När en dum idé blir lag i ett hushåll

För några år sedan kom talibanen hem med en egenhändigt gjord smörkniv från slöjden i skolan. Den traditionella gåvan till hushållet som alla barn verkar få göra. Kniven var kanske inte lika tunn och smidig som köpesmörknivarna men den var gjord med kärlek.

 

I vårt hushåll köper vi stora smörbyttor. Bregott. Så klart. I vårt hushåll kan det möjligen vara så att husfrun inte alltid är jättesmart. När talibanen överräckte kniven och bad modern att testköra den så kläcker den osedvanligt korkade mamman ur sig:

”Nämen kolla, vad fiffigt, den är så liten så den får plats ovanpå här!”

 

Och det skulle ju kanske vara en perfekt förvaringsplats. Om det inte vore för att en kniv som används blir smörig och ska den då läggas i locket varje dag … så blir locket JEFLIGT smörigt och därmed superkladdigt.

 

Jag insåg g i v e t v i s  det här ganska snabbt och började g i v e t v i s omgående att stoppa ned den använda smörkniven i diskmaskin efter varje användande. Dessvärre lever jag med två extrema vanedjur så g i v e t v i s tog de en ny smörkniv … som g i v e t v i s också råkar passa i utrymmet på locket.

Eller ja, även om smörknivarna inte passar så läggs dom på locket ändå.

 

Jag får f-n krupp på det här men det är HELT omöjligt att få dom här tomtarna att ändra ovanan. Jag blir lika sur varje gång jag tar ut paketet och kladdar ner hela handen och börjar på allvar fundera på om jag ska köpa hem flytande steksmör i stället.

 

Har ni några olater i hushållet? Eller snarare; har ni några inneboende som har det?

Det här med att ha en tonåring

Igår hade talibanen 3 kompisar som sov över. Jag hade förmånen att under några timmar få sitta och prata med dom när de åt middag. Det är ju några år sedan jag satt så här med 26-åringen och hennes kompisar och jag måste säga att det är givande att höra hur de tänker, vad de har för värderingar och hur de ser på livet i allmänhet. Lyssna på skvaller om kompisar som inte är kompisar. Om andras föräldrar och deras beteende. Hur de tänker kring killar. Om alkohol. Förvånad över hur öppna de var och hur mycket de berättade.

 

Jag och talibanen är inte alltid på samma sida. Jämför jag med 26-åringen så är vår relation rätt annorlunda. Om jag tyckte att 26-åringen hade ett jäkla tonårshumör så var det en västanfläkt jämfört med den här raringen. Hon är inte alls lika ”mjuk” som sin storasyster utan självklart en helt annan människa. Lite svårare att komma in på livet. Jag känner igen mig själv väldigt mycket i henne och jag ser hennes starka vilja till självständighet.

 

Därför blev jag väldigt varm i hjärtat vid ett tillfälle igår när hon säger ”… det är därför jag lyssnar så mycket på vad du säger mamma”. 

 

Sweet Lord; ungen lyssnar fast hon beter sig som att hon tycker att allt jag säger är mossigt. Trots alla ljudliga suckar så når man alltså igenom. Snacka om att jag blev förvånad.

 

Och glad.

Ungdomar som har fester

Fö ett par veckor sen var talibanen på en fest här i finhooden. Kompisen som hade festen hade bjudit in ett 50-tal (!) vänner. Well, jag ska ju erkänna att jag fick kraftig hicka när jag hörde det. I synnerhet med tanke på att hon var på en annan fest här nån vecka innan där 100 personer var inbjudna och det slutade med att polisen kom och stängde ned partyt. Alkoholen flödade där, vilket jag själv råkade bli vittne till.

 

Den här festen visade sig vara lite annorlunda. Kompisen hade meddelat varenda inbjuden gäst att det var nolltolerans på alkohol och att det skulle finnas vakter. Jag var ändå tveksam. Vid den förra festen hade killen också ”vakter” i form av ”två långa killar som ska stoppa alla oinbjudna”. Det gick ju sådär med den saken kan jag meddela, därav polisens besök.

 

Jag lät henne ändå gå med löfte att hon, som alltid, sms:ar under kvällens gång så att jag har koll på läget. Några timmar senare kom det. Allt var jättebra och hon hade jättekul och livet var jätteroligt och det var jättebra vakter. Typ så.

 

Vid 23.30 hämtade maken henne och när hon kom hem berättade hon att det mycket riktigt hade varit vakter på festen. Skillnaden den här gången var dock att pappan i familjen råkar äga ett större bevakningsföretag och det var således ”riktiga” väktare där. Mitt under festen kom det fram att några/någon hade med sig alkohol i alla fall. Kompisen som hade festen blev extremt besviken så mitt i allt skruvade den ena vakten ned musiken och lät meddela att ”om vi kommer på en enda med att dricka här så är festen slut och ni åker ut direkt!” Den eller dom som hade med sig något såg till att det försvann på 0.2 sekunder och festen kunde fortsätta och blev hur kul som helst. Tydligen.

 

Kan ju bara säga så här. Jag önskar att alla fester framöver kommer bli så här. Vi bor i ett så kallat finområde men satan i gatan så mycket skit det florerar här. Jag vet ju hur man själv höll på som tonåring men skillnaden nu mot då är att nu för tiden florerar det även mycket droger. Min stora skräck. Och givetvis fattar jag att hon kommer testa alkohol och bli full vad det lider men då har jag åtminstone sett till att jag har det fulla förtroendet att hon kommer ringa mig, eller be någon kompis ringa mig. D e t kan man ju vara tacksam över.

 

Hur tänker ni kring fester och vilka regler kör ni?

När man gör en unge arvlös

Talibanen går i åttonde klass. Sitter i skolans elevråd. Här i finhooden är det skolelever som anordnar den lokala majbrasan. Runt den kommer det finnas allt från korvförsäljning till … you name it … som går att sälja. Intäkterna går till en klassresa. Ett jättearrangemang med andra ord.

 

Härom kvällen:

 

”Just det mamma, nästa termin är du klassmamma!”

 

”Va, vadå … hur kunde jag bli det?”

 

Alltså, vi hade planeringsmöte om majbrasan  … vi vill anordna den och då behöver vi hjälp av föräldrar för att organisera eftersom det kommer ta en massa tid … och då tänkte jag att du skulle … ähum … vilja det … så då föreslog jag dig.”