…. och tiden bara rinner iväg

Sweet Lord så fort helgerna går. För min del inleddes den med en helt oplanerad kväll hemma hos Magdalena. .

Vi hade sinnessjukt roligt!

Lördagen inleddes med en lång frukost tillsammans med familjen på Wilmer. Glömde att fota. Åkte vidare därifrån till vårt lager för att fortsätta packa ”ner” det. Vi ska ju inte längre packa våra varor från Stockholm och då det är stort som f-n så tar det hundra år att få iväg allt.

Kom på att jag ska ha en kampanj med några smidessgrejer här i bloggen så jag tog hem lite prylar och fotade. På vägen hem ringde vi Mats och Carina på Calou. De har varit ute hos vänner i landet under några veckor så vi har inte kunnat ses. Drog över till dom på en långfika. 

Ähum, tror visst att maken behöver lite semester!

Carina har också kuddar från Malins LidbyLiving.se.Jag har flera färger men den här orangea har jag inte och varje gång jag är hemma hos Carina så tänker jag att jag måste införskaffa en. Framgår dåligt på bilden men just den här nyansen är sjukt fin.

Vi pratade höstskor eftersom Carina är mitt i att ta fram nyheter för Calou. Hon är designer och Mats är … ähum … säljtomte och ansvarig för marknadsföringen. De har stor efterfrågan på ortopediska sulor. Tricket är att göra dom bekväma utan att de ser ut som fan. 

Hon bad mig testa och komma med synpunkter. Här har hon klippt sönder lädret lite för att se om det är snyggt med en sned linje. Som så många av deras modeller så kan de se lite halvtråkiga ut på bild men när man får på sig dom så är de sjukt snygga. Dessa var dessutom e x t r e m t bekväma. Jag har sådana jätteproblem med min rygg så jag använder nästan bara Calou-skor just för att deras sulor är gummi. Nu, när de även tar fram ergonomiska sulor så blir det ännu bättre.

Hon bad mig även testa den här, också med en ortopedisk sula. Jätteskön men vi båda var rörande överens om att själva skinnet var ”dött”. Hon är grym på design och har en bra känsla för textur och färg. (HÄR finns hela utbudet.)

Lördagkväll spenderade vi tillsammans med resten av vår familj/släkt på en av restaurangerna här i finhooden för att fira lite födelsedagar.Söndagen inleddes med att Wilmer-Malin kom över tidigt på morgonen. Vi har inte setts på två veckor.

Hon har varit Italien och vi i Spanien. Det har varit sjukt mycket längt. Jag kokade ägg för första gången i det här huset.Ni som hängt med mig på Instagram vet att jag tycker att hon alltid kokar för hårdkokt. Kan ju inte säga att jag gjorde bättre ifrån mig direkt!Efter frukosten åt vi födelesdagstårta. Svingod. Sen hängde Malin med mig till jobbet. Vi har fått en jätteorder på flera hundra halmbockar och lite annat ”juligt” (!) som fyllde två stora pallar. Sjukt skönt att få iväg. Efter jobbet åkte till affären för att handla.

Sugen på chips men eftersom det inte tillhör det nyttigaste på kostcirkeln så köpte jag såna här. Aldrig provat förut. Svårt att tro att de smakar gott men måste testa. 

Hem och duscha. En fråga. Varför flagar man i handflatorna och varför bara i den ena?

Igår kväll satte jag mig i bilen och åkte in till stan för att jobba i soppköket hos VidDinSida. Kort om personal och jag älskar verkligen att vara där och få prata med de hemlösa.

Jeanette har egentligen semester men kunde inte hålla sig ifrån soppköket.

Innan maten serveras så börjar vi alltid med en fika. 

Maria är en av volontärerna och hon är grym på det hon gör för soppköket.

En av de hemlösa kom med plastpåsar på fötterna. Han har enorma sprickor på hälarna och säger att det blir bättre med påsarna på.

Vi var lite oroliga för att det kommer/har bildats svamp och funderade lite på hur vi kunde hjälpa honom.

Efter middagen är det fika igen för de som vill och jag brukar gå runt och sitta och prata med gästerna.

Sonja, Jeanette och Dag. 

Jag lade upp den här bilden på Instagram igår, älskar den eftersom den säger så mycket. 

När soppköket stänger så gör vi i ordning matsäckar med det som är över. De kan inte ta hur mycket som helst eftersom det blir tungt att bära. Låter kanske märkligt men  de går ju runt med sina ägodelar i påsar och ryggsäckar så minsta gram ökar bördan.

Maria och en annan volontär brukar gå runt i city, oftast vid Centralstationen, och dela ut det som blir över till dom som inte dyker upp i soppköket.

Fifan hörni, om ni bara visste vilka stories jag får höra av dessa hemlösa pensionärer. I början trodde jag att de hittade på lite och överdrev men icke. Jag har suttit i min jefla bomullsvärld i hela mitt liv utan att veta. Eller ja, det är ytterst få som vet hur systemet fungerar här i Sverige.

Tack gode Gud för att Jeanette har startat det här.