Amen jeeezus christ vilken dag

KaosAnna bjöd in mig på champagnefrukost på NK 08.30 i morse och den hade jag sett fram emot. Det var bara att den där jag är gift med hade bokat in ett superviktigt möte kl 10.00. I Norrtälje. 1 timme och en kvart från NK. You do the math här.

Och inte hade jag räknat med att det skulle vara köer in till stan. Har totalt glömt bort det eftersom jag varje morgon åker åt ”rätt” håll så att säga.

Så 08.40 sladdar jag in på Hamngatan, parkerar bilen utanför entrén. Not så lagligt kan jag säga. Kliver förbi vakten och flåsar fram till Anna. Som har gjort ett jättejobb. Kolla:

Det bjöds på smarriga mackor, som jag var för stressad för att äta, väry god Moet-skumpa, som jag fick avstå då jag körde så klart men jag greppade en god färskpressad jucie. Alltid nåt. Hann säga hej till ett par stycken och sucka åt att jag inte kunde stanna för jösses vilka trevliga människor jag upptäckte där, sen slet jag åt mig en av de här:

Välfylld goodiebag med finfina grejer. Sen drog jag. Man kan säga att jag var där i 4,5 minut. Max. Maken undrade om jag var helt felvaggad. ”Varför skaru dit om du inte kan vara kvar?” Så sant, men ett löfte är ett löfte.

Klockan 9 skulle jag vara i Bromma för att möta upp maken. Det var på det berömda håret. Sen bar det iväg till Norrtälje. Alltså, vet ni hur långt det är dit? Det är, nästan, resväskevarning kan jag meddela.

Och som vanligt när maken och jag sitter i samma bil så blir vi irro på varandra. Eller ja, JAG blir irriterad. Jag hatar att han ska sitta och läsa mejl samtidigt som han kör:

Jag skiter högaktningsfullt i att han har 100 års erfarenhet bakom ratten. Så då tjafsade vi lite om det. Sen ringer min mobiltelefon. ”Okänt nummer” stod det i displayen och i nio fall av 10, så svarar inte jag på såna samtal, men något fick mig att göra det och det var tur det för en ”Lennart från Arlanda-tullen” ville meddela att våra kollin från Kina nu har anlänt och det ”vore bra om ni är här före 15 och hämtar dom.”

Jag har beställt tomtar från en leverantör i Kina, och dessa är en vecka sena. Vi suckar över att vi sitter i vår lilla bil, en Volvo S60, och jag kan ju säga att just den modellen inte är känd för sin stora baklucka direkt. Men Volvojeepen står hemma utan vinterdäck och det var snorhalt, så vi bestämde där och då att vi skulle prova att hämta grejerna ändå.

Vi kom fram till vårt svinviktiga möte 5 minuter sena,  och en timme senare drar vi därifrån. Mycket lyckat möte och jag var hungrig som en babian. Vi rasslar in på en mack och jag köper lunch:

Skitnyttigt. Not. Vi drar i väg till Arlanda. Maken knappar in ”Arlanda” i sin iPhone och jag undrar varför, eftersom det är skyltat precis överallt.

Vi kör och kör. Man kan säga att vi är väldigt långt ifrån civilistationen:

Vi passerar till och med ladugårdar.

Då vet man att man är långt hemifrån.

När vääldigt lång tid hade gått konstaterar vi att vi missat en avfartsskylt och var på väg till Pajala. Eller ja, det kändes så. Maken var snabb som en gnu: ”Vem var det som sa att jag skulle skita i iPhone-kartan?”

Till slut ser vi rätt skylt.

Och nu ska ni få höra hur det går till när man importerar saker från Kina, men inte vill betala DHL 40.000 kr för att de ska se till att skeppa varorna från Hongkong fram till vår dörr.

Först ska vi igenom en säkerhetskontroll:

Här får man kliva ur bilen, sen går en väktare igenom den från motorhuv till baklucka. Under tiden måste maken och jag släpa med våra datorväskor, handväskor och annat löst skit, för att gå igenom en röntgenkoll:

Det var ju synd att ingen flygbiljett ingick i det här proceduren. Det hade känts aningen roligare.

Sen åkte vi vidare in på området och knallade in i nåt cargo-hus.

Men nähä, vi hade åkt fel. Sätter oss i bilen och drar iväg ännu längre in på området. Kommer till SAS Spirit-huset och träffar på Lennart, som ringde oss i morse:

Lennart stämplar och stämplar och sen ber han om 320 riksdaler. När vi har betalat så ber han oss åka till Arlanda-tullen. På andra sidan Arlanda. Så vi åker ut genom säkerhetskontrollen igen, och drar iväg några kilometer åt norr, eller söder, eller vad det nu var. Geografi är som bekant inte min starkaste sida. Men här kände jag minsann igen mig.

Ni som har hängt här ett tag vet ju exakt vad som hände här i somras. Fifan, jag blir stressad bara jag ser Polis-skylten. Brrrr.

Men, vi går vidare 8 meter in till tullinspektorskan Maud.

Vi får fylla i ännu mer papper och maken skriver så fingrarna blöder. 10 minuter senare, och 3000 kr fattigare, så ska vi tillbaka till Lennart.

Men först måste igenom samma procedur med säkerhetskontroll: bilen först och sen röntkas vi igen.

Under hela den här händelsen, ända sedan vi sitter i bilen från Norrtälje, så säger maken, gång på gång: ”Mona, det här kommer inte att gå. Vi kommer omöjligt att få in alla kartonger i bilen.”

Jag är en obstinat jefel, som bara blir triggad av sånt där så jag svarar att det visst kommer gå. Jag har svart bälte i att packa.

Det kommer en truck-kille och kör ut våra paket. Man kan säg att dom var lite stora. Det kanske är svårt att få en uppfattning om storleken här..

…men det framgår nog bättre här:

Okej. Vi fick NIO stycken av samma storlek. För ett ögonblick så blev jag aningens tveksam men när jag såg makens ”vad-var-det-jag-sa”-min så tänkte jag ”in my ass att jag ger mig!”

Vi hade alltså fått tomtar. En himla massa såna här:

Vi packar och packar och packar. Och jag svor både en och tre gånger över världens minsta baklucka.

Och skam den som ger sig liksom.

Vi har lyckats med bedriften att få in 6000, SEXTUSEN, tomtejeflar i en trång S60. Slå det om ni kan!

Sen bar det iväg ut genom säkerhetskontrollen igen…och hem till Bromma. Maken hade stämt möte med brandmyndigheterna i en av våra videobutiker eftersom vi ska sälja fyrverkerier i dom under jul. De ville informera oss om vad vi behöver köpa in för skyddsutrustning. Maken insåg att detta besök skulle ta aningens lång tid, och det var bara att glömma att jag kunde vara med på det mötet, för hur skulle jag ta mig ur bilen..

Eftersom han skulle bli 5-10 minuter sen, så var det inte tal om att sladda förbi kontoret och tömma bilen för att gräva fram mig, så vi kör som dårar till butiken, ringer nån på jobbet, som kommer dit i sin bil, lämnar nyckeln till maken och sätter sig intill mig och kör oss till kontoret. Där står två kollegor på kajen och garvar läppen av sig när dom ser mig.

Är så hungrig att jag nästan har lust att knapra tomtar, men drar och hämtar talibanen i stället. Kommer hem och lastar upp gårdagens middag (vi har ju mat från Matkomfort as you know) och ska till att skära palsternackor.

Man kan säga att det gick lite fort. Lite för fort.

Och här blir det konstigt. Jag är nämligen inte särskilt lättskrämd. Jag ser gärna på tv-program när man karvar i folk. Så när jag känner att jag blir yr, så blir jag konfunderad. Blodet rinner med en oroväckande hastighet.

Jag säger: ”järnspikar, järnspikar, järnspikar” och tar tag i diskbänken. För i det här hushållet så får man pröjsa om man svär och jag ser gärna att talibanen får ett bra ordförråd. Eller ja, ”järnspikar” kanske inte är den bästa grunden för det, men det är f-n så mycket bättre än ”satan”. Samtidigt hör jag talibanen:

”Mamma, vad hände, skar du dig?”

”Ja”

”Vilken tur att det inte var pappa, då hade han sagt ”jävlar, jävlar, jävlar”!

”Blöder du?”

”Ja” Och nu känner jag att jag nog måste sätta mig, så jag går in och lägger mig på soffan. Efter en stund känns det aningens bättre och jag kommer då på att jag måste in i köket och hämta mobilen. Herregud, jag har ju en blogg att sköta. (Störd, störd och skitstörd.) Så jag går tillbaka till köket, fotar handen och byter papper igen, för det blöder utav helvitti. Plötsligt känner jag mig jefligt yr och inser att jag måste lägga mig. Fort. Greppar tag i dörrkarmen och tar sikte på soffan. Sen blir det svart.

En stund senare vaknar jag av talibanens röst:

”…pappa, nu vaknar hon”. Jag hade lyckligvis landat på soffan och skrämt skiten ur henne så hon ringde maken.

Så småningom mår jag bättre och plåstrar om fingrarna.

På två fingrar så är det ytliga sår, men på de tredje så är det oroväckande djupt. Och aningens blått. Ser ju himla seriöst ut när jag ska stå i Bromma Blocks i morgon och leka expedit. Men det är klart, jag får vara glad över att det inte är Bamse-plåster i alla fall.

Men ännu gladare över att det inte var maken, för då hade han ringt Fonus och lagt sig ned och dött. Lätt.

Och det har vi inte tid med för vi har 6000 jefla tomtar som ska bli sålda före jul.

Anyone?

20

64 responses to “Amen jeeezus christ vilken dag

  1. christina11 skriver:

    Vilket hysterisk dag, men underbar läsning. Ska försöka komma till Bromma och kolla på tomtarna. Hade du en till affär eller har jag missförstått det hela. Sköt om dig.
    Kram Christina

    1. MonasUniversum skriver:

      Vi har en tillfällig butik i Bromma Blocks. En trappa ned vi Apoteket. Design for Home heter vi…välkommen!

  2. Kerstin skriver:

    Det var det roligaste jag läst på länge,jag skrattade så tårarna rann.Du är för härlig,det är bra man skall aldrig ge sig.Du fick ju med dig alla tomtar också,det skall vara du till det -:)

  3. mamski skriver:

    hahahaha jag tror jag dör 🙂 å bakvägen mellan Nortan å Arlanda – den är ju sagolik en sommardag i cab å 45km/tim. Himla bra packat – det borde du ha medalj för 🙂 thanks for sharing 🙂

  4. Fina frugan skriver:

    Men du är ju bara för underbar!
    En sån här dag händer bara för dig, Mona. Och för oss genom din blogg – thank god!

  5. Chatrine skriver:

    Jag och maken sitter och skrattar så tårarna rinner! Ni är ett så otroligt bra dåligt exempel på hur det kan gå att jobba med sin respektive.

    Värst av allt är att jag är helt övertygad om att ni bägge älskar det 🙂
    Nu längtar jag ännu mer tills vår senaste lilla bäbis ska ge slantar så att maken ska kunna säga upp sig från sitt trökjobb och bara jobba med mig.

    Han kom med en mysko kommentar dock… ”hon är oxå så där dumt bergsäker på att allt får plats”…. hmm… menar han att …. vi … skulle vara lika….. näääää…. 😉

    1. MonasUniversum skriver:

      Haha, jamen vafan: aldrig att jag ger mig!

      1. Chatrine skriver:

        Håller med dig.. att ha rätt borde vara allas prio ett.. i alla fall när det gäller packning 🙂

  6. bensbysessan skriver:

    Åh vilket fantastiskt inlägg! När jag såg bilden på bilen, tomtarna och dig så höll jag allvarligt på att skratta ihjäl mig :-)! Synd bara på fingret/fingrarna, hoppas det gick bra. Tack för att du delar med dig av ditt liv.

  7. Zandra skriver:

    Shit vilken dag! Vad fanns det i goodiebagen från NK?

    1. MonasUniversum skriver:

      Tidningar, en bok, en mumin, godis och två jättefina Ittala-glas!

      1. bondmoran skriver:

        Jag vill också ha en goodiebag 🙁 Men vi bönder är inte bortskämda med sådant tyvärr. Men NÅGON gång ska jag också ha en goodiebag!!

        Drömmer vidare….

  8. gudinnan skriver:

    Förstår att du beställt 6000 tomtar från kina…du har fan tappat alla dina!

    1. MonasUniversum skriver:

      Skitpårekärring!

      1. Martin skriver:

        HA HA HA

  9. Brysselkakan skriver:

    Har just skrattat så tårar och smink rann och jag fick magknip! Du är helt obetalt knasig!

  10. Åsa skriver:

    Hahaha… sicken dag! Ni är ju galna, ja.. både du o din make 😉

  11. Anne skriver:

    Kära nån. Nu har jag läst din dag och är helt slut. Blir stressad av att läsa om hur du far runt och garvar läppen av mig när jag ser dig i bilen med tomtarna.

    Du är lätt envis av vad jag kan tyda här. Läste även inlägget om krämer. 🙂 .
    Sköt om dig. Hoppas fingret slutat blöda.
    Kram

  12. Anna skriver:

    Oj, vilken dag!

    Men mest glad blev jag nog över att få se Lennart, som är den trevligaste männskan på hela SAS Cargo! Var några år sedan jag jobbade på Arlanda. Underbart att han är kvar!

    1. MonasUniversum skriver:

      Ja, han var verkligen trevlig! Och jag smygfotade honom!

  13. Helene L skriver:

    Påminner starkt om när jag tvingade dåvarande sambon att hämta en massa Kiss-dockor (nej, inte popgruppen!) på söder i Stockholm för vidare befordran till Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Dockorna låg i varsin fyrkantig, genomskinlig plastförpackning. Hela hans lilla VW Golf blev full inkl passagerarsätet. En docka stack upp ovanför hans nackskydd dessutom. Urlastning skedde vid ALB:s huvudentré mitt i lunchtid (ställets fik/restaurang låg då precis innanför dörrarna). Vi var 2 galna sekreterare som skulle packa ut alla kartongerna och få upp dem på en vagn och köra dom vidare in i huset. Vi hade lite svårt att hålla sig för skratt, men det hade inte fd sambon! :-)))

    http://www.kissochbajs.com

  14. COMPAGNIETMARIE skriver:

    Skulle sätta ett filmteam i arbete dygnet runt om jag hade ett;) vilken succe det skulle bli! Kartonger tar bara plats, inte första gången du fixar m transport eller?

    1. MonasUniversum skriver:

      Haha, nä, inte direkt hörrudu!

  15. Lise-Lott skriver:

    Skrattar så glöggen sprutar ur näsan och sätter pepparkakan i halsen, du är UNDERBAR!!

  16. bloggapan skriver:

    Hej Mona!

    Såg den finfina presentkalendern i Hannahs blogg och undrar om ni
    har fler samt om kan ni tänka er att skicka en till Skånelandl?
    Vad blir kostnaden isf?

    Tack för alltid lika underhållande läsning 😀

    1. MonasUniversum skriver:

      Tack för komplimangen!
      OM vi har några kvar så kostar det 395 inkl frakt…Maila om du är intresserad så kollar jag.

  17. spenaten skriver:

    HA HA HA HA !!!
    Jag döööör…
    Zooma in och beskär lite i bilden av dig och ”tomtebilen” och du har årets julkort !
    ha ha ha…
    Underbara du och dina tokigheter.
    Hoppas du sover gott i natt.

  18. tinalina skriver:

    😀
    You made my day!
    Jag kommer att se bilden med dig och alla tomtarna i bilen framför mig läänge! Underbart! Påminner om när jag promt skulle ha en stor tupperwareleverans med mig hem när vi semestrat nära lagret… Bilen var redan full med barn, tält, grill, kläder och kylväskor. Då sa min käre man också: Detta kommer inte att gå…
    Men har man svart bälte i att packa och dessutom är en envis rackare så går det mesta!

  19. Ting skriver:

    Hahaha!
    Sinnessjukt roligt foto på dig i tomtebilen!

    Håll tryck på det djupa såret inatt och imorgon.
    Öppna inte för tidigt.
    Har skurit mig mååånga gånger.
    Kram!

  20. Roine skriver:

    Ha ha ha Världsklass!!

    bara hoppas att tomtarna säljer som bara f.. eller jäv… eller utav bara he… Hmm Bara tomtarna säljer som bara Järnspikar då!

    Och gnäll inte så mycket.. den säkerhetskontrollen för bilar in på Arlanda passerar jag 18-20gånger i veckan.. Och med tanke på din ”tolerans” mot folk som inte trivs med sitt jobb så utgår jag från att du träffade det ”trevliga” skiftet.

    Hade du träffat dödskallarna så lovar jag att internet hade dött efter ditt inlägg om dom…:)

    //Martin

    1. MonasUniversum skriver:

      Det var inte direkt så att de klappade händerna varje gång vi kom in…=)

  21. Fröken Finemang skriver:

    å så sjukt nöjd på bilen bilden.
    snygg tant!

  22. Ninna skriver:

    Nu mååååste jag försöka ta mig till Norrland, flåt Bromma och titta på tomtar!
    Och Mona raring – nästa gång du skär dig och känner dig yr så tar du papper/kökshandduk och lägger dig ner och håller skuren kroppsdel högt. Ok!?

  23. Anna Kropp skriver:

    Snacka om tomtar på loftet 🙂

  24. tantt skriver:

    Jaha, både tomtar på loftet o fulla bilen alltså.

    Vet precis vilken väg ni tog från Norrtälje till Arlanda då vi följde vår antika gps i somras o blev dirigerade samma väg eftersom sambon vägrade lyssna på mig trots att jag kört den rätta vägen någon månad tidigare…fick lite känslan av att man snart skulle hamna på en vändplan inne på någons gård a la ”här slutar allmän väg”.

    Kan ju också fundera över exakt hur mycket du blödde när du blev så tagen av blodförlusten…blev det någon middag alls?

    Visade tomtebilderna för sambon som aldrig förstår vad jag skrattar åt o han var rätt imponerad över mängden tomtar som trots allt går i en liten Volvo – svart bälte i packning kan du nog stoltsera med.

  25. 19kia75 skriver:

    Fan..(sorry) jag önskar att jag kunde adoptera dig eller nåt för då skulle det nog hända saker här hemma också…jag och min sambo är nämligen ingen bra kombination när det gäller att göra saker…sambon skyller på sitt jobb (egen företagare) och jag skyller på barnen…Så allt står still. Men lite av ditt jävlaranamma skulle rensa upp här på nolltid.
    Tråkigt med fingrarna..hoppas det läker bra.

  26. Johanna skriver:

    Åh, du är rolig du!
    Den enda jag vill opponera mig på är packningen av tomtarna. So väry olagligt… Där hade ni tur att ni inte blev stoppade…

    Lycka till å sälja skiten!

  27. Kicki skriver:

    Mona du är så fantastisk på många sätt, och rackarns rolig! Hoppas du får en lugnare dag idag!

  28. Susanne skriver:

    Du är för underbar!
    Läser din blogg med skräckblandad förtjusning. Planerna är nämligen att jag ska börja jobba med MIN make så småningom (läs hösten). Och jag känner igen mig i det mesta av det du skriver…. herregud, hur ska det sluta liksom.

    Annars fick jag honom att läsa ditt inlägg idag eftersom du fotat hans produkter; röntgenmaskinerna har han sålt. Han skrattade lika gott han.

    Hoppas du får en bra, och lite mindre kaotisk, dag idag.
    Om det nu går i julestressen…..

  29. Linda skriver:

    Oroväckande djupa blåa skärsår ska man kanske göra nåt med? Ringa 1177 i alla fall? Säger hon som har ärr överallt och inte vill ha flera. Inte på händerna i allla fall. Jösses vilken dag…

    1. Ofelily skriver:

      Jag är beredd att hålla med.
      Fan vad det kan blöda i fingrar.
      Skar mig i mitt lillfinger för många år sedan, vilket blödde i typ 18 timmar, och när jag kom till jobbet var det flera som sa att det borde sys, men det ville ju inte jag. Så jag bytte plåster 28 ggr istället.
      Men blått??
      Låter inget vidare.

      Å mamma mia vilken dag. Bilden med tomtarna var underbar! 😀

  30. Eva-Lotta skriver:

    Man ska inte fippla med telefonen när man kör bil…hälsa mannen det.Min man blev påkörd bakifrån igår på Tranebergsbron av ett jävla MIFFO som satt och smsade,i låg fart så ingen blev skadad.Men bilens bakdörrar blev kvaddade och vi måste lämna in bilen och fixa plåten,det kommer att ta tid och bli omständigt för oss.Det är makens arbetsbil….Hade min man blivit skadad….kan jag lova att jag letat upp killen och storspöat honom(ja,eller bett nån jag känner göra det:)…För det är oförlåtligt att smsa i bilen…fucking oförlåtligt!!

