Örebro levererar, om inte annat så choklad

Varje morgon börjar med ett par timmars sminkande. Fattar inte hur dom orkar. Själv har jag köpe-fransar, borstar håret och sen är jag färdig. Bättre bedagad tant.

Gamla domaren i Let’s Dance; Dermot Clemenger har en dansskola här i Örebro och han arrangerar årets Disco SM. Närmare 2500 danstävlande ska slåss om ett antal pallplatser.

Några av skolans fantastiskt duktiga elever.

Talibanen tävlade inte igår så hon peppade de av kompisarna som gjorde det. Tävlingen har olika grenar; solo, duo eller grupp och hon kör grupp.

Och medan bästisarna kämpar på golvet passar hon mobiler.

Hade jag varit några år yngre så hade jag lätt hoppat i nån sån här dräkt och börjat tävlingsdansa. Det är en drömsport för en blingskata som jag!

 

Tävlingen är väldigt välordnad utom på en punkt. Varje danstävling har ett fikabord för oss lagledare. Detta för att vi oftast inte hinner springa iväg och köpa fika utan då finns det ett som brukar stå intill alla lagledarborden. Väry praktiskt. Vi är som sagt på SM. Då kan man förvänta sig en viss standard.

Det har gjort alla rätt på den här tävlingen utom just med lagledarfikat. Det här är vad som stod på bordet. En kanna kaffe, socker, servetter, muggar, skedar och mjölk. Och en flaggjefel. Inga mackor, inget fikabröd, inget te. 

Så här såg delar av v å r t lagledarfikabord ut på vår tävling som vi anordnade för två veckor sen. Man kan säga att SM-arrangören har lite att lära. Jag blev skitirro och klagade lite, en halvtimme senare ställde dom ut en skål bullar. Well, alltid något.

Det är ju tur att man har människor omkring sig som gör en glad. Danslärare Josefin och Malin, som äger dansskolan. Josefin är skolans mest tuffa lärare och I love her to death. Inget jidder, raka rör och skitbra. Eleverna har superrespekt för henne och tycker att hon är världens strängaste danslärare, hehe. Hon och jag har bestämt att vi ska hålla i fler tävlingar för vår dansskolas räkning. Vi är ett grymt team!

Danslärarna Daniel och Vendela är också på plats. Vädret här är för övrigt fantastiskt.

Det låg ju en liten ask med choklad på rummet när jag kom i torsdags. En läsare gjorde mig uppmärksam på var butiken som chokladen kommer ifrån ligger. Hon var till och med så snäll att hon ritade en karta åt mig.

Tidigt på eftermiddagen smet jag och en annan dansmamma iväg. Vi försöker ta oss fram med kartans hjälp men går givetvis vilse. Nu när jag lägger upp kartan här så ser jag ju här jäkla lätt vägen dit var. Vi gick åt ett helt annat håll. 

Till slut går vi in på hitta.se och letar efter chokladaffären. Den skulle finnas på ett torg så vi går dit. Passerar en konstig grej: en miljon stolar som står huller om buller.

Vi går närmare för vi tänker att vi måste ha sett fel,men jodå, det visar sig vara en konstutställning.

Vi knallar vidare och inser att adressen på Hitta.se är åt helvitti så vi får gå hela vägen tillbaka igen. Börjar gå efter läsarens karta. Vi går och går. Och går lite till. Hur jefla stor är den här staden egentligen. Precis när vi ska ge upp stannar jag en cyklist och säger att ”please tala om var chokladaffären ligger för vi MÅSTE ha choklad!”

 

”Där” säger hon och pekar runt hörnet.

Till slut hittar vi det och som tur var så var det öppet också!

Miljön var fantastisk!

Hur billigt som helst!

Vi köper med oss lite choklad och går tillbaka till hotellet. Utanför finns en utomhus-bar så vi sätter oss där för att vila fötterna efter den timslånga promenaden.

Var tvungna att svalka oss med lite bubbel och vin.


Allt eftersom tiden gick dök fler och fler upp. 

Och man blir törstig av solen, hehe!

 

På kvällen blir vi 30 personer som intar en god middag på en av stadens bättre restauranger. Våra döttrar sitter vid ett separat bord.
Dessvärre fick vi vänta två timmar på maten och det blev en hel del fel, men personalen var supertrevlig så jag hade svårt att bli irriterad. Däremot var jag hungrig som en babian när maten kom in. Precis när jag börjat äta på min mat kom servitrisen tillbaka och bad om ursäkt, men maten hon just serverat mig tillhörde nåt annat bord.

Men, eftersom jag redan börjat fick jag fortsätta, hehe.

 

Anna kunde knappt andas och än mindre prata när hon fick in maten. Herregud så hungriga vi alla var. 

På restaurangen satt en kvinna och spelade på en flygel. Väry vacker musik.

När jag vände mig om och tittade från andra hållet höll jag på att garva ihjäl mig.

 

Idag är det lördag och talibanen tävlar i grupp. Supernervöst. Tjejerna har en tendens att slarva lite när det går bra och gör dom det även idag så åker dom ut med huvudet före. Konkurrensen är stenhård.

 

För övrigt ska det bli 27 grader här idag. Kul för alla er som kan tillbringa dagen utomhus. Nu ska jag iväg och lyssna på dunka-dunka-musik hela dagen.

 

Häpp!

Hello Örebro, tell me how you’re doing!


Igår rasslade vi förbi Wilmer Kaffebar och drog i oss en avokadomacka innan bilfärden till Örebro.

Kom iväg runt lunch och tokglömde att det var röd dag och varenda människa var på väg att lämna den kungliga huvudstaden. Fifasen vilka köer.

 

Vid den här tiden förra året hölls SM i disco i Norrköping. Då denna årliga tävling alltid hålls två gånger i samma stad visste jag att det var dags för en ny stad 2017. Där och då ringde jag runt till en specifik hotellkedja som många dansare brukar bo på. Jag valde några stora städer på måfå och började ringa runt. Lyckades pricka in Örebro som den tredje. Ringde hotellet i den specifika kedjan och de svarade att just denna helg 2017 så fanns inga rum lediga. Nämen hoppsansa, då fattade jag att SM skulle hållas här i år. Eftersom vi har tävlat här tidigare och då bott på ett kalasbra hotell så tog det åtta sekunder för mig att ringa Hotel Behrn och boka upp de 55 rum de råkade ha lediga! Det är alltid roligare om så många dansare som möjligt från dansskolan bor på samma ställe.

Hotel Behrn är ett familjeägt hotell i centrala Örebro. Många korridorer och givetvis irrade jag omkring en kvart innan jag hittade rätt. Som vanligt.

Just vårt rum är yttepytte men det är fint. Nästa år ska jag dock flirta till mig ett större eftersom vi ändå tillbringar 4 dagar här och det är skönt med lite space.

En trevlig överraskning stod på bordet. Jag är en sucker för choklad så jag blev kalasglad. 

Personalen här är fantastisk, särskilt den här bönan. Jag hade fuckat till det med ett rum men hon hjälpte mig med en paniklösning. 

Innan resten av dansföräldrarna dök upp var vi några som passade på att släcka törsten i det fantastiska vädret.

Det här med att vara femtioplus och egentligen inte tycka om öl, men sitta på en restaurang och halsa utan att märka att man blir fotograferad … well, skämskudde modell stor på det.

 

Vi kom inte i säng förrän vid midnatt och nu är vi på väg till tävlingsarenan om en liten stund. 2500 tävlanden. Jag är lagledare, vilket betyder att jag håller koll på vilka av våra elever som går vidare i vilka ronder samt ser till att tjejerna får i sig käk mellan varven. Vi håller på tills ikväll och jag kommer vara trött som en babian. Musik är inte min starkaste gren och här handlar det om dunka, dunka och skitmycket dunka. 10 timmar i sträck.

 

Jippikayey!

Vårkläder

Härom dagen fick jag hem en beställning kläder och jag hade inte tänkt visa om det inte vore för talibanen. Behövde lite nya kläder till våren då jag gjort en storrensning här hemma. Jag blir för övrigt löjligt glad när jag får sms om att jag har paket att hämta på dyr-ICA.

 

Talibanen satt i soffan när jag packade upp paketen och glad i hågen provade jag allt. 

Kolla vad fina! Jag har dock en förmåga att beställa lite för stora kläder, 42 när jag kan ha 38-40, men det gör inget. 

Försöker vänja mig vid att ha lite kortare ärm. Sjukt svårt då jag har sådana komplex för mina armar. Blev tokkär i den här blusen. Den blev solklar favorit. 

Och så gillade jag den här ”koftan” som är lite, lite glittrig.

Var på toppenhumör … tills talibanen sa att jag såg ut som en gammal tant i alla kläder. Jefla unge, hon kommer inte få en spänn när jag dör.

 

Lite senare på kvällen var jag och Wendy på galapremiären av Alien. Vi gick in i salongen och satte oss och efter en stund kom jag på att jag var tvungen att ha dricka innan filmen skulle börja. Lämnar min jacka och går ut i foajén. Det var packat med folk. Hittar dricka och sicksackar mig tillbaka till min plats. Vad jag inte hörde när jag gick ut från salongen var Wendys rop efter mig.

Hade jag gjort det så hade jag inte behövt gå iväg med alla lapparna på mina nya kläder. Folk måste ha trott att jag köpt kläder för att lämna tillbaka dom. Fifan som jag skämdes.

 

(Vet att jag får frågan: Cream-kläderna kommer från Ellos och Cream-clothing.com)