Ibland går glappkäften lite för fort

För hundra år sedan tokfastnade jag för glaskonstnären Ulrica Hydman Vallien. Ni vet, hon med tulpaner och annat.

 

Jag samlade på allt. A L L T …

(Sorry för taskiga bildstorlekar men jag hittade inga bättre på nätet.)

 

… så även rubbet som hade med matservisen hennes att göra. Att inte någon höll en pistol mot tinningen på mig då förstår jag inte. Okej att man köper lite enstaka grejer här och där. Nån vas kanske. Och möjligen några kaffemuggar men att gå all in och köpa hela servisen … För att inte snacka om alla vinpokaler, vaser och skålar. Jag var norra Europas största samlare. På riktigt.

 

Givetvis tröttnade jag. Jag gav bort det mesta. Härom dagen råkade jag öppna ett skåp jag glömt de senaste 14-15 åren och vad hittar jag där om inte en halv servis tulpaner. Jag suckade smällde igen skåpsluckan. Don’t wanna see. Ser man det inte så finns det inte.

 

Några timmar senare åkte jag hem en sväng till Carina på Calou. Hon och Mats bor här i finhooden så därför blir besöken frekventa. Av någon anledning kom vi in på samlandets konster eftersom vi båda är gifta med två hamstrar. Jag är då tvungen att erkänna vad jag råkat hitta i skåpet några timmar tidigare.

 

”Amen fattaru, en sån där jefla tulpanservis. Trodde jag hade gjort mig av med allt men icke. Hajar inte hur jag kunnat missa det. Den är ju dessutom ful som FAN så jag kräktes nästan när jag såg allt och VEM i hela världen har såna idag?!”

”Menar du dom här?” sa Carina och öppnade sitt skåp där hennes vardagsporslin stod. Och så värsta flinet på det.

 

Alltså, det är ju tur att vi för länge sedan har passerat artighetsnivån i vår vänskap för fifan som jag hade sjunkit genom golvet annars.

 

Och tack gode GOD GUD för Blocket. Just saying.

 

Hönsmorsa or not

Läser inne hos Malin/Fnulan om hur hon hönsar sin son. Tänker lite på vad som är att hjälpa på traven. Hur mycket ska man göra? Jag är allt annat än en curlingmorsa men inser när jag skriver detta att jag nog inte har någon självinsikt.

 

När 25-åringen började i första klass minns jag att läraren tog upp ett litet problem på kvartssamtalet. ”Det kanske skulle underlätta om X fick lära sig att skala potatis. Här i skolan har vi inte resurser för att hjälpa barnen med det.”

 

Kommer ihåg att jag skämdes ihjäl. I alla år hade jag skalat hennes potatis, och då pratar vi jämt eftersom vi äter potatis ofta i det här hushållet.

 

Curlar ni era barn … och ni som har utflugna; har ni curlat och hönsat? Ibland är det svårt att veta var gränsen går kan jag känna.

Lite midsommarledigt

Sorry för tystnaden men jag har prioriterat umgänge utan dator. Väry ovanligt men mycket givande.

Vi spenderade midsommar i Uttersberg. Aldrig hört talas om förut men så är jag en sopa på geografi också. Ligger i … vid … Skinnskatteberg, eller hur det nu är. Där, i ett över hundra år gammalt släkthus håller herr och fru Calou hus ibland. Huset är enormt stort och fantastiskt vackert. Renoverat med varsam hand där en del detaljer är orörda.

Jag har ju en stor svaghet för dörrar och blev tokkär i den här. Tänk om den kunde berätta om alla de människor om tagit i dess nyckelhandtag. 

Jag hade med mig blommor och tänkte göra en krans till Carina men insåg mina begränsningar och lät buketten få fortsätta att vara bukett. Bäst så. 

Liksom de flesta i vårt avlånga land intog vi en midsommarlunch.

Snapsvisor sjöngs … inte min starkaste gren då jag har svårt för den sortens alkohol. Med i sällskapet var en man som maken kände för hundra år sedan. Som även jag tydligen har träffat. Världen är liten. Han jobbar på Säpo och kan därmed inte synas på bild. Jösses så kul vi hade. 

Herrarna plockade blomster till midsommarstången.

Jag är femtioplus och är helt värdelös på växter. Har i helgen fått lära mig att dessa vackra blommor heter Lupiner.

