0 responses to “Om att få ont i hjärtat

  1. lilla jag skriver:

    Du har inte tid att dö! Vem ska då göra din folder?

    1. MonasUniversum skriver:

      FOLDER! Vad sägs om att jag är uppe i 15 sidor!

  2. agnetha skriver:

    har du missat Niklas i dag???

    1. MonasUniversum skriver:

      Kan du ge dig fan på att jag inte gjorde! Allvarligt talat så höll jag på att göra det: råkade somna på soffan och vaknade 15 min in i programmet, vojne vojne!

      1. Chris_P skriver:

        VEM är NIKLAS?

        1. MonasUniversum skriver:

          Åh, Niclas sitter som kordinator på något som heter Trygghetscentralen, dvs den enhet som kameraövervakar tunnelbanan i Stockholm. När han tittar in i kameran så är det rullgardin ned serru.

          ..så det är vad jag pysslar med på onsdagkvällar, hehe.

  3. Sus skriver:

    Och jag messade dig, men du hade inte tid såklart?
    Tonåringen kommer att klara sig lätt utan dig.

    Tills pengarna är slut.

    1. MonasUniversum skriver:

      Va, messat idag? Har tittat på telefonen sen jag kom hem!

  4. Åsa C skriver:

    Stackare. Du måste bäva för den dagen hon flyttar hemifrån… Eller hon kanske inte ”får” flytta långt bort?

  5. Mona – du är storbloggare – finns säkert någon med kunskap som vill dela med sig och göra foldern gratis så länge det kan stå vem som gjort den… F R Å G A !!!

    1. MonasUniversum skriver:

      Ähum, jag är inte så bra på det!

  6. Eva-Lotta skriver:

    Min son var 19 då han flyttade till Irland,såg han inte på 10 mån.(nu är han hemma igen,men bor i skåne) Dotter flyttade till Milano..19 år..bor där fortfarande.Man vänjer sig…men man dööööör när dom är riktigt sjuka…ensamma….utomlands….fy fan ,man vill kasta sig på ett plan direkt.Men dom måste få göra som dom vill…även fast man saknar hål i hjärtat.

    1. MonasUniversum skriver:

      Hm. Jag vet. Men det är så svårt. Vi jobbar ju dessutom ihop.

  7. Chris_P skriver:

    Det är därför det finns skype! Hon kommer hem igen till dig.

  8. Roger skriver:

    Jag bodde och arbetade utomlands från 1993 till 2001, kom hem en till två veckor varje år, eller så kom föräldrarna och besökte mig på någon plats ute i världen. Visst längtade jag hem i bland och de längtade efter mig men vilken fin kontakt vi hade, fick och fått under och efter den den här tiden. Vissa föräldrar har sina barn i samma stad men ses aldrig, de behöver inte ens ha kontakt på telefon. Man måste låta sina barn och även låta sina föräldrar flyga med egna vingar och skapa sig sitt liv. Det är inte avståndet till dina barn eller till dina föräldrar som avgör vilken kontakt du kan ha till dem – det är kärleken. I dag finns alla tekniska hjälpmedel att ha fin kontakt, oavsett avståndet.
    – Har man ett hem där det finns människor som älskar en och en plats man alltid kallar sitt hem – då är man älskad över hela världen och världen är ditt hem.

    1. MonasUniversum skriver:

      Jamen jag veeet ju allt det där, och jag förstår det också. Men vafan, det är första gången vi är ifrån varandra.=)

      Jag har det bra förspänt, hennes kille sen 2,5 år, bor och är skriven hos oss, så jag njuter så länge jag kan.

      1. När jag var 16 år flyttade jag hemifrån – 30 mil bort från min kära pappa.

        Sex år senare (2009) flyttade jag hem igen, tillsammans med min sambo (vi bor i eget nu).

        Jag kan tycka att min kontakt har blivit bra nu. Nu efter åtta år, kan jag känna att vi har en bra kontakt. Så det är inte bara negativt att vara ifrån varandra. Det är när man är ifrån man inser värdet och kan börja sakna!

        1. MonasUniversum skriver:

          Well, då hoppas jag att fyra veckor gör att hennes flytt hemifrån fördröjs med typ 10 år.

          1. Köttbulle i näsan skriver:

            Jag vinkade precis av min 21-årige son som ska vara i ett annat land i 8 månader för att studera- 15 timmar bort.

