Det som göms i tö

Vi håller på med Operation Garagetömning och gissa om jag blev glad när vi hittade tre platta paket.

… som innehöll den här fina smidesgungan. Köpte den på Karossgården på Österlen förra sommaren men hade tokglömt det! 

Vi har sommar i Stockholm just nu och tiden går fort. 18 juni idag. Jag har redan börjat känna stressen av att det är mässa i augusti. Augusti, september och oktober kommer bli tre RÖV-månader. 

Alltså är det läge att ta tillvara på nuet. Jag suger på det. Tyvärr.

Förresten, har ni sett?! Vårt badrum är till 90% färdigt! Fuckinghalleluja! Supersnygg inredning från Golvpoolen (deras Arredo-serie), gammal loppis-spegel som jag sprejfärgat silver, snyggaste pedalhinken från Brabantia, en hylla som jag köpt av en branschkollega på en mässa för hundra år sen .. och som jag sprejmålat svart och fyllt med svarta korgar från Jysk … tror jag det var. Mattor och handdukar från SysterLycklig, som ska bytas till andra färger.

 

Förresten, jag har en fråga. Talibanen fyller 14 om några veckor. Hon får vara ute till 24.00 här i hooden. Nu när det är sommarlov. Hon umgås med kompisar som är ett år äldre och de får vara ute till 01.00. Är jag en hagga som säger tvärnej till det?

The never ending garagehällvätät

Det var ett under att vi inte rök ihop igår. Maken har nu kommit till sina flyttkartonger. Han har en halv lägenhet nedpackad i dom samt ett barndomshem i ett antal andra. Varje låda ska gås igenom. Noga. Gamla papper typ räkningar och annat skit. Jätteviktigt. Jag var tvungen att ta en paus och gå därifrån eftersom jag bara står och retar upp mig annars. Förstår inte det där: om man nu inte har saknat skiten som ligger i lådorna, varför börja gräva i dom nu?

Vi har för övrigt hittat fyra cyklar i garaget. Två av dom hade vi ingen aning om att de fanns. Bra koll där.

Hittade 25-åringens absoluta favoritdocka. Den fick hon när hon var 2 år. Den vackraste blomman hon visste var Gullviva så hon döpte den här dockan till det. Hon ä l s k a d e den. Under många, många år trodde hon sen att alla färgade människor hette ”Gullviva”. När vi åkte tunnelbana kunde hon peka på färgade och exalterat ropa; ”mamma, titta; GULLVIVOR!” 

Förresten, en fråga. Eller snarare, jag måste få gälla lite. Är jag ensam om att ha en make som absolut inte kan ge fan i telefonen när han kör bil? Han går igenom mail, instagram, Facebook and you name it, medan han kör. Jag blir skogstokig. På riktigt. Nästan så att jag hoppas att han krockar. Med en stolpe … så att ingen annan än han själv blir drabbad. 

Är för övrigt oerhört sexig när jag håller på med Operaton Garageröj. Maken får hicka när han för sent inser att jag faktiskt tänker åka till återvinningen så där, eller gå in på Statoil och handla lunch. Kan ju tipsa om att det är värsta erotikdödaren … om ni har sådana problem, hehe!

Fick den här boken av Lotta i veckan. För många är hon känd som Vimmelmamman. Hon jobbar på en så kallad skvallertidning som vimmelreporter. Jag har läst hennes blogg i många år och våra vägar har korsats lite här och var. Eftersom stora delar av bloggen upptagits av hennes cancerresa var jag tämligen säker på att den här boken var en upprepning på vad jag redan visste så jag var inte jättesugen på att läsa den. Tog en fikapaus igår och skulle ”bara” läsa hennes personliga meddelande till mig. Bläddrade till första sidan. 

Sen gick det inte att sluta läsa. Få människor kan konsten att berätta en historia, men Lotta kan. Well done säger jag. Och grattis.

Det syns inte så bra här men vårt gräs har vuxit sjukt mycket. På många ställen är det 30 cm högt och jag har inte haft tid att klippa. Även om det är maken som är huvudansvarig för vår trädgård, enligt löfte när vi flyttade in för 15 år sedan … ett löfte som aldrig infriats, så är det alltså jag som sköter den delen.

Efter att ha läst ut Lottas bok var jag tvungen att släpa fram gräsklipparen. Det är min meditation. Plus att det är perfekt om man vill gå runt och småfisa lite.

En och en halv timme senare hade jag smält hennes historia. Och fisit klart.

 

Jag har tagit lite semester den här veckan. Har en massa grejer som måste fixas. Och så funderar jag på om vi ska dra iväg utomlands. Frågan är bara vart. Hur ser era sommarplaner ut? Jag ska till Skåne, d e t ä är i alla fall säkert. Vet inte när bara.

När man får rövalajnen ur vagnen

Vårt hus har ett garage. Ett JÄTTEstort garage. Det är fullt med ”kanske-bra-att-ha-sen”-grejer eller ”jag-kan-inte-skilja-mig-från-det”-pryttlar. Detta då jag är gift med en man som inte tycker att något ska slängas/återvinnas.

Jag hade föreställt mig att vi skulle ha det ungefär så här. Fast, min dröm om det perfekta garaget, när det gäller ordning och reda, fick jag ge upp en kvart efter att vi flyttade in.

För, i garaget har vi allt utom våra bilar.

Just precis den är bilden ovan är tagen några timmar efter att vi varit ett par vändor på tippen. Jag har nämligen lyckats övertala maken efter alla år att vi ska göra det fint där. Halleuja. Nu kan man i alla fall g å där utan att behöva klättra över alla prylar.

Saken är dock den att han nog inte är helt skyldig till all skit.

För många år sedan beställde jag en sån däringa jättebra uppblåsbar madrass ni vet. En dubbel. Dyr. Tänkte att, om vi lägger några extra stålingar på en sån så är det bra kvalitet = skön att sova i = håller länge.

 

Hur det nu var så kom det aldrig något paket. Jag beställde en gång till. Den fick följa med lite överallt och blev kvar hos några vänner och bekanta.

Igår lyfte jag på lite grejer i garaget och hoppsansa, vad låg inte där om paketet jag aldrig trodde att jag fått! Oöppnat sedan 2007. Bra jobbat.

 

Operation Garage-röj fortsätter. Målet är att all skit ska vara borta senast 30 juni. Klarar vi det så ska maken få ligga.