På äldre da’r har jag ju insett att det här med högklackat går fetbort. Ska jag vara ärlig lade jag ned det när jag väntade 24-åringen. Nu är det sköna pjuck som gäller men det gör ju inte så ont om de dessutom är snygga. Har tre märken jag fastnat hårt för: Pons-sandaler. Ni vet, dom här, som inte ska förväxlas med kopiorna på marknaden:
(Kopior som dessutom kostar exakt lika mycket som orginalet… whats the point liksom..)
Oj så tråkigt att Carmen, som äger distributionen för Pons i Skandinavien, är en nära vän … som jag faktiskt lärt känna här på Formexmässan!
Sen är jag en sucker för Primeboots. Extremt skön stövel.
Jag har 12 st Primisar och det är ju tur att månaden har 30 dagar eftersom de har hård konkurrent av mitt tredje favoritmärke: Calou. Träskor med gummisula. SJUKT sköna för oss med ryggproblem.
Har man en gång köpt ett par Calou så fortsätter man. Himla lägligt att Carina, som designar dom och Mats … som sköter ekonomin/försäljning, är kompisar och som också bor hemma i Finhooden. Carina är grym på att få fram olika modeller och grym på boots. Jag har shitloads med Caloupjuck och kommer ta med mig dom i graven.
I onsdags gick jag över till dom för att se vad de hade för nyheter. Fick hjärtklappning när jag såg dom här;
Men, kläder och skor är helt värdelösa i mässtider. De man ställer ut i januari kommer inte förrän tidigast till hösten, eller ett år senare. VEM ORKAR VÄNTA!
”Carina för helvitti, jag vill ha NU … jag m å s t e ha nu!”
Gissa om kärringen hade tur: de råkade ha ett extra par för just mig, hehe. Måste ha varit ödet. Dagen efter tog dom med sig raringarna till mässan. Det är vänskap det!
Jefla tråkmåns.