Naturen här uppe är fantastisk. Jag är ju inget skogstroll men så här, vid en promenad till ett specifikt mål, kan jag tycka att naturen är otrolig.

Givetvis skulle det dansas kring midsommarstången. 

Alla utom jag och Carina. Surkärringarna.

Måste berätta något roligt. Vi har ju som sagt aldrig haft några midsommartraditioner vilket således lett till att alla sånger är tämligen okända för talibanen. När gänget kring stången dansade och sjön till ”Räven raskar över isen”, ni vet den där sången när alla sjunger typ ”så här gör sotaren var han sitter och var han står” … som sen fortsätter med ”Skratt-Olle” och …”och får vi lov att sjunga Skratt-Olles visa, så här gör Skratt-Olle var han står, sitter och går …bla bla bla”. Precis när alla ”gråter” vänder sig talibanen till mig med stora ögon och ser helt confused ut (hon hade inte lyssnat på hela sången utan stod intill och pratade med någon). ”Mamma, varför ”gråter” alla för?” Fifan som jag skrattade. Inte så kul så här i berättarform märker jag men hon var verkligen helt frågande. Hur som, då insåg jag att, oj vad jag har missat att ge henne svenska traditioner. Shame on me!

Nisse fick lite nya polare förresten. Han, som tror att han äger all mark han går på … var han än är …  var inte jättekaxig när 25 får kom fram till honom och ville morsa. Han tokbackade, samtidigt som han var sjukt nyfiken på dessa konstiga bräkande och luddiga saker.

15 minuter senare vågade han sig på att pussa en tacka. 

Uttersberg är annars känt för sin konsthall. Många roliga installationer. Jag är ingen konstmänniska och ibland känner jag mig väldigt icke allmänbildad eftersom jag n o l l intresserad och oftast inte fattar vad fasen det går ut på.

Jag tänker oftast ”but why?”

Som det här. Kolla noga. Ett jefla äpple i metall som ligger där.

Jag stirrade på det och undrade VAD det var jag inte fattade. 

Det här är vad ”konstverket” heter. Okej. Jag lägger mig och somnar om. 

I byn finns också en gammal tågstation som idag innehåller en privat bostad på övervåningen och en konstutställningshall på undervåningen. Vi klev in. 
Denna målning var den enda, i mitt tycke, normala. Resten av det som visades, av samma konstnär, var helt sjuka grejer. Okej, konst är subjektivt men jag fattade ingenting. 

Det jag däremot fattade var hur sjukt snygg den här stolen var, som stod i en hörna. Det är ungefär bara sånt jag förstår mig på. Önskar att den hade varit till salu. 

För övrigt har jag aldrig gått till sängs i ett rum med en brasa i en kakelugn. Mats och Carinas hus är inte helt isolerat och jag älskar att det är svinkallt när man ska sova. Jag har en öppen spis hemma som jag ofta eldar i, men jag måste säga att kakelugn är s å mycket finare.

Söndag och vilodag.

 

Älskar söndagar, hehe ..

Glad midsommar … eller nåt

Det här är ju en av våra så kallade ”glad-helger” då man ska umgås med nära och kära. Jag mår alltid lite skit dessa helger. Tänker på de som inte har några ”nära och kära”. På de som sitter ensamma. Uttalade familjehelger blir då så påtagligt för de som är just ensamma.

 

Vi har inga särskilda traditioner.  Jag har aldrig velat skapa några. Just för att jag brukar må bajs. Ett år var vi på Gröna Lund och jag minns att jag blev sjukt förvånad över att det i stort sett bara var vi som var infödda svenskar. Tills jag kom på att vi är hyfsat ensamma om att dansa kring en midsommarstång. Ett annat år ”firade” vi på Skansen. Det var också en upplevelse. Shitloads med folk.

 

I år ska vi fira midsommar med herr och fru Calou. Mats och Carina. På deras landställe. Någonstans utanför Skinnskatteberg. Jag och geografi. Vi åker alldeles strax och med lite tur har vi flyt med trafiken.

Jag tänker på alla er som känner er extra ensamma idag. Jag önskar att jag kunde göra er glada och att helgen passerar fort. Och ni som dricker alkohol, om ni nu måste: var snälla mot varandra och ta hand om era barn. Ingen vill uppleva en full förälder.