Åh, idag den bästa dagen på länge!

Jag ska strax åka till Synoptiks huvudkontor i deras nya lokaler i Kista, norr om Stockholm. Där ska jag tillbringa hela dagen och få träffa de gäng jag åker med till Nicaragua i mars-april. Vi ska packa glasögon i våra resväskor för liksom förra året så fraktar vi glasögonen i resväskor och våra egna persedlar tar vi i handbagaget. Ähum. Kan säga att det krävs lite trolleri…

 

Jag vill att ni går man ur huse och lämnar in glasögon, solglasögon, barnglasögon, barnsolglasögon till närmaste Synoptik-butik. OM ni bara visste hur nödvändiga era bidrag är. OM ni bara visste vilken glädje mottagarna kommer känna när de får ett par glasögon på näsan och kan se för första gången.

IMG_0605
IMG_0555
IMG_0554
IMG_0263
IMG_0226
IMG_0090

Den glädjen tänker jag förmedla till er när vi åker. Jag ska som vanligt blogga varje dag och dela med mig av de erfarenheter vi kommer få. Ni som hängde med mig på Guatemala-resan vet ju hur fantastiskt roligt det var och hur lyckliga alla blev. Trots det hårda arbete vi lade ner och trots den fattigdom vi mötte så var det bara kärlek överallt.

 

Jag är dock orolig för en sak. De gäng jag åkte med förra året visade sig vara det bästa gänget som varit med på dessa resor. Vi blev otroligt sammansvetsade och vi har en egen Facebook-grupp där vi hörs i stort sett varje dag.

IMG_7517
IMG_0734
IMG_0082
IMG_0764

Hur fasen ska det nya gänget kunna matcha det? Jag är skitnervös. Vi ska ju trots allt kampera ihop under ett par veckor.

 

Håll tummar och tår om att de inte är några latte-tomtar. Det vill säga; inte några som tror att det ska finnas caffe-latte-hak dit vi ska.

 

För det kan jag tala om, att det finns det i n t e …

LOADING..