Att chilla och panikboka sitt medium

De senaste dagarna har jag tagit det väry lugnt. Pensionärstempo. Inte stressat. Stannat bilen två sekunder innan trafikljuset ens hunnit slå om till gult. Amen fatta, DÅ är det chilla-tempo!

Liksom varje vecka så har jag så klart haft lunchdejt med LidbyLiving-Malin hos och med Wilmer-Malin. 

Wilmer-Malins pappa råkade vara där också. Han har precis genomgått en stor magsäcksoperation pga av cancer. Med lite tur så blir allt bra nu.

Jag älskar verkligen mina Malinsar. Den är bönan har precis dragit iväg till sitt andra hem på Mallis just nu. Hon bor där halvtid och jag och Wilmer-Malin skulle åka nu i maj, men vi skjuter upp det till september i stället.

Jag åt nån gryt-historia och garvade lite när jag såg att det minsann låg en broccoli mitt i allt. Herregud, personalen vet att jag avskyr grönsaker men de trodde minsann att jag skulle vara så upptagen med att pladdra med Malin, att jag inte skulle märka den där. Ehh, stor som ett jefla tennisracket! Den åkte över till Malins tallrik på 0,2 sekunder. Bortsett den livsfarliga broccolin var grytan gudomligt god.

 

Eftersom Peru-resan med Optiker utan gränser inte blev av (vi skulle ha åkt idag), utan skjuts upp till september (mycket i september..) samt chocken jag fick över ”Moas” hemska barndomshistoria, som fällde mig fullkomligt och lite andra saker, så messade jag min kompis Christina. Världens bästa medium. ”Alltså, nu får du snacka med dina polare där uppe för nu behöver jag veta om jag ska sätta på mig hockeyhjälmen under några månader, eller om det är lugnt!”

Jag fick en tid direkt. Trodde att hon, som vanligt, skulle berätta vad som kommer hända framöver. Så som hon alltid gör. Så som det sen alltid stämmer. Icke. Hon sa bara ”det är dags att dra i handbromsen nu”. Ähum. Inte riktigt vad jag väntat mig. Nåt med att jag bär mycket sorg och frustration sedan alltför länge tillbaka. No shit. Hur som, vi kom överens om att jag ska prova något nytt med henne. Hon vill att jag går på en ”semimeditation som ska delas upp på ett par gånger. Låter skitläskigt men jag litar fullständigt på henne så det ska jag göra. Kände mig genast lite gladare när jag gick därifrån.

Något annat som gjorde mig riktigt glad igår var när det ringde på dörren och ett blombud stod där med famnen full av min favoritblomma; liljor. Min trädgårdsmästarkompis ”K” har ett sjätte sinne när det gäller mig och mitt mentala tillstånd. 

Hon skickar alltid shitloads vilket gör att jag kan fylla flera vaser. 

Idag fredag. Om jag har tagit det easy peasy hela den här veckan så kommer jag strax få att betala för det. Om ett par timmar kommer nämligen drygt 3.500 plåttuppar i en jättecontainer. 85% av dessa ska packas om och skickas ut till butiker runt om i Sverige och Norge.

 

Maken tror att jag ska jobba hela helgen.

 

Maken är väry ensam om att tro det.

3

11 responses to “Att chilla och panikboka sitt medium

  1. Nedina skriver:

    Bästa Christina, det är tack vare Dig Mona som jag fått möjlighet att träffa henne.
    Hon har hjälpt mig och finns till för en på alla sätt och vis.
    Önskar att alla kunde gå till henne för att få hjälp att jobba med sitt inre, för alla vi människor går genom mer eller mindre jobbiga saker i livet och behöver detta.

  2. Kickan skriver:

    Snälla Mona du och maken får ta in extrahjälp i firman så du kan ta det lite lugnare. Skit i att jobba i helgen. Tänk på att du inte skulle varit tillgänglig de kommande veckorna. Maken hade ju fått klara sig med den hjälp han hade haft tillgänglig då. Det blir tusen gånger jobbigare om du hamnar djupare i hålet och skall ta dig upp. Själv har jag alltid varit så ”duktig” och bitit ihop. Efter tre års försök att komma tillbaka i nolläge, att kunna jobba två timmar är underbart men så fort det blir minsta stress skakar hela kroppen och minnet sviker, blir illamående och börjar gråta. Medicinerna hjälper så där då jag är känslig för läkemedel. Det räcker att någon flänger in på jobbet och ber mig om något i farten för att trigga igång detta. Som tur är har jag bra medarbetare som ser när det blir för mycket.
    Så snälla rara Mona, du har bara ett liv så ta hand om dig , vila kropp och själ en ”stund”.
    Hoppas du får en riktigt solig och vilsam helg.

    1. Mona skriver:

      Tack för dina ord och för att du delar med dig. Som tur är så har vi tagit in hjälp så det löser sig. Vet att min tröskel kanske är lite högra en andras men är rätt bra på att säga ifrån när det blir för mycket.

  3. Semmelmamman skriver:

    Trevlig helg pinglan! 😘☀

  4. Anni66 skriver:

    Kan Camilla ”se” in i framtiden? Typ om jag frågar var är jag om 3 år? Funderar starkt på boka tid då jag knappt vet vad jag vill göra med mitt 50 åriga liv

    1. monasuni skriver:

      Christina you mean! Ja, hon ser var du varit/vem du är och hur det ser ut framöver. Maila henne!

  5. Hanna skriver:

    Bra att du tar hand om dig Mona, det är viktigt! Vi är många som bryr oss, också vi som får följa det du väljer att dela med dig om här på bloggen!
    Jag förstår att det är mycket nu, men undrar om du fått veta vilka färger ”Moa” kan tänkas föredra på ev smycken, och om hon vill ha armband? (I så fall behövs måttet runt handleden. Annars kan jag köra på halsband/hänge och örhängen om hon har hål i öronen).
    Skänker många varma tankar till dig och de runt omkring dig.

    1. Moa skriver:

      Hanna 💖 Gör det du känner att du vill göra, jag blir glad för vilket som. 💖 Har hål i öronen, cirka 13cm runt handleden och tycker om dom flesta färger. 🙂 Kram till dig från en VÄLDIGT tacksam ”Moa” 💖

      1. Hanna skriver:

        Då blir det pysslande framöver! 🙂 De kommer när de kommer dock, men kommer gör det! <3

  6. MosterM skriver:

    Ååååå Christina, bästa kvinnan. Träffar alltid henne när jag börjar bli rastlös, villrådig och lite deppig. Skickade maken till henne på en coching sessionx4, bästa, bästa.
    Då handlade det mer om personligutveckling och ens bortglömda potential, kan verkligen rekommenderas.
    Mona ta hand om dig själv, njut av livet och bearbeta dina sorger. Du gör så mycket bra för andra och det beundrar jag dig för. Kraaaaam

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *