I’m sorry, men det är mycket nu

Det här är vår absoluta värsta mest-att-göra-period. Alltså min tråkigaste blogg-period. Vi har återförsäljare (butiker) runt om i Sverige och Norge som ska ha shitloads med varor innan jul och vi packar som dårar. Det betyder att jag är fastlåst på kontoret och hinner inte göra ett jädra skit. Sen kommer jag hem, lagar mat, tvättar och dör i fåtöljen. Skitroligt liv. Not.

Däremellan försöker jag hitta kläder att köpa in till webbshoppen.

Har hittat lite skojsiga grejer som jag tror att jag ska köpa in. Jag veeeet, allt passar inte alla, men jag går på magkänsla och den sviker mig sällan. Ni som inte gillar får blunda.

HIMLA tur att just leomönstrat är inne nu.

Man kan ju säga att jag legat lite före där ett decennium tag. Förvisso i kombo med sköna och välanvända raggisar i alpacka som jag införskaffade i Peru.

Jag får extremt, e x t r e m t, många komplimanger när jag har ovan skor på mig (har dom nästan varje gång jag jobbar i pop up:en i Bromma Blocks). Tyvärr så ger inte bilden dom särskild bra rättvisa. Sköna ”gympadojjor” som blingar lagom diskret. Har fått flera kommentarer såsom ”alltså, jag brukar inte gilla bling men dom där var verkligen snygga!” De är lite stora i storleken så jag gick ned en size när jag köpte mina. Då var dom trånga i en kvart, sen töjde de sig.

Idag åker jag skyttetrafik mellan lagret och Bromma Blocks. Nästa vecka kör vi Black Friday i hela gallerian så vi fyller på med varor som vi sak rea ut.

När man tar saker och ting i egna händer

Innehåller reklamlänkar

 

Vi har väntat sjukt länge på en jättestor leverans av juldekorationer från Kina. Fabriken vi jobbar med hade råkat missa att skicka våra grejer för några veckor sedan pga en mässa de var utställare på men igår landade kartongerna på Arlanda. I normala fall tar det sen 1-2 dagar innan man får det utskickat men den tiden hade vi inte. Våra återförsäljare, alltså de butiker ni handlar i, har ringt ner oss i väntan på leveranser. Med andra ord är varje passerad timme en timme för mycket. Alltså åkte vi ut till tullen på Arlanda igår och hämtade rubbet. 

17 megakartonger fyllda med tomtar. Tiotusentals. Truckföraren tittade på våra två bilar och sa: ”Öh, hur har ni tänkt lösa det här?!”

Men, en annan har ju varit med förr, hehe. Samma sak hände för 2-3 år sedan så nu bestämde vi oss för att strippa några av  lådorna och lägga in grejerna lösa ovanpå alla kartonger och i framsätena på våra två bilar. 

Vi fick givetvis in rubbet. Bra kvinna reder sig själv liksom.

 

Tillbaka till kontoret, räkna innehållet, in i hyllorna och sen börja packa. Jag tycker för övrigt att det är astråkigt att packa åf-ordrar. Bra mycket roligare att packa ordrar till er bloggläsare. Trycket är enormt just nu och vi är supersena med alla sorts leveranser. Det är så jäkla svårt att i förväg veta hur många beställningar man får när man skriver ett inlägg. Ibland kommer det bara 50 och ibland 250. Vi är ett plutteföretag så vi kan omöjligt lagerhålla exempelvis 250 blå cashmere-sjalar, det går liksom inte. Nästa år ska vi dock bygga upp ett lager av bajssprejer. Har en grej på gång som jag inte kan berätta om nu, måste se att det går i lås först.

Apropå bajssprejer, vi fick in en jättesändning i förra veckan. HÄR hittar du dom men som vanligt är det först till kvarn som gäller.

 

Jag tänkte att jag skulle fixa något till Black Friday också. Måste först komma på lite erbjudanden i vår pop up-butik. Den går före allt annat just nu.

