När man väljer att släppa fram ett nättroll

Jag får väldigt sällan elaka kommentarer, tack och lov, men en gång i kvartalet kommer det. 

Kära lilla troll. Jag skulle kunna skriva ”gå och dö” men så inser jag ju att du inte har något liv och då blir jag lite bekymrad. Alla människor behöver kärlek och jag bli lika beklämd varje gång jag stöter på någon som är bitter och ensam i sitt kärlekslösa liv.

Att jag ger dig luft här beror endast på att jag hoppas att du får dig en tankeställare. Talibanen är 14 år. Känns det bra att skriva så som du gör? En himla tur att hon känner sig bekväm med sin kropp.

Jag bjuder dig gärna på lunch vid tillfälle så ska du få lite kärlek och omtanke av mig.

För, så här kan vi ju inte ha det.