Ibland är det en samhällsplikt att läsa

 

Jag vill på riktigt att du tar dig tid att läsa det här. Visste ni t ex att kaffe är världens näst största handelsråvara efter olja? 7 miljoner ton om året. Även om du inte dricker kaffe så gör mig en tjänst och läs det här. Om inte annat för att sprida kunskap till andra.

 

I förra veckan mötte jag upp ZOÉGAS folk på Arlanda och tog planet ned till Helsingborg, för ett studiebesök i deras rosteri. 

Robin … 

… och Stefan är killarna som koordinerar vårt samarbete. Med på planet var även Magdalena, som jag lyckats få med i det här projektet. På plats i Helsingborg fanns Paula, den tredje influencern i gänget.

Jag var på extremt bra humör eftersom jag ÄLSKAR Skåne och skulle kunna flytta hit på 0,8 sekunder. Dessvärre är jag ensam i familjen om att vilja göra det.

 

Vi anmälde oss i repan och fick besöksbrickor.

Kissade på oss av skratt när vi såg Paulas namnbricka. Hon heter ju Paula Uribe. Praktikant-Gabriella och Peter var nog lite snabba i fingrarna där!

I entrén såg vi för övrigt en väldigt intressant sak.

Ett bönerum. Skaparen av ZOÉGAS inrättade det när rosteriet byggdes och det används fortfarande.

Vi började med en genomgång av vad vi skulle göra under dessa två dagar.

 

Jag måste fråga en sak: hur ofta tänker du på hur kaffet kommer till? Alltså, jag har ALDRIG tänkt på det. För mig har det varit något som står på hyllan i affären och om jag ansträngt mig så kanske jag även har tänkt att det kommer en lastbil till affären med kaffet. Vad som hänt dessförinnan har jag inte haft en aning om. OM ni bara visste vilket hantverk som ligger bakom. Det ska jag berätta lite om nu och läs n o g a!

Det är så här kaffebönor ser ut. Som bär. Jag ska inte bli långrandig men jag vet att jag har nya läsare här så jag drar det kortfattat. Varje bär plockas för hand när de har blivit mogna, dvs röda. För hand. Varenda en. I 99% av alla bär ligger det två bönor. Skalet sparas och återanvänds som gödsel. Det här är något som kaffebönderna fått lära sig i och med det här hållbarhetsprojektet som ZOÉGAS implementerat i flera östafrikanska länder.

 

Sen går bönorna igenom en reningsprocedur och kvalitetskontroll. Dåliga bönor rensas bort. Efter det rostar man en del av dom ur den skörd man ämnar sälja. Dessa rostade bönor mals till kaffe och en så kallad producent (en som köper kaffet för att sälja vidare till exempelvis ZOÉGAS) smakar av kaffet. Det kallas för ”koppning” och det ska jag berätta mer om senare.

 

Eftersom det är flera tusen kaffebönder som säljer sina bönor så ska shitloads av kaffe smakas av. Vi i Norden är världens mest kaffedrickande folk så det krävs ju en hel del inköp för producenten. Han, ja, det är dessvärre alltid en han, skriver sedan upp vilka kaffebönder han vill köpa av sen börjar det roliga. Kaffet auktioneras nämligen ut. Man sitter varje tisdag under flera månader, i en auktionskammare och ropar in kaffesorterna.

 

När producenten köpt tillräckligt mycket för leverans till Sverige, så skickas det till ett lager. Väl där rostas en del en gång till och det smakas (”koppas”) av igen. Detta för att se att kvaliteten fortfarande är bra. Det här sker flera gånger från det att bönan plockas till dess att lasten läggs på båt för vidare färd till rosteriet i Helsingborg. Det otroliga med det här systemet är att man kan spåra en skörd ända bak till exakt kaffeodling. Vissa kaffebönder har kanske bara 100 plantor, en annan kanske har 500 … och så vidare. Alla bönor kan alltså spåras till respektive odling, vilket är helt fantastiskt.

 

Eftersom produktionen av högkvalitativt kaffe minskat avsevärt och det är mycket oroväckande då det de facto finns en risk att kaffet kan ta slut om bara 5 år, startade ZOÉGAS ett projekt för 5-6 år sedan. De utbildar kaffeodlare att odla hållbart, de delar ut kaffeplantor gratis (gamla plantor måste bytas ut) och de utbildar kaffeodlare att odla hållbart så att kaffeproduktionen ökar och därigenom odlarnas inkomster. De satsar hårt på att utbilda kvinnor (Coffee By Women) och man siktar på att 30% av kaffeodlarna som utbildas i Östafrika ska vara kvinnor. Målet för hela projektet är att kaffebönderna ska välja om de vill certifiera sitt kaffe. Man odlar idag miljövänligt. Folk frågar mig om de odlar ekologiskt men det finns just nu inga möjligheter för det, det finns helt enkelt inte tillräckligt med kaffe för att göra det.

 

Viktigt att tillägga här är att varje kaffeodlare som får hjälp och utbildning av ZOÉGAS får sälja sitt kaffe till vem de vill. De har inga som helst skyldigheter gentemot ZOÉGAS. Dock vet odlarna att dom betalar bäst för den höga kvaliteten och de vill ju givetvis tjäna pengar. It’s a win win so to speak.

 

Nog om det och tillbaka till Helsingborg. Vi var ju i Kenya i november och fick träffa odlare och se hur allt gick till och nu skulle vi få följa kaffets väg här hemma i Sverige.

Ida hälsar alla välkomna. Ingen av dom har ju träffat Magdalena förut då hon kom in i projektet i och med den här resan. 

En intressant sak i det här företaget är att de har många, m å n g a, anställda som har arbetat där i hundra år. Det vittnar om att man trivs bra och det kändes på atmosfären. Fastän de är så många anställda så känns det som det familjeföretag som det startades som. Paula och fina Irina som var med i Kenya.

…liksom fd marknadschefen Cathrine, som nu jobbar med annat i företaget. 

Visste ni förresten att ett paket ZOÉGAS räcker till 72 koppar kaffe? Saken är den att man INTE ska ta lika mycket i skopan som med andra sorter. Då smakar det beskt. Det finns särskilda ZOÉGAS-mått, som alla handlare har fått men som sällan finns i butikshyllan. Trist med tanke på att de är gratis. Nu när ni ska börja köpa det här kaffet så tänk alltså på att dosera mindre. Kaffe med bra kvalité behöver inte överdoseras. 

Sen var det dags för ”koppning”. Vi hade med oss ett filmteam då vi skulle spela in en ”Kaffeskola”. Det här är skitkul så läs vidare;

Kolla här nu. Ovan ser ni ett antal muggar med kaffe i.  

Först doftar man på aromerna och sen väntar man lite tills kaffet svalnat en aning. Efter det börjar det roliga. 

Man tar en speciell sked, en ”koppningssked” och skopar upp kaffe från ytan, sen SUGER/bakblåser man in kaffet i gomen, utan att svälja, och sen spottar man ut det i spottkoppen. Precis som med vin. Det låter HELT sjukt. På det här sättet smakar man av kaffet och skriver ned sin bedömning. Det här görs två gånger om dagen och man måste vara minst 4 personer åt gången. 

Efter det var det vår tur att koppa. Sa*an i gatan så kul det var. Jag och Paula gjorde ju det här i Kenya, så vi visste ju någorlunda hur man skulle göra. Värre var det med Magdalena som höll på att kvävas.

Filmen nedan visar hur Magdalena på riktigt håller på att kola vippen då hon fick kaffe i luftstrupen. Vi fattar inte det riktigt, därav skratten.


Säkerheten på rosteriet är A och O så när vi skulle in där för studiebesök var vi tvungna att sätta på oss skyddskläder. Man får inte ha några smycket på sig och man får absolut inte ha nagellack.

Och har man skägg måste man även dölja det. 

Sen visades vi runt i fabriken.

Dan har jobbat där i 26 år och kan ALLT!

I rosteriet produceras tusentals paket om dagen, det finns kapacitet för hundra tusen paket om dagen. Så mycket älskar vi att dricka kaffe i Sverige!

Apropå säkerhet: man måste hålla i räcket när man går i trapporna.

Tack vare den stenhårda regeln har inga olyckor inträffat på fem år!

Schemat för vårt tvådagarsbesök var supertajt och dessemellan gjorde vi så kallade ”synkar”: man berättar en och en inför en kamera om det man upplevt under dagen. 

När alla har synkat så kör man en samsynkning, dvs alla tre.

Magdalena jobbar ju med det här så hon är ett proffs, Paula är en naturbegåvning. Själv är jag teflonhjärnan. Måste upprepa allt fjorton gånger innan jag kan säga något utan att staka mig.

 

Dag två var det dags för oss att rosta vårt eget kaffe.

Ida tog fram 7 olika sorters bönor från olika länder. Dessa bönor maldes och vi fick göra en koppning. 

Sen fick vi välja vilka vi tyckte mest om och blanda själva hur vi ville. Jag valde 70% bönor från Kenya och 30% från Eritrea. Dessa bönor rostades på två olika sätt för att på det sättet få fram två helt olika smaker. 

Vi fick även i uppgift att döpa vårt egenblandade kaffe, som sedan lades i fina påsar sydda av kvinnor i Rwanda. 

Förresten, har ni sett vilken fin kaffekanna? Den har Salvador Dalï gjort och Ida höll på att få en hjärtinfarkt när jag såg den på en hylla och lyfte ned den med ett ”va’ere här för nåt?!” 

Det bryggs kaffe dagarna i ända här. Har aldrig sett så många kaffeapparater och då är det här bara några stycken!

 

Miljöarbetet är extremt viktigt för ZOÉGAS. År 2030 är deras mål globalt att ha noll miljöpåverkan. De har 100% grön el och rosteriet drivs redan på certifierad biogas och vattenkraft.

Ovan ser ni tre skålar. I den övre är det orostade kaffebönor. När man rostar så bildas det ett tunt skal runt bönan, så kallad pergamin, till höger. Det pressar man till pellets, som sedan skänks till bönder runt om i Skåne för uppvärmning mot att de hämtar det på rosteriet.

Efter den sista dagen gjordes en större samsynkning innan vi åkte vidare.

På Drottninggatan i Helsingborg finns ZOÉGAS egna café och vår resa avslutades med en fika där.

Supertrevlig personal, så klart!

Kalasgott kaffe, så klart!

Här är hela produktionsgänget.

Vi alla tre är rörande överens om att det här är ett extremt roligt och givande projekt.

Jag är s å tacksam över att få vara en del av det här och för att jag har fått lära mig den långa resan från böna till hyllan i butik. Visste ni att ett kaffe ”koppas” ca 15 gånger från odlaren till dess att det åker ut i butik?! Detta för att säkerställa kvaliteten.

 

För mig har det inte varit frågan om någon omställning, jag har druckit ZOÉGAS sedan jag blev ammad så det var en självklarhet att fortsätta när jag flyttade hemifrån. Däremot hoppas jag att ni är många där ute som byter. Köp hem ZOÉGAS sommarkaffe och prova. GLÖM inte att ta mindre skopor, annars smakar det beskt. Gör du det rätt så är du fast, jag lovar!

 

Den här ZOÉGAS-resan fortsätter. Nästa stopp blir Way out West i augusti då vi tjejer ska jobba i ZOÉGAS-tältet med att dela ut kaffe. De är huvudsponsorer där.

 

Alltså, hörde ni: j a g på en musikfestival i dagarna tre, hahahaha!

Skönhet till havs

Innehåller reklamlänkar

 

Det är ju jefligt märkligt att man inte kommit längre på finlandsfärjor med internetuppkoppling, för det är ju inte direkt ett flygplan man sitter i. Stundtals fungerade det men absolut inte i hytten. Jättebra att jag släpade med mig min svintunga dator. Not. Blir så sjukt irriterad när jag inte kan blogga/jobba.

Gick upp i ottan i går och åkte till färjeterminalen. (Flera har frågat om ovan blus men den är tokslut hos tillverkaren, däremot finns det andra färger i samma modell HÄR. Vi får för övrigt påfyllning i nästa vecka.) Uppdaterat: det finns EN blå kvar i samma som jag har här!

Jag åkte på en presskryssning med skönhetsmagasinet DaisyBeauty och jag blir LIKA glad varje gång jag får göra det; bland annat för att jag alltid får eget rum, vilket jag verkligen uppskattar. Det är sällan jag har ensamtid så det är my kind of meditation. Jag njuter av varenda sekund.

Pressresan började med en kanongod frukost tillsammans med mina favoritbönor i skönhetsbranschen: tjejerna från Letsfaceit (IDUN, Wet’nwild, Eccotools och RealTechnics ) Carro, Joanna och Anna. 

Efter det hälsade Kicki oss välkomna och hon pratade mycket om varumärke. Hur vi som influencers och journalister tänker kring våra egna varumärken. Var och en av oss fick ju inför resan i uppdrag att ta reda på en i förväg utvald medresenärs varumärke.

Som jag skrev i förra inlägget gick ju det åt helvitti för min del, men Helene, som är redaktionschef på TopHälsa och ”min” uppgift, hade tursamt nog med sig en tidning åt mig! Hon har jobbat i hundra år som journalist på diverse tidningar och jag måste erkänna att jag kände ett visst avund. En gång var min dröm att bli just journalist och under tiden hon berättade kände jag att jag kanske borde ha följt den vägen.

Sen dog jag en smula. Kicki kom på den not briljanta idén att vi alla skulle presentera oss för varandra men då i en annorlunda form.

Jag, som verkligen, v e r k l i g e n, hatar utpekad uppmärksamhet funderade allvarligt på att dra ut på muggen tills alla var klara men jag visste att Kicki hade järnkoll och inte skulle glömma att jag inte presenterade mig.

 

När jag blir svårt nervös så blir jag bajsnödig. På riktigt. Svetten lackade och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Vi var ca 40 personer och jag satt längst bak. Funderade på vad jag skulle säga. Vi skulle ju likna oss själva vid olika saker. Jag som brukar vara blixtsnabb med roliga svar fick en total black out.

 

Om jag var en årstid:

Sommar.

Om jag var en maträtt;

Paella – tänkte först pyttipanna men det är ju så jefla tråkigt. Paella är en blandning av både gott och billigt. Som jag.

Om jag var ett plagg:

Strumpor. För det måste alla ha. Gärna blingiga.

Om jag var en kändis:

LillBabs .. för jag vill att alla ska gilla mig.

Om jag var en sinnesstämning:

Levande. Om det nu är en sinnesstämning

 

Trodde fan jag skulle svimma när jag satte mig. ”Fördelen” när jag hamnar i sådana här situationer är att det inte syns på mig att jag på riktigt håller på att säcka ihop. Jag s e r rätt samlad ut men det är kaos inombords. Dock blir jag stolt över att jag faktiskt vågar nu för tiden. För ett par år sedan hade jag inte ens åkt med på resan eftersom jag alltid blir inbjuden ensam till dessa event och således har svårt att gömma mig bakom någon annan. 

Satt och vrålstirrade på mina älsklingspjuck tills ångesten lagt sig, sen kammade jag till mig och tog del av alla leverantörers info. Jag lär mig så grymt mycket på dessa pressevent och det är s å himla kul. 

Dessa killar är årets … och förra årets, bästa nyhet! De håller på med något som heter Reservatrol. En växtpolyfenol som bland annat finns i skalet på röda vindruvor som är antiinflammatoriskt och virushämmande. En ”bieffekt” är att det även påverkar huden, som blir mjukare. Fram till nyss har man kunnat få Reservatrol i tablettform men upptaget i kroppen bli minimalt Killarnas företag har förfinat det och tagit fram det i ”oblat”-form; små, små ”lappar” som man lägger i gomen (en i taget) eller på insidan av kinden. Då går det ut i blodet mycket snabbare och man får 100% upptag. Jag åt det här under några månader förra året och plötsligt försvann min ledvärk. Var tvungen att sluta när jag fick min tandställning. Den är ju i form av två plastskenor som jag tar ut varje gång jag äter/borstar tänderna. Om jag använder Reserol-oblaten, som alltså smälter, så kommer alltid en del av det mellan plastskenan och tänderna. Äckligt. Måste hitta nån annan lösning för jag vill verkligen börja äta dom igen. Nackdelen är priset. I alla fall i början. Det kostar ca 1000 kr/mån och först när man ser vilken förändring det gör i kroppen tycker man att det är värt varenda krona. Reserolen har effekt på ALLA människor och det är det som är så genialt.

Nu har dom äntligen kommit in på Apoteket så som kosttillskott, men det kommer finnas på skönhetshyllan då man alltså upptäckt effekterna i hyn av det.

Jag är superglad för Magnus och Mickes skull. För exakt ett år sedan var dom med på DaisyBeauty-resan till London och där presenterades upptäckten för första gången för oss och nu, ett år senare, har dom lyckats ta sig igenom Apotekets sinnessjukt hårda krav och finns på deras hyllor!

Igår presenterade dom en ny produkt: Reserol Skin Serum. Ska tydligen också vara outstanding för hyn.

Jag har en kompis, Lena, som är en erkänd ”guru” inom hudvård så jag fick en extra låda av killarna för att ge henne. Säger hon att det är bra shit, då ÄR det bra shit! Ska bli superintressant att börja använda det här.

Sen var det dags för IDUN att presenteras … här tillsammans med Apotekets PR-chef Åsa (längst till vänster).

De delade ut roskransar till oss allihopa!

Snygga Agneta, skönhetsjournalist och en guru i branschen, dessutom jefligt trevlig!

Carro, produktchefen på IDUN, berättade om IDUNS historia för de som inte vet.

Och att IDUN-smink är för de som är särskilt ömtålig hy. De som har Rosacea ska absolut börja med det här. Letsfacite/IDUN har ingått ett samarbete och bland annat tagit fram 9 stycken foundation för mörk till jättemörk hy.

Sen berättade Apoteket-Åsa berättade att de jobbar hårt med mångfald. Idag är 26% av Sveriges befolkning utlandsfödda och Apoteket har som mål att ha samma procentsats bland alla anställda. So far är de uppe i 25%!

Efter IDUN var det dags för Lumene, det finska sminkmärket. Då dog min kamera men jag hann ta e n bild på de nya produkter som kommer nu. 

Vi blev ombedda att sminka oss under tiden Ola, chefen, berättade.

Superduktiga make up-artisten Sarah Grundén blev sminkad av Lumenes make up-artist Fanny.

Jag, som är värsta tråk-Stina när det kommer till färg på läpparna, gick bananas. Provade alla 13 nyheterna. 

Man kanske ska börja att använda lite mer färg!

Hyfsat nytt på marknaden (de fanns för flera år sedan men försvann … tills nu) är hårvårdsmärket EVO från Australien.

Verkar vara grymt bra produkter med fantastiska dofter. Bara texterna på varje produkt är värt köpet!

Jag ska börja testa produkterna idag. 

KISS New York är ett märke som funnits sedan 70-talet och har 90% av lösnagelmarknaden i USA, är även megastora inom make up.

Nu lanseras dom i Sverige. Verkar också vara väldigt bra men framför allt är dom m y c k e t prisvänliga. Billigare än NYX. Väry much billigare.

Den här paletten följde dessvärre inte med i presspåsen men den ska jag beställa på nätet för jösses vilka fina färger och superlyster den hade!

Efteråt gick jag till hytten medan andra spa:ade. Försökte packa och organisera alla varuprover. 

