Hudvård för mogen hud som vårdar inifrån och ut

SPONSRAT AV Eucerin

Räcker inte de vanliga dag- och nattcremerna längre? Känns huden torr och livlös? Då är det hög tid att byta hudvårdsprodukter! Här de ingredienser – och produkter – du ska leta efter!

Vad huden behöver förändras med åren. Även en hud som alltid upplevts som fast behöver rätt hudvård för att den även fortsättningsvis ska kännas spänstig och återfuktad.

Den nya serien Eucerin Elasticity+Filler stärker hudens struktur på djupet och är idealisk för kvinnor runt 55 års ålder. En kombination av de aktiva ingredienserna Arctiin, Silymarin och Hyaluronsyra hjälper huden att hålla sig slät och elastisk.

Ingredienserna som gör skillnad

Arctiin är utvunnen ur kardborreblomma och påskyndar förnyelseprocessen av kollagen i huden vilket förbättrar hudens elasticitet och fasthet.

Silymarin är en naturlig ingrediens och antioxidant som härstammar från Mariatistel.

Hyaluronsyra, produkterna innehåller både hög- och lågmolekylär hyaluronsyra som återfuktar intensivt och hjälper till att fylla ut även djupa rynkor.

Kompletterande vård

Som ett effektivt komplement till dag- och nattcremen finns även Eucerins Elasticity+Filler Facial Oil, som är Eucerins första ansiktsolja. Den används med fördel både morgon och kväll, före eller efter dag/nattcremen.

Tips 1! Behöver huden en extra boost? Blanda din dag- och/eller nattcreme med Eucerin Elasticity+Filler Facial Oil så blir de ännu mer vårdande!

Tips2! För extra lyster använd oljan efter dagcremen.

Argonolja.Ansiktsoljan har aktiva ingredienser från Mariatistel, Argonolja och E-vitamin som jämnar ut hudens yta och efterlämnar en silkeslen känsla och fräsch lyster. Oljan absorberas snabbt och har en lätt konsistens.

Vill du ha fler tips på hur du kan ta hand om din hud? Läs artikeln våra 3 bästa tips för en strålande hud!

Här hittar du Eucerins alla produkter i serien

SPONSRAT AV Eucerin

Lite mer om Moa och kan ni hjälpa?

Moa var ju här i förra veckan och tillsammans med en annan kompis … ”L” … , som vill vara anonym här inne, hängde vi under några intensiva dagar.

 

Jag har lite svårt att ta in allt Moa varit med om  (ni som inte har hängt med, läs HÄR) och av säkerhetsskäl kan jag inte skriva om ens en hundradel om vad hon fått uppleva. Vi pratar det absoluta grövsta och mest förbjudna man kan göra mot en människa. En dag ska jag berätta. När rättegången mot hennes ex är förbi. När hon mår lite bättre. Jag kan garantera varenda en av er här inne kommer gråta och bli jefligt illa berörda.

 

Att leva med skyddad identitet och varje dag vara livrädd för att bli hittad är en mardröm jag har svårt att föreställa mig. Att vara tvungen att förlita sig på de sociala myndigheterna för att överleva är inte heller något jag kan relatera till. Att vara i händerna på allt och alla och ha ett självförtroende och en självkänsla som är fullständig obefintlig är något jag inte önskar min värsta fiende.

 

Moa har svårt, mycket svårt, att förstå hur okända människor som jag och ni läsare, är villiga att hjälpa henne med så mycket som vi har gjort. För hon tycker inte att hon är värd det. Hon skäms för att hon låtit sig behandlas så vidrigt under så många år som hon har gjort. Jag kan säga så mycket att hennes start i livet har varit förjeflig från dag 1. Mer än så kan jag inte berätta just nu.

 

Hur som. Vi har hjälpt henne enormt med saker och pengar. Hon fick en lägenhet av sociala. Inga pengar till möbler (ja, jag vet, och ni vet, att det finns skyldigheter för soc att hjälpa till ekonomiskt med sånt, men utan att avslöja för mycket kan man säga att Moa varit på väg att bli ett case för ett känt granskningsprogram på tv bland annat pga det, men hon hoppade av i sista sekunden då hon inte klarade att vara med mentalt och för att hon var för rädd).

 

Hon fick alltså en nyckel till en lägenhet. Noll inredning. Tack vare ER har hon nu en fullt utrustad lägenhet. Tack vare ER har hon en säng och en soffa. Jag har ju turen att ha haft ett par inredningsbutiker och luckily har det legat lite bra grejer på lagret under flera år. Som om de var ämnade för Moa. Köksbord, soffbord, stolar med mera. Svensktillverkat och av hög kvalitet. Jag är så glad över att hon nu har ett riktigt fint hem. Tack vare er.

