Det här med att sälja hus

För 16 år sedan köpte vi ett hus här i finhooden. Jag tyckte redan på visningen att det kanske var lite för stort för oss. 252 kvm i boyta och 110 i biyta, varav hälften av biytan inredd. För snart 7 år sen flyttade 26-åringen hemifrån och kvar blev maken, jag och talibanen.

Jag är uppvuxen i en lägenhet i en förort till Stockholm. Har aldrig bott i hus. Maken kommer från en yttepyttehåla i södra Sverige … uppvuxen i hus. När vi gick runt och tittade på visningen blev jag skiträdd för trädgården. 1000 kvm med 8 äppelträd, ett mega-körsbärsträd, ett plommonträd och 700 rabatter. Jag som inte ens kunde stava till blomma. ”Inga problem, jag fixar trädgården om du sköter insidan av huset!” 

Så här 16 år senare kan jag meddela att herrn i huset har klipp gräset 5 gånger. Möjligen 6. Å andra sidan så är just gräsklippning min favoritsysselsättning så det har inte gjort något. Då kan nämligen maken ingen störa mig på mobilen och jag kan gå runt och fisa utan att någon hör.

Huset var i gräsligt skick och tyvärr var vi tvungna att börja med sånt som kostar shitloads med pengar: byta tak, byta fasad, borra bergvärme etc. Hand i hand med det här försökte vi bygga upp företaget och ju mer tiden gick, desto mer pengar plöjde vi in där i stället för all planerad renovering på insidan av huset. Eller ja, vi byggde ett jättestort superfint badrum på övervåningen (innan vattenläckan och vi fick bygga ett helt nytt badrum), renoverade vinden, renoverade sovplanet men när det var dags för entréplan för byte av kök och vårt andra badrum tog pengarna slut. Krutet lades på inköp av varor och annat på jobbet. Åren gick.

Förra sommaren renoverade vi vardagsrummet och hallen. Det blev kalasfint.

Vi har som sagt bott i huset i 16 år. Under många år umgicks vi med min exman och hans fru. Eller, båda hans fruar. Den första dog i cancer och den andra är hans nuvarande. För ganska exakt tre år sedan brakade helvetet löst i vår familj. Jag ska berätta mer om fortsättningen på det längre fram i tiden. Just nu har jag munkavle men jag lovar att återkomma. Ni gamlingar här vet exakt vad jag pratar om.

Hur som helst. Helvetet var ett faktum och jag bestämde mig i samma veva för att jag absolut, under NOLL villkor, skulle bo kvar i huset. För mycket taskiga vibbar. För mycket minnen. För dåliga energier. Även från andra människor som passerat revy. Maken var inte alls på samma planet som jag. Han ville inte sälja över huvud taget. Men. Jag stod på mig. Tjatade. Och tjatade. Förra våren sa han plötsligt ja. Kan tänkas att det mest troligt berodde på att han fått reda på att reglerna kring reavinstskatten ändrats och att det därmed kunde finnas en poäng. Han har dessutom med tiden insett att huset ä r för stort. Vi nyttjar en 1/3 av ytan.

Sagt och gjort. Vi kontaktade en mäklare vi känner, Niklas. Han äger ESNY, (Eklund, Stockholm, New York) tillsammans med Fredrik Eklund. Fredrik är toppmäklare i New York och har en realityserie där som ni kanske har sett. Niklas bor här i finhooden … och har också en realityserie: ”Toppmäklarna” på kanal5. Niklas bor när oss och kvistade över till oss, konstaterade att det inte skulle bli några problem att sälja. Vårt hus ligger i en väldigt attraktiv del av Bromma och har ett mycket bra läge. Dock tyckte han att vi skulle vänta till efter sommaren ”när säsongen drar igång på allvar. Vi siktar in oss på första helgen i september, då är alla hemma från semestrarna.”

Okej, då hade jag hela sommaren på mig att röja och SOM jag röjde. Lever i hop med en hamster som vinner varenda tävling i sparande av skit. Satan i gatan som jag rensade. 32 rundor till återvinningen. Jag höll på i två och en halv månad. Kämpade som en gris.

Sommaren tog slut. Jag skulle iväg med Optiker utan gränser till Peru och planerade inför det. Fotografen skulle komma och fota. Det var bråda tider. Men bilderna blev fantastiska och jag kunde andas ut.

Minns inte hans namn men han var otroligt skicklig. Plötsligt såg vårt hem väldigt trevligt ut!
Jag blandar in lite av mina egna bilder här så att ni får se så mycket som möjligt av huset.
In mot köket.
Ena halvan av vinden …
… och den andra halvan.
Halva delen av talibanens rum …
… och den andra halvan.

En del av vårt sovrum. Vi hade lyxen av att ha ett sovrum på 40 kvm.

En annan del av vårt sovrum.
Mitt ”dressingroom”.
Övre hall.
Har dessvärre ingen bild på duschhörnan.
Ena änden av matsalen där man också skymtar makens arbetsrum. Hehe, det syns att det är jag som har fotat!
Matsalsdelen.
Kökets ena del.
Resten av köket.
Badrummet på entréplan. Det vi aldrig hann renovera. Marmor från topp till tå á la rysk oligark.
En del av vardagsrummet.
Vardagsrummet från andra sidan.
Skitful trätrappa ned till gäst/pysselrum. Den här trappan har vi tjafsat om i alla år. Jag ville byta ut den mot en smidestrappa men maken ville täppa igen hålet helt och hållet. Det slutade med vapenvila … i 16 år.
Trappan leder ner till hobbyrummet med egen ingång.
Andra änden av rummet. Bakom dörren döljer sig bl a bastu, dusch, tvättstuga och vanliga källarrum såsom förvaring och ett garage.

Japp, det var vårt hus det. I 16 år. Samma dag och klockslag som visningen började satt jag på planet till Peru. Niklas, mäklaren, sa veckan innan jag åkte: ”säg hejdå till huset ordentligt innan du drar för det kommer vara sålt på de 18 dagarna du är borta”. 

Eh … eller inte. För just precis den helgen, den första sälja-bostad-helgen, efter sommaren, var också den helg som hela marknaden tvärdog.

… fortsättning följer …

  1. Shit vilket fint hus!!

    Kan dock förstå att du tyckte det blev lite stort för er 3.

    Men hade det inte varit ett alternativ att lägga igenom hålet med spiraltrappen och låta maken ha egen ingång in? 😉

    1. Tack … hahaha, vet du, jag erbjöd honom att ta mitt pysselrum när vi flyttade in. Tänkte att jag skulle vara smart: han är en stöknisse och om han tog det rummet som arbetsrum, med egen ingång, så skulle jag slippa se skiten. Han vägrade. ”tror du på allvar att jag tänker sitta i källaren och jobba?” När jag gjorde i ordning det; målade och fixade … och flyttade in mina grejer ångrade han sig djupt och ville byta. ”Glöm det!” sa jag. Älskar det där rummet och man sover som en Gud där, svalt och skönt! Det har varit ett perfekt gästrum.

  2. kan bara säga såhär, jädrar vad underbart huset ser ut och detta är för inredningen är så ….kan inte finna ett ord för det….men kan säga att det är helt i min smak, skulle aldrig få igenom det hemma.

    1. Tack snälla du. Kan tala om att det tog 22 år att få igenom min vilja… och jag är långt ifrån klar med bestämmandet!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..