När man inte rör en fena

Nisse, hundskrället, väckte mig 07.30 igår. När jag slog upp ögonen hade jag inte en aning om var jag befann mig, tills jag insåg att jag låg i min egen säng. Helt komatiserad efter helgens 26-timmars arbetspass. Maken gav mig ledigt. Som om jag hade tänkt jobba, skulle inte tro det va. 

 

Några timmar senare kom Wilmer-Malin. Hon hade bestämt sig för att släpa med mig ut på landet för frisk luft. Hennes moster och morbror bor ju i Enköping. Med bilen full av god sallad och annat från hennes café åkte vi. img_0597

Vi spelade kort i några timmar. Bland det roligaste jag vet. Och nä, det är inte mina bullar på armstödet. img_0606Vi kunde inte ha dom på marken eftersom somliga 4-benta inte skulle hålla munnen i styr.

 

Malin dumpade mig hemma men kom tillbaka ett par timmar senare med en supergod soppa som hon stått och gjort på cafét inför dagens lunchrusning. Fifan så skönt det är att bli omhändertagen i bland.

 

Idag har jag en lunchdejt med Mirka och Eva på CancerRehabfonden

 

Ikväll ska jag äta middag med en gammal kompis.

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *