Om en lååång fredag. Hade jag tråkigt så ska ni ha tråkigt..

Apropå det här med kommunikation. Dagen började med att jag drog iväg till CityGross och storhandlade 08.30 på morgonen. Kan varmt rekommendera den tiden då man är ensam med personalen. Nästan. En tant i 60-70-års åldern var där och handlade också, och hade jag haft mobilen med mig in så hade ni fått sett en gråhårig kärring i en randig Onepiece. Folk gör som de vill men jeezus vad det såg märkligt ut.

När jag kommer hem så drar maken iväg för att köpa frukostbröd. Jag hade köpt bröd, men han ville ha ”nåt gott”och det sista jag säger innan dörren går igen är att han inte ska köpa för mycket. Knappt 200 kr senare kommer han hem med bröd för hela Bromma. Och en baguette till 20-åringen och hennes kille: ”Jag vet ju att du gillar det!” Hon såg ut som ett frågetecken. Jag blir så trött. Människan har noll koll.

5 minuter senare kommer svärsonen hem med en ICA-påse. ”Visste inte att du handlat.”

Så den här dårfamiljen har käk fram till sommaren. Bra så.

Maken drar till jobbet och jag stirrar på vårt kökstak, som vi påbörjade en målning av för några veckor sen. Maken tycker att det är kul med små ”projekt”. Problemet är att våra ”små” projekt har en tendens att bli årslånga. Jag hämtar färgen och penseln och drar några repor grundfärg tills armarna blir lama. Har ni målat ett tak med en kort pensel någon gång? Nä, tänkte väl det. Ytterst få är så jefla korkade att de ger sig på ett sånt ”smått projekt”. Hur mycket färg jag än tar så blir det flammigt.

Till slut ger jag upp och önskar livet ur maken. Säger till talibanen att dra på sig kläder, sen drog vi till Bromma Blocks, vår lokala galleria, och shoppade lite.  När jag stod i duschen på morgonen så fattade jag ett viktigt beslut så nu när jag shoppade så tänkte jag ge mig själv en present.

Because Im så jefla worth it.

Sen kom jag på att mitt skitgamla fejs behöver en ny kräm. Förra gången blev jag pådyvlad nån historia som innehöll svamp av nån 22-årig brutta med restylan ankläppar som fick traktordäck att se ut som cykelhjul, och som skulle vara så jäkla bra. Inte ett skit hände. Så jag tänkte jag skulle prova den här i stället.

Änybody who knows om den är bra?

Jag sa till talibanen att hon kunde få välja ett nagellack och trodde i min enfald att hon skulle ta en rosa färg. Mmm, eller hur.

Varför välja rosa när man kan ha knallblå naglar liksom.

Efter shopping och fika så åkte vi hem. Jag gick in i sovrummet och undrade stillsamt om jag trots allt inte har ett barn till:

Ett stycke mysbrallor. Eller vad det nu heter när det är en mans. Och ett par jobbarbyxor med tillhörande knallgul jobbfleece. Hans nu-jeflar-jobbar-vi-med-hela-kroppen-utstyrsel. Detta har legat på golvet sen Jesus hade tonårsfinnar. När städerskorna är här så lägger dom upp det på en stol. När maken kommer hem så lägger han tillbaka det på golvet.

När jag ska gå ner igen så ser jag den här växten och undrar hur det kommer sig att jag, som är så gammal, aldrig lyckas hålla växter till liv. Det bara går inte.

Helt otroligt att man kan tal livet av en växt som påstås överleva Saharas öken. Jag passerar skrythyllan och ler lite åt de här paret. Det känns som om det var nyss som de gifte sig.

Jag knallar ner och kommer på att jag är skitsugen på en clementin som jag köpte på morgonen, så jag går ned och tar en.

Strax förstår jag varför det inte stod ”Utan kärnor” på skylten. Herregud, jag hade kunnat plantera en skörd som skulle kunna täckt Spaniens hela exportvolym för nästa år. Så då blev jag lite sur igen.

Maken kommer hem och lägger sig tillrätta intill talibanen i soffan. Så här ser det alltid ut här hemma.

20-åring och pojkvännen står i köket och gör århundradets godaste köttbullar.

Bästa, bästa kollegan på jobbet bjöd oss på det för nån vecka sedan och 20-åringen lyckades kränga av henne receptet. To die for. Tack Kajsa.

I väntan på mat så häller jag upp ett glas champagne och sätter mig i soffan med datorn i knät.

Maten blir färdig och jag äter köttbullar som skulle kunna få mig att avstå från sex resten av livet. Gudomliga. Sen får jag svinont i magen. Glömde bort att jag har svårt för grädde efter operationen.

Så jag stapplar dubbelvikt in till soffan och lägger mig.

På tv:n går reprisen av Morgan och Ola-Conny, från Ullareds-programmet, och deras nya serie. Nåt program om hur de är ute och reser i världen Första stoppet i England.

Ola-Conny kan göra sig förstådd hjälpligt. Knappt. Morgan pratar helst inte engelska alls. Jag ler och undrar om de skolkade sig igenom alla engelskalektioner för det var sjukt kul att lyssna på dom. ”Where is the bankomat?”

Sen börjar kvällens höjdpunkt. I alla fall för talibanen.

Jag försöker få 20-åringen och pojkvännen att sitta och titta med oss men hon frågar om jag inte är riktigt klok eftersom det minsann är ett ”pancho-program”. Och det har hon nog rätt i eftersom maken somnar in 21.15.

Jag tycker att Jessica Almenäs är hur snygg som helst men undrar vad det är för klåpare till sömmerska som gjort hennes klänning.

Hennes boppar ser ut som två ledsna Skogaholmslimpor. Som bara hänger. Gör om, gör rätt kära sömmerska, du förstör denna snygga böna. Och det måste ha varit samma kreatör bakom Jenny Strömsteds kanariefula klänning i morgonens Nyhetsmorgon. Den.såg.förjävlig.ut.på.henne.

I pausen går jag ut och hämtar mitt lakritsgodis. Det enda jag kan äta utan att dö. Väl gömt i köket så att jag får ha det i fred.

Jag tittar vidare och dreglar när Camilla Läckberg glider runt.

Amen fy fan, får man så där snygg kropp av att skriva böcker så börjar jag i morgon. Jeflar i havet vad jag skulle kunna bli flata nu.

Marcus Schenkenberg kommer in och här har jag ett problem.

Han är snygg som få, men det är något som inte är rätt där. Noll utstrålning. Inte alla indianer i kanoten… eller? Orkar inte fördjupa mig i det utan tänker på en annan deltagare.

Camilla Henemark.

SOM jag önskar att hon får en revansch och kan komma igen i Stockholms ankdamm för fy fan så elaka alla har varit mot henne det senaste decenniet.

Jaha. Det var årets tråkigaste inlägg men varför ska ni ha det bättre än jag liksom. Nu försöker jag komma på ett roligt avslut men det går inte så nu slutar jag att skriva och går och äter frukost. Jag har ju en del att välja på…

Hejdå

0

5 responses to “Om en lååång fredag. Hade jag tråkigt så ska ni ha tråkigt..

  1. Birgit skriver:

    Jag har följt dig i många år. Mig blir du inte av med 🙂

    Roligt att du skriver att det hämmat dig i familjen. Jag sa till min man kort efter att du flyttat till familjen, att texterna låter som Mona men känns frampressade. Var dig själv. Det är dig vi gillar, inte det du borde vara. Lycka till!

  2. Sarah skriver:

    Angående taket så tror jag att det skulle bli bättre resultat om du rollade istället för att måla med pensel, och snåla inte med färg 😉

  3. Mamma till tre o mormor till 10 skriver:

    Varför svarar du inte på min fråga om vad du gav Viktoria och Daniel för att få ett tackkort ?
    Pinsamt ?
    :-)))))))))))))

  4. miaout skriver:

    Förlåt, men vilken ful parfymflaska. Hoppas det luktar gott.
    Du glöm inte att vi väntar på receptet på köttbullarna.

  5. Malde skriver:

    Tyvärr såg jag inte en enda bild…

    Men inte slipper du mig inte! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *