Att flyga med hund … och skrikande barn

Maken fyller 50 på måndag, 1/8, och vill inte vara hemma. Han har dock velat fram och tillbaka under hela våren och sommaren om exakt vad han vill göra. Till slut gav jag upp och tänkte att, han får lösa det själv. När jag var i Florens med Säpo-frun nu i veckan så får jag ett sms från talibanen. Hon skriver att ”allt är bokat och klart, vi åker till Sicilien över min och pappas födelsedag … och Nisse ska med”. Jag blev lite svettig över det där med Nisse.

 

Jag har aldrig ägt en hund tidigare. Jag är ingen hundvän i den bemärkelsen att jag tycker att hundar går före människor i alla lägen. Jag har aldrig velat ha en hund över huvud taget. Av en enda anledning: jag har sett hur dåligt mina vänner har mått när deras älskade hundar har dött och har aldrig velat utsätta mig för den sorgen. Har nog med problem ändå.

 

Men, för två år sedan, när 25-åringen bröt tystnaden om det vedervärdiga hennes pappa utsatt henne för, så köpte vi en hund till henne. IMG_4515

Hon döpte honom till Kenneth. Världens finaste. IMG_0684De blev som ler och långhalm. IMG_8520Eftersom vi jobbar ihop så hänger Kenneth med oss på kontoret. Jag bestämmer mig tidigt för att jag minsann inte skulle fästa mig vid honom. Ehh. Det gick inte så bra. Han bestämde sig för att jag mest troligt var det näst bästa som hänt honom.IMG_0097 Vi blev bästisar. Jefla hundskrälle.

IMG_9419

Ovan är en dagsfärsk bild på den numer 2 år gamla unge mannen. 25-åringen vill inte att jag skriver om Kenneth, eller lägger ut bilder på honom längre. Hon är väldigt privat av sig, men det här inlägget har jag lov att göra.

Det här är för övrigt världens roligaste ögonblick med honom. Jag ska byta lakan i sängen och han hittar en galge på makens klädstol som han släpar med upp på vår säng. Sen fastnar han i den. Observera att han inte på något sätt har ont. Han är däremot så in i helvitti sur på mig här och det märks tydligt. Varje gång jag tittar på det här klippet så skrattar jag att jag nästan kissar på mig.

 

Under en period åkte han till 25-åringens svärföräldrar i Skåne och då fick jag krupp. SOM jag saknade honom. Det gjorde även maken. Några veckor senare hittade vi Nisse. På Blocket.

Nisse

Just precis den här bilden var i annonsen. In i bilen och körde 4 timmar till långtbortistan. IMG_5884Blev kär i honom vid första ögonblicket. Min bäbis. Amen ni fattar, min hundbäbis. Jag behandlar honom som en hund, så klart, även om jag kallar honom för min bäbis. Lyssnade på alla era goda råd innan, bland annat det här med att man inte bör skaffa sig en blandras, men när jag såg bilden kunde jag inte låta bli och jag ber om ursäkt till alla er som är arga över att jag gjorde det valet. Att jag i och med det uppmuntrat till att ”oseriösa” uppfödare kan fortsätta sin existens. Men, vi har haft tur. De som förstår sig på hundar och som har träffat Nisse, säger att han har ett super-psyke, att han är harmonisk. Visst, aningen bortskämd eftersom somliga i hushållet, läs: soon to be 50 year old gubbjefel, inte är konsekvent. Vi andra jobbar på det problemet. Hur som, han är en bra hund. Han är mitt allt. Jag är alltså numer en hundägare som inte skulle skaffa hund eftersom de ”bara dör och då bryter man ihop”. Jättebra.

 

Vi bestämde oss tidigt för att han skulle få hänga med oss överallt det går. Så även utomlands. Alltså fixade vi rabiesspruta och pass. Dock blev jag lite stressad när jag satt där i Florens och får sms:et från talibanen. Fan, tänk om det inte funkar med att flyga? Jag v ä g r a r att ha honom i lasturymmet men gudskelov är han tillräckligt liten för att sitta i kabinen. Och, det här med lugnande medicin hade man ju hört talas om. Skulle han ha det? Eller inte?

 

Jag hann ju vara hemma i 24 timmar innan det var dags för nästa tripp. Alltså ringde jag veterinären. Hon förhörde sig lite mer noggrant om Nisses lynne och hur han är i allmänhet och sa sedan att hon inte tyckte det var nödvändigt.

 

Igår morse åkte vi ut till Arlanda.

img_5544

Jag var skitnervös eftersom vi skulle mellanlanda i Tyskland, stanna där i 1,5 timmar innan det var dags för nästa flight till Sicilien. Hur gör man då med hundar? Det finns ju liksom ingenstans att kissa. Tänkte att, well, Nisse lär ju inte vara den första hunden som flyger så det borde ju kunna funka. Han får väl stå/ligga/sitta med benen i kors tills vi var framme.

 

In i planet, som var skitlitet, tryckte in Nisse i hundväskan under framförvarande stol. Man får inte ha dom någon annanstans, men man får betala 1500 kr för att de ska sitta där under.

 

Det här med Pokemon Go har för övrigt nått  oanade höjder.img_5551.jpg Vuxna män utklädda till Pokemons.

 

Kan för övrigt tipsa om att det inte är det mest smarta att ha vatten i en väl tillsluten burk med sig.

img_5553

Trycket i kabinen gjorde givetvis att locket åkte av … och allt vatten rann ut i min väska. Jättebra … men man lär så länge man lever. Vet att det finns speciella hundvattenmatare men den vi köpte senast sög så jag trodde det här var ett bättre alternativ.

 

Nisse låg stilla hela vägen och sa inte ett pip. Vi landade på Tegels flygplats och där fick vi gå ut.img_5571.jpgVi spenderade 1,5 timmar på flygplatsens parkeringsplats där det fanns en dunge. Nisse var kolugn. img_5570.jpgMåste förresten säga en sak. Den här väskan från LidbyLiving (som vi förvisso har HÄR!) är den bästa, b ä s t a, investering jag gjort. (Köper för inköpspris eftersom vi säljer dom.) Fifasen som man får ned grejer i den. Fifasen som den har fått hänga med i sommar: Skåne, Spanien, Dalarna, Italien … och nu Italien igen. Har du en peng över så köp den, du kommer aldrig att ångra dig, jag lovar! (Jag har weekend-varianten.) Det är rätt tomt på lagret nu men vi får hem ett gäng på ons-tors nästa vecka.

 

Sorry, kom av mig lite men var bara tvungen att göra reklam för den.

 

Kliver på ett nytt och större plan för vidare färd till Sicilien. Hinner precis slå ned plattröven i sätet när en amerikansk familj med tre barn, alla under 6 år, går förbi. Jag blir kärring och tänker: ”keep walking, keep walking”.

img_5573.jpg

Karma för onda tankar för de satte sig exakt två rader ifrån oss. Sen började showen. Ett av barnen blev sur för att det ena syskonet fick sitta bredvid mamman. Mes-pappan säger då: ”vill du byta plats”. Det byter plats. Barnet fortsätter skrika, och då menar jag skrika. Mes-pappan säger då: ”var vill du sitta?” Barnet pekar, pappan, som väger jääättemycket och har stora problem att flytta sig fysiskt (tyckte synd om honom) får resa sig och mecka om lite bland barnen. Det är tyst i exakt en minut, sen sätter nästa unge igång. Mes-pappan säger: ”men nu sitter din bror där, okej!”. Barnet skriker ännu högre och pappan ger vika, flyttar på det andra barnet. Det blir tyst. Det går fyra sekunder, sen börjar samma unge skrika igen och pekar på ett annat säte: ”Okej, vill du sitta där så flyttar jag på honom.” Unge nummer ett sätter igång.

 

Allt medan barn 3, som inte sagt ett pip, och mamman inte säger ett ljud. Jag vänder mig om och tänker att nu jeflar. Det brann fanimej i hela skallen. Tänker på Nisse som sitter under sätet och förmodligen får öronen sprängda av de gälla skriken. Möter flygvärdinnans blick. Hon himlar medlidsamt med ögonen och jag kan inte låta bli; ”Sweet Lord, turn the volume down for God sakes!” Mannen som sitter intill mig på andra sidan gången ler tacksamt över min kommentar men den hjälper föga. Pappan säger ingenting, gör ingenting. Mamman säger ingenting, gör ingenting. Två ungar skriker nu i falsett medan pappan fortsätter att mesa med att ”men gubben, tala om vad som är fel, vill du byta plats igen?”  

 

Alltså, nu ska ni med barn inte ta åt er här. De barn jag beskriver, som i inlägget härom dagen, är barn som skriker för att de ska få sin vilja igenom, eller för att de är totalt uttråkade. Jag avskyr skrikande barn. Alltså de som tillhör kategorin ovan. Barn som inte mår bra, är rädda eller av någon annan anledning som inte går att trösta, har jag full förståelse för. Jag har som sagt två barn själv och har flugit mycket med båda. Barn som sparkar på sätet utan att föräldrar säger till, går fetbort. Eller ja, föräldrarna går fetbort. Jag skulle LÄTT kunna betala extra för ett barnfritt plan.

 

Okej, då är vi alltså överens om att det är de ouppfostrade föräldrarna som jag avser i min negativa beskrivning av barn på plan. Inga andra. Jag är extremt förvånad över att så många föräldrar är så flata. En gång, på en flight hem från Thailand, satt ett barn på 4-5 år och sparkade mig i ryggen. I början lät jag det vara och försökte somna i takt med hans sparkar, men efter någon halvtimme lackade jag ur, vände mig över min säte och säger till mamman och pappan att be ungen sluta. Pappan svarar då: ”det är inte så lätt, tänk dig själv att vara så liten och behöva sitta på ett plan i 11 timmar!”

 

Då brann det rejält i peruken: ”MEN GE FAN I ATT FLYG DÅ’RA OM DET ÄR SÅ JÄVLA JOBBIGT FÖR HONOM, ELLER HAR NÅGON TVINGAT ER PÅ PLANET?!”

 

Kan säga att jag aldrig fått så arga blickar från några föräldrar varken tidigare eller senare men det sket jag i. Glöm att jag betalar 10.000 för en biljett bara för att ett barn ska sitta och sparka mig i ryggen för att det har tråkigt. Näpp, då blir jag jefligt grinig.

 

Planet lyfter, ungarna skriker men det går bara fem minuter så somnar dom. img_5555-2

Halleluja, den glädjen! Sätter igång en bok och har höga förväntningar.

img_5575

Klarar typ tio minuter innan jag inser att Katrin är en jefel på att driva företag, men en skönlitterär författare är hon inte. Avslutar och kasserar boken. img_5547-1Några timmar senare landar vi på Sicilien. Som jag för övrigt alltid har trott varit en halvö. Jag skolkade rätt mycket när jag gick i skolan och uppenbarligen var geografi inte några lektioner jag tillbringade överdrivet mycket tid på.

 

Nisse sov hela resan och jag är lite förvånad över hur lätthanterlig han är. Eller nja, egentligen är jag inte det. Han är plättlätt att ha med att göra hemmavid, men just det här med att flyga fick mig lite nervös.

 

Nu är vi här i alla fall och man kan säga att resandet får en fortsättning. Min make kommer a l d r i g mer att få boka en resa utan att jag är med och bestämmer.

 

Just saying.

0

27 responses to “Att flyga med hund … och skrikande barn

  1. Hanna skriver:

    En resa från arlanda till gran canaria hade jag en unge sparkandes i ryggen, en timme innan vi skulle landa fick jag nog, vänder mig om å säger ”lägger inte du av med det där vrider jag fötterna av dig”, sen la jag mig å sov i sätet som äntligen va stilla! Va är det för fel på vissa föräldrar?!!

  2. jesse skriver:

    En sportflaska med sprutkork har jag till min hund.flaskan är lätt att fylla på med vatten och håller tätt. När hund ska dricka bara vända upp å ner på flaskan trycka lite lätt och hund lapar i sig

  3. Anna skriver:

    Ni skulle åkt till Taormina. Såå vackert. Och bra shopping förstås;)

  4. Många flata föräldrar finns det, både på och utanför flygplan. Duktig Nisse, han är född globetrotter. Tänk på att det kan vara smart att ha lite extra koll på vad han nosar och slickar på, och om han får hälsa på andra djur. Varmare länder har en del parasiter och ohyra som vi inte har här uppe i norr (än?) och som man gärna slipper på sin pälskling. Hoppas ni har vansinnigt trevligt trots vad det nu är maken har missat i sin bokning. 😉
    Charlotta

  5. Sarah skriver:

    Du borde bli krönikör ! Underbar skrivare är du ! Hade varit kul om maken din skrev om hur han bokade resan ?

  6. Carolina skriver:

    Hälsa din dotter att jag efter att ha blivit kär i Kenneth på din blogg (och varit hundvakt åt en annan russel IRL) skaffade en liten Parson russel tös. Bästa jag gjort 😉 alla varnade mig att det var en sån svår ras men det har gått finemang hittills.
    Respekterar såklart din dotters önskan men så roligt att få se Kenneth igen i bloggen & hoppas det händer igen.

  7. Anne skriver:

    Hmm hur fungerar det för allergiker? Min man är pälsallergiker skulle nog inte många så bra med djur i kabinen. Träffar han djur kan det däcka honom i 48 h. Inget mot dig men konstigt 😯 de går ju alltid ut om ngn är allergisk mot nötter, som förvisso oftast är farligare allergi men ändå.

    1. Mona skriver:

      När man bokar flygbiljett så får man/måste man tala om ifall man är pälsdjurallergiker, liksom vi nötallergiker måste göra. Då får vi andra inte ha djur med sig på den flighten. Det är den allmänna och vedertagna regeln. På denna flight får/fick bara ett husdjur finnas med. Sen är det här med nötter ganska intressant: om jag inte är helt ute och cyklar så är Finnair ett av förvisso få, bolag som anser att man visst kan servera nötter ombord och är det någon som är allergisk så ligger ansvaret på denne…att ha med sig medicin…

      1. Karin skriver:

        Jag har aldrig varit med om att få informera om pälsdjursallergi eller sett att det funnits info om att det kan finnas djur i kabinen. Blir lite orolig nu, vilket bolag flyttning med? När det gäller nötter/jordnötter är det skit. Bäst funkar Ryanair och Norwegian. Många bolag är skit och förbjuder bara tre rader framför eller inte alls. Tyvärr så har Vings resebolag börjat att kräva läkarintyg. Anser på fullaste allvar att de har problem med att folk hittar på Jordnötsallergi. Varför skulle någon göra det? Bra sätt att nyttja den ansträngda sjukvården.

        1. Mona skriver:

          Ryanair och Norwegian tar inga husdjur, vi flyger med Air Berlin och Air Italia! Menar du på riktigt att Ving gör det? Helt sjukt. Och varför skulle man tycka att det var kul att hitta på att man är allergisk. Idioter.

          1. Karin skriver:

            Menade att Ryan M FL funkar bäst för nötter eller rättare sagt mot. Aldrig trassel och de ropar ut supersnabbt. Guld värt. Har åkt med Ving i 17 år med en multiallergiker och i år krävdes läkarintyg. Påstår sig ha problem med folk som ljuger om allergier. Verkar helt sjukt men om så är fallet, vad är skadan. Någon annan går miste om jordnötter i 3 timmar.

          2. Mona skriver:

            Sorry, läste slarvigt. Måste läsa allt skitfort eftersom man åker ur det här jävla nätet hela tiden. Kan fortfarande inte för mitt liv förstå varför man skulle ljuga om allergi. Jävla idioter.

        2. Anne skriver:

          Har heller aldrig sett det, men flyger oftast Ryanair lr Norwegian. Ska med SAS till Portugal i höst, får kolla om jag kan meddela dem detta. Tack för infon!

      2. MrsM skriver:

        Det är många flygbolag som kräver läkarintyg på luftburen jordnötsallergi. Thai, Emirates och Qatar t ex. Om du meddelar vid incheckning eller ombordstigning och inte har ett läkarintyg skrivet på engelska – då får du inte flyga med dem.

  8. Tove skriver:

    Inget att reta sig på tycker jag. På resor finns alla sorters folk. Jag som också har barn som är lite äldre brukar mest känna mig glad över att den tiden är över och trycka in öronproppar. Boken Bucketlist gör mig däremot ledsen på riktigt. Att bloggare gör vin, klädkollektion, kokbok och sedan en bok verkar numera vara standard. Men att bokförlagen urskillningslöst ger ut dem, dessutom utan ordentlig redigering, är obegripligt och snudd på elakt.

    1. Mona skriver:

      I hear you men jag tycker på riktigt inte att det är okej med gallskrikande barn. Man ska trots allt sitta i en kabin i ett antal timmar utan några som helst valmöjligheter. Kan ju inte vara alla andras skyldighet att se till att man har öronproppar med sig. Möjligen kanske flygbolaget kan dela ut dom men nä, det är ett föräldraansvar. Sitter jag på en buss eller ett tåg kan jag kliva av, men det är lite svårt i luften. Men jag håller däremot med dig angående bokförlagen..=)

  9. ninaerica skriver:

    Av konversationen du skriver att dömma så brukar inte de barnen bli tillsagda, de verkar bara vara bortskämda. Man kan inte hela tiden hålla på och dalta ”var vill du sitta”, ”passar inte det, då byter vi”, ”vad vill du äta?”. Ibland måste barn bli tillsagda att nu är det det här som gäller och så är det. Inget att diskutera. Har man fler en ett barn är valmöjlighet dessutom ibland uteslutet att de får välja. Går det så väljer de olika eller lika om det bara finns en. Lite uppfostran måste barn ha om de ska vistas bland folk. Man behöver inte vara en elak diktator, men bestämd kan man vara och sätta regler.

  10. Maja S skriver:

    Ja fy fan rent ut sagt för föräldrar som inte kan uppfostra sina barn till att bete sig .. Var de än är.
    Barnfria flyg tack!!
    Fast det finns puckon till vuxna också iofs..

    GooooooseKenneth 🙂

  11. Småländskan skriver:

    Visst är det så, att det är skillnad att resa nu och ”förr”? Minns inte att när vi reste ”förr i tiden” några barn som gallskrek, bar sig illa åt, föräldrar som inte hade koll. Kanske nåt som präglar hela samhället, detta att dagens föräldrar inte bryr sig på samma sätt som tidigare. Jag har långrest med barn och utan barn, med både små och större barn i kabinen, men aldrig tidigare upplevt det man numera upplever. Naturligtvis tycker jag att alla, inklusive unga föräldrar med barn, ska kunna resa, flyga, ha möjlighet att se sig om i världen. Men, man måste också ta hänsyn, lära sig själv och barnen att vissa regler gäller. Och som du säger, det handlar inte om barn som skriker för att de är rädda, har ont, det handlar om barn som gallskriker för att de inte får som de vill. OCH då handlar det först och främst om föräldrarna som har noll koll på hur man uppträder.
    Jaha, då var jag en ”Ove” nu igen. Tyvärr har jag blivit en sån mer och mer ju äldre jag blir…
    I alla fall Mona, ta hand om maken och talibanen, ha en fantastisk upplevelse.

  12. Norpan skriver:

    Älskar minen på dig på bilden där du förklarar hur skrikiga barnen var, snacka om att ”En bild säger mer än tusen ord”. Ha ha ha, man kan riktigt se hur det osar ur öronen på dig, men jag förstår dig fullt ut, jag hade också blivit vansinnigt less.

  13. Camilla skriver:

    För många år sedan när jag skulle flyga till USA med mina barn 6 mån och tre år. Så åkte jag förstaklass bland alla ”slippskläddagubbar och uppnästakärringar” som himlade med ögonen och grymtade om att dom nu ska behöva åka med skrikiga ungar och dom som hade betalat dyra pengar för förstaklass.
    Eftersom jag har stor näsa med mkt skinn på så sa jag till dom högt och tydligt, gissa vad????? Jag har också betalt för mina biljetter och mina barn vet hur man uppför sig.
    Men efter många timmar när vi landade i Chicago så bad dom om ursäkt för sitt beteende.
    Målarböcker, kritor och My little ponny var mina dotters underhållning och sonen sov från start till landning. (I Pads fanns inte på kartan på den tiden)

    Camilla

  14. Ninnibeth skriver:

    Uh-oh, passa dig för att kritisera Katrins bok – som du kan se i min blogg så är hon inte vidare mottaglig för negativa recensioner… 😉

  15. Charlotte skriver:

    Hamnade på din blogg via instagram och har aldrig läst här inne förut men nja, jag håller inte med om föräldraansvaret…visst skrikande ungar är skitjobbiga och jag tror på riktigt att alla föräldrar gör sitt bästa! Kanske visste pappan (vad hade förresten hans kroppsstorlek med saken att göra?!) att allt blir mkt värre om han säger emot och valde därför att inte ta fighten ombord på ett plan? Och hur vet du hur hans barn mår? Du skriver att det är okej om barnen mår dåligt osv- det kanske de gjorde? De kanske hade ngt psykiskt handikapp?
    Föräldraansvar innefattar så mkt (att ta hand om barnen, se till att de inte råkar illa ut, omsorg, vård mm) men att se till att de inte skriker kan handla om så mkt mer än bristande ansvar som förälder….

    1. Mona skriver:

      Sorry, men jag har varit tjock och vet hur jävligt det är att ta sig upp och ned i en flygstol. Tyckte lite synd om honom varje gång han skulle byta plats på honom, eller barnen, vilket skedde 5-6 gånger.Därav kommentaren. Det krävs knappast ett föräldraskap för att avgöra om ett barn skriker av rädsla/smärta, eller för att det är trött/förbannad för att det inte får sin vilja igenom. Och nej, håller inte med dig om att alla föräldrar gör sitt bästa. Har tillräckligt många kompisar inom flyg- och skolvärlden som berättar annorlunda. Dessa två barn, särskilt den ena, var bara jävligt ouppfostrad. Eller rättare sagt; pappan tog noll som helst ansvar i och med att han hela tiden frågade var barnet ville sitta och hela tiden såg till att barnet fick sin vilja igenom. Barn är individer men det är vi vuxna som bär ansvaret över att de får en bra uppfostran, grundvärderingar etc. Jag är uppfostrade på det glada 70-80-talet, då den så kallade fria uppfostran härjade. Det kom NOLL gott ur den. Hur som, det fina med den här bloggen är att man inte behöver ha samma åsikt, tror dock att du hade hållit med mig om du hört/sett situationen. Alltid svårt att beskriva i text!=)

  16. Anna. skriver:

    Gör som jag: erbjud föräldrarna att byta plats med dig, informera om att det på din plats ingår en VIP behandling med massage från bakomvarande passagerare via sparkar i ryggen! Jag har gjort detta på en USA flygning………..

  17. Anne M skriver:

    Äntligen någon som vågar tala om att ”kejsaren är naken”. Har läst Katrins bok och……. jisses (inte riktigt den oförglömliga upplevelse jag förväntade mig ).
    Men jag håller med om att hon är en jäkel på marknadsföring 🙂

    1. monasuni skriver:

      Hon är grym på det mesta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *