Men varför kan saker och ting inte bara funka

Jag HATAR allt tekniskt skit. Jag har en iPhone. Jag har lagring i nåt jäkla moln som heter iCloud. Jag har maxnivån där. I fredags morse får jag upp ett meddelande om att min Mac-lagring är full. Eh. Inte så bra läge.

För ett par år sedan köpte jag en extern hårddisk. För att maken sa att det var bra … ”om något händer!”. Så jefla bra att ”något händer” när jag är i Italien och den ”nya” hårddisken ligger hemma i sin oöppnade kartong. Skitbra.

 

Okej, ”rensa bilder” säger kamraterna. Som för övrigt är sjukt chockade över att min telefon innehåller 51.520 bilder. Här snackar vi om kompisar som jobbar med bilder varje dag. Själv har jag inte förstånd att inte förstå då jag inte sett något onormalt med det. Eftersom jag är dum i huvudet.

 

Så under hela första konferensdagen sitter jag med två öron åt leverantörerna som pratar och två ögon på datorskärmen och rensar bilder. När dagen är över har jag raderat 14.500 bilder. Tittar i datorns papperskorg för att rensa den och äntligen frigöra minne. Den är TOM! Jag fattar ingenting. Går in i datorns bildbank och jodå, bilderna är borta där, men var fasen har dom tagit vägen? Kollar i mobilen och börjar fan gråta. Där står det att jag fortfarande har 51.520 bilder.

 

VAD GÖR JAG FÖR FEL?!!

Om att vara turist i Rom med nya kompisar

Jag har slutat att be om ursäkt för att jag är totalt ointresserad av kultur. Har aldrig varit det men alltid trott att jag är en mindre begåvad människa just för att jag inte är intresserad.

 

Rom är en av världens viktigaste städer när det kommer till kultur och arv. Dessvärre hjälper inte det mig. Jag är fortfarande totalt ointresserad. Visst, Colosseum är jättefint men det går lika bra att tycka det från en dator, eller på bild i en tidning.

Härom dagen åt vi en fantastisk lunch. Min plan var att dra tillbaka till hotellet och jobba efteråt men se, det var inte Bellas och Kickis plan. ”Kom igen nu Mona, följ med till vatikanen!” 

 

”Okejra!”, sa jag. Då hade jag ingen aning om att vi skulle traska 7000 mil. Jag tänkte taxi, kliva ur, fota sig lite, kliva in, åka till hotellet. Ehh. Eller inte. Vi gick. Och gick. Och gick som fan. 

Kolla, lååååångt därborta är påvens kvart! Men, jag måste erkänna att vägen dit var fantastiskt vacker. 

… och det var dom här brudarna också!

(Jag har blandat bilderna hej vilt här, jag vet det!) Flera av mina bilder har jag fått lov att sno av Bella; IsabelleEngqvist.

Solen sken och jag hade rött läppstift. Kunde det bli så mycket mer fantastiskt så säg! Well, kanske kunde ha varit smart att ha på sig flipflop. Jag ska bespara er bilden på mina fötter med femtioelva blåsor. Satan i gatan så ont jag hade. Till slut var jag tvungen att gå barfota. Efter ett tag var Bella så snäll och bytte skor med mig. Hade nog fan inte överlevt annars. 

Vi knatade på och till slut var vi framme. Påven hade dock inga planer på att bjuda oss på fika så det fick bli ett gäng selfies i stället. 

Älskar den här bilden ovan på mig och Kicki. 

Okej, jag ska väl erkänna att det var rätt mäktigt att stå där. Platsen man bara har sett på tv många gånger. 

Jag hatar min hals. Har jag sagt det förr?!

Tillbaka på hotellet höll jag på att smälla av när Bella berättade att vi hade gått nästan 1,5 MIL!

 

Så bra. Då har jag gått färdigt för de närmaste två åren.

Att umgås, lära sig saker och äta gott i Rom

När jag var i Italien första gången så bilade familjen runt. Vi lyckades pricka in varenda skitmatställe i landet. Kom hem till Schweden och var skitbesviken. Till och med pizzorna smakade hästskit.

Min nästa resa hit blev med Daisy Beauty och var liksom denna gång till Rom. För 1,5 år sedan. Kicki och Sam, som äger tidningen, är matgourmeter av rang. Varje gång de anordnar dessa pressresor så åker dom till varje ställe och rekar. De bor på diverse hotell för att kolla hur bra hotellet är, de testar x antal restauranger för att undersöka kvaliteten på maten. När konferenserna är över har dom möte med hotellchefen och berättar om det är något de/vi varit missnöjda med. Eller om det varit bra. Det besöker restaurangerna vi ätit på och gör samma sak.

