon. img_8896Sätter mig i bilen och konstaterar att det är sommar i Stockholm. Jag hinner inte njuta. Måste jobba, jobba, jobba. img_8893Köra lånade lådor och andra ärenden. img_8899Sen till lokala blomsteraffären.img_8898img_8900Min bror fyllde 50 igår och eftersom hans present ännu inte har kommit fick vi ta med oss en liten snart-så-kommer-den-present.

 

Kvällen tillbringades hos honom med mycket skratt. Det behövdes för jag mår skit. 25-åringen mår jätte-jättedåligt och jag har svårt att andas varje dag. Jag ler, lagar, mat, shoppar, träffar människor, städar huset …  och stänger av rubbet. Men jag mår skit. När ens barn är trasigt så går man sönder själv. Det finns inget jefla klister världen som hjälper ett våldtaget barn.

sad-woman-mountain-amp-clouds

Jag slutade att hata min exman för länge sen men ibland väller det över en. Hur fan kan man göra sitt barn så illa?! Hur fan kan man svika sitt eget barn?!

 

Och jag såg inte ett jävla skit. Kan.Inte.Laga.Henne.

 

Men, det är bara att köra på. Jag sladdar ner i diket mellan varven men reser mig alltid.

 

Tisdag. Ny dag. Kämpa.