Att umgås, lära sig saker och äta gott i Rom

När jag var i Italien första gången så bilade familjen runt. Vi lyckades pricka in varenda skitmatställe i landet. Kom hem till Schweden och var skitbesviken. Till och med pizzorna smakade hästskit.

Min nästa resa hit blev med Daisy Beauty och var liksom denna gång till Rom. För 1,5 år sedan. Kicki och Sam, som äger tidningen, är matgourmeter av rang. Varje gång de anordnar dessa pressresor så åker dom till varje ställe och rekar. De bor på diverse hotell för att kolla hur bra hotellet är, de testar x antal restauranger för att undersöka kvaliteten på maten. När konferenserna är över har dom möte med hotellchefen och berättar om det är något de/vi varit missnöjda med. Eller om det varit bra. Det besöker restaurangerna vi ätit på och gör samma sak.

 

De leverantörer i hud- och skönhetsbranschen som deltar är mycket noga utvalda. De måste passa kriterierna för att få vara med och får före resorna delge Kicki om hur deras upplägg för oss kommer att se ut.

 

Sista kvällen har vi en prisutdelning som har föregåtts av ett tävlingsformulär.

Vi får frågor om allt vi har gått igenom. Ett smart sätt för att veta om man hängt med. Jag är alltid helt jefla värdelös för jag vinner aldrig. Här försökte jag dock vara rolig men inte ens det vann jag på, ha ha!

 

När konferensen är slut får vi deltagare alltid fylla i en utvärdering där vi får svara på frågor som t ex ”Vad tyckte du om Lumenes presentation?” ”Vad var bra?” ”Vad kunde de ha gjort bättre” ”Vad tycker du om hotellet?” ”Nämn tre saker du tänker på när du hör namnet Dermalogica”.  Varje leverantör får vi frågor om.

 

Och så vidare. Kicki och Sam gör med andra ord ett megajobb både inför och efter men så är dessa resor också e x t r e m t populära just för att de ger så mycket. Det handlar alltså inte alls om att åka på en resa, få ett gäng läppstift och en ny hudkräm, äta gott, ut och festa och sen hem. På intet sätt. Det är ett sätt för branschen att nå ut via våra kanaler och för oss att lära oss och sprida vidare till intresserade. Flera av alla som är med är professionella make up-artister så det här är superviktigt för alla parter. Liksom för de skönhetsjournalister som sedan skriver om produkterna i sina mediekanaler.

Det är också därför jag är toksåld och därmed är en betalande prenumerant till själva tidningen Daisy Beauty. Det är ett magasin som passar både den som lever för smink och hudvård, men även för mig; en vanlig svennebanan. Som har ett lagom, om än ett växande intresse. Det fina med magasinet, förutom information om produkter, bra artiklar med mera, är att den är orädd för att kritisera. Är en produkt skit, well, då skriver man att den är det. Naturligtvis är allt subjektivt. Det är ärliga reportage och ingen leverantör kan köpa sig till en bra recension, eller artikel. Jag är i och för sig inte förvånad eftersom Kicki är en extremt rak person med hög moral.

 

Varför är jag, som inte är en beauty-nörd medbjuden då? Well, det ska ju inte stickas under stol att jag har en bred läsekrets som d e s s u t o m är bra. Alltså, det finns två typer av läsare: de som inte bryr sig och de som faktiskt gör det. Mina läsare tillhör den senare kategorin. Jag blir även mer och mer intresserad av hudvård. Att sitta och lyssna på leverantörer och framför allt lyssna på de gamla rävarna, är väldigt få förunnat och jag är oerhört tacksam för den möjligheten. Nu har jag haft råtur som fått följa med vid flera resor på raken, det är nämligen inte alls särskilt självklart då det är många som jobbar i den här branschen och alla kan omöjligt få följa med. Kicki och Sam varvar deltagare vid varje tripp. För mig har det varit otroligt givande eftersom jag lär känna nya människor varje gång men framför allt för att jag ÄNTLIGEN har fattat vikten av att sköta om min hy. Bland mycket annat.

 

Fast, det var ju inte det här jag skulle skriva om just i det här inlägget. Jag skulle berätta om alla trevliga människor som är med.

Bland andra Dermalogica-Tommy.

 

Det var länge sedan jag träffade någon som jag gillade skarpt på 0.2 sekunder. Härom kvällen hamnade vi i baren. Eller ja, jag skulle gå upp på rummet och jobba eftersom jag ligger efter med hur mycket som helst. Blev presenterad för Tommy, som jag inte träffat och som skulle hålla sin presentation dagen efter. Jag tokfastnade i sällskapet. Tommy är en god vän till Sam och Kicki privat. 

Helvitti så kul vi hade. 

Med var givetvis Sam och Lumene-Ola.

Sam hade passat på att få sina naglar fixade av Tina och Christa! Fifasen som jag skrattade när jag såg det.

Jag kom inte i säng förrän flera timmar senare. Way too late.

För första gången är två unga youtubers med på resan: Marcel och Amir. 17 och 27 år gamla. Så jäkla roliga. Jag hade Amir vid middagesbordet vid en av middagarna och det var himla intressant att höra hur det funkar i youtube-branschen. 

Vi äter gott som attan. 

Fast gränsen gick här. Jag är ju ingen fantast av sånt som växer på buskar eller på andra sätt är naturens bidrag till grönt inom matlagning. Det här var nån spenathistoria som tydligen hade varit ”supergott” men näää, nån måtta får det vara.

Säg hej till Sara Arnald! Hon är fotograf och gör nästan all fotografering för Daisy Beauty. Henne tycker jag mycket om.

Min nya kompis Kicki hjälpte mig att putsa till fejset lite. Hon jobbar ju som make up-artist på heltid, ofta på SVT, och kan sånt där … till skillnad från somliga andra.

På väg till helgens sista middag; Bella och Anna-Karin. Båda två är make up-artister och jag hängde hela helgen med Bella. Som jag träffat flera gånger tidigare. Flera av mina foton i mina inlägg från den här helgen är snodda av henne. Hon börjar förresten jobba hos Idun Minerals den här veckan. Sjukt kul!

Linnea Öst a k a ”Arga Tanten”. Här snackar vi the Queen of precis allt inom skönhet och hudvård. Journalist som skriver för många tidningar. Vi har också träffats flera gånger och jag älskar henne. Hon är dessutom grym på att göra sotade ögon. Och vacker som få. 

Christa från L.Y.X Cosmetics och Agneta från Skönhetsreportrarna. Agneta kan allt om ekologisk hudvård och smink. Sjukt duktig. 

Ida, före detta modell men numer make up-artist.

Supertrevliga Amir.

Den traditionella utdelning av pris efter dagens frågeformulär.

Linnea var en av vinnarna och överlycklig: ”jag har aldrig vunnit förut!” (Hon är en av få som är självskriven på varje resa.)

Well, det ser ju kanske inte så aptitligt ut men holy smoke så gott det var!

…. och fräscht. 

Kolla det här. En stekt aubergine. För första gången i hela mitt skitgamla liv smakade jag. Åt en. Åt två. Åt fyra. Det var supergott.

 

Än kan kärringen lära sig!

När man får lära sig om hår … och lösfransar

Med här i Rom är Apoteket AB med Åsa, PR-ansvarig ….

… och Winta, toxikolog. Apoliva kommer ut med en ny hårvårdsserie vilken dag som helst och Winta berättade om hur håret är uppbyggt. 

Jag är ju gröngölingen i det här gänget och kan väl erkänna att jag blev helt lost ett tag när Winta pratade kemi och använde ord jag aldrig någonsin hört talas om. Dock fick jag lära mig två viktiga saker:

 

  1. Det finns INGET schampo som kan påverka tillväxten på något sätt. Det enda möjliga sättet är genom läkemedel.
  2. När man har haft inpackning i håret så MÅSTE man avsluta med balsam. Enkelt förklarat så är håret ”negativt” laddat och då måste man tillföra negativa tvålämnen (tensider) för att håret ska bli rent. Alltså blir håret dubbelnegativt. Det medför att man kan bli superfrissig. Utan att gå in i kemiska detaljer så ska man använda balsam för att motverka detta. Det har jag aldrig gjort. Använt balsam efter en inpackning alltså. Det finns ju också dom som aldrig använder balsam över huvud taget, men det ska man alltså göra.

Första dagens andra leverantör var Ardell/J.Nordströms Handels AB.

Företaget startade på 80-talet i en villa på Lidingö. Jag älskar när det går bra för människor som jobbar hårt.

De har även flera kända varumärken i sin portfölj och till och med jag kände igen några stycken. 

Ardell är världens största företag inom lösögonfransar och nu lanserar dom även smink. 

Superbra pigmentering (alltså, det behövs bara lite färg för synligt resultat). Det enda tråkiga är att produkterna inte kommer förrän till våren…

Just det, det senaste inom lösfransar är magnetiska fransar. Alltså små magneter som man sätter på sin franskant, och sen sätter man på lösfransen, som också har små magneter. Jag är dock lite tveksam till det här. Hur blir det om man åker motorbåt fort? Blåser dom av då?

Eller en annan sak; när jag går igenom säkerhetskontroller på världens alla flygplatser så ger mina byglar i behån alltid utslag och jag torskar jämt på ”visitation”.

 

Börjar det plinga satan med magnetfransar då också månntro?

 

Att vara i Rom med DaisyBeauty

Jag är på pressresa/konferens här i Rom med skönhetsmagasinet DaisyBeauty. Jag och 35 st beauty-nördar.

 

 

Jag tillhör ju dom som inte kan ett skit om smink och hudvård. Har haft noll intresse genom åren. I unga år gick jag förvisso inte ens ut till brevlådan utan att ha full make up men något hände på vägen och jag blev en färglös mus. För 5-6 år sedan kom jag på att jag det kanske vore dags att åtminstone börja sköta om fejset. Det här med att smörja in kroppen har jag aldrig gjort. Eller ja, jag har köpt en himla massa lotions och tänkt att, nu, nu ska vara duktig … eftersom alla säger att man måste det men nä, det går tre dagar sen ger jag upp.

 

 

Så jag har gått i 35-40 år utan att ens tvätta ansiktet på kvällarna. Varför då liksom. Jag sminkar mig ju inte. Tänkte jag.

 

 

Men, man blir ju inte yngre och jag insåg att nu får jag nog fanimej börja om jag inte ska se ut som en lädersula i fejset när jag blir gammal. Idag, 5 år senare är jag glad över att jag började. V i l k e n skillnad. Okej, kroppen skiter jag i, men ansiktet är jag nästan manisk med.

 

 

I takt med tiden har jag fattat ett genuint intresse för produkterna i sig. I början köpte jag bara det som var svindyrt eftersom jag trodde att bara dyrt var bra. Ehh. Eller inte.

 

 

För 1,5 år sedan öppnade sig himmelriket för en som inte kunnat ett skit. Då blev jag inbjuden till min första pressresa med DaisyBeauty. Just hit till Rom. Jag och ett gäng skönhetsjournalister och skönhetsbloggare. Ähum. Jag, som aldrig skrivit en rad om sånt. Jag, som är en så kallad lifestyle-bloggare. Och även om jag är till åren kommen så är jag sjukt nervös när jag ska träffa människor jag inte känner och i synnerhet i en bransch jag över huvud taget har zero kännedom om.

 

 

Dessa pressresor är uppbyggda på så sätt att vid varje tillfälle följer ett antal branschleverantörer med; L’Oréal, Apoteket AB, Lumene etc. De berättar om nya produkter, innehåll, trender, statistik och så vidare.

