Vid skampålen

Jag bor ju i en villa och då har man grannar. Somliga trevliga, andra … inte så trevliga. I ett av husen har det gått troll: när de gamla grannarna flyttade tänkte jag ”halleluja” och att vem som helst var bättre. Ähum. Det blev värre. Hustrun hälsar, men maken är ett jefla stolpskott.

 

I alla fall, de som bodde i deras hus förut hade en hund. En av anledningarna till att jag aldrig ville ha en hund var just den hunden. Den skällde non stop. Så fort vi skulle gå ned för trappan till garageuppfarten så gjorde den utfall. Som tur var har vi ett stängsel emellan.

 

En dag kommer ett annat väry trevligt grannpar förbi och snackar lite. De berättar att de ska in till hund-grannen. De var bjudna på kalas. Eller ja, deras h u n d var bjuden in på 1-års kalas hos skäll-hunden. Jag bara stönade. HERREGUD, v a d är det med hundmänniskor? Jefla töntar. De trevliga grannarna hade också svårt att hålla sig för skratt, men hade tackat ja.

 

Ett par timmar senare kommer de förbi igen. Kalaset hade varit trevligt och skäll-hunden hade fått en köttfärstårta med ett ljus i. Ehh. Vafan.

 

Härom dagen fyllde Nisse 1 år.

IMG_1805
 I think I have to rest my case.

 

Mvh

Hundägartönten

LOADING..