Om en söndag i Guds händer. Och lite KaosAnna på det

Igår skulle jag ju ha julpimpat huset, men så frågade KaosAnna om jag ville följa med på en julkonsert med Janne Schaffer…och nåt om att hon skulle ta hand om hans gitarrer. Jag fattade ingenting men sa så klart ja. Hon bad mig möta henne 15.45 utanför kyrkan.

Eftersom jag hade lite tid över sket i att julpimpa huset så åkte jag förbi min favoritaffär och bjöd in mig på te och en pratstund. Jag har ju lovat er en kväll där med mig, men herregud vad tiden går åt till allt annat man måste göra. Hur som helst så är butiken proppfull med grejer och det går ju a l d r i g att gå därifrån tomhänt.

På väg till kyrkan, som ligger mitt på Odenplan, så tänkte jag att jag nog skulle dubbelkolla med Hitta.se. Upptäcker då att kyrkan ligger nån helt annanstans. På Holländargatan. Precis då ringer Anna och jag berättar att det inte alls är den stora kyrkan mitt på Odenplan, utan att vi måste hit: (klicka på bilden)

width=300

Jag blir aningens misstänksam när jag ser entrén. Saamsing is wrång. Pratar med Anna igen, som googlar Gustav Vasa kyrka, och man kan väl säga att bilden inte riktigt överensstämmer med Hitta.se´s adressbeskrivning:

width=300Jag bestämmer mig för att gå på magkänslan eftersom jag har åkt förbi den här kåken en miljon gånger. Så klart att det är den som ligger på Odenplan. Lyckas få en parkering, vilket är en bedrift i Stockholm city.

Ställer mig utanför kyrkan och väntar på Anna.

width=300Man kan tro att Anna kommer från Jukkasjärvi med tanke på hennes geografiska kunskaper i huvudstaden. Jag får guida henne hela vägen fram och hon sladdar in på kyrkans grusgång med bilen. Äh vafan, säger nån något så berättar jag bara att jag ska köra Schaffers gitarrer. Jag fattar fortfarande inte varför men vi rusar in i kyrkan 16.02. Självklart lider Anna 30+ av kärringblåsa och måste gå på toa.

width=169Jag står utanför och hör Schaffer sätta igång. Hela kyrkan var givetvis fullsatt och vi blev hänvisade upp till balkongen, eller vad det nu kallas för. Där bak där organisten sitter och trycker i vanliga fall. Man kan säga att det var ganska långt ned till scenen:

width=169 Anna var hungrig och bjöd mig på banan.

width=169

Jag har aldrig ätit banan i en kyrka. Märklig känsla.

width=300

Kyrkan är fullständigt magnifik och jag undrar varför jag aldrig tar mig tid att besöka kyrkor oftare. Man får ett inre lugn.

Fast, det är klart, vi kunde kanske ha suttit lite bättre. Min utsikt var ett gäng notställ, som jag höll på att välta fler gånger.

width=300

Konserten var jättebra. För det mesta. Jag är svag för körer i kyrkomiljö. Ibland drog Schaffer iväg ett gitarrsolo och då blev jag rastlös. Och hungrig.

width=169

Hittade lite blåbär i väskan. Jamen det har väl alla i handväskan? Har aldrig suttit i en kyrka och ätit blåbär heller. Anna, hon hade andra saker i sin väska.

width=300

Usch vad äckligt. Snus smakar skit.

Konserten fortsatte och plötsligt fick vi höra skådespelaren Tomas Hanzon, som läste ur nåt. Man kan säga att ljudet inte riktigt nådde upp till oss så vi blev lite uttråkade igen. Jag hittade lite godis..

width=169

..och passade på att kolla lite nyheter på telefonen.

width=225Sen funderar jag lite: har inte kyrkor ganska mycket pengar? Jag borde rita några schyssta stora golv-kalendabrar i smide och sälja in till Sveriges alla kyrkor. Då kan jag ta med mig familjen på en långsemester.

Konserten fortsätter och efter 1,5 timmar så är det inte nog med att snusa, utan Anna vill gå ut för lite ”frisk luft”.

Jag vill ta kort till bloggen, men hon gastar nåt om att, det hon just då gör cancerforskar kallar jag det för inte får synas på bild.

width=169

Och så måste jag ”ta kort uppifrån”. Hon mumlade något om att man ser tjockfejsad ut annars.

width=225Folk undrade nog vad jag pysslade med men till sist fick jag till det så damen blev nöjd.

width=169Hon försöker få kontakt med Herren där ovan men han har satt henne i karantän det här året.

När vi går in och sätter oss igen så vibrerar min mobil. Det är kollegan, som står i butiken i stället för mig. Musiken är högre än högst och jag har sjukt svårt att höra:

”Vet du hur man byter kvittorulle i kortapparaten?”

”Ehh, tryck på fältet ovanför displayen…tror jag..”

”Va?”

”Jag sitter i kyrkan!”

”Va?”

”Jag sitter i kyrkan och lyssnar på musik!”

”Va, sitter du och lyssnar på skön musik?”

”NÄÄÄ, jag sitter i KYRKAN och lyssnar på musik!”

Och det var ju inte så konstigt att budskapet inte gick fram; det är ju inte så att man ofta hänger i såna här miljöer direkt.

Efter den två timmar långa konserten var vi tvungna att vänta tills alla i publiken hade köpt skivor och fått sina autografer. Under tiden stod jag och betraktade Herr Schaffer. Ja, Anna var på toan för tredje gången. (Hon måste f-n ha Sveriges minsta blåsa.) Jag har alltid trott att det här med tungan var nån gitarr-grej, men icke. Han meckar med den till vardags också, kan jag upplysa om.

Hur som, när fansen dragit och Anna kissat klart så var det vår tur. Det visade sig nämlich att Janne ska spela på ett Lasse Åberg-event imorgon, som Anna är ansvarig för, och hon hade lovat honom att köra alla gitarrer och förstärkare till den lokal eventet äger rum i. Han har nämligen inget körkort.

Då passade jag på att dra hem. Men innan det så bestämde jag och Anna att vi måste gå i kyrkan och lyssna på körer oftare för det är få saker som slår den upplevelsen. Sus, är det i kyrkor du sjunger i? När när när, i så fall?

Sen ska vi ta oss till Filadelfiakyrkan och lyssna på gospel. Nån som har kontakter?

Svinhungrig satte jag mig till dukat bort och åt min favoritmat: kycklinginnanlår, potatis och vitlök i ugn. Med svinstark vitlökssås.

width=169

När jag hade ätit upp nästan hela vitlöken så kom jag på att jag ska på det där Lasse Åberg-grejen i kväll.

Oj vad jag nog inte ska prata med någon.

LOADING..