 

 

Jag kan säga att jag var i sjunde himlen efter den resan. SÅ mycket som jag fick lära mig. SÅ mycket jag har kvar. Jag är fortfarande en vanlig svenneban och har inte alls nördat ner mig såsom proffsen på dessa resor, men det är verkligen kul att få lära sig saker man hade har nytta av till vardags.

 

 

En sak som skrämde skiten ur mig var när jag gjorde en scanning av ansiktet för ett par år sen. Jag tillhör generationen SOL. Det vill säga; jag växte upp med solarium och medan många av kompisarna nöjde sig med att köpa portabla ansiktssolarium gick jag all in och köpte ett helkropssolarium. Var brun jämt. Åkte utomlands och körde Hawaiian Tropic. Kokosolja.

 

 

När man blir äldre så ploppar underliggande pigment upp i huden. Gamla människor har ofta mörka fläckar i ansiktet.

Jag kan säga att jag på riktigt gjorde i brallan när jag fick se bilden. Efter den dagen har jag varit sinnesrubbat noga med att aldrig ha ansiktet i solen. Jag har gått på ex antal behandlingar och året efter den första scanningen kunde man se en förbättring.

 

 

Nog om det. Nu är jag i Rom. Med oss på resan är finska Lumene, svenska L.Y.X Cosmetics med sitt Laqua nagellack, Apoteket AB, Dermalogica hudvård, Ardell lösfransar.

 

 

Jag ska berätta mer i senare inlägg.

Om att åka till Rom

Helvitti så opraktiskt det är när datorn bestämmer sig för att tacka för sig när det kommer till bildminne. Har maxnivån på iCloud men det hjälps inte. ”Köp en extern hårddisk” var det någon av er som skrev. Ähum. Har en. Ligger så fint i sin kartong hemma. Idiot.

Nåväl. I torsdags var det inga som helst problem att hoppa ur sängen. Härlig helg stod på agendan; pressresa till Rom med skönhetsmagasinet DaisyBeauty

Kicki, som äger DB, säger alltid åt alla som åker på dessa resor att ”ta med stooooor väska” eftersom vi får ta del av medföljande leverantörers produktnyheter. Jag kämpade hårt men det verkar som att, ju äldre man blir, desto fler necessärer måste man ha.

Eftersom jag inte skulle träffa Malin på flera dagar åkte jag in till henne på Wilmer Kaffebar.

Drog i mig en god frukost och sen hem för att fortsätta packa.

Sen ut till Arlanda för att träffa gänget som skulle med. Isabelle, eller Bella, har jag träffat flera gånger tidigare. Hon är make up-artist och bloggar på Damernas som Isa Star. Sjukt duktig. 

Vi är 36 personer på denna resa och jag är som vanligt den enda som är en vanlig så kallad ”lifestyle-bloggare”. Alltså, alla andra är skönhetsbloggare eller journalister som jobbar med skönhet. 

Flyga är ju inte min starkaste gren men med bra sällskap går det alltid lättare.

Älskar Norwegians spypåsar!

Passade på att läsa senaste numret av DaisyBeauty och som vanligt är Kicki klockren. Klicka på bilden och läs!

Vi landade i ett sommarvarmt Rom. Helt sjukt hur bra väder kan göra en så glad!

Man är ju inte superbortskämd med värme direkt. 

I synnerhet inte 17.30 på kvällen!

Jag har haft förmånen att ha fått följa med på dessa resor flera gånger nu och första gången var just till Rom och precis just till det här hotellet. 

Superglad över att mobilen också kände igen sig och automatisk kopplade upp sig på hotellets nät.

Ännu gladare över att jag får sova ensam. Extremt tacksam då jag är en skittråkig rumskompis eftersom jag måste jobba hela tiden. Plus att det är skönt att få fisa hur man vill. 

Alla övriga skulle gå och äta finmiddag men jag och Bella bestämde oss för att åka till en galleria. Vi frågade i receptionen efter den bästa/största och de svarade att den låg utanför Rom. Inga problem, sa vi och bad dom ringa efter en taxi. Kan säga att det tog en stund. Vi pratade lite lätt om att det kanske var bra att vi skrev upp numret till taxibolaget, som stod tryckt på förarens nackstöd.

 

Föraren kör av någon anledning ned i gallerians parkeringsgarage och släpper av oss där. Glada i hågen studsar vi in i gallerian och konstaterar att vi nog faktiskt kommit till himlen. 

Bella hittar en supersnygg fuskpäls. Jag köper en likadan till talibanen. Själv var jag på jakt efter skor. 

Eh, tog ju inte många sekunder förrän jag hittade vad jag sökte.

Det syns inte här men ujuj så de glittrar!

Till slut bestämde jag mig för dom här glittrande raringarna. 

Kolla Bellas ansiktsutryck. Vi är nog lite för mycket svenskar för här finns INGET som heter effektivitet. A l l t går i slowmotion. Står det 20 personer i kö så inte ropar man efter en kollega … och gör man det så blir nog ingen italienare förvånad över att den som kommer stannar upp, pratar lite med en tredje person, bläddrar lite i papper, kollar lite i kassadatorn … för att sen gå ut i butiken och totalt ignorera kön. 

Här är det, trots högsommarvärme, jul i butikerna. Jag ryser bara av tanken på att vintern är på ingång hemma.

Det finns få saker som är så roliga som att gå in i andra länders mataffärer. Coola kundvagnar!

Kolla tandkrämshyllan. Där och då visste jag inte att jag nog skulle ha köpt en tub eftersom min var kvar hemma i Sverige. 

Här är en l i t e n del av ostcharken!

Får det lov att vara en liten gris kanske?!

I Italien älskar man socker. Och Nutella!

Vi letade efter nån bra restaurang att äta på men jag såg bara socker överallt. Till slut hamnade vi på nåt pizza-slice-hak. Var helt säker på att jag fotade maten men min bildström är helt fucked up just nu. Hur som. Vi åt och bestämde oss sen för att åka hem. Klockan var 21.00. Vi insåg då att vi inte hade någon aning om var huvudentrén var eftersom taxitomten släppt av oss i bilgaraget. Till slut hittade vi ut. Mörkt som attan. En stor parkering. Inte en taxistolpe så långt ögat nådde. Vi gick fram till en ung kille och frågade efter taxi men han skakade bara på huvudet. Då insåg vi att vi var rätt rökta.

Men sen kommer min smarta kompis på att hon skrev upp numret till taxibolaget. Pjuhh, vi var räddade och med lite tur skulle dom prata engelska i växeln. Jodå, det gjorde dom. Killen frågade var vi var. Ähum. Det hade vi ju ingen jefla aning om. Tills jag kom på att adressen till gallerian säkert stod på några av våra kvitton.

Jag sliter upp ett ur påsarna och Bella meddelar exakt adress.Ingen av oss tänker ens tanken att vi är automatiskt uppkopplade med de nya Europa-reglerna.

Killen suckar djupt. ”Madame, this is taxi in Milan!” … och sen lade han på luren.

Vi ba’; ”VA, vadå Milano? Vafan hade taxigubben reklam för ett nummer som gick till Milano för?!”

 

Alltså, vi skrattade så att vi gjorde i byxorna. Ni som följer mig på Instagram såg ju. Hur som, där står vi in the middle of no where och har NOLL aning om hur fan vi ska ta oss därifrån. En tant går förbi och hör när vi säger ordet ”taxi”. Hon pekar långt åt ena hållet och vi tror först att hon vill att vi följer med till hennes bil och att hon ska skjutsa oss. Tills vi ser en taxi. Halleluja, vi var räddade.

 

Jag avslutade för övrigt kvällen med att irra omkring i morgonrocken i hotellets korridorer för att leta efter tandkräm.