 

Idag onsdag. På väg till jobbet för att packa ordrar, sen fylla bilen med varor till pop up:en i Bromma Blocks, sen styrelsemöte.

 

Men allra först ska jag böra dagen med en god frukost hos Malin på Wilmer Kaffebar. Ska se om hon äntligen har lyckats koka äggen perfekta.

Bästa kursen på länge

Igår var jag på en svinbra kurs som Digital Academy (Bonnier Magazines & Brands) anordnade. En kurs i hur man blir bättre i sociala medier. Fifasen s o m jag fick lära mig grejer!

Bästa lärarna Frida Boysen och Irena Pozar. Dom här brudarna har järnkoll på ALLT som har med digitala medier att göra.

Vi var 13 stycken och bara jag och den HÄR madamen var influencers, resten var ”normala” människor med riktiga jobb i olika branscher: allt från advokatkontor, shippingverksamhet, författare, textilindustrin m fl. Eller ja, Charlotta är ju journalist i första hand, och influencer i femtioelfte hand så det var väl egentligen bara jag som var ”outsidern”.

Hur som så gillar jag att gå på kurs med Charlotta. Hon är lika korkad som jag när det kommer till tekniska saker som har med internet att göra. Call us Team Knoll & Tott.

Fast … j a g vet åtminstone var i kameran man tittar! Varken hon eller jag har för övrigt vett att hålla tyst så vi kommer med osedvanligt obegåvade frågor. (… hoppsan en av oss har blekt tänderna och en annan borde nog göra det … ser jag.)

 

Kursen höll på mellan 09.00-17.00 och jag är inte van vid att sitta still så länge men det var sjukt intressant att lyssna och lära. 

Eftersom jag var där i två kostymer: såsom blogga … ursäkta; influencer och som företagare blev det lite jobbigt. Vår första uppgift var att skriva ned ett antal ord som var kännetecknade för vår verksamhet. Jag blev lite splittrad: bloggen å ena sidan och webbshoppen å andra sidan. Till slut bestämde jag mig för att koncentrera mig på bloggen. Att jag var där i egenskap av bloggare och inget annat. 

Kolla in koncentrations-Stina. Hon skulle för första gången köra Insta stories och jag försökte lära henne det lilla jag kunde. 

Själv provade jag på att livesända för första gången. Klart läskigt. Har svårt för det där med Insta stories: v a d är poängen med att allt man gör där försvinner efter 24 timmar? Jag fattar ärligt talat inte det.

Till lunch serverades det en salladstallrik. Host host. 

Garvade hårt när jag tittade på Charlottas tallrik. Det finns tydligen fler än jag som inte tycker att grönsaker hör hemma på en mattallrik, haha!

 

Snart har dom en ny kurs, då en heldag där man koncentrerar sig på Facebook. D e n vill jag absolut gå. Är fullkomligt värdelös på just Facebook men förstod igår att jag nog måste ta och sätta mig in i hur det funkar och hur man når ut den vägen. Ska nog försöka få med mig Knoll på den kursen också.

 

Idag onsdag. Ska ut till Sofie på Soulosofie världens svåraste namn och se om jag kan ta med mig lite saker att sälja i vår pop up. Hon säljer ju bl a sjukt fina skåp från Indien men dom blir kanske lite svåra att ta med sig i bakluckan.

När en ledig fredag blir aningen svettig at the end

Igår sken solen här i Stockholm men för säkerhets skull drog jag på mig min gå-ut-med-nisse-vill-inte-frysa-skitvarma-ullsjal. Jag har letat efter skyltdockor på Blocket i ett par veckor och det finns ju en del, men inte så billiga som jag önskat. Förrän igår. 

Det råkade till och med vara så att jag köpte dom av ett företag som håller till i Stockholm Fashion District, på samma ställe där Cream har sitt showroom. Lastade in brudarna i bilen och sladdade förbi Wilmer Kaffebar för en tidig lunch. Malin är i Göteborg så jag fick nöja mig med resten av personalen. Inte helt fel det heller. 

De försökte lura på mig nån nyttig grönsaksgryta men jag höll f-n på att dö när jag såg innehållet.

Livsfarliga grejer.

Tjejerna gjorde en specialare med lax, avokado och ägg i stället. Väry good. 

Lite senare åkte jag till Bromma Blocks för att lämna Kerstin och Birgitta. Kan ju säga att det tog ett tag innan vi fick på dessa ladies några kläder. För att inte tala om vilken tid det tog innan vi fattade HUR dom skulle stå på den medföljande ställningen. Ni som följer mig på instagram fick en hint på instastories (ligger kvar några timmar idag tror jag).

Jag gillar inte riktigt att de är så anorektiska. Särskild Kerstin till höger. Hon måste få nya kläder på sig för det där såg inte alls bra ut. 

Vill helst ha sådana här skyltdockor … så jag får leta vidare.

Hade med mig en massa ljus från kontoret och rensade hyllan för att fylla på med nya sorter och sätta in dom i färgordning. Höll på i 25 minuter innan jag fick ett tokspel. För varje hylla som blev klar hittade jag en färg jag glömt och fick börja om. Till slut sa jag bara ”fuck it” och tryckte in vartenda ljus huller om buller. En av oss som jobbar är galen när det kommer till färgkoordination så hon kommer få ett psykbryt på riktigt nästa vecka när hon ska jobba, haha!

 

Jag var supertrött och grinig efter fajten med att sätta ihop skyltdockorna och sorteringen av ljus så jag bestämde mig för att skolka de sista timmarna. Fredagkvällar är ingen hit i vår galleria för då är alla hemma och äter tacos.

Jag hade därför med mig egna dator, fiskade upp den och satte igång nya avsnittet av ”Modus”, som började i veckan.

 

Precis när introt till filmen kör igång så skulle jag mecka med något på kassadatorn. Orkar inte dra vad som hände här men kan säga att jag på riktigt råkade r a d e r a hela jefla systemet! ALLA knappar för våra varugrupper försvann. All statistik. Allt. Tutti. 

Alltså. Ni som hängt här vet vad som är viktigast i världen för min make. Han kan ingenting om trädgårdsskötsel, eller hur man håller en såg, inte var någonstans dammsugaren finns men det kan är Excel. Han älskar sina Excelfiler. Sina siffror. Sin bokföring. Han skulle lätt kunna ligga med dom, om han kunde.

 

Samma siffror som jag just tokraderat. Ähum. Han var just då ute på en pappa-dotter-dejt på restaurang i stan. I normala fall hade jag givetvis mörkat vad jag ställt till med men det här skulle nog bli aaaaaningen svårt att dölja.

 

Lyfter luren och funderar samtidigt på hur lång tid det skulle ta för honom att printa ut en skilsmässoansökan.

 

”Asså, jag råkade radera kassasystemet!”

 

”Va, hur FAN lyckades du med det?!”

 

Jag drar den långa förklaringen och han hör min hjärtklappning genom luren … fifanjagärstenkörd … och svarar kolugnt: ”lugn och fin, det är inte så mycket att göra åt. Jag får fixa det på något vis men du måste lägga in nya knappar med varugrupperna.”

 

Jag stirrar på mobilen. ”Men du fattar ju inte vad jag säger; ALLT ÄR BORTA!”

 

”Jodå, jag fattar, men vi kan inte göra så mycket åt det …. bla bla bla”. 

 

Jag förstår ingenting. Pratar jag med rätt snubbe? Det här är alltså samma utarbetade man som får ett rausanfall bara han råkar tappa en penna i golvet. Hade det inte varit för att jag visste att han var tillsammans med talibanen så hade jag varit övertygad om att han skaffat sig en älskarinna, eller nåt. 

Det blev alltså till att fixa till knapparna i systemet. Reparera den lättaste detaljen i haveriet.

Ett par timmar senare var jag klar.

Lade till en egen kategori och ska se hur lång tid det tar innan tjejerna upptäcker den, hehe!

Jaha, vad var sensmoralen i det här då?

 

Well, försök aldrig att skolka på jobbet, då biter karma dig i röva!