När man är lite f ö r stressad

Innehåller reklamlänk

 

Härom dagen skulle jag äntligen ge mig på att prova vår nya TanCan-mousse. Tog på mig vanten och började smörja in mig. Först tyckte jag att det var förjefla meckigt och var på väg att slänga flaskhelvetet, men sen fick jag in snitsen och blev sjukt nöjd.

 

Mitt i allt ringde maken och stressade ihjäl mig om en jobbgrej. Jag satte mig vid datorn och tiden gick.

 

Ett par dagar senare, när jag står i badrummet, säger han: ”Öh, vafasen, varför har du bara solat ena benet?”

I två dagar gick jag alltså omkring så här på stan och även om jag aldrig bär kortkort så visar jag tillräckligt mycket av benen för att folk måste ha höjt på ögonbrynen.

 

Nästa gång jag ska ”sola” så tänker jag stänga av mobilen.

Smarrig lunch och bästa Synoptik

Härom dagen var talibanen på synkontroll hos vår optiker i Mall of Scandinavia. 

Och jag blir lika glad när jag ser den här reklamen. Och stolt eftersom det är jag som har tagit 7 av 9 bilder. Om en månad bär det av till Peru och jag räknar dagarna. Ni som har glasögon; please lämna in dom hos en Synoptik. Det mäts upp och paketeras för att hamna på en näsa någonstans i Centralamerika. OM ni bara visste vilken glädje dessa begagnade glasögon skänker andra! Det här blir min tredje resa. Första året var vi Guatemala, förra året i Nicaragua och nu till Peru. Vi skulle ha åkt i april, liksom vi gör varje år, men pga stora naturkatastrofer där så stoppade UD resan. 

Jag ville passa på att införskaffa nya solglasögon och fastnade för dom här men talibanen fick hicka. ”Eh, mamma, dom är för … moderna för dig!”

Satte på mig dom här i stället och fick godkänt men eftersom jag bara litar på en enda person när det kommer till mina glasögon så var jag tvungen att åka tillbaka igår och be butikschefen Åsa att hjälpa mig. 

Lena, till vänster, är min och talibanens optiker. Hon var med till Guatemala och är en av de absolut finaste människor jag träffat i mitt liv. Åsa, till höger, är GRYM på att se vad man passar i för bågar.

Jag fick givetvis bakläxa direkt. Så även talibanen. Maken klarade sig eftersom han inte var med och jag chansade (han fyller ju år idag så han fick också ett par) med ett par till honom eftersom jag vet vilken form han gillar.

Jag har redan börjat fundera på vad jag ska ha på mig för pjuck när vi flyger till Peru. Det är en sinnessjukt lång flight och jag tänker bekvämt. Frågade talibanen om inte mina supermjuka blingskor skulle passa men fick toknej. ”Meh, det fattar du väl att du inte kan ha på dig dom. De passar inte med era skjortor, ni ska ju vara seriösa!” (Alla som reser har beiga skjortor med ”Optiker utan gränser” tryckt på.)

 

Herregud vilken tråkig unge man har. 

Igår passade jag på att äta en supersmarrig lunch hos Malin på Wilmer. Eftersom jag är stammis så flirtade jag till mig egna ingredienser. Sjukt gott. 

Hade bästa sällskapet också: Edelweiss-Jessica och Malin. 

Älskar den här bilden. Vi pratar om hur snygga/fixade alla jämt är på sina badstrandsbilder så Jessica halar upp mobilen för att visa hur man ser ut på riktigt efter en dag vid havet. Törs inte visa bilden här. 

Idag fyller som sagt min älskade make år och jag har lovat att vara en gnällfri hustru hela dagen. Kors i taket om jag lyckas.

 

Får lägga mig tidigt så att det blir en ny vanlig dag fort, hehe!