 

Men. Det finns ett stort problem. Jag behöver tigga mer pengar av er. Sista gången. Så här är det; Moa har blivit placerad i en mycket, mycket, MYCKET liten ort någonstans i Sverige. Soc’s plan från början var att hon skulle få en lägenhet i en större stad. Hon var överlycklig för det då hennes stora mål är att bli från dom och börja jobba och försörja sig själv. Att skaffa sig ett liv. Hon vill inte vara samhället till last. Två dagar innan hon ska flytta in bestämmer sig soc för att ge henne ett annat boende. Långt åt helvete från all civilisation. Det går en buss in till stan på morgonen och sen går den tillbaka på kvällen. Så illa är det. Jag gick i taket när jag hörde det. HUR f-n ska hon kunna komma in i samhället och börja ta hand om sig själv när hon bor så? Hur f-n ska hon kunna lära känna andra människor och inte vara beroende av mig, min kompis ”L”och de sociala?

 

”Problemet” med Moa är att hon är så oändligt tacksam för det här boendet. Hon har under en längre tid hankat sig fram med att bo på olika vandrarhem. En månad i taget. För att gömma sig. Polisen har ställt upp oerhört mycket på henne då de har insett den extrema hotbild som finns. Men soc. Ähum. Det är synd att jag inte kan berätta. Dock har hon en handläggare som är hennes ängel. Som på sin privata tid har ägnat sig åt att hjälpa Moa. Som får skit av sina överordnande för det. En helt sanslös historia.

 

I alla fall. När Moa var här pratade vi mycket om det här med den sociala kontakten. Hon har INGEN kontakt med någon i sitt förflutna. Ingen släkt, inga vänner. Inga. På starka rekommendationer av polisen. För hon kommer att bli ihjälslagen om hennes ex får tag i henne. Han har lovat att ta livet av henne om han hittar henne. Moas enda sällskap, när inte jag och ”L” ringer henne, är tv:n. Kanal 1, 2 och 4. Där har programledarna blivit hennes nya kompisar. Moa är sjukt social och det här börjar tära på henne. Hon har varit på flykt sedan sent i höstas.

 

Jag och ”L” tror oss ha kommit på en liten lösning till hur hon ska kunna lära känna andra. Moa har inget körkort, men om vi kan ordna en cykel så kan hon cykla till ett samhälle nån mil bort. Där finns, mot alla odds, ett gym. Problemet är att hon inte har råd med det här. Som ni alla vet kostar ju ett träningskort skjortan.

 

Vad tycker ni? Jag hänger ju inte särskilt ofta på gym men inbillar mig att det är en bra miljö  och kanske kan vara en lösning för henne. Hon m  å s t e verkligen börja lära känna människor. Kan ni hjälpa till tror ni? Om det blir några pengar över kommer det gå till trosor och behåar. Det är det hon är i störst behov av just nu.

 

Swisha mig på 070-444 42 42. Och du som inte har råd; tänk på att en 20-lapp räcker långt när man är flera. Jag är SÅ tacksam för att ni hjälper mig med det här. För varje dag som går blir Moas övertygelse om att hon kommer klara det här utan att gå tillbaka till honom större. Det är tredje gången hon ”rymmer” men första gången hon känner lite hopp. NI har fått henne att inse att hon faktiskt är värd ett värdigt liv. Att hon är värd att få bli omtyckt som den fina människa hon är. Hon har aldrig hållit på med droger eller annat skit. Hon var en ”fröken Duktig”. Hon är en fågelunge som någon successivt dragit av fjäder för fjäder på. Långsamt. Tills alla fjädrar var borta.

 

Nu har hon börjat få fjun och ni är till stor del anledningen till det. Tack.❤️

Det här med rosa

Färgen rosa har aldrig attraherat mig med mer än att båda mina döttrar älskade den när de var små.

 

Plötsligt en dag för några år sedan upptäckte jag att jag satt upp en fondtapet i köket med många rosa detaljer. Eller jag och jag … nån annan satte upp den.

Sen smög sig rosa gardiner in i vardagsrummet. Rosa gardiner. Rosa soffkuddar. Rosa skärbrädor. Rosa skor.

… och nu en rosa stekpanna. Rosa gör mig glad men nu börjar jag bli orolig.

 

HUR kan man, från att vara helt anti, gå bananas med en färg?! Är det här en åldersgrej, eller vad är det frågan om? Någon annan som blivit lika störd?

Teknik-Stina

Det här med att ha en Mac och för en gång skull starta om den (vilket jag bara gör typ varannan månad) och när den startar om kommer det upp ett meddelande om att Outlook-mailen uppdateras. Så bra. Tänker jag.

 

När det är klart och jag steppar in i mailen konstaterar jag att ALLA mina mail är borta. A L L A. Det är tomt i varenda mapp.

 

Och jag hade shitloads med mail jag inte svarat på, eller som jag lovat att följa upp.

 

Döda mig långsamt. 😡😡😡