När man tror att man är en skitbra mamma

För ett par veckor sedan kom det en fin trälåda till jobbet. Det var en tack-present från en leverantör och innehöll allt från goda korvar, brödstick till saft. Allt italienskt. Somrigt och fint. Jag tog hem lådan och plockade upp alla grejer.

 

I förra veckan skulle jag på ett viktigt möte. Talibanen har sommarlov och den dagen var hon hemma med en kompis. De skulle ned och bada. Innan jag går tar jag fram den italienska saftflaskan och går ut på altanen. Talar om att de kan ta med sig den och lite annat till stranden. Säger att hon inte på några villkor får störa mig under mötet. Hoppar in i bilen och drar iväg.

 

Hinner hälsa på de jag ska ha mötet med när telefonen ringer. Det är talibanen. Jag vägrar att svara. Hon är väääldigt lik sin pappa när det kommer till att skita i vad jag säger om att inte bli störd. Hon ger sig inte. Det ringer och ringer. Tills slut får jag krupp och svarar:

 

”Ja, xx, är det viktigt, jag sitter i möte …” Sjukt irriterad.

 

”Mammaaaa, du har gett oss ALKOHOL!”

 

”VA?”

 

”JA, DET STÅR ATT DET ÄR 32%. DET VAR JÄTTEÄCKLIGT!”

 

Jag ba’: ”Ehh, oj, ehh, förlåt” Host host. Hur f-n gick d e t till?

 

När jag kommer hem tittar jag lite noggrannare på flaskan … och noterar samtidigt att de fått i sig en del.

IMG_3011

”Limonchello”. Okej. Aldrig hört talas om men det är tydligen snorstark italiensk citronshot som ska drickas iskall. Grattis. Idiot.

 

”Mamma, tänk om vi hade blivit FULLA!” 

 

Well, det enda jag tänkte på var; ”tack gode Gud för att de är 13 år. Hade dom varit 15 hade de inte sagt ett knyst utan gömt flaskan i byrålådan för andra tillfällen!”

 

 

LOADING..