När ångesten slår till

Varje order som kommer in i företaget renderar i en mailkopia till mig. Det är inte alltid jag läser dom utan de arkiveras per automatik i en särskild mailfolder i min dator. OM jag nu skulle få lust att läsa dom. (De printas ut på jobbet via en annan dator.)

 

Som av en händelse råkar jag se en order som nyss kom. Blodet fryser till is när jag ser var kunden bor. På samma gata och i samma port där jag en gång bodde med min exman. När min dotter var 4 år. Det var där och då han började.

 

Trodde fan jag var lite mer hårdhudad än så. Måste helt klart jobba mer på psyket.

Fifan som man samlar på sig

I 20 år har jag anklagat maken för att vara värsta hamstern och det ä r han men jag måste säga att jag är nog skyldig till en del saker också.

 

I flera år har jag sagt att ”i sommar ska jag rensa i huset”, men det har aldrig blivit av. Jag har dragit iväg på semester och låtsas som att det inte alls finns något att rensa.

 

I källaren har jag en hyfsat stor garderob.

Tyvärr kunde jag inte få med hela på bilden men det här utrymmet har blivit ett ”bra, här trycker jag in lite mer grejer”-ställe. Igår tvingade jag talibanen att hjälpa mig att rensa.

 

Några timmar senare resulterade det i 18 sopsäckar. ARTON! Dom har vi åkt med till Återbruket och jag hoppas att det kommer andra väl till pass. Ska jag vara helt ärlig så känns det sjukt skönt att göra sig av med saker. Jag har kommit in i ett ”nujeflaråkerallt”-mood. Jag är ju ändå hemma hela sommaren så why not verkligen ta tag i skiten. Vi bor på över 300 kvm så det finns en del att gå igenom …

 

Hittade för övrigt en sopsäck i det här utrymmet och måste erkänna en märklig sak som jag har pysslat med i 25 år. När äldsta dottern föddes bestämde jag mig för att från och med då köpa kvällstidningarna och DN varje år på hennes födelsedag. Fortsatte med den traditionen när talibanen föddes. Don’t ask me why men jag hade nån störd idé om att ”det kan ju vara kul för dom att läsa vad som hände just den dagen varje år”…

Igår slängde jag rubbet, utom den tidning som kom på den faktiska födelsedagen.

Har ni någon skum grej ni pysslar med eller är jag helt ensam om såna här dåraktiga grejer?

The never ending garagehällvätät

Det var ett under att vi inte rök ihop igår. Maken har nu kommit till sina flyttkartonger. Han har en halv lägenhet nedpackad i dom samt ett barndomshem i ett antal andra. Varje låda ska gås igenom. Noga. Gamla papper typ räkningar och annat skit. Jätteviktigt. Jag var tvungen att ta en paus och gå därifrån eftersom jag bara står och retar upp mig annars. Förstår inte det där: om man nu inte har saknat skiten som ligger i lådorna, varför börja gräva i dom nu?

Vi har för övrigt hittat fyra cyklar i garaget. Två av dom hade vi ingen aning om att de fanns. Bra koll där.

Hittade 25-åringens absoluta favoritdocka. Den fick hon när hon var 2 år. Den vackraste blomman hon visste var Gullviva så hon döpte den här dockan till det. Hon ä l s k a d e den. Under många, många år trodde hon sen att alla färgade människor hette ”Gullviva”. När vi åkte tunnelbana kunde hon peka på färgade och exalterat ropa; ”mamma, titta; GULLVIVOR!” 

Förresten, en fråga. Eller snarare, jag måste få gälla lite. Är jag ensam om att ha en make som absolut inte kan ge fan i telefonen när han kör bil? Han går igenom mail, instagram, Facebook and you name it, medan han kör. Jag blir skogstokig. På riktigt. Nästan så att jag hoppas att han krockar. Med en stolpe … så att ingen annan än han själv blir drabbad. 

Är för övrigt oerhört sexig när jag håller på med Operaton Garageröj. Maken får hicka när han för sent inser att jag faktiskt tänker åka till återvinningen så där, eller gå in på Statoil och handla lunch. Kan ju tipsa om att det är värsta erotikdödaren … om ni har sådana problem, hehe!

Fick den här boken av Lotta i veckan. För många är hon känd som Vimmelmamman. Hon jobbar på en så kallad skvallertidning som vimmelreporter. Jag har läst hennes blogg i många år och våra vägar har korsats lite här och var. Eftersom stora delar av bloggen upptagits av hennes cancerresa var jag tämligen säker på att den här boken var en upprepning på vad jag redan visste så jag var inte jättesugen på att läsa den. Tog en fikapaus igår och skulle ”bara” läsa hennes personliga meddelande till mig. Bläddrade till första sidan. 

Sen gick det inte att sluta läsa. Få människor kan konsten att berätta en historia, men Lotta kan. Well done säger jag. Och grattis.

Det syns inte så bra här men vårt gräs har vuxit sjukt mycket. På många ställen är det 30 cm högt och jag har inte haft tid att klippa. Även om det är maken som är huvudansvarig för vår trädgård, enligt löfte när vi flyttade in för 15 år sedan … ett löfte som aldrig infriats, så är det alltså jag som sköter den delen.

Efter att ha läst ut Lottas bok var jag tvungen att släpa fram gräsklipparen. Det är min meditation. Plus att det är perfekt om man vill gå runt och småfisa lite.

En och en halv timme senare hade jag smält hennes historia. Och fisit klart.

 

Jag har tagit lite semester den här veckan. Har en massa grejer som måste fixas. Och så funderar jag på om vi ska dra iväg utomlands. Frågan är bara vart. Hur ser era sommarplaner ut? Jag ska till Skåne, d e t ä är i alla fall säkert. Vet inte när bara.

Ursäkta mig

Att blogga blev sekundärt igår då 26-åringen lades in akut på sjukhuset. Hörde för övrigt att jag inte hade tillräckligt med ”bandbredd” här inne, eller vad sjutton det heter. Nåt med att bloggen inte pallar bildtrycket för besökare varför det inte gick att komma in igår. Jag fattar ingenting men nu är det fixat.

 

Liksom att 25-åringen håller på att bli fixad. 

Läget är under kontroll men lusten att hänga här inne är inte så stor just nu. Vill för övrigt tacka er för fina ord i förra inlägget. Som jag skrev så föder hat bara hat. Jag tror på att ha ett gott hjärta och önskar man andra illa kommer det alltid tillbaka. I någon form.

Just nu är det mycket. Renovering här hemma med diverse hantverkare överallt. Jag har mycket kontakt med Christina, ”mitt” medium. Behöver lite vägledning i stora frågor och hon jobbar ju också som rådgivare inom personlig utveckling. Jag har även genomgått ett par tre stycken semi-meditationer, sjukt intressant och givande. Jag är för allt som kan få en att utvecklas och bli en bättre människa. 

Ni är flera som skriver att jag behöver ta hjälp. Jag gör det ibland. Har gått i terapi men känner att jag inte kan springa där i tid och otid. Långa perioder är det bra, men i förra veckan hände något som gjorde situationen med 25-åringen mycket jobbig. Samtidigt skulle jag vara go glad och kexchoklad och åka på ett Disco SM i Örebro. Det blir lite för mycket när man inte kan vara på två ställen samtidigt och då råkade jag bryta ihop en smula. Skrev inlägget men lät det gå ett par dagar innan jag lade ut det. Ibland önskar jag att jag kunde skriva om allt som händer, och det som har hänt, men det går inte.

Men, som med så mycket annat bidar jag min tid. Under tiden ska jag lukta på mina fina blommor jag fick av 25-åringen härom dagen.