Håhåjaja, nu blir det ett sånt där långt inlägg igen

Igår skulle jag besiktiga bilen 9.30. Och öppna butiken i Bromma Blocks 10.00.

Eftersom jag är lite anal när det kommer till tider och så, så var jag inte särskilt orolig. Bilbesiktningen ligger 10 minuter i från Bromma Blocks. En besiktning tar 10, max 15 minuter,

Inga problem alltså.

Mmm, in your dreams baby.

Kommer dit 09.25. Och väntar. Och väntar. Och börjar bli jefligt varm i pannan. Plötsligt minns jag att jag aldrig har fått komma in här i tid.  Klockan 09.45 tar jag upp telefonen och ringer Svensk Bilbesiktning, eller vad fasen de nu heter, och kräver att få prata med nån chef.

Hamnar på nån kundservice.

”Ursäkta att jag frågar men hur kommer det sig att klockan är 9.45 och jag hade tid 9.30? Jag har dessutom betalat så det är ju inte så att jag kan dra härifrån direkt.”

”Ja, jag har lite svårt att svara på det.”

”Jag vet det, därför bad jag att få bli kopplad till din chef.”

”Ja, då ska du tala med  xxxx (minns inte namnet) bla bla bla, anläggningschefen, ett ögonblick.”

”XXX blablabla-nånting, hur kan jag hjälpa dig?”

”Du kan hjälpa mig med att tala om varför jag sitter här 9.45 och jag har tid 9.30. Jag ska dessutom öppna en butik om exakt 14 minuter och undrar hur ni ska greja en besiktning på 5, eftersom jag har 10 minuter att köra?!!”

”Ja, asså, jag ber om ursäkt, men ibland händer att killarna hamnar efter…det kan vara en bil som kommer in sent, eller en bil som tar lite längre tid och …”

”Du får ursäkta, jag är inte så intresserad av bortförklaringarna. Jag har besiktigat bilar här varje år i hundra år, och har ALDRIG fått komma in på avtalad tid. Varför skriver ni inte CIRKA på era kallelser? Förresten, nu ser jag att det är min tur. Hejdå.”

Klick.

Här skulle, som sagt, någon skarpsinnig kunna poängtera att eftersom jag aldrig kommit in i tid förut, så varför tro att jag skulle göra det nu? Jomen nu är det så här att jag förutsätter att MAN BÄTTRAT SIG.

In med bilen.

width=169

”Vill du ha kaffe?”

”Nej tack, däremot vill jag ha en snabb besiktning. Jag ska öppna en butik om 7 minuter och kommer få betala flera tusen i straffavgift om jag inte är där.” Nu ljög jag en smula för, eftersom jag inte har en ordinarie butik, så omfattas jag inte av de stränga regler som alla gallerior har. Men det behövde inte han veta.

Och glöm att det gick fort. Med snigelfart gick han igenom allt. Ja ja jaaaaaa, jag fattar att han gjorde sitt jobb, men kom igen, h u r svårt är det att passa tider, eller åtminstona skriva CIRKA. Som sagt.

Japp, ni har fattat att jag är en tidsfascist av stora mått. Jag fullständigt AVSKYR när tider inte passas. Kan tala om att jag är gift med någon som bryr sig zero med att passa tider över huvud taget. Man kan säga att vi har missat några flygplansavgångar under våra år tillsammans. Nu har jag lärt mig att leva med det, men det tog säkert 10 år.

Hur som helst, jag kommer 22 minuter för sent till Bromma Blocks. Och har därmed inte handlat med mig nån frukost-lunch-mellanmål. Efter en timme håller jag på att dö av hunger. (Måste ju äta varannan timme efter operationen.)

Och när jag är svinhungrig så kan jag inte tänka klart. Jag drar ned jalusiskåpet, där vi förvarar kassalådan, och vrider om nyckeln. Låter kassadatorn stå kvar på bänken. Tar rulltrapporna upp två våningar och går till Espresso House och beställer varma macka och chai-te. Väl där så konstaterar jag att jag aldrig drog ut nyckeln ur jalusiskåpet. Eller tog med mig min mobiltelefon, som låg intill kassan. Och min inte-på-Konsum-inköpta handväska låg där också, väl synlig. Jamen så bra.

Man kan säga att jag var aningens stressad när jag kom ned 10 minuter senare. 4 kunder var i butiken, men både nycklar och mobil låg kvar.

Dagen var något lugnare än gårdagen. Så därför hade jag tid med lite terapi-arbete. Vi har ju ett gäng videobutiker också, och då vi kör igång en kampanj strax, så var jag tvungen att skära till lappar som ska läggas i alla videofodral som hyrs ut.

width=300

2000 lappar senare är jag klar.

Min avlösare dök upp vid 15-rycket och jag drog upp till Panduro för att handla kalaspresent till talibanen, som skulle på party senare på kvällen.

width=169

Sen gick jag vidare till Åhléns för att köpa ett grattis-kort till min fina Tina, som fyllde skitmycket år igår.

Och eftersom jag hade tänkt göra grattiskortet själv, men inte fick tid över till det, så blev man straffad omgående. För Åhléns är ju inte kända för att ha snygga grattiskort direkt.

width=169

Hualigen vad det såg ut, men det var åtminstone glitter på det så det fick duga.

Sen drog jag hem. Eller ja, mellan Bromma Blocks Galleria, och mitt hus är det 3 minuter med bil. En dag när det inte är köer.

width=300

Det började spöregna och jag funderade på hur lång ned mina klackar skulle tryckas i gräsmatte-leran där hemma.

width=169

35 minuter passerar och jag sitter fortfarande mitt i köerna när jag kopplar bort det-är-förbjudet-avdelningen i hjärnan, och svänger över i bussfilen. Vips så är jag hemma.

När jag parkerar bilden så noterar jag att alla fönster, utom talibanens, har fått julbelysning. Jag, som v a r j e år haft varenda julpryl, inklusive granen, färdig per den 1:a advent. Jämt. Men inte i år. Har ingen lust. Eller tid…

width=670

Very good housewife. Not.

Ger talibanan presenten och drar.

Intar en smaskig Keso-middag på Tranebergsbron på väg in till city.

width=169

Samtidigt som jag skriver på födelsedagskortet. Går sådär när man kör bil kan jag meddela.

width=169

Ja, om ni inte ser vad det står för att ni inte orkar klicka på bilden, så kan jag berätta att min present egentligen skulle vara en pedikyr (fotbehandling) för oss båda samtidigt, men när jag googlade efter spa-ställen, som har kompisbehandlingar, så fick jag bara upp massa jefla skitinformation om swingersklubbar. Inte så aktuellt just nu kan jag meddela.

Så det bidde det här i stället: width=670width=670

Porslin från Make International. Två av vardera. Shame att de inte blir så bra på bild, för de är verkligen snygga. Vi säljer hur bra som helst.

Till slut kom jag fram till Syster Lycklig och där var det knökfullt med kunder. As usual.

width=577

Till slut blev det lugnare och jag blev inbjuden på tårta i köket.

Ojojoj, här har dom så mycket att göra att städning i köket är sekundärt.width=670

Tårtan var god. Och sockrig. Så jag fick en dumpning. Ni som fattar, ni fattar. Sen var Tina tvungen att gå ned till undervåningen då det var kunder där, och eftersom vissa människor har väldigt långa fingrar, så kan Systrarna inte låta det vara obemannat där nere.

Under tiden upptäckte jag den här fina jackan. Och undrade om nån skulle märka om jag bytte ut den mot min. För den var väldans fin.

width=670

När vi fikat klart, och då också bestämt oss för att satsa på en gemensam monter på trädgårdsmässan i Stockholm nästa vår herregud i himlen vad vi ska sälja  så åkte jag hemåt. Men först slängde jag min tallrik i soporna.

Hoppsan, här var det fullt.

width=577

Då kom jag på att maken sköter sin Den-enda-sysslan-han-har-i-huset fläckfritt. Han är sopchef hemma och ser alltid till att soporna tas omhand. Bra make.

Ja, det kanske inte är världens mest avancerade ansvar, men mer än så klarar han inte av här hemma, så länge han jobbar som han gör.

På väg hem kom jag ju på att talibanen var på kalas. Maken hade åkt tillbaka till jobbet.

Så det blev jag som fick hämta.

width=670

Talibanen var hemma hos en klasskompis och jag blev inbjuden på te.

Ni som känner mig vet att jag ä l s k a r att komma hem till nya hem. Att insupa atmosfären i en 20-talsvilla….som är renoverad är bättre än bra sex. Ähhum..för det mesta.

Och som vanligt kommer jag sen hem med en miljon planer i huvudet, och lovar mig själv att skita i maken och påbörja renoveringen på egen hand.

And I have a surpise for him.

….fortsättning följer…en annan dag, hehe.

LOADING..