 

De leverantörer i hud- och skönhetsbranschen som deltar är mycket noga utvalda. De måste passa kriterierna för att få vara med och får före resorna delge Kicki om hur deras upplägg för oss kommer att se ut.

 

Sista kvällen har vi en prisutdelning som har föregåtts av ett tävlingsformulär.

Vi får frågor om allt vi har gått igenom. Ett smart sätt för att veta om man hängt med. Jag är alltid helt jefla värdelös för jag vinner aldrig. Här försökte jag dock vara rolig men inte ens det vann jag på, ha ha!

 

När konferensen är slut får vi deltagare alltid fylla i en utvärdering där vi får svara på frågor som t ex ”Vad tyckte du om Lumenes presentation?” ”Vad var bra?” ”Vad kunde de ha gjort bättre” ”Vad tycker du om hotellet?” ”Nämn tre saker du tänker på när du hör namnet Dermalogica”.  Varje leverantör får vi frågor om.

 

Och så vidare. Kicki och Sam gör med andra ord ett megajobb både inför och efter men så är dessa resor också e x t r e m t populära just för att de ger så mycket. Det handlar alltså inte alls om att åka på en resa, få ett gäng läppstift och en ny hudkräm, äta gott, ut och festa och sen hem. På intet sätt. Det är ett sätt för branschen att nå ut via våra kanaler och för oss att lära oss och sprida vidare till intresserade. Flera av alla som är med är professionella make up-artister så det här är superviktigt för alla parter. Liksom för de skönhetsjournalister som sedan skriver om produkterna i sina mediekanaler.

Det är också därför jag är toksåld och därmed är en betalande prenumerant till själva tidningen Daisy Beauty. Det är ett magasin som passar både den som lever för smink och hudvård, men även för mig; en vanlig svennebanan. Som har ett lagom, om än ett växande intresse. Det fina med magasinet, förutom information om produkter, bra artiklar med mera, är att den är orädd för att kritisera. Är en produkt skit, well, då skriver man att den är det. Naturligtvis är allt subjektivt. Det är ärliga reportage och ingen leverantör kan köpa sig till en bra recension, eller artikel. Jag är i och för sig inte förvånad eftersom Kicki är en extremt rak person med hög moral.

 

Varför är jag, som inte är en beauty-nörd medbjuden då? Well, det ska ju inte stickas under stol att jag har en bred läsekrets som d e s s u t o m är bra. Alltså, det finns två typer av läsare: de som inte bryr sig och de som faktiskt gör det. Mina läsare tillhör den senare kategorin. Jag blir även mer och mer intresserad av hudvård. Att sitta och lyssna på leverantörer och framför allt lyssna på de gamla rävarna, är väldigt få förunnat och jag är oerhört tacksam för den möjligheten. Nu har jag haft råtur som fått följa med vid flera resor på raken, det är nämligen inte alls särskilt självklart då det är många som jobbar i den här branschen och alla kan omöjligt få följa med. Kicki och Sam varvar deltagare vid varje tripp. För mig har det varit otroligt givande eftersom jag lär känna nya människor varje gång men framför allt för att jag ÄNTLIGEN har fattat vikten av att sköta om min hy. Bland mycket annat.

 

Fast, det var ju inte det här jag skulle skriva om just i det här inlägget. Jag skulle berätta om alla trevliga människor som är med.

Bland andra Dermalogica-Tommy.

 

Det var länge sedan jag träffade någon som jag gillade skarpt på 0.2 sekunder. Härom kvällen hamnade vi i baren. Eller ja, jag skulle gå upp på rummet och jobba eftersom jag ligger efter med hur mycket som helst. Blev presenterad för Tommy, som jag inte träffat och som skulle hålla sin presentation dagen efter. Jag tokfastnade i sällskapet. Tommy är en god vän till Sam och Kicki privat. 

Helvitti så kul vi hade. 

Med var givetvis Sam och Lumene-Ola.

Sam hade passat på att få sina naglar fixade av Tina och Christa! Fifasen som jag skrattade när jag såg det.

Jag kom inte i säng förrän flera timmar senare. Way too late.

För första gången är två unga youtubers med på resan: Marcel och Amir. 17 och 27 år gamla. Så jäkla roliga. Jag hade Amir vid middagesbordet vid en av middagarna och det var himla intressant att höra hur det funkar i youtube-branschen. 

Vi äter gott som attan. 

Fast gränsen gick här. Jag är ju ingen fantast av sånt som växer på buskar eller på andra sätt är naturens bidrag till grönt inom matlagning. Det här var nån spenathistoria som tydligen hade varit ”supergott” men näää, nån måtta får det vara.

Säg hej till Sara Arnald! Hon är fotograf och gör nästan all fotografering för Daisy Beauty. Henne tycker jag mycket om.

Min nya kompis Kicki hjälpte mig att putsa till fejset lite. Hon jobbar ju som make up-artist på heltid, ofta på SVT, och kan sånt där … till skillnad från somliga andra.

På väg till helgens sista middag; Bella och Anna-Karin. Båda två är make up-artister och jag hängde hela helgen med Bella. Som jag träffat flera gånger tidigare. Flera av mina foton i mina inlägg från den här helgen är snodda av henne. Hon börjar förresten jobba hos Idun Minerals den här veckan. Sjukt kul!

Linnea Öst a k a ”Arga Tanten”. Här snackar vi the Queen of precis allt inom skönhet och hudvård. Journalist som skriver för många tidningar. Vi har också träffats flera gånger och jag älskar henne. Hon är dessutom grym på att göra sotade ögon. Och vacker som få. 

Christa från L.Y.X Cosmetics och Agneta från Skönhetsreportrarna. Agneta kan allt om ekologisk hudvård och smink. Sjukt duktig. 

Ida, före detta modell men numer make up-artist.

Supertrevliga Amir.

Den traditionella utdelning av pris efter dagens frågeformulär.

Linnea var en av vinnarna och överlycklig: ”jag har aldrig vunnit förut!” (Hon är en av få som är självskriven på varje resa.)

Well, det ser ju kanske inte så aptitligt ut men holy smoke så gott det var!

…. och fräscht. 

Kolla det här. En stekt aubergine. För första gången i hela mitt skitgamla liv smakade jag. Åt en. Åt två. Åt fyra. Det var supergott.

 

Än kan kärringen lära sig!

Att vara på en pressresa i Rom

Med i Rom är även L.Y.X Cosmetics och dom har jag träffat förut. Började använda deras superbraiga nagellack innan jag träffade Tina, grundaren, på dessa pressresor. Hon har lyckats med det fullständigt omöjliga; att vinna över Läkemedelsverket. Det började med att hon tog fram ett akrylnagellack, Lackryl, som förbjöds enligt Läkemedelsverket. Som, med all rätt, förbjöd all typ av sådant lack (när man har en egen lampa hemma som härdar lacket) då det uppstod skador hos en del användare. Tina gick i taket eftersom hennes produkt inte alls hade samma komponenter utan tvärtom, var hur bra som helst. Ingen liten företagare vinner över LV men det gick hela vägen till Europadomstolen … som sa ”ajabaja” till KV och gav Tina rätt.

 

Lacket säljer som smör och för snart ett år sedan kom hennes nya produkt, Lacqua. Klicka på bilden ovan så ser du vad det är mer exakt. Det fiffiga med det är att du kan d r a bort lacket när du har tröttnat. I början funkade det inte alls på mig men jag slarvade lite med hur det skulle sättas på. Eller rättare sagt; man måste vara extremt noggrann med att göra rent naglarna innan man använder det. Är man inte det så lossnar lacket direkt. Men, gör man det rätt så sitter det länge. 

Tina och jag kommer från samma barndomshoods och vi gillar varandra mycket. Jag har en djup respekt för människor som kämpar för sin rätt och som sliter som en babian för att lyckas. Nu finns Lacqua på alla Åhléns-varuhus (de har exklusivitet fram till årsskiftet) samt hos en del näthandlare. 

Tina och hennes kollega passade på att göra naglar på de som ville. Här på Agneta och på A.

Givetvis passade jag också på. På ringfingrarna lade hon på ett kromlack. 

Tina gjorde en specialvariant på mig på övriga naglar: körde först ett lager Lacqua och ovanpå det ett lager Lackryl.

Jag ba’; ”Kan du SNÄLLA titta in i kameran så att jag kan ta en bild?!” Hehe, jag måste vara världens bästa fotograf!

Hm, jag har snott fotot här ovan från någon men minns inte vem just nu, f’låt!. Jag sitter där till höger och lyssnar storörat på Tommy. 

Tommy är inte bara en särdeles trevlig man, vilket jag fick erfara en av kvällarna, utan är också mannen som tog hudvårdsmärket Dermalogica till Sverige. Ett high tech-märke.

Foto: IsabelleEngqvist

Jag har ingen som helst erfarenhet av det men känner givetvis till det. Det har traditionsenligt varit ett hudvårdsmärke som många salonger använder i Sverige, runt 300 st (20.000 world wide), men finns sedan en tid tillgänglig via andra kanaler för oss som inte hänger på hudvårdssalonger!

För något år sedan blev jag rekommenderad att köpa det till talibanen då de har en superbra serie för ungdomshud. I Sverige får man inte marknadsföra hudvård specifikt för akne, eftersom det är en hudsjukdom och således bara får göras av läkemedel. I stället skriver man ”problemhy” och andra varianter av samma sak. Det är inget snabbfix-märke utan dessa produkter jobbar på lång sikt. Jag har som sagt aldrig haft nöjet att prova själv men måste verkligen göra det framöver.

Just det, en annan supercool grej som Dermalogica står till tjänst med är att de har skapat en ”skin pollution”-sida. Man knappar in en ort var som helst och får då fram luftföroreningshalten som påverkar hudens åldrande. HÄR hittar ni länken!

Med under helgen var även smink- och hudvårdsmärket Lumene.

Har skrivit om dom förut. I alla år har jag trott att det varit att skräpmärke men hej och hå vad jag haft fel. Det kommer från Finland och Ola, som är ansvarig för Norden, delar av Europa (om inte hela) samt USA kunde väl hålla med om att deras tidigare förpackningar knappast lockade några köpare. Eller, som hans finska kollega sa till mig härom kvällen: ”Lumene var ett märke som ens mamma alltid hade och som blev ens första produkt när man började använda sånt.”

Det här mina vänner, det här är en nyhet som lanseras i januari och jag kommer s p r i n g a till affären samma dag den kommer. I hundra år har jag använt Elisabeth Ardens ”Eight Hour Cream” och detta är Lumenes motsvarighet. Den kommer LÄTT ersätta EA’s produkt!

 Idag är Lumene mycket, mycket framgångsrika. Bra produkter med många naturliga ämnen till bra priser.

På dessa pressresor är det många journalister som är gamla rävar. De vet allt om allting. Jag har varit med några gånger nu och blir något imponerad när Ola får förfrågningar/önskemål från dessa kunniga kvinnor (ja, so far bara kvinnor) om att Lumene borde göra en viss produkt eller göra om en befintlig produkt … och nästa gång vi ser honom så har han sett till att bolaget tillmötesgått dessa önskemål! Han är dessutom extremt omtyckt av allt och alla.

 

Jag är ingen beauty-nörd men det finns ju dom som är det och jag har låtit mig förstå att det finns något som kallas för ”adventskalender” i den här branschen. Det vill säga: många företag såsom Body Shop, Clinique, NYX m fl, ger framåt jul ut en kalender fylld med produkter bakom varje lucka. Det här är tydligen årets happening eftersom det dels är bra grejer men värdet är ofta mycket högt till ett jättebra pris. 

Gissa om taket lyftes när Ola tackade för sig, smet ut och strax efter kom in bärandes på flera lådor … med adventskalendrar!

Det blev ett halleluja-moment de lux!

Värdet ligger på över 2.000 kr och de kommer kosta 799 kr. Tänker tävla ut en sån här lite längre fram, vad säger ni om det?

 

En annan sak: det verkar vara på sin plats att jag berättar hur marknadsföringslagen fungerar: jag behöver INTE reklammärka den här typen av inlägg. Jag är på en pressresa utan något som helst samarbete involverat. Får jag pressprover hemsänt så behöver jag inte heller reklammärka. Samma sak gäller om jag går på diverse event och får varuprover. Det är helt och hållet upp till mig OM jag skriver, eller VAD jag skriver om produkten. Det står mig helt fritt att skriva att det är en skitprodukt. Om det nu skulle vara det. 

 

Så fort jag har ett betalt samarbete så framgår det ALLTID tydligt i inledningen. Kan ju också påminna om att jag ALDRIG gör ett samarbete om en produkt/tjänst som jag inte står för. Jefligt tjatigt och kanske inte alltid handen på hjärtat från många i min bransch men jag är genuint ärlig när jag säger det. Har aldrig och kommer ALDRIG att göra samarbeten/reklam för skit jag inte gillar eller inte tror på. Och javisst har det svidit rejält ibland när man blir erbjuden shitloads med pengar för något, men varit tvungen att tacka nej till av moraliska, eller andra skäl. Dock tror jag att man vinner i längden med den inställningen. Så, ni som mailar mig; don’t you worry, ingen kommer någonsin missa ett betalt samarbete. Dessutom är det inga idioter här inne. Eller ja, en och en annan rutten haj ligger i vassen och glor men er skiter jag fullkomligt i. Jag värnar om alla andra schyssta läsare med sunda inställningar till livet. ❤