Jamen då var det vardag igen

Well, då har man avverkat ett gäng dagar i Italien och det är bara att hoppas att det ger utdelning.

Bortsett från att den ena flighten hem var bland det jefligaste på länge, i form av s j u k a luftgropar, så gick allt smärtfritt.

Jag kan ju inte påstå att flyga är det roligaste jag vet och jag har dessutom en mardrömsflight till senare i veckan: först 2 timmar till Amsterdam och därifrån till Lima … ytterligare drygt 13 timmar. TRETTON TIMMAR! Gissa vem som kommer bunkra sömntabletter och stödstrumpor …

 

PS. Till er som blev lite upprörda över att vi fotat kläder på en gravplats igår: ber om ursäkt om för att ni tog illa upp. Dock frågade vi givetvis om lov före och 98% av bilderna togs dessutom utanför då vi hittade en bättre plats för ändamålet. 

En del av det som kommer

När vi var vid den vackra gravplatsen igår passade vi på att ta lite foton på en del av de kläder vi har köpt in. Miljön och vädret var fantastiskt. Blommigt och gult är det som tydligen gäller i sommar. Basattnivet.

Sådana här bodde jag i förra sommaren och de kommer storsäljare även denna sommar.

Gult är som sagt årets färg och den här är min favorit. Vi köpte in många enfärgade eftersom jag tycker att de är lättare att matcha med annat.

Det här är en annan av mina favoriter, med fjädrar. Den tar vi in i rosa och i blått. Superfin.

Note to self: inte så smart att ha ett vitt linne under en svart blus när man ska fota i solsken…

Den saliga tron

I flera dagar har vi åkt förbi en fantastisk vacker gravplats och på kvällarna har den varit upplyst av hundratals små ljus. Härom dagen tog vi oss tid att stanna för att gå in och titta. 

Det var så otroligt vackert och rogivande. Jag är långt ifrån troende men vid sådana här platser infinner sig alltid ett lugn.

 

Jag har tänkt på det. Ibland kan jag känna en viss avundsjuka till de människor som är djupt troende. Hur jefla jefligt man har det, eller om det händer något tråkigt, så har man sin tro till tröst. Jag är uppvuxen med halva släkten Jehovas vittnen även om just min lilla del av den inte alls var inblandad. Dock fick jag lov att gå på måååånga Jehovas-möten när jag var mindre. Varje sommar när jag hälsade på min farmor på Öland så drog hon iväg mig till stormöten i Skandinavium i Göteborg flera gånger. Som sagt, jag hade halva inne i den delen av världen och jag minns att jag redan som liten noterade den gemenskap man hade.

 

Är ni många troende här inne?

Oh happy friday på er, jefla tur att man lever när man reser med en amerikansk analfabet

Vi jobbar från tidig morgon till midnatt varje kväll här. Babiantrötta. Jag kör vår hyrbil. Överallt. Med manuell växellåda. Värsta jag vet. Det hackar och stannar och jag ser ut som om jag är ute och övningskör. Vi kissar på oss av skratt. Wendy körde från flygplatsen i söndags men vi kom på att hennes körkort gäller bara för automatlåda så det var bara för mig att gilla läget och sätta mig bakom ratten.

 

Alltså är hon kart-chef. Inte den bästa. När vi satte oss i bilen första dagen berättade hon att just det här med kartor inte var hennes starkaste gren. Well, let me tell you att vi haft en del kul de senaste fem dagarna. Härom dagen säger hon: ”go left”, och pekar på vägen. Jag svänger. Inga konstigheter mer än att jag, som vanligt, är superkoncentrerad på att få i rätt växel så att bilfan inte stannar. Alldeles för sent upptäcker jag att vi får mötande trafik.

 

Italienare är inga människor man ska ha med att göra i trafik. De kör som vettvillingar, skiter i alla regler och man är svettig nog ändå. Att möta ett gäng på fel körbana är inget jag rekommenderar . Till slut körde jag åt sidan och fick BACKA hela jefla vägen tillbaka.

 

Fifan, det kunde ha gått riktigt illa men efteråt skrattade vi så vi höll på att göra på oss. Behöver jag tala om att hon fick sparken som kartläsare …

Vädret här är fantastiskt, igår hade vi hela 22 grader och jag tror att jag stannar kvar. Hur är det i Stockholm, är det vinterjacka som gäller och vad ska ni göra i helgen?