När man tar tillvara på dagen

När jag jobbade i Bromma Blocks i fredags kom det förbi flera bloggläsare och hälsade på. Älskar när ni gör det. Bland annat kom Lotta, som bor långt från huvudstaden. Hennes son har i dagarna flyttat hit till finhooden då han fått jobb som bagare på vårt nya supertrevliga fik … också här i finhooden. Lotta hade med sig nybakat varmt bröd därifrån och jag blev glatt överraskad när jag öppnade påsen igår och såg att det var mitt favoritbröd: valnötsbröd!

Igår tillbringade jag ett antal timmar med den här sköna bönan. Medium-Christina här.  Hon hade med sig Lotus och Nisse blev helt till sig i trasorna. Den vackraste tjejen han någonsin träffat.

Christina är klok som en bok. Hon tycker att jag ska börja meditera 15 minuter varje dag så hon gav mig en lektion i exakt hur. Tror faktiskt att jag ska göra det. För att rensa min överhettade hjärna.

 

Tiden går för övrigt fort nu. Om två veckor är det ett år sedan vi hade århundradets snöstorm här i Stockholm och jag undrar om vi blir tagna på sängen med samma skit i år också. Ju äldre jag blir, ju mer ”allergisk” blir jag mot vintern. En gång för länge sedan var vi på väg att köpa boende i Spanien men tänkte ”äh, SOM om man VILL åka till samma ställe hela tiden!” Dumihuvudet.se säger jag idag. Fifasen som jag ångrar det.

Hur som. Rensade bort alla sommarkläder igår.

Hokus pokus fillijokus, b o r t a! Problemet är bara att jag inte riktigt vet var jag har gjort av vinterkläderna. Tillbringade ju hela sommaren med att rensa och fixa i huset och nu hittar jag dom inte. 34 vändor till återvinningen och jag hoppas vid Gud att jag inte lämnade in mina säckar med vinterkläder där. Då kommer det bli lite dålig stämning här i hushållet, let me tell you.

 

Nu ska jag åka och hämta Calou-Carina. Vi ska äta frukost hos Malin på Wilmer Kaffebar. I fredags hade vi middag här hemma och Carina, Mats, Malin och Malins sambo (som inte vill synas här i bloggen) träffades för första gången. Älskar när jag kan föra ihop människor som är viktiga i mitt liv!

 

Just det, kommer lägga ut en intressant tävling senare idag. Tyvärr mest för er som bor i Stockholm med omnejd. Om ni inte vill resa hit nästa helg!

Sagan om den lilla lådan

Jag har en förkärlek för förvaring. I alla dess former. Ä l s k a r att organisera och fixa. Är oftast mer intresserad av själva förvaringen än innehållet.

 

I våras råkade jag sladda in på en auktionsfirma på nätet. Slösurfade lite och upptäcker en liten förvaringslåda. Ser ut som en minikopia av en kista. Eller ja, en koffert. Ni fattar. Perfekt som smyckeslåda till mitt dressingroom.

 

Jag budar. Jag vinner. Typ 2-3.000 kr. Lite dyrt tänkte jag men det var så fin så det var den värd. Ska ha mina dyr-smycken där i. Jättebra. Åker till utlämningsstället och blir ombedd att vänta. Personalen försvinner ut på lagret. Det går några minuter. Det går ännu mera minuter. Till slut kommer killen ut. Med en vagn. Jag sätter kvittot i halsen. Min lilla minikista hade ätit anabola.

… och det var bara ren jefla tur att jag hade Volvo-jeepen. Med nöd och näppe fick jag in den. På vägen hem insåg jag att det här skulle nog blir lite svårt att mörka för maken. En minikista kan jag ju ha haft ”hur länge som helst, du har bara glömt bort att vi har köpt den” men en stor jefla amerika-koffert skulle bli aningen jobbigare att dölja.

Det här var i våras. Då hade vi norra Europas stökigaste garage.

