Om när man känner panik

Får ett sms från 20-åringen, som är i Kambodja och Vietnami fyra veckor:

”Hej, vad har vi för försäkringsbolag?”

Jag svarar och frågar vad som hänt.

Inget svar.

Jag ringer.

Inget svar.

Jag ringer sönder linan ned till var-fan-dom-nu-är.

Inget svar.

Det känns ju skitbra.

 

 

  1. Min första tanke är att hon busar med dig, hon vet hur du blir (och alla andra föräldrar) när hon frågar. Hoppas det inte är något allvarligt.

  2. Förhoppningsvis inget värre än någon stulen resväska?! Håller tummarna att inget allvarligt hänt!

    Vi var i Grekland och dottern fick vattkoppor. Då kontaktade vi SOS international, som hjälper till med kontakt med försäkringsbolag etc. Kanske du ska messa henne numret?
    SOS International (Danmark) Alarmcentral 24 timmar
    Tel. +45 70 10 50 50

  3. Det är nog ingen fara 🙂
    Hon har skickat sms så hon lever.
    För att göra vissa saker, tex ta dykcert, så måste man uppge försäkringsbolag.
    Så djupa andetag nu.

    (Kommer från hon som förmodligen är lika hispig om 17 år…)

  4. Varför säger dom alltid A men inte B. Verkar vara något dom föds med. Eftersom hon skickar ett sms så får du tillsvidare trösta dig med att hon är i gott skick. Ska hon resa någon fler gång så har du nu erfarenheten av vad du ska tjata om innan hon far. Vill inte byta med dig för jag känner än idag känslan jag hade.

  5. Usch, sådana sms som inte innehåller mer info än så borde inte gå att skicka till sin mamma. Får flash back från dotterns Australienresa. Hoppas allt är bra med din dotter!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..