Eftersom det inte gick att koppla upp sig på nätet slog jag på tv:n. Blev igenkänningsglad när jag såg Postkodmiljonären.

Tyckte dock att programledaren Rickard Sjöberg förändrat sig en aning. 

Så även språket!

Övervägde att ha på mig min fina krans på middagen men trodde att jag skulle bli ensam om det.

Ångrade mig när jag såg dom här damerna!

Apoteket-Åsa.

Sara Arnald, tidningens fotograf. En av världens finaste människor som jag tycker mycket om.

Många hade klänning/kjol men jag körde som vanligt byxor. Piffade dock till det hela med blingpjuck (från Italien)!

Kvällen blev supersen. Jag kom inte till hytten förrän framåt 01.00. Alltså, det är sent för mig. Somnade 30 minuter senare.  Tills några bestämde sig för att ha efterfest i korridoren utanför min hytt. 03.20. En dryg timme senare gick dom. Somnade om men var tvungen att kliva upp 04.30 för att hinna med att duscha och äta frukost innan vi kom tillbaka till Stockholm.

Det Kicki och Sam lyckas med VARENDA gång är sammansättningen av människor. Varje gång jag får äran att följa med är det tillsammans med grymt trevliga människor. Det är nätverkande på hög nivå och jag har verkligen den största respekt för alla kunniga människor som är med. Jag får en aha-upplevelse vid varje resa och lär mig ohyggligt mycket om make up, hudvård, kemikalier och annat viktigt. Sjukt förvånad över att jag skulle bli 50+ innan det här intresset tog fart.

 

Hade inte tänkt göra reklam här men gör det ändå; är du det minsta, minsta intresserad av hudvård och smink så köp tidningen DaisyBeauty, eller ännu bättre; börja prenumerera! HÄR!  Vågar nog garantera dig att du inte blir besviken. Det är väldigt mycket ”va, det visste jag inte”-grejer i den! Det är hiss och diss på mycket hög nivå.

Det här med att blogga från en telefon

                I SAMARBETE MED ZOÉGAS


Jag är hos ZOÉGAS i Helsingborg och har the time of my life med Magdalena och Paula. Lämnade datorn hemma … huge mistake eftersom jag inte kan blogga från mobilen. Det blir liksom pekfingervalsen och tar hundra år. 

Vi är här för att gå i kaffeskola och lära oss mer om kaffe. 


Glömde solbrillorna hemma och fick låna Paulas. Vi äter gott, skrattar som dårar och tar vara på livet.
Undrar en sak.


När vi satt där kom Hells Angels körandes förbi, parkerade hojarna, tittade på när en kompis burnade flera gånger, satte sig på hojarna och brummade iväg. Ett stopp på 5 minuter för allas åskådan. But why? 
Vi knallade vidare och hamnade på en fantastisk restaurang.

Paula skulle böja sig fram och dofta på maten.


Det gick inte så bra.


Det här är marknadschefen Hans. Han var med oss i Kenya i november men då var han försäljningschef och hette Hasse. Nu döpte vi om honom till Hans Majestät. Vi tjatar hål i huvudet på honom om att vi ska åka till Rwanda och besöka kaffeplantager nästa år men än så länge har vi inte lyckats övertala honom. Han tycker mest att vi är jobbiga!


Vet inte riktigt var jag bor men hotellet är superfint.


 Började dock med att jag fastnade i hissen!


Ska berätta mer om syftet med det här besöket senare. Önskar dock att alla visste hur resan från en kaffeböna till en färdig kopp kaffe ser ut, ett otroligt jobb och hantverk och i n g e n skulle dricka annat än ZOÉGAS om ni visste. Men, jag återkommer i ett utförligare inlägg och avslutar den här pekfingervalsen … som tagit ett par timmar!
Nu ska vi strax till rosteriet och rosta vår egen personliga blandning.

Det här med att ha hund

Nisse är 2,5 år och är vår första hund. Varken jag eller maken hade någon som helst erfarenhet av hundar innan han kom in i vårt liv. Maken är förvisso uppvuxen med katt men utöver det har vi ingen som helst erfarenhet av djur. Eller ja, maken tjatade till sig två fiskar för 10 år sen men de krävde inte särskilt mycket omsorg.

 

Inför köpet av Nisse googlades det hej vilt här hemma. Vad ska man ha för grejer? Hur tvättar man dom? Vad ska de äta?

Maten var det värsta. En djungel. Jag tänkte att jag är smart om jag går på de märken som är stora för de måste ju vara bra. Eller? Jag fick många råd från er här inne och det visade sig att bara för att man var ett stort hundmatsföretag, så betyder inte det per automatik att det är det bästa. Givetvis är hundmat individuellt, men jag ville gärna undvika nedmalda ankfötter och annat skit. Allt sedan jag gjorde min Gastric bypass-operation för 6 år sedan har jag blivit mycket mer medveten om vad jag äter. Jag inser att det jag stoppar i mig är det som sen syns på utsidan och givetvis måste det ju vara precis likadant för en hund. Med andra ord är kosten exakt lika viktig för en hund.

 

Under de här 2,5 åren har jag bytt sort på hundfodret ett par gånger. Det står givetvis varje hundägare fritt att ge sina raringar vad det nu må vara men jag bestämde mig tidigt för att vara rätt hård med att han inte ska äta annat än torrfoder och att innehållet skall vara utan en massa kemiskt skit. Märker direkt på Nisse när han fått i sig konstigheter och det brukar vara i samband med de gånger jag är bortrest längre tider. Maken har noll koll och köper det som står närmast på hyllan på Dyr-ICA. Nisse brukar fisa som en babian vid dessa tillfällen så det är på det sättet jag märker att han fått annan mat. ”Hundmat som hundmat, det räcker väl med att man känner igen märket på påsen?!” säger maken.

 

Ehh. Näe.

 

 

 

För en tid sedan fick jag en förfrågan från Purina om jag var intresserad av ett samarbete. Som vanligt säger jag ja tack om det är bra grejer … och det vet man inte förrän man har testat själv. Jag googlar dessutom alltid företagen jag samarbetar med och blev väldigt förvånad. Purina är från början ett renodlat amerikanskt företag och har funnits sedan 1894 och som ligger i framkant inom forskning av näring i hundfoder.

 

 

Jag läste igenom all info om dom och det lät ju kalasbra men nu var det maten som skulle provas också.

Får hem tre varianter; kyckling, lamm och fisk. Tittar noga på innehållsförteckningen på baksidan. Inga artificiella ämnen eller konserveringsämnen. Balanserad och näringsrik. Bra där. Är dock tveksam till laxen. En hund som äter lax liksom. Nisse är uppvuxen på kycklingfoder. That’s it.

 

Jag frågade ju er om man kunde alternera olika sorters mat till en hund och fick många bra svar. Gick givetvis också på min egen känsla eftersom jag ändå känner Nisse rätt väl. Han har nu fått äta dessa tre sorter en tid. (Jag har varvat med lagom mellanrum innan jag bytt sort. Så klart.)

Ähum, det visar sig att just laxen blivit Nisses favorit. Sjukt otippat!

På skoj lagade jag igår mat till familjen med samma innehåll som Nisses laxfoder: lax och sötpotatis … tomat, sås och pinjenötter ingår förvisso inte i Nisses mat så jag fuskade lite där men ville försöka få i mig lika mycket vitaminer som han får i sitt foder.

Hur som, det intressanta är ju att jag kan vara hundra procent säker på att han får i sig alla vitaminer och den näring han behöver, i samma sorts mat som vi äter.

Jag skulle alltså lätt ha kunnat låta Nisse ha ätit av min lax och sötpotatis utan att vara rädd för att hans mage kajkar ihop, nu när jag vet att han älskar lax!

Har ni inte provat Purinas nya serie Beyond, så gör det! Ännu roligare blir det om ni dessutom lagar mat till er själva med samma innehåll som påsen har.

 

Glad hund, väry much gladare matte!