När man inte ska åka till Peru

Det är med sorg i hjärtat jag måste berätta att vi inte kommer kunna åka till Peru i helgen. Detta på grund av de jordskred och översvämningar som råder över i stort sett hela Peru just nu. UD och ambassaden där avråder oss starkt då läget är lite mer katastrofalt än vad som kommer fram i media.

 

Jag hade så gärna velat åka dit, om inte annat för att kanske hjälpa på annat sätt men vår säkerhet kan inte garanteras varför UD och ambassaden där starkt avrått oss. Resan skjuts därför fram till september.

 

Å andra sidan ger det mig mer tid att samla in saker till barnen. Alltid något positivt.

Ni får ursäkta mig, jag mår asdåligt just nu. Jag är en sån som sätter på autopiloten och kör. Besöket hos Moa … bit ihop, inte känna något … inköpsresa till Italien med sinnessjukt arbetstempo … bit ihop, inte känna något … shitloads på jobbet … bit ihop inte känna något.

 

Jag ÄR Stålkvinnan. Punkt.

 

Fast, korken flög all världens väg i och med att vi inte kommer iväg men, det här med ”Moa” och hennes fasansfulla historia, som började redan när hon var mycket liten, tog lite mer på psyket än jag trodde. Allt med min egen dotter flöt plötsligt upp till ytan och jag har grova problem med sömnen, vilket i sin tur ger NOLL tålamod. Är en jefla satkärring at the moment.

 

Hade dessutom, sedan ett år tillbaka, laddat och v e r k l i g e n sett fram emot att få åka till Peru och hjälpa människor så det är sjukt tungt.

 

Men, jag tänker inte vara nån gnäll-Stina så jag ska försöka ladda batterierna och komma in i matchen igen. Jag har ju trots allt ett ganska bra liv.

 

Bit ihop. Inte känna något.

Gott och blandat och snart åker vi

Varje dag är densamma; till jobbet, hjälpa till att packa ordrar och sen drar jag. Igår åkte jag in till Wilmer Kaffebar eftersom jag hade en lunchdejt med LidbyLiving-Malin.

Vi äter vanligtvis lunch där varje fredag men idag åker hon till sitt hus på Mallis apa så vi var tvungna att ses som igår.

Gårdagens lunchämne var brasse-rakningar, dildosar (då jag har fått en förfrågan om samarbete som innefattar dildos, hehe) och den stora frågan varför folk bleker sina anus. Japp, här är det högt i tak, hehe. 

Malin hade för övrigt med sig hamam-handdukar till mig och Wilmer-Malin. W-Malin åker till Spanien på söndag så LL-Malin tyckte att hon skulle ha med sig lite handdukar. Hm, jag vill också åka utomlands. Eller ja, jag ska ju det snart. Dock för att arbeta. En jäkla skillnad.

Kramade tjejerna hejdå och åkte vidare. Sladdade in en snabbis till Syster Lycklig.

Dock var inte Tina där utan andra syrran, Anna. Jag har känt dom där bönorna i många år nu och jag slutar aldrig att tycka om dom.

Kramade Anna och åkte till ett vaccinationsställe för att möta upp Tina. Hon är HR-chef på Synoptik och om en månad åker vi till Peru med Optiker utan gränser. Det har hittills kommit in nästan 82.000 par glasögon, vilket är megarekord. TACK alla ni som lämnat in och ni som fortsätter att lämna in! Vi skulle vaccinera oss inför resan men det visade sig att jag har allt som man ska ha, utom Dukoral. 

Tina fick däremot sprutor i varje arm, hehe!

Efteråt tog vi en fika på Espresso House. Vi båda ser så sjukt mycket fram emot den här resan. Fick dock flygbiljetterna igår och kan väl inte påstå att jag ser fram emot 13-timmars-flighten från Amsterdam till Lima. Det blir en sömntablett. Lätt.

 

Idag torsdag. Det snöar i Stockholm. Förra helgen gnällde jag på maken för att han inte har plockat undan snöslungan och ett par spadar. ”Det är ju vår nu ju!” Ehh, snacka om att jag har fått äta upp det nu när det har snöat non stop här i flera dagar.