And the vardag beginns

Jag har ju inte varit i närheten av maken på en dryg månad. Asså, jobbwize. Som en del av er har noterat så är vi inte så bra på att jobba ihop. Han är en skitstövel. Och jag är möjligen, på sin höjd, lite grinig.

I morse började det. Vi har en butik i Märsta som vi nyligen stängt eftersom det bor ett gäng kriminella snorungar där, som tycker livet går ut på att göra inbrott och förstöra så mycket som möjligt. Nu återställer vi lokalen så att värden ska bli happy. Maken har varit där och fixat vid några tillfällen (i sällskap av en annan) och har bara lite grejer kvar.

”Du, kan inte du följa med mig till Märsta i morgon?”

”Va, ska j a g med?”

”Jamen jag behöver hjälp, det är bara sista strykningen kvar.”

Va, ska j a g måla?”

”Nä, men jag behöver hjälp.”

”Vadå, ska jag köra dig dit, eller vadå? Lagom ironisk.

”Nämen, men jag har lite småfix….och så…kan du inte följa med?

Min man är inte som alla andra män. Han kan nämligen inte göra något på egen hand. Han måste ha sällskap j ä m t. Om han t ex ska sätta upp en rullgardin i sovrummet, så måste jag vara med. Om han råkar gå vilse ut till trädgården och få för sig att han ska klippa häcken, ja, då måste jag också vara med. Om han ska fylla bilen med skit från garaget och åka till tippen….så måste jag stå intill.

Men han är jävligt osynlig när det ska lagas mat, städas eller tvättas kläder.

 

2

18 responses to “And the vardag beginns

  1. Lisbeth skriver:

    Vet att det är vanligare än du tror. Min teori är att det gick fel vid födseln när navelsträngen skulle klippas. Något blev kvar som gör att de måste sitta fast med sin kvinna

  2. Viveka skriver:

    Manligt syndrom?? Jag måste fråga mig det eftersom min man är likadan! (+ ett antal av mina vänners karlar) !!!

  3. Christer skriver:

    Det är för att han tycker om dig så mycket!!! 🙂

  4. gudinnan skriver:

    Vad du än gör följ med…för det kommer inte va ett skit gjort…å jag tycker det är så förbannat kul när ni ryker ihop…tror alltid att det ska plinga på dörren å jag ska få en ny inneboende…

  5. MtM skriver:

    Kan ju va så att han har lite annat i tankarna !!

  6. Eva S skriver:

    Aa..men…Mona, han gillar ju dig. Vill ha dig vid sin sida… Gulligt!

  7. malin skriver:

    Med risk för att få en hel hop med käringar över mig…(med ett r är det ett kärleksord, ba så ni vet. Och jag är också en käring. Eller kärring kanske ni tycker snart, skit samma)

    För min del så finns det inte ”Min karl gör ingenting hemma”. De gör ju inte det vi gör åt dem snarare. Det viktiga är väl om man på något vis kan säga att var och en gör ungefär hälften av allt som måste göras. Oavsett om det gäller städning eller fixa med bilen. Varför inte slänga alla ”göranden” i en hög och gå igenom dem och tillsammans dela upp så att båda känner nån sorts rättvisa?
    Eller?

    Finns ju faktiskt det omvända också, känner karlar som jobbar arselet av sig medan käRRingen sitter på arselet…

  8. S skriver:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Dependent_personality_disorder

    ..eller osjälvständig personlighetsstörning, som det heter på svenska…

    😉

  9. Anneth skriver:

    Min karl sitter och spelar gitarr och sjunger för mig när jag lagar mat. Sen tar han hand om disken. 🙂

  10. Jupp skriver:

    Nu överdriver du allt jämt lite grann. Jag vet med bestämdhet att du icke var önskvärt närvarande när han satte kofoten i halltaket.

    Då var han frigående och självständig – och se hur det blev med det….

  11. Difo skriver:

    Hmm, vad jag kan utläsa av det du skriver samt av kommentarerna så verkar det vara ett manligt(?) syndrom. Min karl är också likadan, han kan inte göra någonting själv utan att jag eller nån av ungdomarna måste vara med som sällskap eller ”hjälpa till” . Det är alltid ”ska vi” ska klippa häcken eller gräset, det är aldrig tal om ”vi” gällande tvätt, laga mat eller städa 🙂

  12. Veddis skriver:

    Åkte du till Märsta? 🙂 Jag har bara varit gift nu i 4 år, men känner igen det där redan 🙂 och inte bara ifrån hans sida 🙂 från min också. om jag ska laga mat eller göra något så vill jag gärna att han gör mig sällskap 🙂 för jag älskar honom så mycket och då när man gör något tillsammans kommer snacket igång och allt det tråkiga blir roligt 🙂 och jobbet blir gjort 🙂 men jag kan tänka mig att det är lite jobbigt när man jobbar tillsammans, jag ser inte min man 9 h om dagen 🙂 kramis

  13. Anette skriver:

    Konstigt. Han kan jobba i företaget själv men när han ska göra något han inte riktigt har koll på eller lust med då ska du va med. Min man gör ”sitt” och jag gör ”mitt”. Det kan vara allt från gräsklippning, målning av huset, matlagningen osv. När vi inte gör något behövligt så umgås vi och har trevligt. Livet är inte bara arbete. Sälj huset som är i behov av renovering. Köp något mindre som är tip-top. Ta med mannen till Turkland och viska saker i hans öra när talibanen leker med annat. Tror att ni skulle få ett fantastiskt äktenskap då.
    Tyvärr hade det inte varit lika kul att läsa bloggen men man vill ju ändå att du ska vara lycklig och nöjd med livet. Kram

  14. Jessica skriver:

    Min man ska ALLTID följa med och handla ! Jag vill åka själv för att få vara ensam en timme, men icke!! -åk själv , säger jag! – nä, jag vill ju ha sällskap! Men vad faaan….! Blir tokig !

  15. Frida skriver:

    Hahahahahaaa, God I love you Mona!!!

  16. Nina skriver:

    *ASG* prexis som min!!! Bokstavligen, bakom varje stor man står en kvinna…som gjort jobbet! :-))))))

  17. Åsa L skriver:

    Det min man inte har i huvudet, tycker han att jag ska ha i benen… 🙂

  18. Emma skriver:

    Men, det är ju för att om ingen (DU) ser vad han gör, så har det ju inte hänt! Karlar (ja, jag generaliserar) är så härligt visuella. Det räcker inte att han berättar att han fixat saker, om ingen sett det så är det osynligt. Och nej, bildbevis från kamera duger inte…
    (min första kommentar efter många härliga månader av Mona-skratt :-))

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *