När man verkligen vill veta

När jag packade upp en av flyttkartongerna härom veckan hittade jag en anteckningsbok jag inte tidigare sett. Eller snarare kommer ihåg. Tog med mig den till kurshelgen med Medium-Christina för ett par veckor sen. 
Slog upp första sidan och fick årets chock. Känner inte igen handstilen och kan för mitt liv inte komma på vem av mina vänner som har skrivit det här.

Men jag blev väldigt, väldigt glad.

    1. Halloj. Moa har bett mig att inte prata om henne här i bloggen efter den häxjakt som var på henne och mig i somras. Det jag lärde mig av det var att aldrig någonsin hjälpa en enskild individ igen. Tyvärr. =(

        1. Folk på ett annat ställe i bloggvärlden ifrågasatte hennes existens bland annat. Och att jag tagit alla insamlade pengar för att shoppa, eftersom ”hon älskar shopping”. Läste inte dravlet själv men fick valda delar till min info. Jag blev till slut lack och skrev ett inlägg där jag bjöd in alla som ville till Wilmer Kaffebar för att de skulle få se alla kvitton och överföringar. Inte en jävla käft kom. Men, jag tog så illa vid mig, liksom Moa gjorde, att jag svor att aldrig mer göra om det. Inte värt det ledsna hjärta man fick.

          1. Jag läste skiten o la in protester, men den sidan är inte värd tangenttryckningarna. Mer nervärderande bloggägare o läsare, får man leta efter..

  1. Här du kontakt med Moa så får du hälsa att vi är många som hejar på så att hennes situation reder upp sig. Tror inte för en sekund att du hade tänkt shoppa loss själv. Köra möbler över halva Sverige är ju inte kul men DU Mona ställde upp och hjälpte till. Stooor klapp på axeln och känn dig stolt. Du vet ju hur det hela ligger till. Småaktigt människor är nog det värsta som finns.
    Kram till både Moa och dig Mona.

    1. Åh, det finns alltid bittra människor. Önskar bara att folk kunde tänka lite mer med hjärtat innan de slår på datorn och börjar skriva en massa skit.

      1. Det är för lätt att skriva en massa skit när man kan ”gömma” sig bakom skärmen. När någon skriver något dumt och elakt brukar jag tänka ”stackars dig, du mår inte speciellt bra”.
        Ingen ursäkt men du har högt i tak i din blogg men man behöver inte vara elak och komma med fula påhopp. Hoppas du orkar blogga länge för du förgyller dagen för många av oss som läser.

  2. Tycker det är vansinne att det blrv sådant hallaballoo för att du hjälpte Moa. Du med ditt stora hjärta ska vara stolt över vad du gjorde gör henne. ❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..