Hur tänkte man här?

Vårt kontorshus är en stor byggnad där man på gården har tillgång till parkering och till två lastkajer. Ena änden en lastkaj till Office Depot och i andra änden en lastkaj till oss och några andra. Infarten till gården finns på två ställen men den ena har bara personbilar kunnat köra in eftersom det funnits en stor altan som fungerat som ett slags ”tak”. Alltså har alla stora lastbilar åkt genom den andra sidan, över hela parkeringen och bort till vår lastkaj. I hundra år.

Så här såg det ut … ungefär.

 

Vår värd bestämmer sig plötsligt för att ta bort den här altan-historien. Jättebra. Då blir det enklare för ”våra” lastbilar/långtradare eftersom det är ett helvete att vända och backa in på vår gård pga fem miljoner parkeringsplatser.

Kolla så bra det blev. Tänkte jag. Tills jag tittade lite noggrannare härom dagen. 

Nu har man plötsligt dragit en kabel rakt över. Som sitter lägre än vad själva taket satt förut.

Och det som är extra skojsigt här är att varningsskylten endast sitter på insidan. Alltså, på insidan på vår gård. Kommer man med en lastbil från gatan så kommer man köra rätt in i kabeln.

 

Ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan någon river ned den.

LOADING..