Karma at its best

Det här med att man en onsdagsmorgon blir sur som f-n på chefen och bestämmer sig för att skolka från jobbet och istället ägna sig åt att tvätta fönster och sätta upp de nya gardinerna i vardagsrummets fyra fönster… … och att det börjar spöregna en timme efter att man är klar. Karma is a bitch.

 

Okejjagskaaldrigmerskolka

 

Kanske

Har ni ett kadaver i köksskåpet?

Jag tänker inte sticka under stol med att jag gillar snygga köksprylar och liksom halva Sverige har även jag torskat på Kitchen Aid-apparaturer. De är grymma grejer och jag använder dom ofta.

I flera år har jag tänkt investera i en sån här men av någon anledning blir det aldrig av. Och nu vet jag plötsligt varför.

Den här raringen vann jag i nån tävling ett par år efter jag hade flyttat hemifrån. Jag använder den j ä m t. Ful som stryk, låter som ett jefla tröskverk men jag KAN inte göra mig av med den. Och det ser lika roligt ut varje gång jag öppnar skåpet och ser den bland alla ”Rolls Royce”-maskiner. Som den fattiga kusinen från öst. Men jag älskar den.

 

Har ni nån sån grej hemma? Nån ugly historia som ni inte kan kassera.

Vad ska jag ha för färg?

Well, nu är soffan på plats men jag har grymma problem med vad jag ska ha för färg på gardinerna. Nedan är de som suttit där hela hösten/vintern.

Tupparna vid fönstret åker givetvis ut i trädgården så fort påsken är över. Bakom min fåtölj i hörnet ligger ett gäng gröna kuddar som jag har fått av LidbyLiving-Malin (finns HÄR) och från att ha varit anal med färger så går jag bananas nu med cerisefärgade fåtöljer. Jag tycker de gråa gardinerna drar ned allt, eller hur?

Jag s k u l l e även kunna byta ut mattan. Har två likadana till: en beige och en svagt, s v a g t, rosa.

 

Funderade en stund på om jag skulle vara helt galen och ha gröna gardiner.

 

Ska jag sluta röka hash nu, eller?

Påsk 2017

Så här ser det ut när man har en hund som envisas med att ligga på tangentbordet. Har flyttat på honom två gånger men han ska absolut ligga exakt i den positionen.

 

Hur har ni där ute i påskfirandet?

Själv inledde jag påsken med att på skärtorsdagen ta på mig nya blingpjucken och besöka Snygg-Tove.

Min tandställningstandläkare och granne.

Jag har ju en speciell tandställning för att lyfta mina käkar och framtänder. Den heter Invisalign och är osynlig.

Vid första besöket så fotas tänderna och datorn räknar ut hur mycket de kommer flytta på sig under 1,5 år. Sedan tillverkas såna här skenor utefter den informationen och dessa skenor byter jag var 10:e dag. Ni som har haft tandställning: bytet är precis som när man spänner tandställningen. Jag ska ha dom i 1,5 år. Kan v a r m t rekommendera det här, dock är det få tandläkare som gör det. Bor ni i Stockholm så går till Tove. Hon äger Tandvårdsgruppen i Bromma och nä, det här är inte sponsrat. Jag betalar.

Skärtorsdagen fortsatte i goda vänners tecken. Vi inledde en ny tradition med att äta middag med herr och fru Calou plus barn. Eller ja, de heter ju inte så men deras fantastiska skomärke heter så. Jag och Carina drog i oss en Margarita och blev lite mindre gnälliga fruar. Ingen av oss dricker alkohol särskilt ofta men så här någon gång i bland kan det vara gott.

Eftersom jag är addicted to potatis så blev det sötpotatispommes för min del. Och lite guacamole.

Igår var maken på extra gott humör. Tidigare i veckan föreslog han att vi skulle rensa i garaget. Jag kan säga så här; vi har varit på väg i 15 år att göra det och har försökt några gånger. Problemet är att vi blir så inihelvete osams. Han är nämligen norra Europas största hamster. Alla jul- och födelsedagskort som han ever har fått, har han sparat. Vi pratar sen typ 1972. ”Du ska fan inte bestämma vad jag inte kan spara!” 

Här är dom. Vykorten och julkorten. Och golfbollar från rundor han har vunnit. JÄTTEviktigt att spara. Man kan ju sitta och titta på dom när man har tråkigt. JÄTTEkul. Suck.

Så det slutar alltid med att jag drar upp igen och fyller i en skilsmässoansökan. Alltså, hur jefla svårt kan det vara?! Dessutom ska han gå igenom varenda sopsäck som jag fyller. Kollar noooga att det är något ”viktigt” som jag gör mig av med. Vilket det naturligtvis alltid är … för honom.

Hur som, jag bet i hop och vi lyckades fylla åtminstone e n billast och drog iväg till tippen.

Jag ä l s k a r vår återvinningsstation. Det är så sjukt skönt att göra sig av med gammalt skräp.

 

Till och med maken var happy. Så pass att vi styrde kosan till IKEA. För länge sedan beställde vi en soffa men blev så jäkla osams så vi cancellerade ordern. Sedan dess har vi suttit i varsin fåtölj här hemma … och tjurat. Igår var han som sagt på gott humör och tyckte att vi kunde åka dit och köpa den vi från början varit ense om.

Vi började dock med mat. Lunch på IKEA är underskattat. Jag åt givetvis potatismos. Aldrig fel. 

Så här sociala är vi i vår familj.

Vi skulle köpa en h e l t annan soffa, men det slutade med den här. Dock inte i det här vita tyget. Maken ville absolut ha den eftersom ”den blir skitbra att sova i”. Han somnar nämligen i soffan varenda kväll. 365 dagar om året. Sen, någon gång efter midnatt, stapplar han upp till sängen. Jag och talibanen bara suckar. Det här med att ha en snygg sittsoffa kommer aldrig att ske i vår familj. 

Blev lite stressad när jag såg att soffan var i flera delar. Maken har inte direkt svart bälte i att montera prylar och det brukar sluta med att han slår sönder skiten. Typ. 

Man kan ju säga att det var på håret att vi fick med oss den hem …

Hemma i finhooden har vi ett glasshak som är känt långt utanför Stockholms gränser. På sommaren är det sinnessjuka köer så man får passa på under udda tider. 

Glassen är helt fantastisk. Det är en italienare och hans svenska fru som driver det så det är riktig italiensk hemmagjord glass. 

Jag beställde en kula och en cappuccino. 

Problemet är att jag inte kan äta glassen eftersom det är så mycket socker i den. Jag lär mig ALDRIG. Fast nu har jag bestämt mig: kommer aldrig mer köpa glass där. Tyvärr. När jag får en så kallad sockerdump (man får det om man är Gastric bypass-opererad) så måste jag lägga mig och vila en kvart tills det går över.

Allt medan maken började montera ihop soffan vilket var enklare än vi trott.

 

Lite senare ska ni få se hur det blev. Jag behöver era råd nämligen.