Det är stort nog för två bilar. Eller ja, jag tillbringade ju sommaren med att röja i ordning här så nu är det superfint.

 

Hur som. Jag tryckte in koffertjefeln och gömde den bland den allmänna bråten. Vid ett tillfälle råkade maken se den.

 

”Vad är det där för nåt?”

 

Jag kände direkt att mitt vanliga ”mäh, kommer du inte ihåg när vi köpte den?!” inte skulle funka så bra så jag kanske kom med en liten, liten vit lögn: ”ähum, den har jag fått av Malin (Wilmer Kaffebar-Malin), hon hade den i källaren på kaféet.” 

 

Han köpte det. Pjuhh. Till saken hör att även om jag fick århundradets chock när jag hämtade kofferten så blev jag helt kär i den. Ett litet, litet problem bara: det fanns i n g e n s t a n s i huset att ha den. Men, jag tänkte att den fick stå kvar i källaren och mogna sig lite.

Härom veckan kom jag på att den skulle kunna funka i vårt sovrum så i helgen släpade vi upp den. Plötsligt ser våra sängbord ut som om de kommer från ett dockhus så de måste bytas ut. Ska visa er när det är klart.

Fullspäckad lördag

Igår var det turbolajnen hela dagen. Först till jobbet på morgonen för att fylla bilen med varor som jag sen körde över till vår pop up-butik i Bromma Blocks-gallerian. Jag gör hundra gånger hellre det; packar, lastar, sliter och släpar … än står i en butik. Jag har för mycket myror i röva för att ha ett sånt jobb på heltid. Gudskelov står jag bara ett par dagar i veckan. 

Kastade mig in på Hemtex i gallerian för att köpa ett nytt överkast. Tidigare i veckan skickade jag en länk till just det överkastet till äldsta dottern. Frågade om hon tyckte att det var snyggt samt vad hon tyckte att jag skulle ha för färger på kuddarna. Hon svarade ja på överkastet och kom med ett gäng färgförslag på kuddarna. Jag litar blint på henne eftersom hon dels har järnkoll och dels har en utbildning inom inredning.

 

Hemtex hade inte det lila överkastet så jag drog iväg till Vällingby, en förort till Stockholm. Där hade en annan Hemtex lagt undan ett till mig.

In på Indiska och köpte en jättefin kudde till min favoritfåtölj. Den var helt oplanerad men jag blev tokkär i den. I kudden alltså, inte i fåtöljen.😂

Sen kutade jag in på H&M Home och köpte ett gäng kuddfodral. Det r å k a d e visst slinka med ett guldpaljettfodral också. Till ett specifikt ställe i huset. 

Gårdagens inköpsrunda slutade på IKEA. Innerkuddar och mera kuddöverdrag och lite annat smått och gott.

Hinner precis hem, lasta av rubbet och sen dra tillbaka till Bromma Blocks. Jobbade mellan 14-18. Sjukt kul när ni bloggläsare kommer förbi. Jag tycker verkligen om det!

Maken har klagat i 15 år på att vårt sovrum är alldeles ”för mycket kärring”. Jag tänkte att well, jag kanske inte var helt hundra på överkastets färg, trots dotterns ok:ande, men okej, det var ju definitivt mer maskulint än det vi haft förut. Bry er inte om att kuddarna ligger slängda så där, så ska det inte se ut.

 

Men. Färgen känns inte hundra så idag ska jag åka och byta. Man ska lyssna på sin magkänsla.

 

I alla sammanhang. Tänkte på det i fredags när jag var hos Magdalena. Hon har alltid haft en SJUKT bra magkänsla när det gäller precis allt. Hade jag lyssnat på henne för några år sedan så hade jag inte behövt gå på ett par rejäla nitar när det kommer till personliga relationer.

 

Funderar förresten på att gå på bio ikväll, om jag hinner. Har ni någon film ni kan rekommendera?