CancerRehabFonden

I förra veckan var jag och Mirka hos Eva på CancerRehabFonden. Jag har träffat Eva ett par gånger nu och inte bara för att hon är sjukt trevlig utan för att CRF m å s t e spridas till allt och alla.

IMG_8672Det var första gången Eva och Mirka träffades och Eva berättade vad de gör. De är en ideell organisation med ett så kallat 90-konto (på så sätt vet man att det inte är något ruffel & båg-gäng) som arbetar med rehabilitering av cancersjuka.IMG_8668

Det är nämligen så här, vilket FÅ vet: i Sverige har vi ingen eftervård att tala om när det gäller cancer. Du får cancer, du får behandlingar, cancern försvinner, sjukvården säger tack & hej. På riktigt.

 

Och det är först efter att det hela lagt sig som man inser att man måste ha hjälp. Då kommer alla tankar, skräcken, oron. Sånt vi som aldrig haft cancer omöjligt kan sätta oss in i. CRF har 5 olika rehabiliteringsställen i Sverige dit man kan få åka i en vecka, GRATIS, och där få träffa legitimerade psykologer och andra fd cancerpatienter. Det finns även de som fortfarande har cancer, som kan få rehab genom CRF. Genom donationer, som de är i STORT behov av, kan CRF möjliggöra det här. (Jag noterar att löshårsföretaget Rapunzel har skänkt 100.000 kr via en check på den översta bilden. Heeeelt otroligt!)

 

När jag satt där kom jag att tänka på en sak. På alla stora företag lär det ju finnas minst en som har haft cancer. Tänk om dessa företagsledare kunde göra ett avtal med CRF och erbjuda sin personal fri rehabilitering. På så sätt gagnar det både den drabbade och företaget: den anställde kan komma tillbaka fortare och dessutom vara i mycket bättre balans. Eva sa att de också funderat mycket på det här. Om varje företag som reserverar, låt oss säga en plats, så betalar dom lika mycket för en extra plats … och den går till andra sökanden. Alltså, andra som har cancer ska inte behöva mista en plats bara för att ett företag har ”tagit” en plats. Fattar ni?

 

Ni som jobbar på stora företag, kan inte ni prata om det här på jobbet? Jag läste i förra veckan att cancerpatienter kommer öka lavinartat de närmaste åren. Detta pga de blivit duktigare på att upptäcka cancer på ett tidigare stadium. Alltså kommer eftervården att öka lika mycket. Den eftervård som samhället inte står för idag.

 

Eva drog en bra parallell. Om du bryter benet får du gips. När gipset tas bort får du sjukgymnastik. Genom landstinget. Är det då inte märkligt att man inte kan få psykisk hjälp efter att man har haft cancer … som dessutom är en aningen mer nära-döden-upplevelse, med allt vad det innebär, än att bryta ett ben?

 

Vi är grymma i Sverige på eftervård när det gäller ”hårdvaran” men när det kommer till mjukvaran finns det i stort sett NOLL hjälp.

 

Och nej, tyvärr har inte Cancerfonden n å g o t med CancerRehabFonden att göra. Cancerforskningen drar in 17 miljarder om året till … just forskning. Jag hade ju tyckt att man kanske kunde länka till CRF på deras hemsida, eller att det på ALLA sjukhus delades ut information om CRF.

 

För det finns inte en käft som vet vilka dom är och vilket enormt arbete de gör.

 

Hjälp dom.

2

8 responses to “CancerRehabFonden

  1. Bitta skriver:

    Jag kan bara bekräfta att ingen har frågat hur jag mår psykiskt under min sjukdomstid och tio år av efterkontroller.

  2. Anni skriver:

    Jag tror inte det är så få som vet hur usel eftervård vi har i Sverige, med tanke på så många cancerfall vi har.

  3. Karin skriver:

    Är det inte samma sak med de flesta sjukdomar? Tror att eftervården generellt är dålig.

  4. Henna skriver:

    Mycket bra. Eftervård skulle behövas vid flera sjukdomar…

  5. Maria Ekdahl skriver:

    Hej där. Jag såg faktiskt ett avsnitt för inte så längesedan, jag tror det var hos Malou, där just detta problem togs upp. Tänk hur mycket pengar som faktiskt kan sparas när en stackars person som har haft cancer slipper springa i skytteltrafik hos läkare för att de är oroliga. Jag hade också sprungit ner dörrarna vid minsta symptom. När de sedan fått besked på att denna gången var det inget farligt, så räcker ju inte det, för nästa gång är det något annat symptom och då är det ju dags igen. Jag tycker det är underligt att det inte finns någon eftervård. Det är ju en jättevanlig sjukdom idag. Jag undrar om jag får skriva om dem på min blogg, jag har 1600 följare, inte så många men det når ju alltid någon. Som jag sagt innan, dina inlägg är kanon. Kram

    1. Mona skriver:

      Klart du får, sprid, sprid … och tack!

      1. Maria Ekdahl skriver:

        Då gör jag det..:-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *