Bästa Fars Dag-tipset

Reklam

 

Det här började som ett vanligt inlägg men efter ett par mail slutade det som ett reklaminlägg med ett rabatterbjudande. Håll till godo!

 

Jag tycker att det är så s j u k t jäkla svårt att hitta på en present till maken, oavsett om det är juklapp, födelsedag eller Fars Dag. Tiden med en kladdig teckning är långt förbi och strumpor och kalsonger i all ära, men nä. Visst, det är talibanen som borde vara den som kommer på vad hon vill ge sin pappa när det kommer till Fars Dag. Men, som vanligt är det projektledaren i den här familjen som är hjärnan bakom det mesta i vårt hushåll.

 

Hur som. Maken jobbar alldeles för mycket och spenderar på tok för lite tid med sin dotter. När han fyllde femtio förra sommaren hade jag jätteångest. Han är som sagt extremt svår att komma på presenter till plus att han är som ett barn när det kommer till sånt; skulle bli djupt besviken om det inte var noga genomtänkt. Jag hade därför panik på riktigt, femtio är ju inget man fyller varje år direkt och han har redan fått allt det där som man brukar få; klockor, dyra pennor och sånt.

 

Men, så kom jag på en briljant idé: en resa till en stad i Europa med talibanen. Hon valde Rom. Fast, jag utvecklade det hela: han fick resan i present samt en glasburk med en massa lappar i. Jag hade bett talibanen skriva ned 10 städer hon vill besöka i Europa. Jag bad honom göra detsamma och stoppade ned hans lappar i samma burk. Den skakas om och varje julafton ska dom turas om att dra en lapp och sedan åka till nämnda stad året därpå. Nästa resa kommer gå till Berlin.

 

På söndag är det Fars Dag och en kompis tipsade mig om bästa grejen när jag satt och beklagade mig över vad jag skulle hitta på. Fars dag är ju just f a r s dag så why not umgås lite mer med talibanen? Vi gör ju så klart saker tillsammans i familjen även om jag sällan berättar om det här inne, men då jag träffar maken varje dag på jobbet och han kommer hem sent på kvällarna, så är behovet av att få umgås med honom större hos talibanen än hos mig, host host.

Vet ni vad det här är? En bok där man har valt ut tolv stycken jättebra restauranger där man får en varmrätt gratis om man är två som äter. Boken kostar 395 kr och värdet är på 3.000 pickadoller. Eller ja, den brukar kosta 395 kr men om ni använder den här koden: mona … så får ni köpa den för 345 kr

Ser att det finns för Skåne och Göteborg också. Och så har dom en i Stockholm för vegetarianer. Om man nu är inne på grönsaksstuket.

 

HÄR hittar ni den! Och du, glöm inte att ange mona! Min kommer i morgon.

Gammal kärlek rostar aldrig, eller?

Jag har tänkt på en sak. När jag ser människor som är riktigt nykära, oftast unga, så brukar det slå mig att jag aldrig mer kommer få uppleva sådana känslor. Alltså, det där bubblande med fjortontusen fjärilar i magen när man ses. Förväntningarna.

Jag och maken har varit ihop i 20 år. Kan säga att dom där fjärilarna har kolat vippen för länge sen. Och det här med förväntningar. Ehh, här förväntas inte ett skit, här vet man exakt vad som komma skall. Varje dag i veckan, varje anletsdrag, varje rörelse. Även om han är the love of my life och jag aldrig i livet skulle vilja ha någon annan, så bubblar det inte nånstans i magen eller i Fiffi när jag tittar på honom. Särskilt inte på jobbet, då blir jag bara sur. Det är ju vår stora nackdel i vårt förhållande; att vi jobbar ihop. Jag har sjukt svårt att skilja på arbete och fritid. Är jag lack på honom på jobbet så inte fan vankas det umgänge när han kommer hem. Glöm det.

 

Men, never the less så är vi valda för varandra och vi har en grundkärlek som är orubblig och det är den som räddar vårt förhållande. Annars hade vi aldrig kunnat jobba ihop. Å andra sidan jobbar jag hårt på att en dag kunna sluta att jobba med honom. Framför allt för att kunna ha ett liv utan att det pratas jobb non stop.

 

Hur är det för er, har ni lika nykära idag som då? Kan ni också känna igen er i det här med att man aldrig mer kommer ha dom däringa fjärilarna och förväntansfulla pirret i Söderköping? Givetvis har det ju övergått till en annan sorts kärlek, men ändå. Vardagen blir ju en vardag. Allt är detsamma.  Sweet Lord, man har ju legat på samma sida av sängen i 20 år. Tänk om man skulle vara wild’n crazy och bara byta?!

 

Tror f-n jag ska göra det idag!

I det universumska hushållet

Nästan varje helg;

 

Maken; ”Kan vi inte se på en film?

 

Hustrun: ”Meh, du somnar ju bara!”

 

Maken: ”Närå, jag lovar”. 

 

Sen letas det film som båda ska vara överens om. Popcorn poppas. Film sätts på. Har man en jefla tur är maken vaken en hel timme.

 

Idag, lördag.

 

Maken; ”Ska vi se film?”

 

Hustrun: ”… alltså …. suck … det är ju ingen idé!”

 

Maken: ”Men kom igen nu, jag lovar.”

 

Hustrun: ”Okej, men kan vi inte se nån serie?”

 

Vi letar. Bestämmer oss för den omtalade och prisbelönta ”The handmaids tale”.

 

Popcorn poppas. Soffan intas. Film sätts på.

 

8 minuter senare hörs ljudliga snarkningar. Klockan 19.44 en lördagskväll.

 

Nytt rekord.

 

Jag ger upp.

Happy, happy

Så här glad är man när man börjar se änden av alla ordrar som ska packas. Sorry för att vi varit så sena men man vet aldrig effekten av ett blogginlägg. Ibland får vi 30 ordrar och ibland 250. Svårt att planera då men jag älskar att ni är tålmodiga.

 

Efter jobbet ska jag hämta ett gammalt bord jag blev kär i för ett år sedan och som jag nyligen fick frågan om jag ville köpa. Jag sa ja utan att tänka mig för eftersom det inte finns plats för det n å g o n s t a n s. Garaget är ju väry välstädat nu för tiden så jag kommer få lite problem med att gömma det där. Råkade dessvärre lova maken ”en sak in, minst två ut” för ett tag sedan men kanske måste låtsas att det börjar gälla efter nyår.

 

Häpp!