            Lillasyster, 19, kommer naturligtvis göra precis som storebror och flytta halva jorden bort. Just nu pluggar hon 3 timmar bort, och är hemma ca. en helg i månaden.

            Jag frågade en nära vän till mig som har äldre barn, om det blir lättare sen att vinka adjö till sina barn. Hon sa: (hon är amerikanska): ”No, it doesn’t get easier, but you get used to the loneliness.”

            Fuck alltså.

          2. MonasUniversum skriver:

            Trippejävlafuck

  9. Ellen skriver:

    Satte min 21 åring på flyget till Texas i går. Hon ska vara där 3 månader.. Vi jobbar oxå ihop, så det blir tomt både hemma och på jobbet. Men vi fixar detta, och jag är säker på att du oxå gör det. Ibland är det bra att få sakna varandra. Kärleken blir inte mindre av det!

  10. Sara skriver:

    Men tänk på allt det orörda sminket…

    1. MonasUniversum skriver:

      Hehe, jag har ett blogginlägg i pipeline om just precis det!

  11. gudinnan skriver:

    Här räknas dagarna ner på att dom ska börja flytta ut!

    1. Köttbulle i+näsan skriver:

      Varför ???
      Det är ju inte roligt att inte ha dem hemma!

      1. mamski skriver:

        nu har mina 3 flyttat – 1 permanent å 2 till studieorterna. Det är jätteskoj att ha dom hemma på besök så jag hinner städa efter dom mellan varven… dottern sprider sej i halva huset …… 🙂

  12. ChampagneÅsa skriver:

    Oj… Känner mig som en dålig mamma.. När barnen var 1och 3 var vi borta 16 dygn från dem…. När de var 8/10 och 9/11 var de borta en månad tillsammans utan oss föräldrar (två år i rad). När de var 13/15 var vi vuxna på ett Ställe och de på varsina ställen i tre veckor…

    1. MonasUniversum skriver:

      Det behöver du inte alls göra, men just nu är jag sjukt beroende av henne på jobbet också. Skulle chefen vara borta i fyra veckor så skulle det inte vara några som helt problem, men hennes frånvaro blir jobbig. För mig, för jag får göra hennes jobb. Sen kommer jag sakna henne hemma. Som fan.

      1. ChampagneÅsa skriver:

        Egentligen gör jag inte det. De var på så roliga saker med sin mormor och morfar de där två månaderna och fick uppleva skola i annat land, sol och värme. Förra sommaren var de på varsina egna äventyr helt själva i Europa och växte enormt.

        Jag älskar att ha dem hemma, umgås med dem, diskutera och jobba tillsammans. Men jag har aldrig haft problem att vara ifrån dem under en månad.

        MEN yngste sonen vill till USA för en flerårig utbildning direkt efter studenten och det hade KANSKE varit ok om han var 19- han kommer vara15… Å då – då kommer mammahjärtat vråla!!!!

        1. MonasUniversum skriver:

          Det lär det göra. Det är ju under viktiga år han är borta. Men, man överlevar allt sånt där. Antar jag.

  13. La Signora skriver:

    Äsch kom igen Mona! Man vänjer sig, Whazz up, Instagram, Skype, Facebook.
    Det blir nog värst för din lilla Taliban….
    Jag bor själv utomlands sen det gamla seklet och det är inte en sån big deal. Att flytta ifrån Stockholm till Jönköping, Milano eller New York har ingen betydelse, det är mer ett mentalt avstånd….
    (FAST ingen annan än våra döttrar kan fixa,se, göra saker på det där sättet som bara vi vill ha det, visst?).

    1. MonasUniversum skriver:

      Jag vet, du har så rätt.

  14. E skriver:

    Du kan få låna mig i några veckor som substitut! Jag är dock några år äldre än din dotter men jag är rumsren, lättskött, billig i drift och har eget smink 🙂 Dessutom skulle jag kunna vara moraliskt stöd i alla renoveringsfrågor!

  15. svedski skriver:

    Kämpa! Du får göra som min mor och plåga mig med mess och mejl 😉 Och tvinga henne att ladda upp bilder och sånt! 😀

    1. mamski skriver:

      puss sötnos – du får väl dela med dej av reseupplevelsen <3 <3 <3

  16. Eva skriver:

    Hej
    Man dör inte när de är borta några veckor men det blir satans tomt och konstigt..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *