Jamen då var det vardag igen

Well, då har man avverkat ett gäng dagar i Italien och det är bara att hoppas att det ger utdelning.

Bortsett från att den ena flighten hem var bland det jefligaste på länge, i form av s j u k a luftgropar, så gick allt smärtfritt.

Jag kan ju inte påstå att flyga är det roligaste jag vet och jag har dessutom en mardrömsflight till senare i veckan: först 2 timmar till Amsterdam och därifrån till Lima … ytterligare drygt 13 timmar. TRETTON TIMMAR! Gissa vem som kommer bunkra sömntabletter och stödstrumpor …

 

PS. Till er som blev lite upprörda över att vi fotat kläder på en gravplats igår: ber om ursäkt om för att ni tog illa upp. Dock frågade vi givetvis om lov före och 98% av bilderna togs dessutom utanför då vi hittade en bättre plats för ändamålet. 

En del av det som kommer

När vi var vid den vackra gravplatsen igår passade vi på att ta lite foton på en del av de kläder vi har köpt in. Miljön och vädret var fantastiskt. Blommigt och gult är det som tydligen gäller i sommar. Basattnivet.

Sådana här bodde jag i förra sommaren och de kommer storsäljare även denna sommar.

Gult är som sagt årets färg och den här är min favorit. Vi köpte in många enfärgade eftersom jag tycker att de är lättare att matcha med annat.

Det här är en annan av mina favoriter, med fjädrar. Den tar vi in i rosa och i blått. Superfin.

Note to self: inte så smart att ha ett vitt linne under en svart blus när man ska fota i solsken…

Att äta i Italien

Jag vet inte riktigt v a d Wendy tänkte inför den här trippen men när hon packade upp sin resväska ramlade en miljard sånt här ut.

 

”Eh, det är inte Eritrera vi är i, jag lovar att det finns god mat här!” 

 

”Well, you never know!”

 

Första gången jag var i Italien, med familjen, så bilade vi runt i en vecka. Vet inte hur vi bad oss åt men fisatan så äcklig mat vi lyckades få. En enda middag var god. Det här snacket om att det var så god mat i Italien gjorde mig verkligen besviken eftersom förväntningarna varit stenhöga.

 

Så, när jag åkte till Rom förra året med DaisyBeauty-gänget blev jag extremt överraskad. Oj så god mat jag åt. Förra sommaren var jag här vid två tillfällen och det var likadant då; sjukt god mat.

 

Första dagen här råkade gå lite väl fort så när vi väl satte oss till bords var vi extremt hungriga.

Som vanligt beställer jag alltid in för mycket i sådana lägen. Inte riktigt meningen kan jag säga. Plus att vi beställde in öl, vin, vatten och kaffe på samma gång. OCH förrätt tillsammans med varmrätt. Servitrisen bara garvade åt oss. Men, Gu’ så gott det var!

Härom dagen hittade vi en liten kvarterskrog i en by där de nog aldrig haft några turister. Supertrevlig.

Maten låg färdig på tallrikar så det var bara att peka. Jag var hyfsat skeptisk då det såg ut som maten på en sämre väggkrog men hej och hå som jag bedrog mig. 

Det här ser ju inte mycket ut för världen men OJ så gott! Svamp, ris, nåt klet och parmesan.

Var tvungen att prova en sån här svart croissant också.

Den smakade som en vanlig så fråga mig inte varför den var svart, och vad det svarta var för något. 

De är för övrigt mycket för sötsaker här i Italien. En annan dag provade jag lite choklad. Äter helst bara mörk choklad och då inte så mycket. 

Kanske inte världens mest ekonomiska men jag fick smaka på några i alla fall.

Den absolut äckligaste maten på hela resan so far, är det vi åt på hotellet en kväll. Vårt fyrstjärniga hotell. En hamburgare på torrt bröd utan tomat eller sallad (inte för att jag grät över den förlusten..) och ett gäng vidriga so called pommes. Wendy fick 6 bitar friterad kyckling och lite sallad. Smakade som rullade slippapper med nåt segt i. 500 kr kostade kalaset. Just det, då ställde dom fram en korg med bröd vi inte rörde men som de tog 100 kr för.

Eftersom nätet är så SJUKT dåligt är så tar allt datorjobb extremt lång tid. Vi sitter uppe till efter midnatt varje kväll. Därför skippade vi restaurangmiddag en av kvällarna och satt på rummet och åt och jobbade istället. Det är vansinnigt frustrerande när man inte kan jobba på i sin vanliga takt.

 

Äcklig kombo

När vi var hos en klädgrossist härom dagen så noterade jag ett bord i hörnet av den jättelokal vi befann oss i.

Gick lite närmare för att se vad i hela världen som stod på bordet. 

En kniv och ett par handskar låg intill. Alltså, VAD ÄR DET HÄR?!

 

Strax efter att jag fotat så blev vi bjudna på cappuccino så det var bara att stå där och se glad ut. Vågade inte säga något till Wendy för då hade hon släppt allt och kutat därifrån. Hon är en Pip-Stina de luxe nämligen. När jag visade bilderna på kvällen höll hon mycket riktigt på att dö!