På egen hand i Skåne-land

Bortsett från förra sommaren så åker jag varje sommar till Skåne. Drömmen är att flytta hit helt och hållet och en vacker dag hoppas jag att jag kan göra det.

Vid varje besök här så har jag ett ”måste”-ställe i Trelleborg som jag åker till. Det finns en stor prylgrossist som heter Miljögården. De har en outlet där de säljer ut allt de inte kan sälja till återförsäljare (butiker) runt om i Norden.

På vägen dit blir jag på lite mindre bra humör när jag upptäcker att jag inte har mina slipade solglasögon i bilen utan de låg kvar i lägenheten. Jag är extremt ljuskänslig och solen sken för fullt. Så klart. Men, det var bara att köra vidare, grinig som attan. 

Ni som följer mig på Instagram vet ju hur besöket gick. Kliver man in där så kommer man aldrig ut därifrån tomhänt. Det har aldrig hänt.

I normala fall är alltid Säpo-frun med men hon jobbade igår så jag smet iväg själv. Karma. För jag hittade inte ett enda skit att handla. Nothing. Nada. 

Aningen irro drog jag iväg till Emporia. Knatade förbi Synoptik och i ögonvrån såg jag ett bekant fejs.

Där stod Lena. Hon och jag var med Optiker utan gränser i Peru förra året. Världens gladaste tantalona. Love her dearly. Noterade att de har fått nya arbetskläder på Synoptik: supersnygga blusar! Borta är dom tråkiga skjortorna och tröjorna. Bra där!

Kramade Lena hejdå och knallade in på Myrorna. Jag letar efter en avlång tavla med guldram. Har gjort en tavelvägg hemma och det saknas en tavla. Har letat överallt men det verkar vara svårt att få tag i just en avlång.

Knatade vidare runt och skulle gå ut till garaget. Upptäcker först att jag inte har en blekaste om v a r jag kom in. Går runt, runt och runt tamejfan överallt. Till slut chansar jag på en utgång till garaget och väl där har jag n o l l koll på vilken våning jag ställde mig. Jag är dessutom så van vid att åka våra andra bil så när jag går runt där med armen högt upp i luften … som en jefla tönt … och med bilnyckeln i handen, klickandes av och på, för att se om nån bil reagerade så tar det drygt 40 minuter innan jag hittar biljäkeln.

Först när jag hör att ett lås reagerar så inser jag att jag har vår andra bil. Jag har bara letat efter en  Volvo-jeep. Jag är ett sånt jädra pucko ibland. Åker in till Limhamn för att handla mat i den lokala ICA-butiken.

Kolla in sötpotatisarna! Har aldrig sett så stora i hela mitt liv. Potatis är det enda jag aldrig, ALDRIG, skulle kunna leva utan. Älskar det.

Talibanen vill att vi ska ta det easy med godis/socker ett tag framöver och som den supportande morsa man är så gör man givetvis det. När jag går runt i affären är jag på skitdåligt humör. Inga solglasögon, ingen shopping på Agda och vilse på Emporia. Jag ser plötsligt några konstig bollar. Risbollar. Dom står bredvid kokosbollarna så jag fattar ju att det inte direkt faller inom ramen för något veggonyttigt. Köper en ask. Sätter mig i bilen. Kan ju inte ta med mig det till lägenheten för då får talibanen tokspel på mig.

Mölar i mig en halv innan jag håller på att kräkas.

Den var förvisso jättegod men sweet Lord så fett. Som GBP-opererad får jag jätteont i magen om jag får i mig för feta saker.

Jag går ut ur bilen och slänger resten i en papperskorg. Det går bra nu. Not. Sätter mig i bilen och åker in bland villorna. 

Åh vad jag kan bo i det här huset. Lätt. 

Har för övrigt aldrig, a l d r i g, sett en mer perfekt klippt häck! Kolla in hålet längst ut till höger …

Undrar hur många timmar de lägger ner på den häcken varje sommar … Coolt. 

Här kan jag också flytta in. Jag är ju en extrem sucker för dörrar och i vårt nästa hus ska jag ha dubbeldörrar. 

Här kan jag också tänka mig att bo.

Det är ju jefligt märkligt att man saknar Säpo-fruns gamla hus mer än mitt eget! Här bodde dom i många år.

När jag kom tillbaka hem till deras lägenhet roade jag mig med att kolla på Hemnet vad husen just här i Limhamn kostar.

 Inser att man skulle kunna få ett fint för halva den budget vi har. Helt galet. Problemet är bara att det bara är jag som vill flytta hit så jag skulle tro att jag har lite att jobba på om jag ska lyckas övertala maken och talibanen att flytta till Skåne.

Men. En dag ska jag bo här.