    1. MonasUniversum skriver:

      Amen to that! Och du, kan du inte trolla fram ett beiget skärp med guldtoner….pleeeease.

  31. Mr Lee skriver:

    Helt underbar story!! Många tomtar blir det…

  32. Nina skriver:

    *hahaha* Du har i alla fall aldrig tråkigt på jobbet! 😀
    Inte alla som blivit begravda under en hög med håriga karl..jag menar, tomtar! 😀
    Du har gett envisheten ett ansikte! 🙂

    // Nina

  33. hey jonna skriver:

    Men ååååh ditt lilla miffo. 😉

  34. Bitten skriver:

    You made my day! Och jag som svor åt en trasig kupévärmare i morse. En fjärt i rymden kan tyckas.

  35. Yvonne skriver:

    You made my day!!!!!! Och du ser, allting går ju, även 6000 tomtar i en liten bil. Och visst e de märkligt detdär med blod, jag e ändå sjuksköterska och har inte ont av att folk blöder både här och där men jag blir jefligt yr när jag ska, typ, plocka bort en sticka ur mitt eget finger!!!

  36. Millan skriver:

    Ett gott skratt förlänger livet har jag hört………………så jag kommer att bli minst 250 år, garanterat 🙂

  37. J skriver:

    Mitt liv är kaos för tillfälligt, men din blogg gör fan att livet är värt att leva ett tag till ;), underbara Mona, du är grymmast på att skriva och jag garvar ihjäl mig varje gång jag läser din underbara blogg.
    TACK som fan!!!!

    1. MonasUniversum skriver:

      Tack kära du, då måste jag nog fortsätta ett tag till för inte vill jag att du ska kasta in handduken än!

  38. Petronella skriver:

    Stackars dig, jag skriker som en stucken gris när jag skär mig, hur lite det än är.. Slår mig hellre medvetslös än skär mig det minsta lilla.. stackars dig!!
    Men du är himla gullig när du sitter i en bil med 6000 tomtar 😀

  39. Mikaela skriver:

    Jag har också en s60, tycker att det är gott om plats i den 😮 Fast å andra sidan har jag aldrig försökt att lasta in 6000 tomtar.. Och inga planer på att prova har jag heller 🙂

  40. Bisse skriver:

    Ja, detta inlägg gjorde ju så att jag fick åka till stan en extra gång eftersom dottern missade bussen. Vad vi gjorde istället? Jag läste högt om din dag och vi skrattade som tusan åt alla tomtarna i bilen när vi plötsligt upptäckte att bussen går om tre minuter, vi hann inte…

    1. MonasUniversum skriver:

      Hehe, varför ska bara jag lida liksom!

  41. Susanne skriver:

    Att smsa med mobilen är jämnförbart med att köra med 0,8 promille i kroppen…Han kanske ska tänka på det…

    1. Johanna skriver:

      Nej, men att inte sova på 24 timmar är…

  42. Åsa i+Uppsala skriver:

    JÄVLARIMINLÅDA! Du är obetalbar! Snacka om att ha tomtar på loftet!

  43. Tone skriver:

    En helt makalös dag, och det är ju inte den enda och det kommer troligen fler:-)

  44. Erika skriver:

    Jag har hittat till din blogg för ett tag sedan, är inte så bra på att kommentera, men nu kände jag att det var dags. Du beskriver så roligt måste jag säga, man lever sig in helt i dina historier. Kanonbra blogg!

    1. MonasUniversum skriver:

      Kära Erika: det är precis sådana som du som jag uppskattar så mycket. Jag älskar mina läsare på riktigt och blir oerhört glad och tacksam för att så många läser mig. Än gladare när någon vågar ge sig till känna och ge mig fina komplimanger, tack! Varmt välkommen!

  45. Karina skriver:

    Amen….what….jag är så rädd för fyrverkerier….skrapar mina tassar och min kropp i mitt badrum… Mona please…tänk på oss djur 🙂 Love you….ring matte

  46. Karina skriver:

    Mona…pliiisss..tjänar ni på fyrvekerierna ?

    Kram

    1. MonasUniversum skriver:

      Jag vet, jag vet. Vi brottas med dom tankarna också. Alternativet är att en annan i området tar över och då kommer det inte bli nån hejd på det, så då tar hellre vi det. Kan inte förklara här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *